Värt Att Tänka På...

Värt att tänka på innan du bokar

Innan du bokar tid, köper ett upplägg eller bestämmer dig för att göra något större åt stress, smärta, depression, ångest eller ett liv som inte riktigt fungerar, kan det vara värt att stanna upp en stund.

Inte för att skjuta upp ännu mer eller för att tänka sönder allt.

Utan för att få en bättre bild av vad som faktiskt pågår.

Många människor går länge med problem som gradvis blivit större. Först är det lite stress. Sedan dålig sömn. Sedan mer värk. Sedan mindre tålamod. Sedan mer oro. Sedan mindre ork. Sedan börjar livet krympa, men det sker så långsamt att man nästan vänjer sig.

Till slut står man där och tänker: “Jag har ont, jag är trött och jag hinner inte med livet. Var börjar jag?”

Det är en rimlig fråga och då är det ofta klokt att försöka förstå situationen innan man bara kastar sig på nästa lösning.

Kontakt

Boka tid på Bokadirekt

Mer läsning

Vad är faktiskt problemet?

Börja med att fråga dig själv vad som faktiskt är trasigt nog för att du ens funderar på hjälp.

Inte vad du borde klara, vad andra kanske tycker eller om du “har rätt” att må dåligt. Tänk på vad som faktiskt inte fungerar. Skriv gärna ner allt som stör, begränsar eller påverkar livet just nu.

Det kan vara smärta. Var gör det ont? När gör det ont? Vad gör det svårare? Vad gör det lättare? Har smärtan börjat styra vad du vågar göra?

Det kan vara stress. Känner du dig konstant jagad? Har du svårt att varva ner? Blir du snabbt överväldigad? Tål du mindre än tidigare?

Det kan vara sömn. Somnar du dåligt? Vaknar du ofta? Vaknar du tidigt? Känner du dig aldrig återhämtad? Behöver du tupplurar för att ta dig genom dagen?

Det kan vara depression eller nedstämdhet. Har livet tappat färg? Har du slutat bry dig om sådant som brukade vara viktigt? Är det svårt att känna glädje, mening eller lust?

Det kan vara ångest. Undviker du saker? Fastnar du i oro? Har kroppen börjat bete sig som om något är farligt även när du inte riktigt förstår varför?

Det kan vara kroppen, relationerna, jobbet, maten, återhämtningen, träningen, självkänslan, irritationen, ensamheten eller känslan av att allt bara blivit för mycket.

Poängen är inte att du ska diagnostisera dig själv.

Poängen är att du ska börja se helheten.

Vad är symtom – och vad kan vara grundproblem?

Nästa steg är att fråga vad som verkar vara symtom och vad som kan vara mer grundläggande problem. Det är inte alltid lätt att skilja på.

Sömnproblem kan vara ett problem i sig. Men det kan också vara ett symtom på stress, smärta, oro, depression, dåliga rutiner eller ett liv där kroppen aldrig får varva ner.

Smärta kan vara ett problem i sig. Men långvarig smärta påverkas ofta av sömn, stress, rädsla, aktivitet, återhämtning, belastning, nedstämdhet och hur mycket livet har krympt runt smärtan.

Trötthet kan vara ett problem i sig. Men den kan också vara en följd av år av överbelastning, för lite återhämtning, dålig sömn, depression, smärta, konflikter, oro eller ett liv där du aldrig riktigt får vara i fred.

Det betyder inte att allt “bara sitter i huvudet”.

Det betyder att människor är hela system.

Kroppen påverkar psyket. Psyket påverkar kroppen. Livet påverkar båda. Det är därför vi använder det biopsykosociala perspektivet. Därför är det ofta värdefullt att titta bredare. Om du bara jagar ett symtom åt gången kan du missa det som fortsätter skapa eller förstärka problemet.

Frågan är alltså inte bara: “Vad vill jag bli av med?”

Frågan är också: “Vad håller det här vid liv?”

Vad kostar det att fortsätta som nu?

När något kostar pengar är det naturligt att fundera på om det är värt det.

Men det är också värt att fundera på vad det kostar att inte göra något.

Vad betalar du redan i energi?
Vad betalar du i sömn?
Vad betalar du i humör?
Vad betalar du i relationer?
Vad betalar du i arbetsförmåga?
Vad betalar du i frihet?
Vad betalar du i livsglädje?
Vad kan du inte längre göra?

Har du slutat träffa människor? Slutat träna? Slutat planera roliga saker? Slutat orka med barnen? Slutat vara närvarande med din partner? Slutat känna dig som dig själv? Det är lätt att vänja sig vid gradvisa förluster.

