Bruxism och Temporomandibulär dysfunktion

Bruxism och temporomandibulär dysfunktion… Det ena är praktiskt taget verbet – och det andra är konsekvensen. Ibland, kan man åtminstone förkorta och förenkla det så.

Det här är något jag grejat med rätt många timmar vid det här laget. När det kommer till bruxism och ont i de här delarna så är min erfarenhet att det i mångt och mycket är något som dem jag vänder mig till mest får, där det alltså är relaterat till stress av något slag. Det är känslor, tankar och att det är för mycket. Det retar musklerna till vansinne många gånger.

---

Läs vidare här på bloggen – eller lyssna på avsnittet i din poddspelare genom att söka efter Patric på Dolor eller på Acast här: https://shows.acast.com/patric-pa-dolor/episodes/bruxism-och-temporomandibular-dysfunktion

Kursen för att ta hand om Bruxism och Temporomandibulär dysfunktion hittar du här.

Bruxism och TMD – digital kurs

---

Men… Beror något på muskler, leder, stress och varierar märkbart utifrån hur du rör dig och vad du gör är det många gånger väldigt hoppfullt. Så… Det här är för dig som praktiskt taget lider av käkproblem, huvudvärk och tandgnisslan i onödan. För ganska så ser jag på det här. Det är väldigt vanligt… SÄRSKILT bland de som stressar mycket.

Med rätt verktyg så går det väldigt ofta att bli av med. Har man praktiskt taget förstört käken på något vis så är det ibland att man får nöja sig med att bara göra det väldigt märkbart bättre.

Grundläggande information om Bruxism

Vad är bruxism?

”Bruxism” är att man tuggar, biter och gnager kontinuerligt – eller helt enkelt gnisslar tänder. Ordet bruxism härrör från just gnissla och det är den medicinska termen för att gnissla eller pressa tänder.

Uppskattningsvis ägnar sig närmare tio procent av den vuxna befolkningen åt det här. Problemet växer och blir vanligare, till följd av vår moderna livsstil tänker man sig.

Ofta görs det heller inte konstinuerligt och hela tiden, utan lite här och där, utspritt, men ändå ”för mycket” och ”i onödan”.

Diagnostik av Bruxism

Görs det på dagen, ”daglig bruxism”, är det lättare att råka uppmärksamma det själv. Då är det snarare vanemässig tandgnissling eller käkpressning, än omedvetet, och man är oftare mer eller mindre medveten om det. Är man aldrig medveten om beteendet, har man åtminstone möjligheten att uppmärksamma det.

Den dagliga typen av bruxism kan vara mer direkt kopplad till stress, ångest, koncentration eller fokuserade aktiviteter. Man kan märka att man pressar käkarna eller gnisslar tänderna i stressiga situationer eller när man koncentrerar sig intensivt, till exempel när man arbetar vid en dator.

Görs det på natten, ”Sömnbruxism”, som då är högst omedveten, är det svårare att styra om man inte använder hjälpmedel mot det som bettskena. Men det gör ofta inte hela jobbet, där jag träffat dem som bitit sönder sina eller vanemässigt kastat iväg dem i sömnen.

Det är också svårt att identifiera själv eftersom det inträffar under sömnen. Istället upptäcks det ofta av en partner som behöver lyssna på det om nätterna eller genom tecken på tandnedslitning. Det går att deducera att man ägnar sig åt det på nätterna om man på morgonen vanligtvis får käksmärta eller huvudvärk.

Grundläggande information om TemporoMandibulär Dysfunktion

Vad är TemporoMandibulär Dysfunktion?

TMD refererar till en grupp av tillstånd som påverkar temporomandibulärleden, ”käkleden” som sitter precis framför örat, musklerna i käken, och de stödjande strukturerna. Det kan orsaka smärta och dysfunktion i käken och omkringliggande områden. Symtom på TMD kan inkludera:

• Smärta eller ömhet i käken, speciellt i området kring käkleden.
• Svårigheter eller smärta vid tuggning.
• Smärta i och kring örat.
• Problem med att öppna eller stänga munnen helt.
• Ett klickande, knakande eller gnisslande ljud när munnen öppnas eller stängs, vilket inte alltid är smärtsamt.
• En känsla av att käken ”låser sig” eller går ur led.

