Behandla smärta – varför – och vidmakthållande faktorer

Behandla smärta – varför – och vidmakthållande faktorer

Triggerpunkter, positiva återkopplingskedjor och varför blir det som det blir?

Introduktion till perpetuating factors eller vidmakthållande faktorer.

Det här blir nödvändigt för att behandla smärta på ett genomtänkt sätt. Väldigt ofta när jag pratar, skriver, resonerar eller förklarar kring triggerpunkter så uttrycker jag att det i väldigt många fall är det nödvändigt att titta på “perpetuating factors” – vidmakthållande faktorer – om man vill bli bra och hålla det så över tid. Det samma gäller att behandla smärta i övrigt.

Läs mer här på bloggen eller lyssna istället på avsnittet på Acast, Spotify eller i din Poddspelare. Sök då efter ”Patric på Dolor” för att hitta rätt.

Mer om passiva behandlingsmetoder och triggerpunkter hittas här.

Men det gäller ju annat än bara smärta från triggerpunkter. Det gäller snudd på alla problem vi har. Det gäller oavsett hur vi vill behandla smärta oavsett vad det är för bekymmer som besvärar.

Det gäller ångest, depression, stress, livet i allmänhet… och all annan smärta, exklusive den där från triggerpunkter, OCKSÅ. Besväras vi av någonting så är ofta lidandet B… Där man behöver se till A för att fundera på varför lidandet är där, så man kan bli av med det. För mycket lidande går att bli av med.

En del smärtor, bekymmer och besvär är förstås där för alltid och helt utan att vi kan bli av med dem helt. En del skador och sjukdomar blir man inte av med. Omvärlden kan vara som den är och andra människor kan orsaka smärta, och lidande på olika sätt. Kan man inte bli av med det av någon anledning så kan man istället titta på det man faktiskt kan kontrollera och hitta bitar som gör att lidandet ökar och gör att det blir mer lidande än nödvändigt. För med de långvariga delarna så är det väldigt ofta högst relevant. Kan man inte bli av med det, vad det nu är – så kan man nästan alltid lida mindre av det.

Tillbaka till att göra praktiskt taget allt. Eller åtminstone mycket nog, när man försöker lösa någonting. Manuell terapi och genomtänkt nog träning används för att behandla smärta – absolut. Men om man behandlar whiplash, nack-smärta och hjärnskakningar hos någon som headbangar sig till det gång på gång för att de är så himla hårdrock så är det rimligt att se om man kan prata om det en stund också.

En typisk vidmakthållande faktor till att det gör ont i huvudet är kraftigt tumlande hjärna. Hjärnan skakar ju gärna om man skakar på huvudet… Även om det är till musik. Därför görs saker och ting gärna i en kombination med lite olika metoder där vi “gör allt” tillsammans för att det inte bara är fysiskt som besvärar. Ibland kan det såklart vara problem som är uteslutande fysiska. Då kan man göra lite mindre projekt om det bara är kroppen som besvärar.

Besväras någon av långtidssmärta snarare än bara något mindre och temporärt, så är jag inte allt för intresserad av att göra någonting för litet för att folk blir besvikna. Det går att koka ner till just de här vidmakthållande faktorerna. Jag har gått ifrån att bara behandla bara kroppen mer och mer just för att få bra resultat. För att få dem måste vi behandla det som är problemet.

Därför gör jag hellre större projekt om det behövs – eller försöker förklara bra nog för att poängen ska gå fram så man får till förändringen ändå, men på egen hand. Det är för att man ska få förändringen och resultatet man vill ha. Om någon faktiskt inte behöver mycket hjälp för att få rätt förändring så är jag idel öra för mindre projekt också. Det svåra är att en del gärna envisas med att göra som de redan gör nu idag. För förändring är obekvämt och jobbigt.

Hade de föredragit att ändra, prova, göra nytt och göra om så hade det varit mer sannolikt att de redan hade hittat något strålande som fungerar, vilket hade gjort mig desto mer överflödig. En perfekt värld alltså… Och den lever vi ju inte direkt i.

Det här gäller alltså inte bara triggerpunkter. Det gäller kanske inte ens bara smärta i kroppen heller, om man ska vara petig. Det är nog ofta så med allt elände att vi har någonting som upprätthåller problemet. Har vi ont, problem eller elände så finns det oftast skäl till det. För… Det är väl inte helt orimligt tänkt?

