Behandla utmattningssyndrom, depression och smärta
Behandla utmattningssyndrom, depression och smärta
Någon mailade mig en fråga som var så bred som ”Vad jobbar du med?” häromdagen. Behandla utmattningssyndrom, depression och smärta, är svaret i kort.
Table of Contents
Men jag kanske borde förtydliga det lite, om det nu gått någon förbi. För då är det uppenbarligen är det inte helt självklart även om jag tycker att jag inte tjatar om annat. Så om man KAN ha missat det så ser vi om jag kan förtydliga det ännu bättre, och samtidigt se om jag kan redogöra lite struktur kring hur man kan gå igenom en sån här rehabprocess, som det ju ändå rätt ofta är prat om. Med lite tur klargör det kanske för någon om delar som kan vara viktiga för dem att få med i sin väg framåt.
Mitt fokus är i rimligt stor utsträckning på utmattning och stress, men inkluderar väldigt ofta också depression och smärta. Det började i änden med manuella terapier och att ta hand om just det onda med smärta och fysiska skavanker, men drog mer och mer mot det psykosociala över tid, med att försöka titta till livet, stress och alla de där bitarna – för att det så ofta var de bitarna som gav smärta. Här är det kanske inte dumt att försöka klargöra lite kring processen och vägen som man kan ta och samtidigt försöka förklara lite kring hur och varför det är hjälpsamt att göra så i hopp om att det blir talande och givande att lyssna på.
Förhoppningsvis kan någon ta lärdom av att höra hur vägen framåt kan se ut, så man då eventuellt därigenom kan inspireras och begripa lite hur man kan komma framåt själv. Eller så blir det begripligt vad man kan behöva få hjälp med.
Läs mer nedan eller lyssna på podden Patric på Dolor pratar utmattning, depression och smärta i din poddspelare – eller hitta avsnittet här: https://shows.acast.com/patric-pa-dolor/episodes/behandla-utmattningssyndrom-depression-och-smarta
Här pratar jag om både terapi och coaching, där jag
Del 1, analys och konkretisera problemen
Programmet och coachingen jag ägnar mig åt är ganska brett och det blir ofta don efter person. Men det följer generellt mer eller mindre samma snitslade bana som har utarbetats och gjorts om under några år. Jag blandar ju också terapi, samtal, coaching och lärande – eller snarare undervisande – vilket för en del kanske kan ses som rörigt, men det har visat sig vara rätt nödvändigt om man ska vara generalist så här som jag ju ändå är och jobba med många verktyg. Samtidigt som man gör allt det där så ska det ju helst också vara att man tränar, ändrar en massa beteenden och en massa sånt där också. Rörigt, svårt… och ofta väldigt givande.
Förenklat börjar det generellt med att vi analyserar och försöker konkretisera problemen och situationen som finns här och nu. Det går generellt ganska fort att få en relativt bra och generell bild över det, men sen fortsätter det allt eftersom tiden går. Man pratar ju ändå vidare när man ses och försöker rota i det hela.
Coaching och terapi bygger ju ändå på att man vill från en punkt till en annan. Är inte det målet så ägnar man sig åt fel sak. Med både coaching och terapi tänker jag att man är ute efter att få till någonting man inte redan har. Med terapi är målet generellt frisk där man mår på ett sätt man inte mår idag och med coaching vill man uppnå något man inte har idag, eller komma någonstans där man inte är.
Del 2, stresshantering och kom ner i varv.
När man väl fått en första bild av det hela börjar man släcka elden, vila, komma ner i varv och… samtidigt kanske fatta poängen. För det behövs många gånger. Lite utifrån-perspektiv för att man ska begripa vad som gått helt galet.
Samtidigt som jag behöver bolla vidare med vår bild över livet och vad vi jobbar med. Så jag frågar gärna rätt mycket både i början och fortsatt. Frågor, frågor och ännu mer frågor… och ibland blir det nästan lika många svar. Det hjälper mig förstå – och klienten att acceptera och se hela bilden.
Perspektivet utifrån, frågandet, bollande och reflekterandet man får genom det här gör ofta mycket, för bilden man får genom livet blir inte alltid jättebra när man springer fort nog… Springer livet ifrån en fort nog så blir parallellen snarare att man sitter på ett tåg och tittar rakt ut åt sidan. I början här ser vi på att saker är ditt problem, ditt ansvar och din grop du grävt och ramlat ner i – men i mångt och mycket är det också dina steg, ett efter ett, som kommer kunna ta dig därifrån.
