Passar coaching dig?

Passar coaching dig?

Coaching är inte för alla.

Det tycker jag är viktigt att säga direkt, för coaching låter ibland som något som borde passa vem som helst som vill “utvecklas”, “nå sina mål” eller “ta nästa steg”.

Men hos mig handlar coaching sällan om allmän personlig utveckling i största allmänhet.

Det handlar oftare om människor som har fastnat. Människor som har utstått för mycket stress för länge. Människor med långvarig smärta, nedstämdhet, ångest, sömnproblem, trötthet eller ett liv som inte längre fungerar särskilt bra.

Det kan handla om dig som har försökt länge på egen hand. Du kanske har läst, tänkt, kämpat, bitit ihop, provat vården, fått råd, kanske fått läkemedel, kanske fått höra att proverna ser bra ut – men du mår fortfarande inte som du vill.

Då kan coaching vara relevant.

Inte för att allt är enkelt. Inte för att en coach magiskt löser ditt liv. Utan för att vissa problem behöver förstås bredare än ett enskilt symtom, en enskild muskel, en enskild diagnos eller ett enskilt läkemedel.

Mer läsning

Vad kan du få hjälp med?
Stressrehabilitering | Fysioterapi | Kognitiv beteendeterapi
Hur jag tänker och arbetar
Patrics syfte | BioPsykoSocialt perspektiv | Vad är coaching? | Vad är terapi? | Skillnaden på coaching och terapi
Är upplägget rätt för dig?
Passar coaching dig? | Förutsättningar för coaching
Inför ett beslut
Jag är inte billig | Värt att tänka på

När coaching kan vara särskilt relevant

Coaching hos mig är framför allt relevant när problemen har blivit bredare än ett enskilt symtom.

Det kan handla om att du har varit stressad för länge och börjar få utmattningsliknande besvär. Då räcker det sällan att bara vila lite mer, tänka positivt eller försöka bita ihop en stund till. Ofta behöver vi titta på varför stressen har fått så mycket plats, vad som håller den vid liv och hur livet behöver förändras för att kroppen faktiskt ska få en chans att återhämta sig.

Det kan också handla om depression eller nedstämdhet där läkemedel, vila eller allmänna råd inte har räckt hela vägen. Då behöver vi ofta titta på beteenden, vardag, mening, aktivitet, relationer, kropp, sömn, smärta och allt det där som påverkar hur mycket liv som faktiskt finns kvar i livet.

Eller så handlar det om långvarig smärta.

Långvarig smärta är sällan bara en fråga om en muskel, en led eller en nerv. Kroppen spelar roll, absolut. Men det gör också sömn, stress, oro, rörelse, rädsla, nedstämdhet, aktivitetsnivå, relationer och hur mycket smärtan har fått styra livet.

Det är därför coaching hos mig ofta hamnar nära stressrehabilitering, KBT, fysioterapi och ett biopsykosocialt perspektiv.

Vi försöker förstå hela situationen.

Inte för att göra allt krångligare än det behöver vara, utan för att problemen ofta redan är krångliga. Det är bara inte alltid någon har hunnit titta på helheten ordentligt.

Varför några få gånger ofta inte räcker

För vissa låter det som ett stort åtagande att göra ett mer intensivt arbete under flera veckor.

Det förstår jag. Och det är det.

Men om problemen är stora, långvariga och komplexa är det ofta orealistiskt att tro att ett par samtal ska räcka. Stora problem, stora förväntningar och väldigt lite tid är sällan en bra ekvation.

Beteendeförändring tar tid.

Stress, utmattning, depression och långvarig smärta som har funnits länge försvinner sällan på ett par veckor, oavsett hur gärna man vill. Det är inte för att människor är hopplösa. Det är för att kroppen, hjärnan och livet faktiskt behöver tid att anpassa sig.

Tolv veckor kan däremot räcka till mycket.

Det är tillräckligt lång tid för att hinna förstå problemet bättre, testa något nytt, misslyckas lite, justera och försöka igen. Det är ofta så lärande fungerar. Inte genom att man får det perfekta rådet en gång, utan genom att man börjar göra annorlunda i verkligheten och får stöd medan man lär sig.

Det betyder inte att du alltid är färdig efter tolv veckor.

