Tidigare utmattade klienter
Om det inte vore för dig skulle jag vara död.
Tidigare klient
Tidigare klienters resultat har så klart varierat beroende på vad de har besvärats av och hur situationen har sett ut.
“Att ha lärt sig tillräckligt av vad det behövt veta för att få tillbaka sina liv från utmattningen” är ju fint sagt, men väldigt luddigt. Jag listar istället ett gäng symptom som man har blivit av med tidigare, i hopp om att det är mer talande.
Ökad
– Livslust
– Förståelse för deras behov och vad de faktiskt värderar (så de kunde agera utifrån vad de verkligen vill).
– Uppmärksamhet på sin omgivning
– Energi
– Acceptans
– Mental kapacitet
– Sömnkvalitet
– Självkänsla och självförtroende
– Fysisk styrka och kapacitet
– Insikt i och nytt perspektiv på mänskliga relationer
Minskad
– Sjukfrånvaro
– Panikattacker
– Huvudvärk och migrän (från 28/30 migrändagar till 0 på en månad gör skillnad!)
– Depressiva symptom, inklusive suicidala tendenser
– Medicinering; anti-depressiva, opiater, muskelavslappnande, bensodiazepiner, blodtryckssänkande, gabapentin…
– Ofrivilliga helgdagar hemma som ett vrak istället för att göra det man älskar.
– Stress
– Sömnlösa nätter
– Mängd hela dagar bortslösade med att sova
– Yrsel
– Tinnitus
– Neurologisk smärta i arm/ben
– “Oförklarlig” rygg- och nacksmärta.
Så de kan ta sig tillbaka till
– Jobbet
– Hobbies och sport
– Att vara en bra vän och partner
– Att ta hand om sig själv, hus och hem, och BARN. Att vara förälder och inte kunna ta hand om dem på ett tillfredsställande sätt…
– Att faktiskt ha ett sexliv igen. Återigen känna lust och ha kapacitet att agera på den.
Där den sista kolumnen ger tillbaka individen sin plats i det sociala. Man kan säga mycket som socialt sammanhang, men att bara ha ett ställe där man hör hemma säger mycket nog här.
Oavsett om det är stress, smärta eller en kombination av de två som är problemet (för hjärnan är de inte helt olika), så hör av dig så byter vi några ord! Jag kanske inte är rätt instans för dig; är jag inte det så skickar jag dig gärna dit du passar bättre och hjälper dig med det jag kan på vägen, om det så bara är några kloka ord. Jag försöker inte hjälpa de som jag inte tror att jag kan hjälpa, så det är helt ofarligt att fråga.
Klicka nedan så gör jag mitt bästa för att återkomma så fort jag kan.
Christoffer
Jag började gå hos Patric på Dolor en gång i månaden för massage för ca tre år sedan. Förutom att hjälpa mig att bli av med stelhet i axlar och nacke, kom Patric med tips och trix hur jag kunde bli av med huvudvärk, värk i käkarna, etc. Jag tyckte mina månatliga besök fungerade bra och jag kände mig mer avslappnad i kroppen. Detta fram till och med mars 2020. Min stelhet hade nu istället blivit värk i axlar och nacke. Patric frågade som han brukar vad det kunde bero på. Jag svarade att det är mycket på jobbet, vilket gör att jag spänner mig.
I själva verket berodde värken på dödsfall inom familjen, hemarbete och hela coronasituationen (oro, ångest, rädsla, ovisshet, etc.). Detta sammantaget gjorde att jag i juni 2020 gick in i den berömda väggen med depression, sömnproblem och extrem värk i kroppen som följd.
Efter heltidssjukskrivning i tre månader hörde jag av mig till Patric för att boka in massage som vanligt, men han undrade då om det verkligen var massage jag behövde. Han berättade att han börjat arbeta mer och mer med ”projekt” och i september startade vi ett tio-veckorsprogram. Målet med programmet var att jag skulle sova bättre, bli av med smärta i axlar och nacke, träna axlar och rygg i syfte att förebygga smärta, springa minst två gånger i veckan och sist men inte minst, orka arbeta heltid igen (jag arbetade halvtid just då).