Har man blöta skor så kan det gott vara för att man går i vattenpölar och det regnar. Då kan man ta bort den vidmakthållande faktorn regn, genom att vänta lite med att gå ut. Eller kanske att man bara kan låta bli att gå i vattenpölar, för att bli nöjd nog. Frågar man barn så skulle man kunna ta av sig skorna helt och vara utan problemet. Någon annan skulle kunna impregnera skorna och lösa problemet så. Problem har lite olika lösningar.

Att bara fortsätta massera och massera på triggerpunkter när de dyker upp skulle kunna vara som att springa inomhus mellan varje vattenpöl för att torka skorna. Ett dåligt sätt att behandla smärta.

Att ta av sig skorna skulle kunna vara snarlikt att ta bort problemet helt. Det är oftast en svårare lösning när det kommer till triggerpunkter – men i livet i allmänhet kan det funka fint. Hatar man sitt jobb går det ofta att säga upp sig. Behandla smärta – genom att ta bort den i sig, eller grundproblemet.

Impregnera skorna… Kan det vara snarlikt styrketräning i vår liknelse här? Behandla smärta – genom att öka toleransen för det du inte riktigt tål eller står ut med.

Rimligtvis skulle acceptans i sin djupaste form kunna vara att fortsätta med sina blöta skor och inte bry sig märkbart om det. Man kan ju faktiskt vara nöjd ändå. I viss utsträckning gör vi så med triggerpunkter också. Många är latenta och ger inte smärta – och många struntar i dem när de gör ont.

… Men jag tror att få har ont kontinuerligt och är helt nöjda så som acceptans skulle kräva.

Att undvika de vidmakthållande faktorerna på det mest uppenbarta sättet här blir att inte gå i vattenpölar och vänta med att gå ut tills det inte regnar. Mindre metaforiskt skulle det kunna vara att inte fortsätta trampa i klaveret och gräva sin egen grop man faller i. Man låter bli att göra det som gör att det blir som det blir. Vad det nu kan vara i ditt fall…

Att vänta ut regnet är egentligen inte heller galet och konstigt. Det blir konceptet med pacing, men taget till ett annat sammanhang. Får jag ont eller problem av att gå ut – jag blir blöt av regn – så kan parallellen gott var att man inte tolererar att göra någonting just nu. Man kan däremot göra det senare helt utan problem. När det inte regnar längre. För då har man fått till sin pacing och fått energi för att man inte gjort för mycket.

Bra är nog om man ser över de där vidmakthållande faktorerna på ett eller annat sätt om det är gällande någonting som gör ont. Ont över tid är inte en bra grej. Man blir inte bättre, starkare och coolare av det. Man lär sig ha ont. Man blir bättre på det och får antagligen snarare mer ont än mindre. Livet blir inskränkt och hjärnan blir inte fräckare och bättre. Den blir nog snarare sämre.

Smärta är det absolut vanligaste skälet till att jag behandlar människor manuellt och den absoluta majoriteten människor jag träffar har ont i någonting.

Och här, återigen, när jag säger smärta – se om det går att tänka lite vitt och brett och generalisera. Se om det går att relatera till din smärta. Ditt lidande. Emotionellt, fysiskt eller vad det nu kan vara. De kan vara kognitiv nedsättning och att man är orimligt trött, mår dåligt på jobbet, depression och ångest eller lite vilket som. Så det här går att applicera på triggerpunkter – det är där det har börjat i rätt stor utsträckning – men resonemanget går att applicera på så mycket mer.

Innan, eller för all del under tiden som, vi behandlar frågar och testar jag generellt tillräckligt för att få ett hum om var vi är idag. Det fysiska är viktigt. Absolut. Någon behöver titta på, ta i, ägna sig åt och fundera kring problemet som är i kroppen. Jag har pratat med många som varit på besök där vårdpersonal inte ägnar något alls åt det bekymret. Det blir folk inte glada av, så jag vill absolut göra det jag kan med delarna som presenteras som dåliga.

