Kartlägg livet

Ser du inte skogen för alla träd?

Inte ovanligt, och det kan vara farligt. Den stora bilden består av små delar och skogen består av många enskilda träd. Om du ska gräva runt, titta på och kartlägga allt kan det vara hjälpsamt att ha några punkter att titta på. Massor av frågor och att kartlägga livet är en del av var jag börjar med mina klienter och det är en viktig del av acceptansen. När du har svarat på frågor och har det på papper så är det för en del verkligare. Det var verkligt tidigare också, men om det är nedskrivet har du verkligen erkänt det för att understryka att det här är fallet. Ett helt nödvändigt steg för de som förnekar eller negligerar problem som kan vara högst relevanta att se över för att komma dit man vill.

Om du ska lösa problem måste du först definiera problemet väl. Annars är risken stor att man inte alls gör rätt åtgärder som löser rätt bekymmer. För att komma fram till problem och definiera dem så hjälper det ofta att skriva. Det är för att det är svårt att skriva (med någon som helst kvalitet) utan att tänka. Så poängen med skrivandet är i stort att det ska hjälpa till med processen att tänka igenom någonting ordentligt nog.

Till frågorna! Där kan vi börja med några biologiska delar. Biologiska delar är din fysiska varelse mer eller mindre. Det kan omfatta allt från fysiologi och blodanalyser till anatomiska variationer och hårfärg. Vi håller oss till vad som lätt observeras, möjligt att svara på utan ett labb och mest relevant för dem jag ägnar mig åt. Du kan förstås ha andra relevanta delar som du behöver fundera kring. Det här täcker inte hela ditt liv, det är en fingervisning och ett sätt att komma igång; mitt sätt att knuffa dig åt rätt håll.

• Längd och vikt.
• Finns det någon faktisk sjukdom som stör dig?
  • Använder du några mediciner för att behandla den?
    • Vad ger medicinerna för effekter – men också BIVERKNINGAR?
• Har du några fysiska smärtor? Om ja, lista dem.
  • Var gör det ont?
  • När gör det ont?
  • Hur gör det ont och hur mycket gör det ont?
  • Hur påverkar det din vardag?
  • Hur varierar det från dag till dag och över tid?
  • Förändras det med stressnivåerna?
  • Förbättras det över tid och blir bättre?
• Reflektera över hur du äter.
  • Vad äter du?
  • När äter du?
  • Är du nöjd med det, fungerar det för dig och tar det dig mot eventuella mål det kan hjälpa till med?
• Hur tränar du?
  • Känns det som om det är tillräckligt?
  • Är det så du skulle VILJA att det var?
  • Uppnår du mer eller mindre dina mål?
• Angående den första frågan; längden är troligen som den brukade vara, men är den andra – vikten – som den borde?
• Är de där smärtorna och värken rimliga, finns där av en ”bra” anledning eller praktiskt taget ”oförklarliga”?
• Känns maten verkligen tillräckligt bra?
• Är det tillräckligt med träning eller vill du göra mer?

För psykologiska delar gillar jag att börja med att ställa en uppriktig ”hur mår du?”. Inte bara som en artig fråga, utan som en uppriktig en. Om du skulle svara ”bra”, som du kanske gör i vardagen skulle jag bli besviken även om det skulle vara fantastiskt om det är så på ett geniunt sätt, eftersom du praktiskt taget skulle vara klar och vi behöver inte göra sånt här. Men ingen som är nöjd nog rotar i det här, så raljera istället! Lätta hjärtat och spill bönorna som det så fint heter på engelska. Använd papper och penna och bara kladda ut och raffsa ner det till en början. Vad är problemet och hur känner du? Varför hamnade vi där vi är idag? Vi skulle vilja ha ett svar som är så grundligt som möjligt. Helst med flera steg av orsaker. Till exempel: ”Jag är utmattad och utbränd på grund av för mycket arbete, för lite sömn och för att jag inte bryr mig om och prioriterar mig själv tillräckligt. Jag brukar inte sätta mig själv i första hand för att jag… Det leder till en…”. Att bara få dit ”Jag är utbränd för att jag arbetade för mycket” berättar inte riktigt tillräckligt av historien. Vi skulle vilja ha något djupare så det faktiskt berättar något för oss och pekar ut faktiska problem snarare än vad de ledde till.