Livet fortsätter. Om du har varit sjuk, stressad eller haft ont länge kan arbetet behöva fortsätta efteråt. Men målet är att du då ska förstå dig själv och din situation bättre, ha en tydligare riktning och veta hur du fortsätter utan att vara beroende av mig.

Den typiska klienten finns inte

Det finns ingen perfekt mall för vem coaching passar för.

Jag har arbetat med kvinnor och män, yngre och äldre, studenter, lärare, vårdpersonal, företagare, chefer och människor som på pappret borde fungera alldeles utmärkt men som ändå inte gör det längre.

Samtidigt finns det vissa mönster.

Många som söker hjälp hos mig har varit högpresterande länge. De är vana vid att ta ansvar, lösa problem, hjälpa andra och fortsätta framåt även när kroppen försöker säga stopp.

Ofta finns det väldigt lite lagom. Man jobbar hårt. Tränar hårt. Tänker hårt. Kämpar hårt. Försöker hårt. Och när det inte fungerar försöker man ibland ännu hårdare. Det är inte alltid det som behövs.

Ibland är problemet inte att du försöker för lite. Ibland är problemet att du har försökt alldeles för mycket, på fel sätt, alldeles för länge.

Det är inte ovanligt att människor kommer efter att ha försökt med vården, läkemedel, behandlingar, råd, egen disciplin och diverse försök att bara “få ordning på sig själva”. Ibland i några månader. Ibland i många år.

När de väl kommer hit är de ofta ganska slut.

Inte lite trötta.

Utan slut på riktigt.

Det är inte ovanligt att börja här

Det är inte ovanligt att någon börjar med att gråta stora delar av första besöket.

Det är inte ovanligt med värk i stora delar av kroppen.

Det är inte ovanligt med sömnproblem, tupplurar, hjärtklappning, ångest, panikattacker, hjärndimma, glömska, nedstämdhet, grubblande och en känsla av att livet har blivit alldeles för svårt att få ihop.

En del känner sig oorganiserade och nästan dumma, trots att de egentligen är både kompetenta och kloka.

En del försöker fortfarande lösa allt genom att jobba mer, göra mer, planera mer, träna mer eller prestera mer.

En del har fått flera olika läkemedel, ibland med viss hjälp, ibland med biverkningar, ibland med känslan av att det ändå inte riktigt kommer åt det som är problemet.

Det här kan kännas hopplöst.

Men det är inte nödvändigtvis slutet.

Ofta är det snarare ett tecken på att systemet är överbelastat och att något behöver göras annorlunda. Inte mer av samma. Inte ännu hårdare tag. Inte ännu mer självförakt.

Utan en bättre plan.

Poängen är att vända spiralen

Många av de här problemen förstärker varandra.

• Smärta gör det svårare att sova.
• Dålig sömn gör smärtan värre.
• Stress gör kroppen mer spänd och känslig.
• Mer smärta gör dig mer orolig.
• Ångest gör att du undviker saker.
• Undvikande gör livet mindre.
• Ett mindre liv ger mindre glädje.
• Mindre glädje gör depressionen tyngre.

Och så fortsätter spiralen nedåt. Poängen med arbetet är ofta att börja vända den spiralen, steg för steg.

• Mindre smärta kan ge bättre sömn.
• Bättre sömn kan ge mindre smärta.
• Mindre ångest kan ge mer lugn.
• Mer lugn kan ge bättre återhämtning.
• Bättre återhämtning kan ge mer energi.
• Mer energi kan göra det lättare att äta, röra sig, prata med människor, ta tag i problem och göra sådant som faktiskt känns meningsfullt.

Då börjar livet långsamt röra sig åt rätt håll igen. Det ser ibland plötsligt ut utifrån, men det är nästan alltid gradvis. Steg efter steg. Justering efter justering. Val efter val.

Från grå och gråtandes till gul och glad

Ett av mina favoritexempel är en klient som började på en plats som många kan känna igen sig i.

Hon var trött, ledsen, nedbruten och grät mycket. Livet fungerade inte som hon ville. Kroppen och hjärnan samarbetade dåligt. Det var inte en situation där ett enkelt tips hade räckt.

Under arbetet började saker förändras.

Inte magiskt.

Inte utan motstånd.

Men genom att hon verkligen tog processen på allvar, testade, misslyckades, försökte igen, vilade, ändrade beteenden och började ge sig själv bättre förutsättningar.

