Stötvågsbehandling
Passiva behandlingsmetoder
Stötvågsbehandling är en passiv behandlingsmetod som används för att hjälpa patienter där de inte ska behöva göra något själva, så att säga, vilket är definitionen av passiv behandling.
En del tycker att såna där passiva behandlingsmetoder oftast och generellt är det bekvämaste… Om det nu inte gör ont som tusan, som stötvågsbehandling ibland verkar kunna göra.
En del känner att det passiva är bekvämast för att man inte behöver göra något och en del tycker att det är rätt sopigt, för att det inte löser allt. Men så är det ju nästan alltid. Inget verktyg löser någonting allting. Inte heller stötvågsbehandling.
Läs vidare på bloggen eller lyssna på podden i din poddspelare eller här: https://shows.acast.com/patric-pa-dolor/stotvagsbehandling
SBU verkar luta mot att det är rätt onödigt att använda när terapeuter förhållandevis ofta istället skriver ”Stötvågsbehandling är en effektiv och beprövad behandlingsmetod för smärta i muskler och leder” och ”Stötvågsbehandling är en effektiv, välbeprövad och vetenskapligt dokumenterad behandlingsmetod för behandling av senskador och muskelskador.”
Inte allt för konstigt, kanske. Det samma gäller väl laserbehandlingarna jag använder mig av, där det till viss del också verkar fungera när det används rätt – men det är inte direkt magiskt. Även placebo-kirurgi fungerar ju i en hel del fall, såvitt jag minns.
Själv tycker jag att om man får till att blanda både de passiva där man får hjälp och det aktiva när man gör, ändrar och rotar själv så får man till det bästa resultatet. Det finns olika verktyg och de har olika syften. Det gör ingenting om man använder flera om man får ut någonting av dem. Det är inte det minsta dumt.
Till skillnad från medicinsk laser så använder jag inte stötvågsbehandling själv, men tänkte att jag täcker det lite kort ändå, i och med att det inte är ovanligt att man undrar. Jag har nog funderat på stötvåg till och från i och med att det verkar fungera rätt fint på en del grejer, men rationaliserat ner det till att en av manickerna får duga bra nog, i och med att de i stor utsträckning kan jobba med och påverka snarlika saker, men såvitt jag förstått så går lasern att använda till ännu fler användningsområden.
Stötvågsbehandling
Stötvågsbehandling som även är känt som extrakorporeal stötvågsterapi eller Extracorporeal Shockwave Therapy (ESWT), är en icke-invasiv behandlingsmetod som används för att behandla en rad muskuloskeletala tillstånd, särskilt de som involverar bindvävnad som senor och ligament.
Den lite nördigare varianten av wikipedia, Fysiopedia, redogör att stötvågor är ljudvågor som har specifika fysiska egenskaper. Jag som inte ägnar mig åt det och inte heller är fysiker läser in att det specifikt tjusiga med egenskaperna är att ljudvågorna är olinjära och med högt topptryck följt av låg dragamplitud, kort stigtid och kort varaktighet (10 ms). De har en enda puls, ett brett frekvensområde (0-20 MHz) och en hög tryckamplitud (0-120 Megapascal, MPa).
De egenskaperna ger då visst en positiv och en negativ fas av stötvågen där den positiva fasen ger direkta mekaniska krafter, medan den negativa fasen genererar kavitation och gasbubblor som därefter imploderar i höga hastigheter och genererar en andra våg av stötvågor.
I korthet har man en maskin som genererar högintensiva ljudvågor eller stötvågor där de då riktas mot det dåliga, sjuka och sopiga området på kroppen, som kan vara från senor, ligament, ärrvävnader, bursor eller… gallsten. Där och då får vi en mekanisk stimulering när stötvågorna når fram. Det kan stimulera på listiga sätt och de främsta skälen man nämner brukar var att man vill bryta ner ärrvävnad och kalciumavlagringar, uppnå cellulära effekter där man får till läkning och återuppbyggnad av vävnad och påverkar kronisk inflammation. Man resonerar att man verkar kunna omvandla kroniska inflammationstillstånd till en akut fas, vilket kan sätta igång en effektivare läkningsprocess.