Utmattning, depression och långvarig smärta är alla problem, men de är också symptom och resultat av någonting underliggande och av tidigare händelser. Det är DEM vi är ute efter. Vi vill ha lite djupare resonemang och mer analys. Åtminstone till slut. Det är helt okej att börja ytligare för att börja någonstans – men sen vill man ifrågasätta och fundera tillräckligt för att man ska komma till mer användbara svar där man kan avhjälpa bekymren.

• Grubblar du eller funderar du över något? Har du några återkommande tankar som aldrig leder till någon slutsats, där det bara går runt, runt, runt utan att det inkluderar någon problemlösning?
  • Vilka tankar stör dig mest och tar upp orimliga mängder tid och energi?
• Vad är din uppfattade stressnivå? En 1-10-skala är inte dumt, men att raljera och motivera stressnivån gällande olika bitar är ännu bättre.
  • Varierar stressnivån under dagen?
  • Varierar det över veckor/månader eller är det vanligtvis detsamma?
  • Uppfattar du det som ett problem?
• Hur är energinivån eller snarare den allmänna trötthetsnivån just nu? Jämför med ”tidigare” när livet kändes som du tycker att det borde.
  • Hur varierar det under dagen? Till exempel ”Nästan anständigt före lunch och sedan kollapsnivå vid middagen.”
  • Vad är dina bästa stunder energimässigt?
  • Vad är dina sämsta stunder energimässigt?
  • Trycker du ibland på lite extra i livet och bara KÖR för att sen KRASHA som resultat? Krash i sammanhanget gör dig då extra trött och symptomatisk resten av dagen, nästa dag, eller över helgen. Hur ofta och hur illa gör du så?
• Hur mycket sover du?
  • Känner du att du sover bra?
• Har du några depressiva symtom? Det kan antingen vara en ja eller nej-fråga eller så kan det brytas ner i flera. Några av dem har redan frågats ovan, men här är de samlade för att ge lite perspektiv på vad som räknas som ”depressiva symtom”.
• Känner du…
  • … dig orimligt dåligt oproportionerligt ofta? Det inkluderar sorg, tomhet, hopplöshet, ilska, irritabilitet och frustration, värdelöshet, och skuld.
  • … en förlust av intresse i det mesta av det som brukade roa dig som sex, hobbies, arbete?
  • … som om tidigare misstag stör dig mer nu än de har gjort tidigare?
  • … (mer) ångest (än vanligt)?
  • … omotiverad och har svårt att ta initiativ?
  • … trött och som om du saknar energi så att även små saker blir besvärliga?
  • … som om du har problem med att sova?
  • … mer eller mindre intresse för mat så att din vikt har förändrats?
  • … generellt långsammare i tanken och kanske även fysiskt?
  • … som om din hjärna inte riktigt samarbetar, och som följd är det svårare att tänka, minnas och koncentrera sig?
  • … dig mer morbid än tidigare, dras till döden och tankar om den? Kanske till och med självmord?
  • … som om du är mer känslig för smärta och/eller plötsligt smärtsamma saker har dykt upp?

Sociala delar. Vi är sociala djur oavsett hur introvert eller trött du är, så de sociala aspekterna av livet är relevanta för alla. En omvärld finns det alltid. Frågan är hur man relaterar sig till sin omgivning och hur man vill ha sin tillvaro – och om man får till precis det eller om man blir kvar i någonting man är missnöjd med.

• Är du nöjd på jobbet? Om du inte är nöjd, varför? Vad är det som är dåligt och hur skulle det vara bättre? Det här är din stund att få ut det!
• Vad är dina proportioner mellan arbete, fritid och sömn generellt? Är det mer eller mindre 8/8/8 eller något helt annat? Hur borde det vara?
• Är du rimligt nöjd med din inkomstnivå?
• Vad gör du för att det ska vara KUL och gör du det tillräckligt?
• Umgås du med människor du gillar eller till och med älskar, tillräckligt?
• Stör någon av dina närmaste relationer dig? Om så är fallet, kan det fixas?
• Är du nöjd med ditt sexliv (och sexdrift!)? Om inte, kan du påverka det?

Det är mer sannolikt att du får till ett bra liv som du uppskattar och vill leva i decennier om du använder en pragmatisk inställning, snarare än en stick-huvudet-i-sanden-lösning.

Känns det verkligen läskigare att ta hand om verkligheten som den är än att göra det du kan för att få till det du vill ha?

Kanske på kort sikt.

Men att göra svåra saker kan vara vad som krävs för att verkligen få ett liv värt att leva.