Vi träffades två gånger i veckan till en början, då vi tränade styrka och Patric ”nålade” där det gjorde ont och inte minst, vi pratade om hur min situation kunde förbättras. Mellan våra träffar fick jag med mig redskap för ”hjälp till självhjälp” och hemuppgifter att genomföra. I november gick jag upp till att arbeta 75%, jag sover bra, tränar styrka och springer kontinuerligt, min ångest och oro är borta och framförallt, jag har fått tillbaka min energi och orkar göra mer än att bara jobba! Jag är inte tillbaka på heltid i skrivandets stund, men planen är att börja på det efter årsskiftet.
Stort tack Patric för att du med ditt coachande, ”nålande” och din positiva inställning, inte bara har hjälpt mig att ta mig ur en depression och bli av med smärta, utan även fått mig att börja träna (och tycka att det är kul!) och ha energi över! Som vi kom fram till sist vi sågs, vi gjorde detta tillsammans!
Lena
Idag är det två år sedan jag blev sjukskriven, efter att ha brutit ihop på jobbet. Det var inte första gången jag kraschade, men hittills hade jag alltid på något sätt lyckats ta mig upp igen. Orkat lite till. Kommit med olika bortförklaringar. För jag visste inte hur illa det var.Jag blev till en början sjukskriven i två veckor. Jag tyckte det var en lång tid, men vet nu att det inte är tillräckligt för att återhämta sig från utmattningssyndrom. För mig tog det betydligt längre tid än så att ens förstå att jag var sjuk. Jag fick även diagnosen svår depression. Men ingen kunde berätta för mig hur man gjorde för att må bättre. Olika slags piller sattes in – ett par för att somna, ett för att hållas sovande, ett gäng ångestdämpande och en hel skara antidepressiva – men utan märkbar effekt. Jag uppmanades att vila så mycket jag kunde, men det var omöjligt för mig. För jag var för rastlös för att vila och jag sov sällan mer än ett par timmar per natt. Min kropp värkte, huvudet fungerade inte och jag hade ingen kontroll över mina känslor.Av en slump kom jag i kontakt med Patric. Han konstaterade direkt att min utmattning och depression inte bara hade med jobbet att göra. Även hela mitt privata liv var bedrövligt. Och han ansåg att fysisk aktivitet var nödvändig för att få kroppen att slappna av och komma till ro. Att bara ligga stilla och ha ångest skulle inte leda någon vart, sa han. Och tillade: “Den kommer inte bara att försvinna” samt “Inget löser någonsin sig självt”. Det kändes bra med hans helhetstänk – en mentor som visste vad som behövdes. Det var det bästa beslut jag kunde ha tagit och jag vill gärna dela med mig av de verktyg och metoder han använt eller hjälpt mig att tillämpa för att börja ta mig upp från botten och framåt.
- Fysisk aktivitet istället för vila för att bli så trött att själen får ro; 8 burpees kunde räcka.
- Göra små projekt, som att måla ett rum.
- Bygga upp ett socialt liv genom att umgås.
- Hitta en trygghet som gjorde att jag kunde sova. Tydligen behöver vi sömn och för mig var det ett stort problem.
- Göra upp en lista för att hitta energitjuvarna och om möjligt eliminera dem.
- … Men även ha en lista på vad som ger energi. Det kan vara att titta på sniglar, plocka bär, springa, tända en brasa, laga mat etc.
- När jag mådde som sämst ville jag bara ligga i fosterställning och gråta. Men det löser inga problem. Även här kom han med en pragmatisk lösning: Det är okej att gråta men man kan promenera eller träna samtidigt. Detta var helt enkelt nödvändigt eftersom tårarna aldrig slutade rinna. Motion fick stressnivån att sjunka, tårarna minskade och den onda cykeln kunde brytas.
- Bastu är balsam för kropp och själ. Även varma bad funkar.
- Vara i naturen. Använda sinnena.
- Springa. Varje steg räknas. Även en kort sträcka gör mig glad och avslappnad.