Det här är delar i att vi behandlar stress. Redan här börjar vi väldigt gärna med rörelse i samklang med samtal och problemlösning som sedan sker genom hela projektet. I stor utsträckning fungerar det utmärkt som stresshantering. Träningen blir en väg till återhämtning, ökad kapacitet och mindre smärta. Samtalandet är en ventil där man kan bolla problem, bekymmer och besvär – och det är en absolut nödvändighet för KBT som ofta är nödvändigt och coachingen som puttar dig mot det du faktiskt vill ha ut av livet. Problemlösningen är ofta nödvändig som en del för att lösa problem i den sociala delen av det bio-psyko-sociala.
Stress och psykiska bekymmer kan för all del också bero på saker man utsatts för både som barn och vuxen, eller händelser som man inte kan kontrollera eller påverka – men då lär man sig skilja på det också. Vad man kan och inte kan kontrollera. Det är en lärdom som många gånger är extremt viktig i de här sammanhangen. Ägnar man tankekraft, tid och energi åt saker man inte kan kontrollera så har man vansinnigt mycket att fundera på i dagens samhälle. Det är helt omöjligt att göra på ett bra sätt som vanlig människa. Särskilt om man redan är trött och har bekymmer som det är.
Varken det du tidigare har gjort och har ansvar för, eller det andra gjort mot eller med dig kan jag göra något åt. Det som tidigare hänt kan inte du påverka heller. Att ta hand om livet och göra alla ändringar och det hela… Det kan inte jag göra ÅT någon, rakt av. Jag kan bara komma in med nytt perspektiv, lite insikt och gott om tyckande, tänkande, resonemang, kunskap och idéer för att det ska bli bättre. Vi kan lära, fokusera på dig och ditt – och sen kan DU ändra härifrån och framåt.
Ibland blir det kanske inte heller ens bättre rakt av, utan bara annorlunda, utan att man blir nöjd där och då rakt av. Då får man prova igen. Vilket är helt rimligt. Ibland får man helt enkelt bara prova sig fram genom livet för att hitta det som fungerar. Resonemang kring terapi, det finns det ju goda riktlinjer för, men att ta hand om hela dig och ditt liv, där det mer handlar om coaching, mål och ambitioner… Det får vi lära dig att göra – och det är lite mindre av en exakt vetenskap, även om det finns ganska goda riktlinjer.
Men innan vi börjar fokusera framför allt på mål, ambitioner och de stora delarna i livet så är det ofta att det är mer mot terapi. Först terapi – ta hand om det trasiga, sjuka, dåliga – och sen, när man närmar sig frisk och fantastisk – så tar man sig mot det självförverkligande och förträffliga.
Vi börjar med analys och efter det försöker vi släcka bränder. Vi drar i nödbromsen. Vi mosar in återhämtning där det går. Sjukskrivning kan vara hjälpsamt för att slippa krav och press och vi börjar vända pannkakan som håller på att brännas alldeles för mycket.
Vi tar bort det som kostar skjortan och vi försöker lösa problem, mosar helst in fysisk aktivitet på en rimlig nivå och vi pratar, pratar, pratar för att alla ska förstå var vi är och vart vi ska. Det är absolut nödvändigt att alla är på väg åt samma håll, drar åt det hållet och ror som bara den – åt precis det hållet.
För jag kan ju inte ro dig i hamn själv.
Del 3, KBT och Pain science.
När vi börjat få locket på och kan andas lite så börjar man se på kognitiv beteendeterapi, smärtrehabilitering och det jag brukar kalla pain science, där den svenska termen borde vara smärtvetenskap, men det låter förfärligt. Här blir det nödvändigt att se över galna tankar, känslor och beteenden med KBT där man ofta påverkar framför allt beteenden för att påverka känslor och tankar som dränerar mer än de behöver.
Generellt går det att väldigt aktivt påverka beteenden, där tankar och känslor är något mer automatiska, men genom beteenden går det att uppnå andra tankar och känslor. Om det börjar i tankar och känslor får man se över det. Fobier och annat som ger stress MÅSTE åtgärdas. Vi vill bli av med stress och kunna vila. Då kan inte var och varannan stund resultera i PANIK.
Pain science, eller ”vetenskapen kring smärta” är nödvändig för att det ska vara begripligt att hantera sin smärta. Det, tillsammans med genomtänkt träning och kognitiv beteendeterapi gör ofta mycket för smärtupplevelsen om man lider av smärta, som väldigt många av de jag ägnar mig åt gör.
Men innan vi börjar brukar det behöva trilla ner en polett om att det är någonting som är helt galet och att man antingen är på väg utför, nedför eller att man redan rasat in i en vägg och rakt ner i golvet utan att kunna känna att man kan ta sig därifrån själv på något bra sätt. När vi då tänkt till ordentligt finns det allt som oftast problem och bekymmer som man behöver ta tag i lite mer långsiktigt, snarare än bara att släcka bränder akut.