Men jag fokuserar också mycket på våra “perpetuating factors” – vad som ser till att problemet kvarstår – snarare än att bara försöka lindra problemet maximalt så fort som möjligt. För att komma fram till något och åtgärda det så blir det ofta att vi får resonera tillsammans och fundera på förändringar mer än bara manuell terapi. Det är för att du ska bli så bra som möjligt – men också för att du inte bara ska luta dig mot passiv hjälp. Det är så du i bästa möjliga mån kan bli självständig.

Det borde vara att föredra att bli av med problemet, snarare än att fortsätta ha det och symptomlindra resten av livet.

Tillbaka till triggerpunkter, varför och positiva återkopplingsslingor

Det är ju ändå en del av vad jag ägnar mig åt, så det får väl redogöras noga nog gällande det, tänker jag, så det blir begripligt. Det som inte handlar rakt av om triggerpunkter går också att fortsatt se som resonemang, metaforer och paralleller till annat än det rent fysiska. Det handlar i nämnvärd utsträckning om ifrågasättande gällande varför. I det här fallet är det bara att fokus är på just triggerpunkter. ”Varför är triggerpunkterna där?” Snarare än någon annan konsekvens, där det är vanligt med både triggerpunkter och andra bekymmer.

Att behandla triggerpunkter kan göras på flera sätt, men det är idealiskt att inte bara behandla dem där och då – det är avgörande att veta varför de finns där och ta hand om det också. Det kan vara bra att komma ihåg att en sak kan vidmakthålla triggerpunkter när något annat aktiverade dem.

Det blir ett evigt frågande om varför… för ibland är det nödvändigt. Ibland är det inte alls det – eller så är det bara så uppenbart att det förklarar sig självt innan någon ens frågat. Men att någonting kan ge triggerpunkter, som sen upprätthålls av något annat är inte helt galet.

Säg att man blir orimligt, eller bara oönskat, stressad inför en jobbgrej eller vilken annan situation som helst. Man kanske ska på dejt eller blir dumpad. Man skulle kunna behöva skriva en rapport, hålla föredrag eller hålla en deadline. Man behövde gå på extrainsatt möte med läraren för att man har problem med barnen där det inte går som man vill i skolan. Det kan vara läkarbesök – eller den stora fasan för en del – TANDläkar-besök.

Stor stress kan göra att vi drar upp axlar eller spänner käkar. Eller bara påverka fysiologiskt i sig. Det behöver inte ens vara beteendet, rakt av, tänker jag. Biten med nervsystem sköter ökad muskeltonus och mindre blodcirkulation ändå, rakt av. Tjoff – så får man till triggerpunkter eller något annat problem, om man nu vill se det som lite metafor. Den akuta stressen ger problemet… och sen lugnar man sig.

Men triggerpunkter påverkar muskulaturen lokalt fortsatt. Säg att det blev i någon av musklerna som höjer axeln mot örat – då fortsätter vi gärna lyfta axlarna dit för att det är bekvämare på något plan när muskeln inte kan dras ut till sin fulla längd som är tänkt. Då har vi ett beteende som bibehåller muskeln förkortad. Har stressen som gav problemet lagt sig behöver vi fortfarande påverka både beteendet och triggerpunkter. Triggerpunkter i sig kommer annars ge fortsatta upphov till beteendet och beteendet i sig – förkorta muskeln och spänna den kontinuerligt – kommer att ge triggerpunkter på nytt.

Så någonting kan ge ett problem och sen kan något annat upprätthålla det. Problem som kvarstår kan ge ett nytt problem som förstärker det tidigare.

• Beteende kan ge triggerpunkter – men också tvärt om. De upprätthåller varandra och kan behöva påverkas båda två.
• Stress kan ge triggerpunkter – men också tvärt om.
• Mimik kan ge oss en känsla – och tvärt om.
• Depression ger beteenden som ger mer depression.
• Ångest ger undvikande som ger mer ångest.
• Långvarig smärta ger inaktivitet, rädsla och ett inskränkt liv som ger mer smärta.

Det är inte ovanligt att terapeuter behandlar, behandlar, behandlar och aldrig kommer någon vart eftersom det finns en bra anledning till att problemet dyker upp igen. Har du någonsin träffat någon som träffar en manuell terapeut, massageterapeut eller liknande inom regelbundna intervall praktiskt taget för alltid? Det är i allmänhet därför. De har inte kommit på varför problemet finns där så att de kan göra något åt det – ELLER så är problemet omöjligt att lösa. Det finns naturligtvis också de fall där något är skadat och inte vill läka eller strukturellt felskapt såsom en faktisk strukturell skolios.

