Vad är Coaching?

Vad är coaching?

Vad är coaching? Coaching är ett ganska… belastat ord.

Det är nästan bäst att börja där, för jag förstår verkligen om man är skeptisk. Coaching kan låta som peppiga citat, stora löften, självhjälp, dyra program, framgångssnack och människor som säljer mer självförtroende än faktiskt innehåll.

Ibland verkar coaching nästan handla om att coacha andra till att bli coacher, som sedan coachar andra till att bli coacher. Då är det inte konstigt om ordet börjar kännas både flummigt och lite fult.

Det är inte den sortens coaching jag menar här.

När jag pratar om coaching handlar det inte om att du ska tänka positivt, manifestera fram ett nytt liv eller låtsas som att allt löser sig om du bara vill tillräckligt mycket. Det handlar inte heller om att jag sitter på alla svar och delar ut färdiga livsråd från någon slags upphöjd position.

För mig är coaching mer jordnära än så.

Coaching är att hjälpa någon förstå var den är, vart den vill och varför den inte redan är på väg dit. Det handlar om att titta på livet, beteenden, hinder, vanor, känslor, tankar, prioriteringar och riktning. Sedan försöker vi tillsammans förstå vad som behöver förändras för att livet faktiskt ska bli bättre.

Det kan låta enkelt.

Det är det sällan.

För mig är det många gånger väldigt synonymt med stressrehabilitering, många delar av fysioterapin, går hand i hand med kognitiv beteendeterapi och säkert en massa andra saker. Man pratar, rotar, undrar och försöker diskutera tillsammans för att komma fram till hur man ska lösa besvär och problem. Målsättningen är att du ska komma framåt.

Lyssna på en äldre post om ämnet på podden

Kontakt

Boka tid på Bokadirekt

Mer läsning

Det finns 3 artiklar ”om coaching”. De är inte dubletter. De svarar på tre olika frågor.

”Vad är coaching?”, den här artikeln, svarar på ”Vad är det?”. Den förklarar begreppet, arbetsformen och vad jag menar när jag använder ordet.

”Passar coaching dig?” hjälper dig avgöra om din situation och dina behov passar mitt upplägg. ”Är det rätt för mig?”

”Förutsättningar för coaching” förklarar vad som krävs under samarbetet: deltagande, ärlighet, tid, ansvar, handling och praktiska förutsättningar. ”Vad krävs för att det ska fungera?”

Coaching är att hjälpa någon vidare

En kort definition skulle kunna vara att coaching är att hjälpa någon ta sig någonstans dit den inte riktigt lyckas ta sig själv.

Det betyder inte att personen är svag, dålig eller oförmögen. Ofta är det snarare tvärtom. Många som behöver hjälp har klarat väldigt mycket under lång tid. De har fungerat trots stress, smärta, trötthet, ångest, nedstämdhet, ansvar, krav, sömnbrist och allt möjligt annat.

Problemet är bara att fungerande inte alltid är samma sak som att må bra.

Man kan gå till jobbet, svara på mejl, ta hand om barn, handla mat, sköta hemmet och le när någon frågar hur det är – samtidigt som livet gradvis blir mindre och mindre som man egentligen vill ha det.

Där kan coaching bli relevant.

Inte för att allt är trasigt. Inte för att allt behöver behandlas som sjukdom. Utan för att livet har blivit svårnavigerat, otydligt, tungt eller felriktat.

Då kan det behövas någon som hjälper till att stanna upp och fråga lite besvärliga frågor.

Vart är du på väg?

Vill du dit?

Vad kostar det dig att fortsätta som du gör?

Vad är det du säger att du vill, men gång på gång inte gör?

Vad gör du i stället?

Och varför i hela friden gör du så?

Det är inte alltid bekväma frågor. Men de kan vara väldigt användbara.

Coaching när sjukvård inte riktigt räcker

Många som kommer till mig söker inte coaching för att de vill “optimera sin potential” eller nå nästa nivå i karriären.

De kommer oftare med stress, smärta, depression, ångest, trötthet, sömnproblem, magbesvär, huvudvärk, oro eller en känsla av att livet inte riktigt fungerar. Ibland är det väldigt tydligt. Ibland är det mer diffust.

Det kan börja med “jag har ont i kroppen”.

Eller “jag är så trött hela tiden”.

Eller “det är lite mycket just nu”.

Eller “jag vet inte varför jag mår så här”.

Men när man börjar gräva visar det sig ofta att problemet inte bara sitter i ett symtom.