- Skratta.
- Läsa. Vad som helst. Även en barnbok om det är det enda man orkar med.
- Äta riktig mat. Det hade jag slutat med för länge sedan pga. tidsbrist och orkeslöshet. Dessutom försvann aptiten allt mer ju sämre jag mådde. Men man behöver tydligen energi.
- Planera vardagen i små block. Ta pauser!
- Planera och prioritera positiva saker för att de ska bli av.
- Meditera.
- Ha tomma luckor i kalendern.
- Sluta oroa sig.
- Inse att ett jobb är ett jobb och att ingen tackar en för att man gör det.
- Promenera i regn och känna hur ren luften är.
- Strunta i vad andra tycker.
- Acceptera situationen som den är och att det inte alltid kommer vara så illa.
- Acceptera att jag inte längre är exakt samma person som innan. Jag försöker inte hitta den personen på nytt utan lär känna mitt nya jag. Min nya version är mycket bättre men vägen till acceptans är lång och svår.
- Fira födelsedag! (Som inte var av något intresse tidigare…)
Ulle
När jag tog kontakt med Patric på Dolor befann jag mig i ett läge där jag klamrade mig fast vid tron – eller snarare önskan om – att någons nävar (massage) och nålar (dry needling) skulle göra underverk med en efterhängsen smärtproblematik som medförde att jag upplevde vardagen allt gråare. Jag hade ont här, ont där – och ont “överallt”. Jag hade lust – men ingen ork, kände mig energifattig och trött.
Min motor (motivation) hackade, pustade och frustade och på egen hand hade jag inte lyckats komma i närheten av en lösning. Till slut klarade jag inte av att gå till jobbet, det arbete som jag under så många år “brunnit för”. Jag sjukskrevs, genomgick diverse utredningar och fick ett antal läkemedel utskrivna som till viss del lindrade symtomen men vars biverkningar tyvärr också gav upphov till nya besvär.
Patric visade sig vara någon som verkligen förstått att det kan behövas långt mycket mer än en näve piller och ett par nävar som masserar där det signalerar smärta. Från dag 1 kände jag att han hade ett genuint intresse för hela min situation, orsak och verkan. Utgångspunkt blev “trötthet till följd av smärta” men lika mycket “smärta till följd av trötthet”.
Under åtta månader träffade jag Patric regelbundet, en period hade vi kontakt flera gånger per vecka. Han har hjälpt mig att bena ut och förstå vad som känns, hur det känns och var det känns. Det ogreppbara blev greppbart och därmed möjligt att ta sig an.
Tillfällena med brainstorming, eftertanke och återkopplande samtal har varit många.
Ofta trivsamma möten, på en promenad i skogen eller hos fåren i en hage, utsträckt på Patrics behandlingsbrits eller tillbakalutad i hans besökssoffa.
Ibland ansträngande och jobbiga möten, tårfyllt och närmast ångestladdat.
Men Patrics positiva energi och samtidigt behagliga lugn ger en trygghet som underlättar i det som är svårt, inte minst när nya insikter känslomässigt ska tas omhand.
Patric har försett mig med en uppsjö av verktyg, allt ifrån välanvända och beprövade till nyuppfunna och skräddarsydda. Vi har sedan sållat tillsammans till jag hittat de verktyg som fungerat just för mig, som hjälpt mig framåt, hjälpt mig se svar och hitta bästa lösningar, och som framförallt hjälpt mig till förändring. Händelser har bearbetats, relationer har plockats bort och andra har lagts till. Beteenden har vänligt ifrågasatts, studerats och diskuterats. Konsekvenser av handlingar har blivit synliggjorda och på ett närmast omärkbart sätt har han motat mig mot grindhål efter grindhål som krävt aktiva val och ställningstaganden, baserade på mina värderingar, mina förutsättningar och min förmåga. Verktygen gjorde mig handlingskraftig.