Lite mindre ork.
Lite mindre glädje.
Lite mer smärta.
Lite mer irritation.
Lite mer undvikande.
Lite mer “jag tar det sen”.

Men till slut kan livet ha blivit mycket mindre än det borde vara. Då är frågan inte bara vad hjälp kostar. Frågan är vad problemet redan kostar.

Om du väntar fem år

En brutal men ibland användbar fråga är den här: Om du fortsätter ungefär som nu i fem år till, hur ser livet ut då? Inte i den optimistiska fantasiversionen där allt på något sätt löser sig av sig självt.

Utan om samma mönster fortsätter. Samma stress, sömn, smärta, undvikande, sätt att hantera jobbet, bristande återhämtning, relationella krav och försök att pressa dig igenom det som redan inte fungerar.

Vad händer då?

Och om du om fem år upptäcker att det faktiskt fanns saker du kunde ha gjort, vad var de åren värda. Det här är inte en fråga för att skrämmas. Eller så är det lite det, för att det ska gå upp ett ljus. För att göra tiden synlig.

För tid är lätt att slösa när man är trött, överväldigad eller osäker. Man väntar på rätt läge. Man hoppas att det vänder. Man tänker att det kanske blir bättre efter helgen, semestern, nästa deadline, nästa byte av chef, nästa vår eller nästa gång livet lugnar ner sig.

Ibland gör det det. Men ibland går åren.

Och då kan det vara klokt att fråga sig om väntan verkligen är en plan.

Vad har du redan provat?

Innan du bokar hjälp är det också värt att titta på vad du redan har provat.

Har du sökt vård? Tagit prover? Testat läkemedel?

Har du gått till psykolog, fysioterapeut, massör, naprapat, kiropraktor eller annan behandlare?

Har du försökt vila, träna, jobba mindre, “bara tänka positivt” och skärpa dig?

Har du försökt köpa saker, byta rutiner, läsa självhjälp, lyssna på poddar, planera bättre eller pressa dig hårdare?

Vad hände? Hjälpte det? Hjälpte det lite? Hjälpte det kortsiktigt? Blev det sämre? Föll det bort? Var det rätt idé men fel tid? Var det fel insats? Eller var problemet helt enkelt större än att en enskild åtgärd kunde lösa det?

Det är viktigt, för “jag har provat allt” betyder ibland att man har provat många saker – men inte nödvändigtvis på rätt nivå, i rätt ordning, med rätt stöd eller som en del av en tydlig plan.

Det betyder inte att du har misslyckats. Det betyder kanske bara att problemet behöver förstås bättre.

Har du en plan – eller bara hopp om att det löser sig?

Det är skillnad på hopp och plan. Hopp kan vara viktigt. Ibland är hopp helt avgörande. Men hopp utan riktning blir lätt passiv väntan.

En plan behöver inte vara perfekt. Den behöver inte vara stor. Den behöver inte innehålla hela lösningen från början. Men den behöver vara mer konkret än: “Jag hoppas att det blir bättre snart.”

En plan kan börja med att du kartlägger problemet. Söker rätt hjälp. Minskar belastningen. Börjar återhämta dig på riktigt. Tar smärtan på allvar. Får ordning på sömnen. Pratar med jobbet. Pratar med din partner. Börjar röra dig på en rimlig nivå. Slutar göra något som uppenbart gör dig sämre.

För vissa går det att göra mycket själv. Det är bra. Läs, tänk, skriv, testa, justera, sök kunskap och börja ta hand om det som går att påverka. Men om du är för trött, för förvirrad, för smärtpåverkad, för nedstämd, för stressad eller för fast i dina egna mönster för att få ihop en fungerande plan, då kan det vara klokt att ta hjälp.

Inte för att någon annan ska leva ditt liv åt dig utan för att du ska slippa försöka lösa ett komplext problem helt ensam när du redan har för lite kraft. Det är ofta där ett bra första steg börjar: Inte med att allt är löst utan med att du slutar låtsas att det löser sig av sig självt.

Fel strategi kan göra problemet värre

När man mår dåligt är det naturligt att försöka lösa problemet på det sätt som känns mest rimligt i stunden. Det är inte alltid det är samma sak som det som hjälper på lång sikt.

Vid stress kan man börja kämpa hårdare. Göra mer. Planera mer. Prestera mer. Försöka komma ikapp. Bli ännu mer effektiv. Pressa sig genom signalerna från kroppen. Jag har ibland metaforen att man simmar under vattenytan för att det går fortare. Men samtidigt blir det inte särskilt hållbart utan luft. Så… Det kan fungera kortsiktigt.