Orsakerna till TMD är många och kan inkludera artrit i käkleden, skador på käken eller käkleden, överanvändning av käkmusklerna, stress som kan leda till att man spänner käkmusklerna, eller strukturella problem i käkleden eller tändernas ställning.

Den primära skillnaden mellan bruxism och TMD är att den ena är något man gör och den andra är snarare problemet som uppstår. TMD fokuserar på dysfunktion och smärta i själva käkleden och de omkringliggande musklerna, medan bruxism primärt involverar repetitiv pressning eller gnisslande av tänderna.

I många fall tänker jag att bruxism är en stor del av hur man får TMD. Man börjar stressa, blir besvärad på något sätt och börjar överanvända käken. Käken blir sämre och sämre för att överanvändandet börjar någonstans och eskalerar många gånger om man inte aktivt bromsar eller hindrar beteendet och konsekvenserna det får.

Över tid orsakar det större och större besvär med sämre och sämre muskler som ger mer och mer smärta. Besvären går från att bara ge smärta och trötthet i muskler till att också gå ut över käkleden som käkmusklerna styr, tänderna och fler saker runt omkring.

Diagnostik av TMD

Det första steget är alltid diagnostiken – att ta reda på var det gör ont och vad som är besvärande – och VARFÖR. Var, vad och varför är avgörande för att kunna behandla på ett tillräckligt bra sätt för att bli av med besvären – och sedan hålla dem borta. ”Diagnostiken” i det här fallet är oftast inte allt för svår, när det kommer till att sätta fingret på var problemet är. Detaljera kring varför kan vara svårare, likväl som att hitta alla relevanta parametrar i livet och (nära nog) alla muskler som behöver behandlas för att få bra nog resultat.

Det är antagligen så att man inte behöver behandla allt perfekt och ändra livet till hundra procent om det är stressigt – men man behöver göra tillräckligt för att uppnå tillräckligt bra resultat där man inte längre lider av problemet. Det kräver ofta lite eftertanke, petande och testande. Det kan ta lite tid, men gå igenom det noggrant så bör du få fram ett tillräckligt bra resultat för att kunna behandla med fina resultat.

Diagnosen av TMD involverar vanligtvis patienthistorik och anamnes med en klinisk undersökning. Ibland kompletterar man med bilder, såsom röntgen, där jag kan tänka mig att det är vanligast att man gör det som tandläkare, för att det är så tillgängligt. För läkare, eller ”vanliga sjukvården”, är det ofta lite svårare att få tag i en röntgen än för en tandläkare där man ofta är på precis rätt plats redan.

Den ”kliniska undersökningen” inkluderar rimligtvis framför allt palpation av smärtområden, som generellt då är käklederna och musklerna som styr käken. Man kan ibland lyssna på ljud från käkleden vid öppning och stängning av munnen. Ibland är det relevant att bedöma rörligheten i käkleden. Här har en del ibland tumregeln att man vill kunna få in sina tre mittenfingrar när man öppnar munnen och ser det som normalrörligt. Pek-, lång-, och ringfinger staplas på varandra, på höjden, munnen öppnas maximalt och man försöker att få in dem mellan framtänderna utan våld och utan att provocera så det blir för obekvämt.

Träffar man någon som har tillgång till röntgen kan den användas för att få en mer detaljerad bild av käkleden och för att utesluta andra tillstånd. Då kan man hitta artros som en del tycker är intressant, och ibland kan disken som finns i käkleden vara påverkad.

Varken det ena eller andra av de fynden påverkar hur man behandlar käken, generellt. Allt som oftast blir det ändå att man utgår från funktionen som finns i leden och behandlar muskler och led konservativt. De flesta gör ”bara lite gympa”, efter att de fått validerat att man hittat något… eller att man inte hittat något. Skillnaden som kan bli om det är artros eller inte kan vara att det blir mer märkbar skillnad med NSAID-preparat om det är en artros som besvärar.

Metoden jag har som man kan köpa som en kurs med behandling och ”träningsprogram” och det hela är det jag har märkt att det fungerar bäst. Då ger man led, muskler och alltihop så bra uppmärksamhet man bara kan, istället för att bara ägna sig åt lite tafatt gympa och acceptera att det syns något på röntgen… som det ju ofta gör, när man röntgar. Det behöver inte förklara hela smärtproblematiken, alla gånger, eller så kan det förklara problematiken – men att man ändå kan påverka området så det blir väldigt mycket bättre.