Patrics 100%-iga närvaro i varje möte, hans tillgänglighet och hans flexibilitet i tanke och handling, en öppenhet för människors olikheter och “konstigheter”, tillsammans med ett “strukturerat” och samtidigt stort varmt hjärta, bäddar för samarbeten som kan liknas vid ett dream team för den som verkligen vill få till en förändring i sitt liv. I mitt fall har det resulterat i att jag efter en halv livstid äntligen fått klart för mig vilka mål jag har i livet, vad jag värdesätter mest och vad jag strävar efter att uppnå.
Från “envisaste kan-själv” till “ödmjukare kan-ta-hjälp” och konstaterar att jag på pluskontot ser (och känner) hur energi och motivation ökar och på minuskontot ser (och känner) hur smärta och trötthet minskar.
Helt klart värt pengarna, tiden, tårarna och skratten. Stort TACK till dig Patric!
Mikael
I början av 2017 fann jag mig i en tuff situation, jag hade fått diagnosen utmattningsdepression. Min kropp värkte, mitt huvud fungerade inte alls som förut, min träning fungerade inte alls och min vikt gick rakt uppåt. Jag fick bra hjälp i form av psykolog, beteendevetare och läkare. Alla bra på sitt sätt och enade om att en mycket viktig del i tillfrisknandet var just träningen, men alla pratade om det och ingen kom med några konkreta förslag. Det kändes som en stor sten på mina axlar; jag har tränat hela livet men nu verkade det helt stopp.
Via massage kom jag i kontakt med Patric på Dolor. Då Patric är mycket kunnig och omtänksam kände jag mig bekväm att pratade om min diagnos och situation. Patric föreslog då en helhetslösning i form av personlig träning, massage och kostrådgivning. Det var detta som saknades, nu några månader senare är jag tillbaka på jobbet, full av energi, kilona och centimetrarna minskar stadigt.
Patrics förslag och vårt samarbete hjälpte inte bara min rehabilitering, det gav mig som person livsviktiga verktyg för framtiden.
Gul och glad [klicka här för att läsa mer]
Patric är det bästa som har hänt i mitt liv. Jag kom till honom för fem månader sedan för att jag trodde att han höll på med massage. Jag var trött och kände mig ledsen och ville unna mig något. När jag kom började han ställa en massa frågor och jag satt och grät i två timmar hos honom. Det blev inte så mycket massage. Jag berättade hur jag mådde. Under de senaste två åren hade jag huvudvärk varannan dag, sömnproblem(jag kunde inte sova alls), depression, problem med magen, ätstörningar, pendling i vikt, stressrelaterade hudproblem. Jag var jämt arg, sur och ledsen.
Patric hjälpte mig att inse att relationen jag levde i var destruktiv och att jag faktiskt mådde dåligt. Själv försökte jag ihärdigt hålla uppe fasaden för att visa på att allt var fortsatt förträffligt, trots att det egentligen var förfärligt.
En månad senare startade vi projektet och mitt liv förändrades. Jag skilde mig, flyttade till en egen lägenhet, jag började känna glädje i livet igen, alla mina symptom försvann med tiden. Idag tränar jag regelbundet, äter vad jag vill, träffar vänner, gör saker som jag tycker om att göra. Jag gör vad jag vill. Förut hade jag varken tid, energi eller lust att göra något. Idag känner jag mig ung igen och väntar med spänning på varje ny dag som kommer och allt som väntar på mig. Livet känns underbart och helt fantastiskt. Jag är så tacksam att det inte finns ord att beskriva den känslan. Utan Patric skulle jag gå under. Jag var för trött för att agera själv.
Idag har jag blivit en bättre mamma för mina barn, en trevligare kollega, en snällare granne, en gladare medmänniska. Jag har blivit självständig, stark, modig och glad. Jag är nöjd med mitt liv. Patric har tillbringat många timmar med mig och gjort många konstiga saker: suttit bredvid mig i bilen när jag var rädd för att köra, täckodlat på min kolonilott, slängt mitt gamla skräp på återvinningen, handlat med mig, tränat med mig, lagat mat för mig, guidat runt mig på kyrkogården, tagit långa promenader och mycket mycket mer… Alla borde ha en Patric.
Det är så jag vill vara. Det är så jag vill leva.