Varför är ofta avgörande om du störs av din smärta och vill bli av med den. Jag har behandlat människor manuellt under ganska lång tid, och när de inte är intresserade av att ta hand om ”varför”, är det ganska demoraliserande … FÖR MIG.

Om du inte gör det kan du fastna i en oändlig behandlingscykel – få fina resultat med behandlingen och sedan återvända till ruta ett. Gör du det här själv så faller den demoraliserande delen förstås på dig så att jag inte ska behöva lida. Bra för mig. Dåligt för dig om du inte tänker på det här, så jag ska försöka vara riktigt, riktigt tydlig. Ta hand om de vidmakthållande faktorerna – de är avgörande för att få ett riktigt bra och långvarigt resultat. Tänk på ”varför”. Ta reda på varför det finns där så att du kan göra något åt det och verkligen bli frisk.

Muskler gillar i allmänhet inte:

• En konstant sträckning, såsom muskler mellan skulderbladen när man jobbar på kontor som en hösäck.
• En konstant spänning/dragning/arbete, tänk en nacke där man skjuter fram huvudet en massa så det inte längre vilar PÅ dig… Eller vilket långdraget obekvämt arbete som helst som inte är bekvämt tungt, som exempelvis träning.
• Att ständigt bli förkortade, som en del muskler i höften – höftböjare – när vi är ständigt sittande, eller bröstmuskulatur när vi ständigt har armarna rakt framåt.

”Varför” är anledningen till att jag föredrar att ställa många frågor när människor besväras av smärta. För att ta hand om ett problem måste du veta vad problemet egentligen är och varför det finns där. När jag behandlar rent manuellt och ägnar mig åt kroppen så behandlar jag gärna med flera verktyg. Dry needling, massage och manuellt tryck, stretching, där jag föredrar contract-relax/kontraktion-avslappning-töj/PNF-stretch, mobilisering, rörelseutslag och eventuellt laser. Träning förutom det, i allmänhet i form av styrketräning för att dynamiskt använda muskeln, är generellt användbart. De verktygen kan lösa problemet nu. Men för att lösa det över tid är det inte omöjligt att man behöver göra det tillsammans med ”varför”.

När jag hjälper människor med triggerpunkter och smärta använder jag nålar för att behandla musklerna med dry needling. Grundproblemet, beteendet eller händelsen är A… som leder till muskulära problem B. Där Dry Needling då kan lösa B, men inte A. Smärtstillande, muskelavslappnande och NSAID skulle kunna maskera B, så du inte märker av den. Så jämfört med det är det ju bättre, tänker jag, vilket är anledningen till att jag använder verktyget… Så vill du så hjälper jag dig med. För det kan mycket väl användas som en del av det hela.

Behöver inte A lösas så löser det ju dessutom hela problemet. Och läkemedel har ju också sin plats här och där, det är inte heller det jag menar.

Dry needling kan vara en del om B är triggerpunkter. Och då kan jag nämna att någon form av mobilisering av lederna också kan vara till hjälp i vissa fall. När muskeln inte fungerar optimalt kan leden också få problem. De bör kommunicera och arbeta tillsammans, men med triggerpunkter fungerar det inte så bra som det borde, även om de gör sitt bästa för att komma överens.

Om ledsmärtan kvarstår efter att alla andra problem har åtgärdats, kan det vara den felande länken som gör att smärtan försvinner. För det mesta är det möjligt att göra det själv, vilket är anledningen till att vi inkluderar stretching – som involverar leder – och andra rörelser. Vi vill inte behandla muskeln och bara muskeln. För, återigen, så måste vi ta hand om allt som är relevant. Säg att det där problemet A inte bara resulterade i B när det blev som det blev, utan även C, D, E och F. Då får man se till alla saker som stör, såklart. Inget konstigt, oavsett om det gäller kropp eller helt vanligt tillvaro och vardag.

Proffsvarianten av mobilisering, bland de som använder det som främsta behandlingsmetod, är de där HVLA-manipulationerna som kiropraktorer och så ägnar sig åt. De kan göra susen ibland, men har man fortsatt kvar triggerpunkter som man struntar i så är det inte ovanligt att problemet kvarstår och leden snart gör ont igen, trots att man manipulerade. Eller om det då är något beteende eller en överrörlighet som gjorde att det blev som det blev. Då löser det inte heller problemet.