Då landar man i att byta beteenden, ta ansvar för någonting över tid och se till att man får till rätt tankar, känslor och hela det där som man känner att man behöver och vill ha. Att börja ta ansvar för rätt saker och känna att vi fokuserar på att lösa problem inkluderar väldigt många gånger Kognitiv BeteendeTerapi. Det som KBTn används till är många gånger åtminstone delar av det som gjort att man blir utmattad tidigare.
Tankar och känslor som inte är som de ska eller åtminstone inte är som de helst borde vara. Det kan vara kring ältande, grubblande, ångest, depression och fobier. KBT är också ofta väldigt användbart för sömnproblem, oförmåga att göra delar av livet man känner att man borde kunna och helt orimlig energiåtgång när man gör en del saker, även om det inte borde vara så.
En del såna saker suger väldigt många gånger extremt mycket energi. Det samma gäller förstås smärta, som kommer in i bilden samtidigt. Don efter person. En del har framför allt ångest och andra kanske lider mer av smärta. Men även om det i stor utsträckning är smärta som är problemet, eller symptomet man upplever, så är det viktigt att börja med stresshantering och annat så snart det bara är möjligt. Går det att smärtlindra med någonting bra har jag ingenting emot att göra det från första veckan, men det ligger inte bara där, många gånger.
Smärta går så hand i hand med hjärnan och stress att det är vid stressen vi vill börja rota åtminstone också. Och återigen, samtidigt som vi går igenom det här genomsyras det hela av problemlösning, i stor utsträckning även i det jag benämner som socialt. Perspektivet är ju det biopsykosociala, så vi vill se på det som orsakar mest problem och lidande och göra det som går där.
Under tiden, för att ventilera, lugna ner, få till klarhet och en hjärna som gör det den ska, bygga kapacitet och en massa andra saker så ägnar vi oss åt fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet och tjöta. Båda de där två är så himla fint för att lugna ner en del.
Fysisk aktivitet under tiden som man ägnar sig åt samtalsterapi verkar kunna göra mycket mer än den ena eller den andra var för sig. Vilket är roligt, för då kan man gå från komplett panik, katastrof och förstörd – för att sen, sex kilometer senare, vara riktigt lugn, glad och tillfreds… Med en plan på något vis, där man känner att det kan finnas hopp i några dagar till under tiden som man strävar och stretar mot det man vill få ordning på.
Samtalandet bollar det man annars bara ältar och grubblar på, och delarna man aldrig kommer framåt med, så man kan prova tankarna. Vädra dem lite och se om det är något att ha. Många gånger kan man lufta allihop och slänga det som var skräp om det är helt irrationellt, orimligt och oanvändbart.
Man kan spara det som var något att ha – och utifrån det börja resonera på nytt. Man kan bli ifrågasatt och låta det hela gå några varv med resonemang hit och dit innan man helst kan komma fram till någonting tydligt och konkret att ägna sig åt. För i KBTn är det i rimlig utsträckning att vi vill komma fram till något praktiskt att göra – något vi kan se att vi gjort, i världen. Det ska inte bara vara pratande. Det ska mynna ut i någonting.
Den fysiska aktiviteten under tiden hjälper till med strålande funktioner i hjärnan under tiden. Någon som är mer saklig, rimligt funtad och rationell är mer sannolikt någon som kommer fram till något vettigt när man diskuterar. Den fysiska aktiviteten minskar stress och ser till att man blir mindre emotionellt styrd, mindre rädd och det blir mindre av den där kris-och-panik-funktionen som skulle kunna finnas när man tycker att allt går helt åt helvete i livet. Där är snitsen.
Det blir lite distans och saklighet med hjälp av aktiviteten, där det ibland helt saknas hos dem som är livrädda och skittrötta. Det kan vara helt avgörande för att om det går att föra en dialog på ett bra sätt alls. Därför tycker jag det är så härligt när man kan få till en blandning av samtalsterapi och fysisk aktivitet, som man ägnar sig åt samtidigt, i mina projekt.
Ibland och i värsta fall så är det ju bara härligare och mer tidseffektivt. Röra på sig ska man ju ändå göra… och många tycker att det är härligare att vara ute och få något gjort, snarare än att bara stirra på varandra. För ibland behöver man också tänka ett slag på någonting. Det kan krävas lite tyst i mellanåt. Då gör det inget att man springer en liten bit, reflekterar – och ett par hundra meter bort kommer med ett svar.
Del 4, fyll livet med mer liv.
Allt eftersom tiden går och man tar ansvar så får man ordning och reda så blir det bättre med både det lång- och kortsiktiga. Tankar och känslor fungerar mer och mer som de ska och man kommer överens med hjärnan. Man börjar flyta, snarare än sjunka, och man kan slappna av, snarare än att känna att man behöver kämpa livet ur sig bara för att få luft. När man börjar komma hit så kan man tänka mer och mer på att fylla livet mer liv, snarare än att ägna sig åt terapi där man snarare behandlas som någon som är sjuk och som behöver komma tillbaka till normalfungerande.