Typer av TMD

TMD kan delas in i olika typer beroende på de främsta symptomen eller de underliggande orsakerna. En del tycker och tänker att det är relevant.

1. Myogen TMD är relaterad till problem med musklerna som kontrollerar käkrörelserna. Man får praktiskt taget aldrig uttalade, märkbara, långvariga problem utan att musklerna är problematiska.
2. Artrogen TMD är relaterad till problem i själva käkleden, såsom ledskada, degeneration, inflammation eller någon annan intern förändring i ledens struktur. Har man hunnit bli lite mer än trettio så är det väldigt ofta man ser något på en röntgen och då kan man hänvisa till artrogen TMD, tänker jag.
3. Blandad TMD är en kombination av myogen och artrogen TMD där både muskler och käkleden är involverade, vilket då blir praktiskt taget alla tillfällen när man har artrogen TMD.

Potentiella orsaker till TMD

TMD kan bero på en mängd olika faktorer, och ofta är det en kombination av flera som bidrar till tillståndet. Några potentiella orsaker och riskfaktorer inkluderar:

• Bruxism kommer i toppen här, tänker jag. Det tror jag är det vanligaste när det kommer till att belasta käkleden för mycket och då få problem med den.
• Stress, som kan leda till att man omedvetet spänner käkmusklerna, men då är vi ju ändå tillbaka på punkt 1.
• Skada på käken, käkleden eller musklerna i huvudet och nacken, till exempel från en slag, sportolycka, eller en bilolycka.
• Artros i käkleden ”nedbrytning av ledens brosk”.
• Slitage på disken i käkleden.
• Reumatiska sjukdomar som påverkar käkleden.

Konsekvenser av dem båda

Konsekvenserna beror förstås på hur dåligt det blivit. Många kan ha rätt beröringsömma käkmuskler, som borde tyda på att de biter ihop titt som tätt, men utan att det stör dem nämnvärt. En del biter ihop till den grad att de får konsekvenser nog för att få Botox-behandlingar av sjukvården.

De här problemen resulterar alltså i problem från inga alls, till känslor av ”spända käkar”, tryck över tinningar och käkleder och i slutet av skalan har vi snarare tinnitus som låter illa för dig, tandgnissel som låter illa för andra och migrän som håller dig i mörka svala rum. Pågår det tillräckligt länge till den grad att man biter ihop tänderna i månader och år kan det leda till nedslipade tänder som tandläkaren påtalar.

Symptomen av bruxism är framför allt tandpressning och tandgnissling.

Symptomen av Temporomandibular Dysfunktion är framför allt smärta och dålig funktion i käkmuskler och käkleden.

Det leder över tid till:

• Smärta i käke, tänder, nacke, öron eller ansikte
• Huvudvärk
• Trötta käkmuskler
• Tinnitus
• Yrsel
• Käkled som låser sig eller som inte kan öppna/stänga som den ska.
• Svårigheter med käkrörelser och besvär när man ska äta.
• Skadade tänder där det kan gå flisor ur, eller att de få fraktur eller spricker.
• Nedslipade tänder
• Smärta och oönskat känsliga tänder. Jag har träffat dem som sökt tandläkare för tandvärk när det snarare varit triggerpunkter.
• Skador på sidan av kinderna på grund av tuggande och gnagande
• Sannolikt, men inte nödvändigtvis, sämre sömn.

Varför?

Den vanligaste orsaken till bruxism är inte helt fastställd eftersom det är ett tillstånd som ”tros vara multifaktoriellt”, vilket innebär att flera olika faktorer kan bidra till dess utveckling. Stress och ångest verkar vara bland de ledande bidragande faktorerna, vilket ju då är vagt och personligt jämfört med ett specifikt virus, exempelvis. Därav då att det blir just ”multifaktorellt”.

Jag tänker att i väldigt mångt och mycket verkar det vara på grund av spänningstillstånd i muskler i nacke, hals, käke och omkringliggande. Det omkringliggande som inte är rena käkmuskler, kan provocera käkmusklerna. Men det är käkmusklerna som spänner käken och orsakar bruxismen i sig och som ger konsekvenserna. Sen kan andra muskler reta dem musklerna och de kan orsaka andra problem, såsom huvudvärk, också.

