Vad är terapi?

Terapi betyder i grunden idag ”behandling”. Ordet terapi kommer från grekiskan, såklart, där ursprunget är ungefär therapeia och betyder betjäning, vård eller botande. Målet, poängen och meningen med ordet är att man syftar till behandling av sjukdomstillstånd.

Ordet används ofta som om det bara handlade om psykoterapi, samtal eller att prata om känslor, men terapi är bredare än så. Det syftar inte nödvändigtvis till att det har med hjärnan att göra, som i psykoterapi, eller kroppen, som i fysioterapi. Men på något sätt är det ju ändå någon del och struktur som ska påverkas där fysioterapi, samtalsterapi, KBT, massageterapi och laserterapi är olika exempel på samma grundidé: vi försöker påverka något som inte fungerar som det borde.

Det kan handla om kroppen. Det kan handla om psyket. Det kan handla om smärta, stress, sömn, ångest, depression, rörelse, återhämtning eller beteenden som gör livet svårare än det behöver vara.

Så när jag pratar om terapi menar jag inte bara att någon ligger i en soffa och pratar om barndomen. Jag menar behandling i bredare mening: att vi försöker förstå ett problem och göra något åt det. Terapi ägnar sig åt någonting som inte är som det borde. Förledet i orden som används tidigare understryker vad man försöker therapeia, så att säga… För att då verbifiera grekiskan.

Lyssna på en äldre post om ämnet på podden

Kontakt

Boka tid på Bokadirekt

Mer läsning

Med det sagt så ägnar jag mig åt mycket som är både terapi… och inte.

Det är svårt att sköta sig själv när man JU INTE HINNER MED DET. Allt är gäggamojja i huvudet och man varken orkar eller kan ju ens vara trevlig och glad en stund – hur ska man då få perspektiv nog för att lägga om och sköta hela livet?!

Jag har stött på dem som fortsätter skita helhjärtat i sin långvariga problematik, och således sin hälsa, år ut och år in. Gång efter annan så fortsätter man göra samma missar och man praktiskt taget vill inte ha någon plan. Man är inte tillräckligt intresserad och förutseende, trots att alternativet läggs fram. Jag har sett varianter på när man BARA KÖR PÅ även när det ifrågasätts, vilket borde betyda att man är ointresserad av en plan mot ordning och reda. Helt ointresserad, rimligtvis. Vilket känns helt galet, tänker jag, när man är där en del hamnar. När nivån är att man bryter ihop MÅNGA gånger om dagen borde man vilja sluta med det.

Bryter man ihop så…. Så är det rimligtvis trasigt nog för att man ska räkna det som att det är terapi som behövs.

Är man de där tidigare – där man kör på, kör på och kör på, ja då är det relativt logiskt och rimligt att man landar i att terapi behövs så småningom. Tar man inte tid för sig här och nu för att må bra, så måste man ta tid framöver för att man blir sjuk… Eller hur talesättet nu går.

Jag har sett fort-men-fel-varianten där man får frågan om vad planen är när man mår riktigt skit och svarar i banorna att man ”ska jobba till den grad att man antagligen inte hinner äta den här veckan”. I samma veva uttrycker man att det inte är någon idé att köpa hem juice, för man kommer antagligen inte hinna dricka den ändå. Inte för att man inte är hemma. Inte för att man är bortrest på så vis – utan för att den så kallade PLANEN då uppenbarligen är att jobba till den grad att man varken hinner äta eller dricka.

När det är så här sopigt så går det ofta som ”sjukt”. Då vill man behandla det där sjuka. Det går som terapi.

När man inte kan tänka och inte orkar bry sig, tänker jag att det är relativt trasigt. Med utmattning och depression har vi diagnoskriterier om man ska vara petig. Når man då upp till dem – och gör interventioner för att det ska bli bättre, ja då får man väl räkna det som att man börjar med terapi på något vis. Så då gör man det innan man kommer till det som är mindre relaterat till sjukt så det snarare kan kallas ”coaching”, även om det ju också behöver vara mer inkännande, coachande och mjukt för att det ska trilla ner en pollett så man begriper att man är ute på tunn is.