Det handlar kanske om jobbet. Om relationen. Om bristen på återhämtning. Om att man aldrig riktigt går hem från jobbet, även när man är hemma. Om att man alltid säger ja. Om att man inte längre gör något som är roligt. Om att man lever efter krav, rädsla och måsten snarare än efter något som faktiskt känns viktigt.

Då räcker det inte alltid att bara fråga vilket symtom som ska behandlas.

Då behöver vi också fråga hur livet ser ut.

Sjukvård är viktigt. Människor blir sjuka. Kroppar går sönder. Depression, ångest, smärta, utmattning och andra besvär kan absolut behöva vård, behandling, läkemedel, fysioterapi, psykologkontakt eller andra insatser.

Men sjukvård är ofta ganska kantigt. Den behöver vara det. Den behöver diagnostisera, utreda, behandla, prioritera och avgränsa. Den frågar ofta vad som är sjukt, trasigt, mätbart eller behandlingsbart.

Det är rimligt.

Men stressrelaterad ohälsa, långvarig smärta, återkommande nedstämdhet och ett liv som gradvis faller isär ryms inte alltid särskilt prydligt i de ramarna.

För vad gör man om problemet delvis är att du hatar ditt jobb?

Eller att du aldrig säger nej?

Eller att du och din partner inte pratar med varandra på ett sätt som fungerar?

Eller att du har slutat göra sådant som ger livet mening?

Eller att du är så upptagen med att vara duktig, ansvarstagande och fungerande att du sakta men säkert stressar sönder dig?

Att byta jobb är inte sjukvård.

Att sätta gränser är inte sjukvård.

Att börja prata ärligt med sin partner är inte sjukvård.

Att bygga bättre återhämtning är inte sjukvård.

Att sluta leva tvärtemot sina värderingar är inte sjukvård.

Men allt det där kan påverka symtom, lidande, stress, smärta, sömn, ångest, depression och livskvalitet.

Det är där coaching kan fylla en viktig plats.

Inte som ersättning för sjukvård när sjukvård behövs. Utan som ett sätt att arbeta med de delar av livet som påverkar hälsan, men som inte alltid går att lösa med ett provsvar, ett recept eller en snabb behandlingsplan.

Coaching handlar om beteendeförändring

I slutändan handlar coaching ofta om beteendeförändring.

Inte alltid på något dramatiskt sätt. Det behöver inte betyda att hela livet ska vändas upp och ner direkt. Ibland är det små steg, små justeringar och små beslut som upprepas tillräckligt många gånger för att riktningen ska börja ändras.

Men något behöver nästan alltid förändras.

Annars får vi ofta mer av samma liv som tidigare.

Det är kanske den lite besvärliga kärnan i det hela. Om du fortsätter göra ungefär samma saker, på ungefär samma sätt, med ungefär samma prioriteringar, är det inte så konstigt om resultatet fortsätter bli ungefär detsamma.

Det betyder inte att det är lätt att ändra sig.

Det betyder bara att förändring nästan alltid kräver förändring… som ju var svårt.

Samtidigt som många människor redan vet ganska väl vad de borde göra. De vet att de borde vila mer, sova bättre, röra på sig, säga nej, sluta överprestera, prata med sin partner, byta jobb, minska pressen, ta tag i smärtan, sluta undvika eller börja göra sådant som faktiskt ger livet mening.

Men att veta är inte samma sak som att göra.

Det är där coaching kan bli användbart.

Inte för att någon annan ska tala om för dig hur du ska leva. Utan för att vi tillsammans ska förstå varför du säger att du vill en sak, men gång på gång gör något som tar dig åt ett annat håll.

När polletten trillar ner

Ibland fungerar coaching som bäst när en pollett trillar ner. Eller så är det inte bara att det funkar bäst då. Det kanske är hela poängen, rakt av.

Man pratar, resonerar, ifrågasätter, grubblar, vrider och vänder på något tills det plötsligt blir tydligare. Något går upp för en. En gammal förklaring håller inte längre. Ett mönster blir synligt. Något som tidigare var luddigt blir ganska uppenbart.

Det kan låta nästan banalt när man säger det högt.

Om jag vill ha färre saker hemma kanske jag inte kan fortsätta handla saker hela tiden.

Om jag vill återhämta mig kanske jag inte kan fylla all ledig tid med måsten.

Om jag vill sluta stressa kanske jag inte kan fortsätta jobba långt efter att arbetsdagen är slut.