Vid ett av de sista tillfällena kom hon in i en gul sommarklänning, gladare än tidigare, efter en promenad där hon hade plockat solrosor.

Hon uttryckte att hon älskade livet.

Det är svårt att inte bli berörd av sådant.

Inte för att varje fall ser ut så. Inte för att jag vill sälja mirakel. Men för att det visar något viktigt: när människor som har varit väldigt långt nere får rätt stöd, rätt riktning och faktiskt börjar förändra det som behöver förändras, då kan livet ibland komma tillbaka på ett sätt som nästan känns overkligt.

Men egentligen är det inte magi. Det är mer som att ge en uttorkad växt vatten, ljus, jord och tid.

När förutsättningarna blir bättre kan det som såg dött ut börja växa igen.

Kön och ålder spelar mindre roll än problemet

Det är lätt att försöka göra en tydlig målgrupp av sådant här.

Kvinnor. Män. Unga. Äldre. Högpresterande. Chefer. Vårdpersonal. Företagare. Studenter.

Visst finns det mönster. Stress, depression, ångest och långvarig smärta drabbar inte alla grupper exakt lika, och vissa typer av klienter återkommer oftare hos mig.

Men i praktiken spelar kön och ålder mindre roll än själva problemet.

Om du lider, om livet inte fungerar, om kroppen säger ifrån, om du känner att du har tappat bort dig själv och om du vill göra något åt det – då är det mer relevant än vilken kategori du råkar tillhöra.

Det viktiga är inte att du passar in i en perfekt mall.

Det viktiga är att du vill få livet tillbaka.

Coaching passar dig som vill förstå och förändra

Coaching passar dig som vill förstå, ifrågasätta och förändra.

Du behöver inte ha allt klart för dig. Du behöver inte vara pigg, stark, disciplinerad eller full av motivation. Hade allt redan fungerat hade du kanske inte behövt särskilt mycket hjälp.

Men du behöver vara intresserad av att titta ärligt på situationen.

Det kan passa om du känner att du sitter fast, att livet inte riktigt fungerar som du vill eller att du gång på gång hamnar i samma mönster. Det kan också passa om du vet ungefär vad du borde göra, men ändå inte får till det.

Kanske handlar det om stress.

Kanske om smärta.

Kanske om nedstämdhet, återhämtning, arbete, relationer, sömn, vanor eller riktning i livet.

Det viktiga är inte exakt vilket område problemet gäller. Det viktiga är att du vill försöka förstå vad som händer och göra något åt det. Det kan passa särskilt bra om du:

• har varit stressad för länge och börjar få utmattningsliknande besvär
• har långvarig smärta och behöver se mer än bara det fysiska
• har depression eller nedstämdhet där livet, beteenden och vanor behöver förändras
• har ångest, oro eller panik som påverkar vad du vågar göra
• har sömnproblem som hänger ihop med stress, vanor eller livssituation
• har svårt att sätta gränser
• fortsätter överprestera trots att kroppen säger ifrån
• vet vad du borde göra men inte lyckas göra det
• känner att du tappat riktning, mening eller glädje
• är trött på att bara stå ut

Det är inte ovanligt att problemen hänger ihop.

Mindre sömn kan ge mer smärta. Mer smärta kan ge mer stress. Mer stress kan ge mer ångest. Mer ångest kan göra att du undviker saker. Mer undvikande kan göra livet mindre, tråkigare och svårare. Sedan sitter man där och undrar vilket av problemen som egentligen är “huvudproblemet”.

Ibland är det inte ett problem.

Ibland är det ett helt system som har börjat dra åt fel håll.

Då behöver vi titta bredare.

Om du har provat vården men inte kommit vidare

Många som kommer till mig har redan provat vården.

Ibland en gång. Ibland i flera år. Ibland i tio eller femton år. Ibland har man fått hjälp med vissa delar, men inte med helheten.

Det kan ha blivit läkemedel mot depression, något mot smärta, något för sömnen, kanske muskelavslappnande, kanske något mot nervsmärta och kanske ytterligare något för ångest. Ibland hjälper det. Ibland hjälper det lite. Ibland blir resultatet mest fler symtom i form av biverkningar.

Det betyder inte att vården är dålig eller att läkemedel är fel. Ibland är det precis vad som behövs.

Men ibland räcker det inte.

För om en stor del av problemet är att du lever på ett sätt som gör dig sjuk, då behöver livet också in i samtalet.