Så i korta ordalag borde vi kunna summera det så här:

Terapi är delarna där vi försöker åtgärda någonting som är sjukt, patologiskt eller dåligt.
Coaching är där vi försöker komma från rimligt bra – eller egentligen rätt dåligt men inte sjukt – till bättre.

Terapi hos Dolor

Terapi hos Dolor kan se olika ut beroende på vad du behöver hjälp med.

Ibland handlar det mest om samtal, KBT, ACT, stress, återhämtning och beteendeförändring. Ibland handlar det mer om kroppen: smärta, rörelse, styrka, massage, dry needling, laser eller rehabilitering. Ofta hänger de delarna ihop.

Stress kan ge smärta. Smärta kan ge sämre sömn. Dålig sömn kan ge mer ångest. Ångest kan göra att du undviker saker. Undvikande kan göra livet mindre. Ett mindre liv kan göra depressionen värre. Och så sitter man där och undrar vilken del som egentligen är “problemet”.

Det är därför jag ofta arbetar brett.

Inte för att allt är allt. Utan för att människor sällan är uppdelade i prydliga kategorier. Då behövs det breda och biopsykosociala.

Målet är att förstå vad som faktiskt pågår och välja rätt verktyg för just dig. Ibland är det terapi. Ibland är det coaching. Ibland är det fysioterapi. Ibland är det stressrehabilitering. Ibland är det en kombination.

När blir det terapi och när blir det coaching?

Gränsen mellan terapi och coaching är inte alltid knivskarp.

En enkel tumregel är att terapi oftare börjar i något som gör ont, begränsar, skapar lidande eller kan beskrivas som sjukdom, symtom eller behandling. Coaching börjar oftare i riktning, livsförändring och frågan om hur livet behöver se ut för att fungera bättre.

Men i praktiken överlappar de.

Säg att en grabb på 16 år är rädd för att bjuda ut den söta tjejen på dejt. Hon är för söt, han är för blyg och man får helt enkelt inte till det. Vem skulle ens VÅGA göra en sån sak som att bjuda ut någon för att göra något tillsammans?!

Skillnaden terapi och coaching skulle, om man ska vara krass och följa ordens betydelse, ligga i om det är en patologisk social ångest som ligger bakom. Om han inte vågar gå utanför dörren… Men SEN vågar bjuda henne på glass – så har vi ägnat oss åt terapi. Om man med lite ryggdunk och ”komigen nu!” uppnår samma resultat, men startnivån var som för de allra flesta helt vanliga sextonåringar, så skulle det då vara coaching.

Med det skulle jag nog vilja säga att det är rätt glidande. Vi har våra diagnoskriterier och behandlar man något som är dåligt så är det terapi, där resten är coaching. Då tänker jag att det för mig inte gör någon större skillnad.

Om någon har stress, smärta, sömnproblem, ångest, nedstämdhet och ett liv som inte längre fungerar, då spelar etiketten kanske mindre roll för personen som lider. Den vill må bättre, fungera bättre och kunna leva sitt liv igen.

Därför har jag skrivit mer om skillnaden mellan coaching och terapi separat. Här räcker det att säga att terapi hos mig ofta handlar om att behandla, lindra eller förändra något som skapar lidande – medan coaching ofta handlar mer om riktning, beteendeförändring och hur livet behöver byggas för att fungera bättre. Läs mer här gällande om coaching passar dig.

Stressrehabilitering

Stressrehabilitering blir relevant när stressen inte längre bara är “mycket just nu”, utan har börjat påverka kroppen, psyket, sömnen, vardagen och livet som helhet.

Då räcker det sällan att bara vila lite mer i största allmänhet. Ofta behöver man förstå vad som driver stressen, vad som vidmakthåller den och vilka beteenden, krav, relationer, arbetsmönster och återhämtningsproblem som gör att kroppen aldrig riktigt får komma ner i varv.

Det är här terapi, coaching, KBT, fysioterapi och livsstilsförändring kan börja överlappa. Om stressen har lett till sömnproblem, smärta, ångest, depression eller utmattningsliknande besvär behöver vi ofta titta på hela systemet, inte bara ett enskilt symtom.