Om jag vill ha en bättre relation kanske jag inte kan fortsätta undvika alla samtal som faktiskt spelar roll.

Om jag vill må bättre kanske jag inte alltid kan fortsätta leva på ett sätt som gör mig sämre.

Det här är inte särskilt avancerade meningar. Men saker är ju inte svårt när man vet dem.

Men folk är sällan hjälpta av avancerade meningar om de inte leder till förändring. Ibland är det enkla precis det man behöver förstå tillräckligt djupt för att faktiskt börja göra annorlunda.

Det är en sak att säga “jag borde sätta gränser”.

Det är en annan sak att förstå att bristen på gränser håller på att göra dig sjuk.

Det är en sak att säga “jag borde återhämta mig”.

Det är en annan sak att förstå att du inte har byggt ett liv där återhämtning får plats.

Det är en sak att säga “jag vill må bättre”.

Det är en annan sak att börja välja sådant som faktiskt gör livet bättre, även när känslan i stunden vill något annat.

Varför förändring är så svårt

Förändring är svårt.

Det tycker jag att man ska ha respekt för.

Människor misslyckas inte med förändring bara för att de är lata, dumma eller saknar disciplin. Ibland är det förstås lite brist på disciplin också, men ofta är det betydligt mer komplicerat än så.

Man kanske är trött från början.

Man kanske har barn.

Man kanske har ett arbete som redan tar för mycket.

Man kanske har ont i kroppen.

Man kanske sover dåligt.

Man kanske är nedstämd, orolig eller stressad.

Man kanske har byggt hela sin självbild kring att vara duktig, stark, hjälpsam och ansvarstagande.

Man kanske har en miljö där det gamla beteendet är lätt och det nya beteendet är svårt.

Då är det inte konstigt att förändring inte bara faller på plats.

Det behöver vara tillräckligt lätt att göra det man vill göra. Annars vinner ofta det gamla. Det gamla är bekant. Det gamla kräver mindre tänkande. Det gamla ger ofta någon form av snabb belöning eller snabb lättnad.

Det kan vara skönt att skjuta upp det jobbiga samtalet.

Det kan vara skönt att handla något när man känner sig tom.

Det kan vara skönt att fortsätta jobba, för då slipper man känna efter.

Det kan vara skönt att tacka ja, för då slipper man göra någon besviken.

Det kan vara skönt att ligga kvar i soffan, för man är faktiskt trött.

Det är inte obegripligt. Men det kan ändå bli fel.

Coaching handlar därför inte bara om att bestämma sig. Det handlar om att förstå vilka förutsättningar som behöver ändras för att förändringen ska bli möjlig nog.

Vad behöver bli lättare?

Vad behöver bli svårare?

Vilka känslor behöver du kunna stå ut med?

Vilka tankar behöver du sluta lyda så blint?

Vilka prioriteringar behöver ändras?

Vilken miljö behöver byggas om?

Vilka människor behöver du prata med?

Vilket stöd behöver du?

Vad är minsta rimliga steg som faktiskt går att ta?

Det är ofta där förändring börjar bli mer praktisk och mindre romantisk.

Coaching är inte att bara följa känslan

Många problem fortsätter för att vi följer känslan i stunden. Jag brukar säga att KBT är att vara smartare än sina känslor. En stor del av det hela är att undvika impulser och göra det man borde och ska, snarare än det man får lust till eller det man gör av ren vana.

Men att man följer känsla och vana är inte konstigt. Känslor är starka. De känns sanna. De känns viktiga. De vill ofta något snabbt. Att följa vanan – det är lättast på alla plan, många gånger.

Men känslan vill inte alltid det som är bäst på lång sikt.

Känslan kan säga att du ska undvika.

Känslan kan säga att du ska jobba lite till.

Känslan kan säga att du ska köpa något.

Känslan kan säga att du ska ställa in.

Känslan kan säga att du ska vara tyst.

Känslan kan säga att du inte orkar.

Känslan kan säga att du ska vänta tills det känns bättre.

Och ibland är känslan klok. Ibland behöver man lyssna. Ibland behöver man vila, backa, skydda sig och ta det försiktigt.

Men ibland behöver man göra något annat än känslan föreslår. Känslor har inte fel bara för att de är känslor. Inte heller har de rätt.

Det är här coaching, KBT och ACT kan mötas ganska fint. Ibland behöver vi förstå känslan, men inte låta den bestämma allt. Ibland behöver vi acceptera att något känns obekvämt och ändå göra det som är viktigt. Ibland behöver vi träna på ett nytt beteende tills hjärnan lär sig att det går.