Om du aldrig återhämtar dig behöver vi prata om återhämtning.

Om du hatar ditt jobb behöver vi prata om jobbet.

Om du alltid säger ja behöver vi prata om gränser.

Om du försöker prestera dig ur ett problem som delvis orsakats av överprestation behöver vi prata om det också.

Det är inte alltid “sjukvård” i klassisk mening.

Men det kan påverka hälsan väldigt mycket.

Coaching passar dig som är beredd att göra jobbet

Coaching är inte bara att prata.

Vi pratar, absolut. Vi resonerar, vrider och vänder, ifrågasätter, letar mönster och försöker förstå vad som faktiskt händer.

Men om ingenting förändras efter samtalet har vi inte kommit särskilt långt.

Coaching passar därför bäst när du är beredd att göra jobbet mellan gångerna också. Inte perfekt. Inte heroiskt. Inte med pannben tills du går sönder igen.

Men du behöver vara villig att försöka.

Det kan handla om att vila på riktigt. Säga nej. Ta ett samtal du undvikit. Gå en promenad. Testa ett nytt beteende. Sluta med något som förstör. Sänka ribban. Skapa struktur. Skriva ner något. Träna på att göra lagom. Eller börja agera i riktning mot ett liv du faktiskt vill ha.

Det är sällan spikrakt.

Ofta försöker man, misslyckas lite, lär sig något, justerar och försöker igen.

Det är inte ett tecken på att det går dåligt. Det är ofta så beteendeförändring fungerar.

Vem passar coaching inte för?

Coaching passar sämre om du inte har något intresse av att förändra något.

Om du inte vill ifrågasätta dig själv, inte vill lära dig något nytt, inte vill titta på dina egna beteenden och inte vill undersöka om du kanske behöver göra annorlunda, då blir coaching svårt.

Det betyder inte att du måste hålla med mig om allt. Tvärtom. Det är ofta bra när vi kan resonera, vända och vrida, ifrågasätta och tänka tillsammans.

Men om utgångspunkten är att ingenting behöver förändras, samtidigt som du vill att livet ska bli bättre, då finns det inte så mycket att arbeta med.

Om du hatar ditt jobb kan vi behöva prata om jobbet.

Om du aldrig återhämtar dig kan vi behöva prata om hur livet faktiskt är byggt.

Om du alltid säger ja kan vi behöva prata om vad som händer när du börjar säga nej.

Om du mår dåligt men fortsätter göra precis samma saker som tidigare, då behöver vi åtminstone vara öppna för att det kan finnas ett samband där.

Coaching handlar inte om att skuldbelägga dig för ditt lidande. Men det handlar ofta om att ta ansvar för det som faktiskt går att påverka.

Vill du inte titta på det, då är coaching antagligen fel väg.

Coaching passar inte alla problem

Det finns också lägen där coaching inte är rätt första steg.

Vid svåra psykiatriska tillstånd, akut kris, psykos, allvarlig suicidrisk, svår beroendeproblematik eller andra tillstånd där vård behövs på en annan nivå ska man ha rätt vård.

Coaching kan ibland vara ett komplement senare eller runt omkring, men den ska inte ersätta akut vård, psykiatri eller medicinsk bedömning när det är vad situationen kräver.

Det är viktigt.

Samtidigt finns det många människor som hamnar mellan stolarna. De är inte alltid hjälpta av att bara få höra att proverna ser bra ut, att de borde vila eller att de kan återkomma om det blir värre.

De behöver någon som hjälper dem förstå vad som faktiskt behöver förändras.

Där kan coaching passa bättre.

Är coaching rätt för dig?

Coaching kan passa dig om du känner att du inte vill fortsätta som du gör.

Om du är trött på att bara stå ut.

Om du har provat att tänka, kämpa, pressa, medicinera, vila lite halvhjärtat eller vänta på att det ska gå över – men ändå inte får livet dit du vill.

Det passar särskilt bra om du är beredd att vara nyfiken på dig själv.

Du behöver inte veta svaret.

Du behöver inte veta exakt vad som ska förändras.

Du behöver inte ens tro fullt ut att det kommer fungera.

Men du behöver vara villig att titta, tänka, testa och försöka.

Om du vill förstå vad som behöver förändras och börja göra något åt det, då kan coaching vara en väg framåt.