Långvarig smärta

  • Home
  • Långvarig smärta
Långvarig smärta
Långvarig smärta

Långvarig eller ”kronisk” smärta är definierad genom att den funnits i tre till sex månader eller längre. Om det är tre eller sex verkar bero på vem man frågar, men det mest relevanta är inte nödvändigtvis om exakt hur länge det har pågått utan snarare om resultatet det ger. Det som blir speciellt med långvarig smärta är att det resulterar i annat än bara ren smärta. Förutom att hjärnan över tid kan börja tolka smärtsignalerna starkare, eller tolka det som att smärtan är över ett större område än förut, oavsett om anledningen till smärtan är förändrad. Samma stimuli och input – mer smärta.

Det finns ett par bra citat av Seneca, en av de gamla stoikerna, som jag vill börja med här. De känns applicerbara på hur jag ser på smärta.

”To bear trials with a calm mind robs misfortune of its strength and burden.

och

We are more often frightened than hurt; and we suffer more from imagination than from reality.”

Den första lektionen om smärta borde vara på ämnet att fysisk smärta och lidande är två olika saker. De korrelerar ofta och kan tveklöst påverka varandra – men med är möjligt att lära sig att differentiera de två och inte lida som en direkt konsekvens omedelbart när det gör ont.

Jag tar med en anekdot till från de gamla gubbarna från Rom, som jag behåller på engelska i och med att det är ett citat, för att få fram poängen att smärta inte nödvändigtvis är synonymt med lidande.
Citatet är från The Daily Stoic.

“Epicurus’s final letter begins with a rather remarkable sentence: “On this happy day, which is the last day of my life, I write the following words to you.” While the letter briefly touches on the painful symptoms of the disease that would soon kill him, Epicurus doesn’t dwell on that. Instead, he speaks of the joy in his heart—not caused by his impending death, obviously, but by the memories he has accumulated of the friend he is writing to. Then, before concluding the letter and his life, Epicurus gives final instructions on how to care for one of his young pupils that has shown promise.”

Ryan Holiday

Och detta är från en man som långsamt och rimligtvis smärtsamt dör av en njursten. De säger att han var glad och arbetande till sin dödsdag, 72 år gammal. Vi har definitivt saker att lära av varandra, som det uppenbara här att det är lidande vi lider av och inte smärtan i sig. Sen är det givetvis lätt sagt och svårt gjort.

Långvarig smärta från praktiskt taget vad som helst och var som helst påverkar hjärnan och är en stor stressor. Oavsett om smärtan kommer från trasiga diskar, nervskada, artros, fibromyalgi, Ehlers-Danlos syndrom, kirurgi som gått fel, dysfunktioner i muskler och leder med eller utan trauma, reumatism, ländryggssmärta ”utan bra skäl”, så kallas ”icke-specifik ländryggssmärta” eller någonting helt annat.

– Smärtan blir till stress och rädsla för mer smärta – och med det en rädsla för rörelse, som ofta gör ont, rörelserädsla.
– Stressen leder till mindre energi och de kan leda till depressiva symptom eller utmattning.
– Rörelserädslan leder till inaktivitet som ger mer smärta och en negativ spiral.
– Bristande energi ger ett dysfunktionellt vardagsliv. Allt blir svårare.
– Smärtan stör sömn vilket ger mer stress och smärta – och mindre energi
… Och så går det runt, runt.

Den här samlingen symptom är vanlig. Smärta, bristande energi och depressiva symptom går hand i hand. Tillsammans resulterar de inte sällan i en situation som är snarlik ett utmattningssyndrom. Ofta behandlas det med pillar och ingenting mer. Smärtlindring, anti-depressiva, muskelavslappnande och något att sova på är inte ovanligt – och folk ÄLSKAR att medicinera för att minska smärtan.

Jag gillar det som fungerar. Ibland är medicinering bra nog, men om det är bra nog har man inte fått det där resultatet. Ibland får folk dessutom mer ont av opiater, kan inte leva ett drägligt liv på grund av opiaterna eller… ännu värre. Ibland ägnar sig de med smärta faktiskt åt fysioterapi. Utmärkt! Tittar ni på hela livet? För det är vad jag gör.

Alla problemen som nämndes tidigare är möjliga att påverka. Vill du att jag visar hur så börjar vi med att kartlägga livet för att få en tydlig bild av hur pusslet ser ut, sen börjar vi från början med att lägga det som du faktiskt vill ha det – och som fungerar. Att sätta fingret på vad som är problemet och åtgärda det är antagligen helt nödvändigt.