Det kan handla om att köra bil igen trots rädsla.

Det kan handla om att dejta trots osäkerhet.

Det kan handla om att gå till gymmet trots att det känns obekvämt.

Det kan handla om att prata med chefen trots att man helst vill slippa.

Det kan handla om att vila trots att det känns som att man borde vara produktiv.

Det kan handla om att göra mindre, fast hela kroppen skriker att man borde göra mer.

Coaching handlar då inte om att bli känslolös eller hård mot sig själv.

Det handlar om att lära sig skilja mellan vad som känns lättast just nu och vad som faktiskt leder dit man vill.

Hur coaching hos mig går till

Coaching hos mig är individanpassad.

Det finns inte ett färdigt manus där alla får samma frågor, samma uppgifter och samma lösning. Människor har olika problem, olika liv, olika kroppar, olika relationer, olika arbete, olika rädslor och olika mål.

Därför börjar vi med det som faktiskt är relevant för personen framför mig.

Vad är ditt största problem just nu?

Vad känns viktigast att förstå?

Vad fungerar inte?

Vad har du försökt?

Vad händer om du fortsätter som du gör?

Vad vill du egentligen?

Vad står i vägen?

Vad kan du göra annorlunda?

Ibland blir det mycket samtal. Ibland blir det mer problemlösning. Ibland blir det tydliga beteendeexperiment. Ibland blir det hemuppgifter. Ibland behöver vi prata om kroppen, sömnen, smärtan, stressen, relationerna, arbetet, känslorna eller riktningen i livet.

Ofta hänger flera av de sakerna ihop.

Det är sällan bara en sak.

Walk and talk

När det passar tycker jag mycket om walk and talk.

Det är något särskilt med att prata medan man går. Det blir ofta mindre stelt. Mindre kliniskt. Mindre som att man sitter i ett sterilt rum och stirrar på varandra medan man försöker formulera sitt innersta på beställning.

Ute finns det luft, rörelse, riktning och något annat att titta på.

Det kan göra samtalet lättare.

För många passar det väldigt bra att bolla problem, tankar och livsfrågor under en promenad. Särskilt när ämnet är stress, återhämtning, riktning eller ett liv som behöver börja röra sig åt ett annat håll.

Det betyder inte att alla samtal måste ske ute. Det betyder inte heller att promenader löser allt. Men formen kan hjälpa.

Ibland tänker man bättre när kroppen rör sig.

Ibland blir svåra saker lite lättare att prata om när man inte behöver sitta mitt emot varandra hela tiden.

Ibland är det ganska passande att prata om förändring medan man faktiskt är i rörelse.

Mellan samtalen behöver något hända

Coaching sker inte bara under själva samtalet. Det är som AA-möten och det är som KBT-behandling.

Det viktiga är ofta vad som händer mellan gångerna.

Det kan vara att du testar ett nytt beteende. Tar ett samtal. Säger nej. Går en promenad. Vilar utan att fylla tiden med måsten. Skriver ner något. Övar på något svårt. Slutar göra något som förstör. Gör något litet som leder åt rätt håll.

Vad uppgiften blir beror helt på problemet.

Om problemet är undvikande behöver du kanske närma dig något.

Om problemet är överprestation behöver du kanske öva på att göra mindre.

Om problemet är att du aldrig återhämtar dig behöver du kanske skapa återhämtning som faktiskt blir av.

Om problemet är att du hatar jobbet behöver du kanske börja undersöka vad som faktiskt går att ändra.

Om problemet är att du vet vad du borde göra men aldrig gör det, då behöver vi förstå vad som händer precis där det faller.

Sedan följer vi upp.

Vad hände?

Vad fungerade?

Vad fungerade inte?

Vad lärde du dig?

Vad behöver ändras?

Vad är nästa steg?

Det är ofta så förändring går till. Man försöker, misslyckas lite, lär sig något, justerar och försöker igen.

Det är inte alltid vackert.

Men det fungerar ofta bättre än att sitta och vänta på att motivationen, energin eller det perfekta läget plötsligt ska dyka upp.

Vad kan coaching leda till?

Bra coaching ska inte bara leda till att samtalet känns intressant.

Det ska helst leda till att något förändras.

Det kan vara att du ser tydligare vad du vill. Att du börjar förstå varför du fastnar. Att du slutar undvika något viktigt. Att du börjar sätta gränser. Att du tar hand om kroppen på ett annat sätt. Att du vågar prata om något som länge legat och skavt.