Därför arbetar jag med stressrehabilitering som en bredare behandling där målet är att minska symtom, öka funktion och hjälpa livet börja fungera igen.

Samtalsterapi och KBT

Samtalsterapi låter ju som terapi. Mindler definierar det som ”… en terapiform som använder samtal mellan terapeut och patient för att bearbeta psykiska problem. Det kan ses som ett personligt möte mellan två personer ämnat för patientens välmående, där samtalsterapeutens främsta jobb är att lyssna och stötta.”

Det är ju absolut en märkbar del av det hela. Man kan ventilera, bolla, diskutera och få utlopp för tankar och känslor när någon lyssnar på eländet… och bara det hjälper ibland.

Så samtal kan hjälpa. Absolut. De kan också vara terapi eller att man gör det med någon man bara litar på. Båda kan vara terapeutiska.

Ibland behöver man få berätta, formulera sig, bli lyssnad på och börja förstå sin situation tillsammans med någon annan. Bara det kan göra skillnad, särskilt om man har gått länge och burit allt själv.

Men samtalsterapi mer professionellt är helst inte bara att “prata lite”.

När jag arbetar med KBT handlar samtalet ofta om att förstå hur tankar, känslor, kropp och beteenden hänger ihop. Vad händer när du gör på ett visst sätt? Vilka tankar dyker upp? Vilka känslor följer med? Vad börjar du undvika? Vad förstärker problemet? Vad behöver du träna på i stället?

Det är ofta här terapin blir praktisk.

Man pratar inte bara om problemet. Man börjar också göra något annorlunda i vardagen. Det kan handla om exponering, beteendeaktivering, sömnstrategier, problemlösning, återhämtning eller att bryta mönster som håller stress, ångest, depression eller smärta vid liv.

Det är därför KBT passar så bra in i mitt arbete med stressrelaterad ohälsa, ångest, depression och långvarig smärta.

För depression och ångest är KBT generellt det som fungerar allra bäst. Där ingår samtal, för att öka förståelsen och få till beteendeförändringar så man kommer framåt.

KBT för sömn och ångest

Två vanliga områden där KBT blir särskilt konkret är sömnproblem och ångest.

Vid sömnproblem handlar det ofta inte bara om att “gå och lägga sig tidigare”. Man behöver titta på rutiner, beteenden, oro, vakenhet i sängen, dygnsrytm, återhämtning och hur kroppen har lärt sig att koppla sängen till kamp snarare än sömn. Därför kan KBT för sömn vara betydligt mer praktiskt än vanliga sömntips.

Vid ångest handlar det ofta om undvikande. Man låter bli sådant som känns obehagligt, vilket hjälper kortsiktigt men gör livet mindre på lång sikt. Där kan KBT för ångest hjälpa genom att stegvis träna på det som skrämmer, förstå ångestens logik och börja agera mer efter vad som är viktigt än efter vad som känns minst obehagligt just nu.

Smärtbehandling

Smärta är ett tydligt område där terapi kan behöva vara bredare än många först tänker.

Ibland är smärta ganska lokal och konkret. Något är irriterat, överbelastat, stelt, svagt eller känsligt, och då kan man komma långt med manuell behandling, träning, gradvis belastning eller andra fysiska insatser.

Men långvarig smärta är ofta mer komplex än så. Sömn, stress, oro, rädsla för rörelse, nedstämdhet, tidigare erfarenheter, arbete och aktivitetsnivå kan påverka hur ont man har och hur mycket smärtan styr livet.

Därför behöver smärtbehandling ibland innehålla flera delar: manuell terapi, träning, förståelse, beteendeförändring, återhämtning och ibland även KBT-liknande arbete med rädsla, undvikande och belastning.

Målet är inte bara att trycka bort ett symtom för stunden, utan att minska lidandet och hjälpa dig fungera bättre.

Fysioterapi eller Personlig träning

Personlig träning kan också vara terapi.