Man får se till problemet och kasta rätt lösning på, för att slippa bli besviken.

• Är man ute efter att ”Använda muskeln” kan det göras med en TENS-maskin istället för träning. Det är inte samma sak, eftersom du missar viktiga delar om du ersätter träning med TENS, men det kan vara till hjälp om du främst använder det för att minska smärta.
• Vissa tycker att värme fungerar ganska bra och teoretiserar att det hjälper cirkulationen.
• Vissa stretchar och använder kylspray på muskeln och dess område med hänvisad smärta för att lindra besvären från triggerpunkter.
• Vissa använder mediciner, såsom smärtstillande medel, NSAID och ämnen för att slappna av musklerna.

Så länge det fungerar – så bryr jag mig inte om vad du använder – men det är ju goast om man försöker se till att lösa problemet långsiktigt och inte bara lindra det en kort stund, är ofta min poäng.

Mina främsta verktyg jag använder är att ta hand om ”varför” – med beteendeförändringar, KBT, stresshantering och problemlösning i tillvaro och vardag med allt vad det kan innebära… Det kan ju upplevas som lite brett och vagt, såklart. Men det blir inte bättre än så när det är så väldigt don efter person, men det handlar om att fråga sig varför problemet är där och sen göra något åt det eller minimera lidandet man får av det.

Rent muskulärt räcker det ofta väldigt bra att lokalt behandla muskeln med massage och tryck, stretching och träning och kanske också då nålar om jag träffar människor personligen. Det brukar lösa problemet på sikt. Smärtlindring är bra om man inte kan lösa problemet på sikt, så man gör det man kan för att få ett så bra liv som möjligt. Det är också bra under tiden som man löser problemet, i många fall.

Att bli av med smärta är inte en dålig idé om den inte finns där av en bra anledning. Smärta är bra om den varnar oss för farliga saker, men eftersom det inte är fallet med triggerpunkter brukar jag inte ha något emot att folk använder smärtstillande medel när de hanterar de här sakerna. Om vi vet att ingenting är skadat och allt som gör ont är relaterat till triggerpunkterna, det vill säga. Om så är fallet – varsågod och använd lite smärtstillande. Smärta är bra om den är funktionell. Den hindrar dig från att göra dumma saker. Men om den hindrar dig från att leva ett bra liv utan anledning, då tycker jag att vi ska ta bort smärtan.

Varför? Varför är triggerpunkterna där?! Är de alltid där? Vad får dem att dyka upp?

Det är ju inte alltid en och samma orsak till triggerpunkter, vilket gör ”varför”-frågan svårare. Men den är sällan omöjlig att besvara. Jag sammanfattade mer eller mindre tidigare vad muskler ogillar, så jag upprepar det:

Muskler gillar i allmänhet inte:

• En konstant sträckning.
• En konstant spänning/dragning/arbete.
• Att ständigt bli förkortade.

Uppkomsten beror i allmänhet på fysisk överanvändning eller missbruk där du överbelastar något – men det kanske inte är allt. De som är starka, välbyggda och använder sin kropp mycket drabbas mindre, så det är inte bara en fråga om hur mycket den används, utan kanske snarare hur bra.

Dessutom finns det flera saker, och små, mer fysiologiska delar kan också vara relevanta, som vitaminer och mineraler, enligt vissa. Rökning och cirkulation kan påverka. Trauma mot området kommer att förändra fysiologin genom att orsaka blåmärken, svullnad och minskat blodflöde. Mikrotrauma, t.ex. mycket (dvs. mer än vävnaderna klarar av) användning över tid, är en vanlig orsak. Dålig hållning – som mycket väl kan åtgärdas – är en annan vanlig orsak. Anatomiska variationer som inte kan åtgärdas kan vara en annan orsak. I så fall kan det vara bra att bli starkare för att klara av den biomekaniska stress som variationen innebär.

Muskler tenderar att ogilla en konstant sträckning, ett konstant förkortat tillstånd och en konstant spänning när den spänningen blir för mycket för länge, men det kan mycket väl komma från något akut, som om du snabbt skulle böja och rotera ryggen eller dra ihop en förkortad muskel, vilket ofta orsakar kramp.