Det kan också handla om att du börjar göra mindre.

För en del är det inte mer prestation som behövs. Det är mer återhämtning, mer ärlighet, mer riktning och mindre självförstörelse förklädd till ansvarstagande.

I bästa fall börjar livet röra sig åt rätt håll igen.

Inte nödvändigtvis snabbt. Inte magiskt. Men steg för steg.

Mindre stress kan ge bättre sömn. Bättre sömn kan ge mindre smärta. Mindre smärta kan göra det lättare att röra på sig. Mer rörelse kan ge mer energi. Mer energi kan göra det lättare att ta tag i sådant som tidigare känts omöjligt.

Sådana spiraler kan gå åt båda håll.

Coaching handlar ofta om att försöka vända riktningen.

Coaching hos Dolor

Coaching hos Dolor handlar om att förstå helheten och göra något konkret med den.

Vi tittar på var du är, vart du vill och vad som står i vägen. Ibland handlar det om stress, smärta, depression, ångest eller återhämtning. Ibland handlar det mer om arbete, relationer, vanor, gränser eller riktning i livet.

Ofta hänger det ihop.

Min roll är att hjälpa dig tänka klarare, se bredare och börja agera mer i linje med det liv du faktiskt vill leva. Ibland genom samtal. Ibland genom promenader. Ibland genom KBT, ACT, träning, problemlösning, återhämtning eller ganska raka frågor om varför du fortsätter göra sådant som inte verkar fungera.

Det är inte alltid bekvämt.

Men om du är trött på att bara stå ut, förstå problemet utan att lösa det eller leva kvar i något som uppenbart inte gör dig gott, då kan coaching vara en väg framåt.

Vill du ha hjälp att förstå vad som behöver förändras och börja göra något åt det, kan du boka tid på Bokadirekt eller kontakta mig.

En äldre post som du hittar på podden…

Lyssna på den äldre posten om ämnet på podden

Coaching är att ta någon någonstans dit de inte kan ta sig själva. Ofta genom att skapa klarhet och en vision av framtiden, applicera fokus, disciplin och verkligen sträva efter nya höjder. Det kräver ofta tillit och känslomässiga band vilket gör det svårt när det är känsliga ämnen – men allt som på riktigt är värt att ha är väl vanligtvis ganska svårt och jobbigt att uppnå och få tag på, är det inte det?

Jag har hört en jämförelse där coaching är en en blandning av konsultjobb och terapi, där jag känner att det beskriver det rätt så bra, så det är så jag tänker mig coaching idag.

Någon som är konsult är ”i branschen av att ge expert-råd till de som jobbar i en viss profession eller i ett tekniskt område” eller ”i branschen av att ge expert-råd till andra professionella” eller ”ägnar sig åt konsten att titta på analytisk data och ge en effektiv rekommendation gällande vad någon borde göra i en given sits”. Ungefär och någonting sånt.

Terapi är att ägna sig åt de som på ett eller annat sätt är sjuka enligt de flesta definitionerna. ”Behandling av mentala eller psykologiska bekymmer genom psykologiska åtgärder” eller ”behandling för att lindra eller läka en diagnos”. Gällande det psykiska så återkommer det ofta till att åstadkomma beteendeförändring i någon grad, vilket matchar in i coachingen väldigt väl i och med att det i mångt och mycket är ute efter någon slags beteendeförändring.

Coaching för mig här är en blandning av de två. Det kräver fokus och en konversation om framtiden – där målsättningen är en bättre sådan. Det är där vi brukar börja. Sen är min uppgift att stötta arbetet av den som coachas för att den ska uppnå sina mål och göra den tidigare visionen till verklighet. Det handlar mycket om lärande och blir ofta brett i och med att det är anpassat efter klienten.

Jag blandar en stor mängd verktyg från faktiskt terapi och konsultande till filosofi där målet är att klienten ska få insikt så de kan se saker på nya sätt och lära sig nya saker för att ta sig förbi hinder de annars inte klarat av. För att lösa det här krävs det alltid beteendeförändringar. Utan att ändra sig så blir resultatet det samma som det blivit tidigare, vilket sällan är önskvärt. Ändringar uppnås genom ifrågasättande, grävande i varför du gör som du gör och sen gott om tyck och tänk hur du skulle kunna göra istället där det inte är ovanligt att det blandas in tekniker från KBT och ACT…