För att fylla livet med liv och göra det som är viktigt för att få ett drägligt liv så måste man ju veta vad man vill, på något plan. Annars finns det ingen som helst anledning till att göra det där långsiktiga som krävs. Det långsiktiga – till skillnad från det kortsiktiga – som ofta är det som får oss att må dåligt. Tänk droganvändning som ett väldigt konkret exempel… Eller att kissa i byxan. Skönt på kort sikt, men det blev dåligt lite längre fram.
Vi vill på ett genomtänkt sätt streta emot det kortsiktiga som vi råkar få lite på impuls och slump och istället få till det där som vi verkligen vill ha på lång sikt.
Här krävs någon slags balans, förstås. Det fungerar inte att låta bli att äta hela året för att köpa indexfonder för pengarna, men i mångt och mycket tänker jag att det är det kortsiktiga som sätter käppar i hjulen för oss. Vi vill inte använda droger för att det blir dåligt sen om man gör det lite hipp som happ och bara tänker nu, nu, nu. Man vill inte säga nej på jobbet för att man tycker att det orsakar obehag och ångest på kort sikt. Man hetsäter med känslorna på kort sikt och man gör mycket annat på samma vis.
Men det kan förstås vara bra att använda substanser på ett genomtänkt sätt för att smärtlindra eller nå det man vill på lång sikt, tänker jag. Smärtlindra rimligt kan bidra till att man får livet man vill ha. Smärtlindrar man kortsiktigt kanske man kan genomgå rehabprocessen man behöver, för att kunna nå just dit man vill.
Och äter man under hela året kan man må bra nog för att njuta av avkastningen från de där indexfonderna i framtiden, för att spela vidare på det exemplet.
När man då kommer till att fylla livet med med mer liv så vill man lite kort och krasst göra det man vill göra. Då behöver man hitta det på något sätt med mål, värderingar, dagdrömmar, ambitioner och fantasier om en framtid där man kan göra, ha och uppnå det man VILL.
Så här ser vi på framför allt det: mål, ambitioner, drömmar, idéer och poängen med livet och vart du ska… och gärna inklusive ett varför. Dricka drinkar på en strand är kanske målet för en del. Men hur länge är det kul? Är det ett bra mål, verkligen – eller är det bara ett rimligt mål att kunna få göra det ett par veckor om året?
När man har kommit så här långt så kan det här vara vägen framåt – och vägen som håller dig ifrån att göra samma misstag som tidigare. Här återkopplar vi lite till återhämtning, egentligen, där man vill göra det som är kul för att återhämta sig efter att det varit för mycket och för stressigt. Så här kommer en svår en: Att göra det man vill kan absolut vara beteenden att ägna sig åt för att slippa det man inte vill – och samtidigt uppnå det man vill.
Men att bara bli av med det man inte vill ger inte det man vill.
Att inte åka till Paris är antagligen inte en bra semester. Att åka till Cypern kan vara det.
Mål, drömmar, ambitioner och ett liv värt att leva kan inte vara bara ”inte”-grejer. Terapi där man går ett KBT-program för att man inte kan sova… Det kan vara inte-grejer. Jag vill INTE ha sömnproblem. Samma sak med ångest, ont i ett knä eller spänningshuvudvärk. Jag kan hjälpa dig med de inte-grejerna. Absolut. Men det duger inte för hela livet. Det behöver fyllas med mer än bara avsaknad av lidande.
Du ska ha något kvar sen. Du ska inte bara inte vara sjuk, även om det många gånger är det svåraste. Ändra hela livet, som det ibland kan vara, är inte lätt. Men det är inte det enda. I och med att det är ett utmärkt verktyg för mycket av de här problemen så är det perfekt om man redan kan och vet det här. Fokusera då mer på det och gör mer av det där du vill att livet är. Ibland är det en väldigt stor del av resan iväg från lidande och elände.
Jag har haft klienter som i väldigt stor utsträckning har kunnat bli av med sitt lidande, sina problem och sin faktiska sjukdom genom att fokusera våldsamt mycket mindre på sjukdom, elände och ”här är alla mina symptom!” – och istället fokuserat på alla sakerna i livet man älskar, vill ägna sig åt och göra.
För att ägna sig åt något man känner är värdefullt, viktigt och värt att sträva efter ger hopp, liv, mening och väldigt mycket fint som man kan behöva ha för att det ska bli ordning och reda på ett bra sätt över tid. Har du såna saker så gör dem. Har du inte hittat dina saker du brinner för och som du vill fylla livet med än så kan det vara hög tid att börja med det.
Ibland är det viktigt som bara den att börja från början – och det är därför jag gör som jag gör. Ibland är det väldigt användbart att bara se till det här sista, fokusera på det långt mer än man fokuserar på problemen… Och så löser mycket sig självt.