KBT för bilkörning

Ångest vid bilkörning

Det här kan vara ett problem med eller utan panik och lärs på något sätt in vid något tillfälle. Man lär sig att frukta bilkörningen av något skäl. Man kanske har kört bil i tio, tjugo år men är med om en incident som gör att bilkörning kopplas ihop med så mycket obehag att det inte går längre. Man kanske bryter ihop av att sitta i bilen.

Man kanske har fått ordentligt med skäll i något sammanhang där man kopplat ihop det med bilkörning, man kan ha krockat, varit nära att göra så, har panikproblem i övrigt och kopplat ihop de två eller så är utmattning problemet där hjärnan helt enkelt levt sitt eget liv och gjort konstigheter när man kört så man inte längre litar på den. Jag har hört flera varianter. Anledningen kan vara relevant men i regel går det utmärkt att göra någonting åt det oavsett varför det är som det är. När det är så här så behövs det ofta en strukturerad lösning för att komma tillbaka.

För många är det en frihet att kunna köra bil. En del måste göra det i sitt jobb. Man kan bli väldigt beroende av andra – eller av med jobbet om man inte kan sköta det. Man kanske bor på landet och blir praktiskt taget strandad hemma när ingen annan kan köra. Vem ska handla? Hur ska man köra barnen?

Någonting som är läskigt, men faktiskt inte uppenbart livsfarligt går att råda bot på. Bilkörning är rimligt att vara försiktig med, man kan krocka och man ska hålla sig på vägen – men det är inget man ska få ångest och panik över. Får du det så finns det hjälp.

Värt att nämna kan vara att det behöver finnas ett körkort. Det är ingen körskola, vi fokuserar på att det är obehagligt att köra bil – men du kan, tekniskt och teoretiskt sett, köra bil – bara inte i praktiken.