Uppenbarligen inte ”terapi” utifrån psykoterapi-tolkningen av ordvalet. Om något är ”terapi”-trasigt, om det är fysisk, psykiskt eller om det är i det närmaste en frisk ”patient” som får fysioterapi eller personlig träning för att hålla sig frisk varierar, men spelar det roll? Vad händer med ordvalet i de olika?

Personlig träning kan vara både terapi och inte, tänker jag. Jag ser ingen större skillnad på genomtänkt personlig träning för att bli av med smärta eller besvär och fysioterapi. Terapi, utifrån vad ordet betyder, borde i det här sammanhanget vara att träna för att behandla någonting som är sjukt. Om det är hjärnan eller kroppen borde inte spela någon roll. Så det mesta jag ägnar mig åt i form av personlig träning går som terapi, om än inte fysioterapi, där jag tänker att man behöver vara sjukvårdspersonal för att ägna sig åt det.

Praktiskt taget alla mina klienter borde röra på sig. En del träffar jag bara ett fåtal gånger för att de vill ha hjälp med någonting rent fysiskt – och de vägrar röra på sig – och då får jag nästan vara glad att det är fallet att de inte vill ses våldsamt många gånger. När jag fokuserade mer uteslutande på kropp och fysisk smärta och hade klienter som vägrade röra på sig så blev det rätt frustrerande. Men det blir väl kanske ett problem som ligger hos mig när jag ser att någon med väldigt stor sannolikhet skulle kunna bli väldigt mycket bättre – men de vill inte ägna det tid och energi till den grad att de uppnår det.

Så det finns de med ont och skavanker som nyttjar träningen för att de ska bli bättre och de som är riktigt okej, men som utnyttjar träningen för att må ännu bättre! Då landar man väl i coachingen då, tänker jag, om man nu ska skilja på det.

Massageterapi

Massage kan vara avslappning, återhämtning och något som känns skönt. Men massageterapi syftar oftare till att påverka något som inte fungerar som det borde.

Då är målet inte alltid myspys. Det kan handla om smärta, spänningar, huvudvärk, nackbesvär, käkspänning, stressrelaterad muskeltonus eller områden som blivit överkänsliga och begränsande i vardagen.

Många bokar “massage”, men när man börjar prata om vad de vill ha hjälp med visar det sig ofta att det inte bara handlar om att få en trevlig stund. De vill ha mindre ont. De vill kunna röra sig bättre. De vill slippa huvudvärken. De vill få kroppen att släppa taget lite.

Då blir massage hos mig mer behandlingsinriktad. Den kan fortfarande vara skön, men den behöver inte alltid vara bekväm i varje sekund för att vara hjälpsam.

Dry needling

Dry needling är ytterligare ett exempel på behandling där målet ofta är att påverka smärta, muskelspänning eller triggerpunkter mer direkt.

Det är inte samma sak som vanlig massage, även om målet ibland kan överlappa. Vid dry needling använder man tunna nålar för att stimulera muskulatur och känsliga punkter som kan bidra till smärta, stelhet eller refererade besvär.

För en del passar det här mycket bra. För andra passar massage, träning eller annan behandling bättre. Det beror på problemet, personen, rädslor, preferenser och vad kroppen faktiskt verkar svara på.

Därför ser jag dry needling som ett verktyg bland flera, inte som en magisk lösning på allt. Rätt använt kan det däremot vara en användbar del av behandling vid vissa smärt- och muskelbesvär.

Laserterapi

Laserterapi är ett annat exempel på att terapi kan vara mer än samtal.

Vid medicinsk laser används ljus för att påverka vävnad, smärta, inflammation och läkningsprocesser. Det är alltså en mer fysisk behandlingsform, där målet är att påverka kroppen direkt.

Det betyder inte att laser är rätt lösning på allt. Precis som massage, dry needling, träning och KBT är det ett verktyg som behöver användas i rätt sammanhang. Ibland är det passande. Ibland är något annat mer relevant. Ibland blir den bästa lösningen en kombination.

Jag använder medicinsk laser framför allt som en del av behandling vid smärta, irritation eller besvär där kroppen kan behöva hjälp att komma vidare i läkning eller symtomlindring.