• Ergonomi kan vara relevant.
• Åldersrelaterade aspekter kan göra skillnad.
• Faktiskt trauma som stukade leder, whiplash eller fall verkar kunna aktivera triggerpunkter på ett ögonblick.
• Komprimerade nerver kan orsaka besvär i det område som de innerverar.
• Endokrina problem som sköldkörtelproblem kan ha betydelse, liksom näringsbrister och infektioner.

Emotionell och psykologisk stress, som är en stor del av det jag hjälper människor med, kan vara en stor anledning. Ångest, depression, långvarig stress och sömnbrist kan leda till ökad muskelspänning och känslighet för den smärta det orsakar. Det kan leda till triggerpunkter som gör att smärtan hänger kvar även om du lugnar ner dig senare. Stressreaktionen ökar muskelspänningen, vilket gör det vanligare, rimligare och mer sannolikt att triggerpunkter uppstår.

Triggerpunkterna kan spridas till muskler som gör samma sak, motsatt sak eller till muskler där det gör ont – satellit-triggerpunkter. Det går åt båda hållen. Om man behandlar de fakta som vidmakthåller problemet – eller de ”viktiga triggerpunkterna” – kan man behandla problemet.

Evig frågelåda. Vad orsakade, orsakar – och kanske till och med vidmakthåller – problemet?

Behandlingsmetoderna är alla bra, och i allmänhet är de tillräckliga för att behandla de flesta åkommor, men om de inte är det måste de åtföljas av en fråga om varför vi har ont och vad det underliggande problemet är. Att ta reda på vad som gör ont var så att du kan behandla det är jättebra!

Men VARFÖR gör det ont? Om det fortfarande finns kvar måste du bli av med det problemet för att undvika att hamna i samma situation igen… såvida du inte kan tvinga dig igenom det genom att öka din kapacitet tillräckligt mycket. Styrketräning kan göra det, men inte nödvändigtvis – det finns gott om människor med en anständig mängd muskler men som fortfarande har ont på grund av saker som inte är relaterade till muskelstorleken.

Är det något du gör?

Är vissa muskler för strama, vilket gör att andra lider?

Kan ergonomi vara relaterat?

Är du inaktiv för länge när du är på jobbet?

Är något för monotont?

Är du för förtjust i en rörelse på gymmet, men det är det enda du gör, så du orsakar obalans?

Det finns massor av anledningar, och någonstans borde det finnas en absolut sanning. Du behöver inte räkna ut det helt och hållet, med alla detaljer – men du måste komma på något som är tillräckligt bra för att göra skillnad.

Det kan vara något funktionellt. Det är det jag har hjälpt människor mest med genom åren. Det är då man kan upptäcka att vissa saker inte fungerar så bra, men ingenting är egentligen skadat.

… som vingscapula, på grund av svaghet och dålig motorik, vilket orsakar instabilitet.

Det kan vara ett protraherat – framåtskjutet – huvud, där du bara råkar hamna där på kontoret på grund av gravitationen.

Det kan vara så att huvudet gör ont som fan dagligen eftersom du har triggerpunkter överallt.

Kanske råkar du protrahera – återigen, skjuta fram – ett skulderblad på samma kontor, vilket orsakar smärta i bröstryggen.

Vissa saker runt dina axlar kan vara svaga – vilket orsakar inåtrotation – vilket sträcker utåtrotatorerna hela tiden. Det kan leda till att de gör ont på grund av triggerpunkter.

Kanske sitter du bara och slöar i en kontorsstol eller soffa hela dagarna, vilket gör att du får ont i ryggen. Inget är skadat, inget är brutet. Men det gör ändå ont.

”Det är inget fel förutom hur vi har behandlat oss själva”. Något fungerar inte, men det är ”inget fel” om man tittar på strukturerna. Musklerna gör ofta inte sin del tillräckligt bra i dessa fall på grund av motoriken eller något annat som stör den. Triggerpunkter är mycket vanliga här, så att behandla dem, lära om motoriska mönster och styrketräning är ofta vad som krävs här.