Men om problemet är att systemet redan är överbelastat kan ännu mer press bli precis fel medicin. Mindre luft för mer fart en kort sväng hjälper inte.

Vid utmattningsliknande besvär kan man också hamna åt andra hållet. Man blir rädd, stannar helt, vågar inte göra något och tappar ännu mer funktion. Då kan livet krympa av inaktivitet, oro och osäkerhet.

Vid depression är det vanligt att börja göra mindre av sådant som faktiskt hjälper. Man isolerar sig, slutar röra på sig, äter sämre, skjuter upp saker, vänder på dygnet och väntar på att lusten ska komma tillbaka innan man gör något. Det är begripligt. Men ofta blir resultatet att depressionen får mer utrymme.

Vid långvarig smärta kan man börja undvika allt som känns osäkert. Eller så försöker man pressa sig igenom allt som om kroppen bara behöver “skärpa sig”. Båda kan bli problematiska. För lite belastning kan göra kroppen svagare och dig räddare. För mycket, för snabbt och för hårt kan göra att systemet fortsätter larma.

Det här är en viktig anledning till att en plan spelar roll. Inte för att allt måste vara perfekt utan för att riktningen behöver vara bättre än panik, gissningar och mer av samma.

Det blir sällan lättare av att vänta

Ibland går problem över av sig själva. Det är sant. Allt behöver inte behandlas, analyseras eller göras till ett stort projekt. Men de problemen är många gånger de något mindre problemen. När stress, smärta, ångest, depression, sömnproblem eller undvikanden har börjat sätta sig i vardagen är det inte säkert att tiden i sig löser problemet.

Det kan snarare bli tvärtom.

Ju längre du gör något, desto bättre blir du på det. Det gäller inte bara praktiska färdigheter. Det gäller också vanor, sätt att tänka, sätt att reagera och sätt att undvika.

Om du länge tränar på att ignorera kroppen blir du bättre på att ignorera kroppen.

Om du länge tränar på att undvika sådant som skrämmer dig blir undvikandet mer automatiskt.

Om du länge tränar på att leva utan återhämtning känns återhämtning nästan fel.

Om du länge låter smärtan styra allt du gör kan livet börja formas runt smärtan.

Om du länge lever i hopplöshet kan hopplösheten börja kännas som realism.

Det betyder inte att allt är kört. Det betyder bara att det ofta är klokt att agera innan mönstren hunnit sätta sig ännu hårdare. Det blir inte alltid lättare av sig självt. Ibland blir det bara mer invant.

Vanliga tankar som gör att människor väntar för länge

Det finns många rimliga tankar som kan göra att människor väntar längre än de borde.

“Jag tar det efter helgen.”
“Det lugnar sig nog efter semestern.”
“Jag behöver bara vila lite.”
“Jag borde klara det här själv.”
“Det är nog inte tillräckligt illa.”
“Jag har redan provat vården, så det finns nog inget mer att göra.”
“Jag har redan provat fysioterapi.”
“Jag gick till en psykolog en gång och det passade inte.”
“Jag är bara lite spänd, jag bokar massage.”
“Det är kroniskt, så det är ingen idé.”
“Det sitter nog i släkten.”
“Jag är inte sjuk nog för terapi.”
“Coaching låter flummigt.”
“Det är för dyrt.”
“Jag vill hellre lägga pengar på något roligt.”

En del av de här tankarna kan innehålla något sant.

Kanske behöver du vila.

Kanske är pengar en viktig fråga.

Kanske passade inte den förra behandlaren.

Kanske är du skeptisk av goda skäl.

Kanske har vården faktiskt inte hjälpt dig särskilt bra hittills.

Men frågan är vad slutsatsen blir. Om slutsatsen blir att du fortsätter leva kvar i ett problem som kostar dig sömn, energi, frihet, glädje, relationer och funktion – då är det värt att tänka ett varv till. Att något inte har fungerat betyder inte alltid att inget kan fungera. Det kan betyda att du behöver en annan plan.

Vad är ett bättre första steg?

Ett bättre första steg är ofta att sluta leta efter den perfekta lösningen och börja förstå problemet tillräckligt bra. Ifrågasätt, undra och utforska inför att börja lösa problemet så gott du kan:

Vad är det som faktiskt händer?
Vad påverkar det?
Vad har du redan provat?
Vad hjälper lite?
Vad gör det värre?
Vad är mest akut?
Vad är viktigast på lång sikt?
Vad kan du påverka själv?
Vad behöver du hjälp med?