Man kan i väldig kort sammanfatta det med att stötvågsbehandling använder högintensiva ljudvågor för att stimulera läkning, öka blodflödet, minska smärta, och främja vävnadsreparation.
Vanliga användningsområden är:
- Plantar Fasciit: Ett vanligt tillstånd som orsakar smärta i hälen och fotsulan. Stötvågsbehandling kan bidra till att minska smärta och främja läkning av den inflammerade fascian.
- Tendinit (Seninflammation): Inklusive tillstånd som tennisarmbåge (laterala epikondylit) och golfarmbåge (medial epikondylit). Behandlingen kan hjälpa till att bryta ner ärrvävnad och stimulera läkningsprocessen.
- Kalciumavlagringar i Rotatorkuffen: Stötvågsterapi kan vara effektivt för att bryta ner kalciumavlagringar i axeln, vilket kan leda till smärtlindring och förbättrad rörlighet.
- Achillestendinit: Smärta och inflammation i Achilles-senan kan behandlas med stötvågsbehandling för att minska smärta och främja läkning.
- Patellar Tendinit (Hopparknä): Inflammation i knäsenan, ofta orsakad av upprepad stress, kan behandlas effektivt med stötvågsterapi.
- Trokanterit (Höftsmärta): Smärta och inflammation i höftens senor kan lindras med stötvågsterapi.
- Shin Splints eller Benhinneinflammation: Smärta längs skenbenet, ofta relaterat till löpning och hoppning, kan behandlas med stötvågsterapi för att minska inflammation och smärta.
Generellt är det en säker behandlingsmetod, men som med alla terapier finns det potentiella biverkningar och risker som bör beaktas. Det vanligaste är smärta och obehag under eller direkt efter behandlingen, där det oftast beror på den höga energin i stötvågorna.
Andra biverkningar kan vara:
- Rödhet och Svullnad: Efter behandlingen kan det behandlade området bli rodnat och svullet. Denna reaktion är vanligtvis tillfällig och en del av den naturliga läkningsprocessen.
- Blåmärken och Hematom: I vissa fall kan behandlingen leda till blåmärken eller hematom (blodansamlingar under huden) på grund av de högintensiva vågorna.
- Överkänslighetsreaktioner: En del patienter kan uppleva ökad känslighet eller smärta i det behandlade området efter sessionen.
- Huvudvärk: Några patienter rapporterar huvudvärk efter behandling, särskilt om området nära nacke eller rygg har behandlats.
- Trötthet: En känsla av trötthet eller utmattning kan uppstå efter behandlingen, vilket kan vara en reaktion på kroppens läkningsprocess.
Ofta rekommenderas patienter också att undvika fysisk ansträngning, särskilt intensiv träning, närmaste dagarna efter stötvågsbehandling, för att ge kroppen tid att påbörja läkningsprocessen. Generellt höftar man nog ofta att man vid 48 timmar och framåt kan börja öka intensiteten i träningen gradvis om man inte upplever någon ökad smärta eller andra negativa reaktioner.
Så allt som allt, en metod som används i rätt stor utsträckning och som är ordentligt vedertagen efter att den började användas på 80-talet. Det funkar ibland riktigt fint på det man använder det till och det kan vara ett himla hjälpsamt verktyg.
Men precis som vi började med, och alltid annars, så är det ett verktyg. Jag har träffat dem som stötvågsbehandlat en och samma sak 20+ gånger utan att vara klara. Nu använder jag ju inte stötvåg, så jag är ingen hejare på att resonera kring det, men när man är uppe i det antalet behandlingar så tänker jag att man kanske närmar sig att använda fel verktyg för att man inte riktigt får resultatet man är ute efter…
Så… I kort, om man har långdragna, tjatiga senproblem så är det inte orimligt att överväga stötvågsbehandling, även om jag själv valt att använda mig av andra verktyg… Än så länge.