Det kan vara något strukturellt, som artrit, eller en liten del av ett ben som du brutit tidigare, eller någon annan anatomisk skada. Här kan du använda bilddiagnostik eller tester för att se de relevanta sakerna eftersom något inte är som det ska.

Kanske är det något genetiskt, som EDS, eller något faktiskt patologiskt, som reumatoid artrit. När så är fallet måste vi ta reda på hur vi ska ta hand om den skadan så bra som möjligt. Om detta är huvudproblemet har du sannolikt nytta av en långsiktig strategi. Om du ser framför dig en livstid av mer eller mindre smärta vill du sannolikt titta på mer än bara den strukturella saken för att hantera det så bra som möjligt på andra sätt än bara det fysiska. De fysiska delarna kan ha en enorm inverkan. Detsamma gäller kunskap och att ta hand om resten av livet.

De flesta strukturella saker läker å andra sidan. Förslitna ligament, trasiga muskler och senor och infästningar som du har belastat mer än de tål är något du ska rehabilitera och sedan är du klar… så länge du inte gör om samma misstag igen. Rehabilitering sker i allmänhet genom styrketräning och motion på din nivå. Skador kan orsaka de nämnda triggerpunkterna, men de kanske inte är det primära målet … eller så kan behandling av dessa hjälpa dig att bli bättre snabbare.

I vissa fall kan kirurgi hjälpa till med de strukturella delarna. Rehabdelen är alltid nödvändig oavsett operation. Om du opereras är rehab inte något du kommer undan, det är sannolikt något du kommer att behöva göra från första stund – och dag – ett. Men då kommer du att börja med något som någon har skurit, stuckit, sytt och skruvat i.

Det kan vara något psykosomatiskt eller psykologiskt som ligger bakom problemen. När detta är fallet hittar man ingenting genom att röntga, oavsett metod, och inga tillförlitliga dysfunktioner kan förklara smärtan. Den bara finns där, och man måste faktiskt fråga den som har ont hur han eller hon mår för att förstå varför.

I vissa fall är det högst relevant. Spänningshuvudvärk är ett exempel. En orimligt stor del av befolkningen lider av huvudvärk utan tillräcklig anledning, och en stor del av orsaken är mental.

Hjärnan gör ingen större skillnad mellan psykiskt lidande och fysisk smärta så som det tolkas. Det är inget stort hopp från det faktumet till det faktum att mental ångest kan orsaka fysisk smärta rakt av… Men i allmänhet efter ett tag.

• Depression och ångest orsakar ofta smärta i nacke, axlar och rygg.
• Tillräckligt med stress under tillräckligt lång tid kan orsaka smärta i praktiskt taget allt från fotsulor till underben, rumpa, underarmar och händer, till rygg och – återigen – huvud.
• Jag har träffat många människor med bröstsmärtor vid det här laget, trots att det inte är något fel på hjärtat utan för mycket stress under för lång tid.
• Jag har träffat dem som har fått sitt hjärta krossat och faktiskt klagat på akut bröstsmärta.

När detta är problemet är det viktigt att ta hand om livet för att bli frisk. Att behandla smärta genom dessa metoder kan lindra en del av smärtan, men som nämnts om och om igen – du måste tänka på ditt varför för att bli av med problemet för gott. Att lägga till ytterligare en sak kan vara mer stressande och orsaka mer smärta, snarare än att få den här typen av smärta bättre.

Behandlingsmetoderna som nämns här och hantera sitt varför löser sannolikt det mesta.

Besväras du av något ”kroniskt”?

Då rekommenderar jag att du implementerar strategier för att hantera långvarig smärta.

För att ge lite perspektiv skulle vi kunna avsluta med ett exempel på en gammal klient för att se hur det kan förändras mellan de tre grupperna funktionellt, strukturellt och psykiskt. Det är inte det vanligaste att se. Det vanligaste är att den finns där av EN anledning, och om du gör något åt det är du klar. Men när tiden går händer det saker. Om du låter problem kvarstå för länge kan de utvecklas och bli mer komplexa. När du lever händer nya saker och nya problem kan uppstå. Om du är särskilt utsatt eller svag inom ett område är det mer sannolikt att du drabbas av något igen.

Efter att ha arbetat tillsammans ett tag skickade han mig ett fint litet stycke som jag skulle publicera på hemsidan eftersom han ville dela med sig av lite hopp.