För vissa räcker det att börja där på egen hand. Skriv ner problemen. Sortera dem. Titta på vad som verkar hänga ihop. Börja med något litet som faktiskt går att göra. Dolor Detection Diary är tänkt att hjälpa dig analysera vardagen för att börja göra något åt problemen när du väl hittar problemområden.

En del kan göra bra förändringar själv. För andra är det för mycket.

Om du är utmattad, smärtpåverkad, nedstämd, förvirrad, orolig eller redan har försökt länge kan det vara svårt att själv få överblick. Då kan ett bättre första steg vara att ta hjälp av någon som kan hjälpa dig sortera, prioritera och skapa en plan.

Det behöver inte betyda att allt ska bli ett stort projekt direkt. Men det betyder att du slutar gissa helt ensam. En bra plan börjar ofta med något ganska enkelt:

Vad behöver lugnas ner?

Vad behöver byggas upp?

Vad behöver sluta läcka energi?

Vad behöver du förstå bättre?

Vad behöver du göra annorlunda den här veckan?

Inte hela livet. Inte allt på en gång. Det är för jobbigt. Det är mer rimligt att börja med nästa rimliga steg.

Vad jag kan ta ansvar för

Jag kan ta ansvar för min del. Jag kan ta ansvar för att lyssna ordentligt, försöka förstå helheten och hjälpa dig sortera det som verkar relevant. Jag kan ta ansvar för att vara rak när det behövs, varm när det behövs och praktisk så ofta det går.

Jag kan ta ansvar för att använda min kunskap om stress, smärta, beteenden, återhämtning, KBT, ACT, fysioterapi, träning och det biopsykosociala perspektivet för att hjälpa dig framåt.

Jag kan ta ansvar för att inte låtsas att jag vet sådant jag inte vet och säga till om något ligger utanför det jag bör hjälpa dig med. Jag kan ta ansvar för att göra mitt bästa för att du ska förstå problemet bättre och få en riktning som går att använda.

Det är min del.

Vad jag inte kan ta ansvar för

Jag kan inte leva ditt liv åt dig. Det är för svårt.

Jag kan inte vila åt dig. Inte heller kan jag träna åt dig, sova ta samtal, sätta gränser, ändra ditt arbete, din relation, dina rutiner, dina prioriteringar eller din vardag utan att du är med i arbetet.

Jag kan inte garantera resultat, eftersom för mycket ligger utanför min kontroll. Det är inte unikt för coaching. En fysioterapeut kan inte träna åt dig. En psykolog kan inte tänka, känna och agera åt dig. En läkare kan skriva ut läkemedel, men inte ens läkemedel hjälper om de inte tas på ett rimligt sätt, vid rätt problem och som en del av något som faktiskt fungerar.

Det här är inte för att lägga allt ansvar på dig. Det är för att vara ärlig. Jag kan hjälpa dig mycket. Men jag kan inte göra din del åt dig.

När det är rätt läge att ta hjälp

Det kan vara rätt läge att ta hjälp när du märker att du inte längre får ihop problemet själv. När du har försökt, men fortsätter hamna på samma plats.

När symtomen börjar sprida sig. När smärta, stress, sömn, ångest, depression eller trötthet påverkar flera delar av livet samtidigt eller när du inte längre vet vad som är orsak, symtom och konsekvens.

När du saknar en plan eller har en plan men inte lyckas följa den.

När du känner att det här börjar kosta mer än du vill erkänna.

Då behöver du inte vänta tills allt rasar. Det går att agera tidigare. Oftast är tidigare än fullständigt förstörd bättre. Är du påväg dit, så vill jag att du i alla fall gör någonting.

Nästa steg

Börja gärna med att tänka igenom frågorna i den här texten.

Vad är problemet?

Vad kostar det?

Vad har du provat?

Vad är din plan?

Vad händer om du fortsätter som nu?

Om du efter det känner att du vill förstå om mitt sätt att arbeta passar dig kan du läsa vidare om vem coaching passar för.

Om du undrar vad som krävs av dig för att processen ska fungera finns texten om förutsättningar för coaching.

Om du funderar på pris, omfattning och varför ett mer seriöst förändringsarbete kostar mer än ett vanligt samtal kan du läsa Jag är inte billig.

Och om du redan känner att du har väntat länge nog, då kan nästa steg vara att ta kontakt och börja reda ut vad som faktiskt behöver göras.

Inte för att allt måste lösas direkt.

Utan för att något behöver börja röra sig åt rätt håll.