”Besökte Patric för första gången för en axel som hade besvärat mig i ungefär tio år, trots operation. Efter en inte alltför trevlig session med lite manuell behandling inklusive nålar uppförde sig axeln oerhört bättre i flera månader.

Efter en tid kom dock problemen tillbaka och längs axeln fanns ett gäng andra gamla problem och krämpor som fick tala när axeln inte var det största och mest akuta problemet som tog all uppmärksamhet.

Ett par lokala behandlingar till och sedan frågade Patric om vi skulle fortsätta att försöka ta hand om de enskilda delarna – eller ta hand om helheten.

Eftersom jag har haft min kropp som en motståndare, snarare än som en lagkamrat, under de senaste tio åren var detta ganska tilltalande. Jag var dock inte riktigt medveten om hur omfattande det skulle bli.

Lika delar mental och fysisk träning, manuella behandlingar, kosthållning och antik grekisk filosofi – stoicism, blev en lika spännande som givande resa under de tolv veckorna.

Jag är i bättre form både fysiskt och psykiskt och förberedd för framtiden.

Jag kan varmt rekommendera Patric till alla som vill må bättre både fysiskt och psykiskt – och är beredda att lägga ner lite tid och kraft på att förbättra sig.”

Detta ”fall” började för ett decennium sedan när han genomgick en operation för att skapa mer subakromiellt utrymme… Det innebär att de skar bort en liten del av hans skulderblad så att han inte skulle krossa mjuka saker som inte är gjorda för att krossas så fort han använde sina axlar. Sedan försökte han och försökte igen att göra saker och rehabilitera det, men var aldrig tillräckligt nöjd. Strukturella saker opererades men rehabiliterades inte tillräckligt bra.

Vi träffades, jag gjorde vad jag gör, och han blev jätteglad för att han blev av med smärtan i flera månader. Den här delen är densamma som det du lär dig om i kapitlet om fysiska problem. Det påverkar det funktionella, snarare än de strukturella sakerna. Massage, dry needling och vad det nu kan vara. Det påverkar inte i så stor utsträckning hur HELT någonting är, men det påverkar hur det fungerar, hur det rör sig, hur du kan göra med det och mycket som handlar i kvalitet, kan man säga.

Mental dipp, och saker blev värre, även smärtmässigt. Så vi började göra de mer abstrakta sakerna som jag gör, med psykosociala saker… ”Coachning”.

Vi tittade på det, gjorde framsteg, och sedan fick axlarna besvär av en liknande sak igen. Vilket kan bero på en alltför aggressiv utveckling av träningsregimen. Lärdom: Gör tillräckligt, men inte för mycket… Tillbaka till strukturella (inflammation) och funktionella problem (saker rör sig dåligt och smärta i närliggande triggerpunkter).

Progressionen blev ungefär så här:

1. Strukturella problem på grund av skulderbladets form.

2. Funktionella problem från triggerpunkter och liknande, vilket gjorde att han var försvagad i över 10 år.

3. Psykologiska saker orsakade smärta, så vi var tvungna att titta på och förhålla oss till smärtvetenskap, depression, ångest, etc… Saker jag gör med dessa ”långvarig smärta”-patienter.

4. Strukturella och funktionella problem blev steg fyra. Något orsakade en annan strukturell konsekvens som är något man kan rehabilitera, tillsammans med att titta på allt runt omkring.

Poängen är inte nödvändigtvis att blåsa i min egen trumpet här. Snarare tvärt om – vi tränade ju för hårt som gjorde att det blev bakslag! Det är för att än en gång understryka att man bör titta på helheten och inte bara på de små delarna. Du kan också behöva tänka och sen tänka igen eftersom saker och ting förändras över tid. Ta hand om allt relevant som stör dig snarare än att bara stirra på det mest besvärande symptomet. En sak påverkar en annan och många saker hänger ihop.

Vilket ju är roligt, för hela vägen går det att dra paralleller till livet och det hela, snarare än att bara tänka sig att det handlar om triggerpunkter, kroppen, smärta och rehabilitering i det rent fysiska.

Tänk efter och gör vad du kan. Ibland kan det vara tacksamt att få hjälp med behandling eller tänkandet – och ibland löser man det finfint själv, bara man försöker tillräckligt med verktygen man får tag i.

Lycka till!