Orsaken till varför dina muskler är spända är vad som varierar och det är där man kan behöva fundera på sitt individuella varför. Är man tillräckligt förbannad eller har använt tillräckligt stora doser centralstimulerande läkemedel tänker jag att man inte behöver ha triggerpunkter i käkmusklerna för att det ska vara att man biter ihop. Men i allmänhet tänker jag att det ofta är i ordningen:

1. Ditt varför som ger
2. Triggerpunkter/spänningar i musklerna
3. Så du biter ihop, gnissar och ägnar dig åt problembeteendet
4. Som ger smärta och obehag

När det kommer till bruxism så är min erfarenhet att det i mångt och mycket är något som dem jag vänder mig till mest får, där det alltså är relaterat till stress av något slag. Det är känslor, tankar och att det är för mycket. Det betyder att om orsaken – ditt varför – är en tillvaro med ångest och depression, en arbetsmiljö eller någonting helt annat som leder till långvarig stress och triggerpunkterna kommer därifrån, så kommer du behöva behandla det också. Annars kommer du symptombehandla och inte bli av med problemet över tid.

Kan man inte göra något åt sitt varför, är det å andra sidan inte dumt att streta emot det här problemet så mycket man kan för att minska lidandet härifrån under tiden som man stressar. Kan man verkligen inte bli av med varför så kan man kanske då minska problemet, smärtan och stressen som blir från smärtan i ansiktet åtminstone. Det kan göra att man slipper delar av problemen man har i sitt vardagspussel.

Beror triggerpunkterna på en engångshändelse i form av något trauma, såsom stryk mot käken eller kanske nackspärr, någon slags hastig rörelse eller något åt det här hållet, så är det inte lika mycket varför att ta hänsyn till. Då är varför gjort och borta – och spänningstillståndet och problemet kvarstår bara tills det är behandlat. Men det är inget som kommer eskalera problemet igen efter att det behandlats, som om det stressrelaterade påverkade det.

Teorin bakom att behandla Bruxism och TMD

Teorin kring att behandla bruxism och TMD med approachen som finns i kursen kretsar märkbart kring fysioterapeutiska resonemang, triggerpunkter, stress-fysiologi och beteendevetenskap.

Fysioterapeutiska resonemang

De fysioterapeutiska resonemangen är i mångt och mycket att muskler och leder i mångt och mycket kan bli bättre genom rätt belastning, rätt träning och rent konservativ – men gärna genomtänkt – belastning.

• Muskler kan bli mer avslappnade, rörligare och starkare genom en genomtänkt nog tränings- och rehab-regi.
• Leder, även om det är artros och/eller diskproblematik i, mår generellt bra av rörelse i rätt dos.
• Att det gäller någonting som är i ansiktet och som har med munnen att göra, gör ingen skillnad, jämfört med om det skulle vara exempelvis ett knä.

Triggerpunkter

Det här problemet, tänker jag, går väldigt hand i hand med triggerpunkts-tänket jag ägnat mig åt under lång tid. Det här kan man tycka är konstigt, men tycker man att det är konstigt borde det inte gå att ha spänningshuvudvärk heller. Och det är ju också ett väldigt vanligt bekymmer… som det också finns en liten kurs om, som fokuserar mer på det. Båda är vanliga besvär och båda beror i väldigt stor utsträckning på muskler som är missnöjda och gör ont.

En triggerpunkt gör ofta att muskeln i sig fungerar sämre, blir svagare, lättare trött och får mindre rörlighet. Den kan referera smärta till ett annat område och den gör många gånger att leden som muskeln sköter fungerar sämre, i och med att muskeln fungerar sämre.

Stress-fysiologi och Beteendevetenskap

Stress kommer göra att muskler ökar sin passiva muskelspänning och det kommer göra att vi bokstavligt talat biter ihop, som kan starta – och vidmakthålla – problemet vi har här. Så jag har med resonemang kring det också för att man ska kunna bolla de här sakerna med sig själv eller någon närstående. Vill man ha hjälp av mig just för bollandet vill man kanske inte framför allt ha kursen, eller så lär man sig behandla genom kursen och bollar ett par gånger med mig för att man tycker att det är hjälpsamt.

Poängen med stress-fysiologin och beteendevetenskapen är lite det där att man tittar på ”Varför gör man det som stressar?” och ”Vad upprätthåller beteendet som gör att det blir så stressigt?” Är det stressbetingat är det ju uppenbarligen något som just stressar. Varför får man då till det och hur kan man påverka själv?

Kan man hitta – och bryta – beteendena kan man många gånger minska stressen som i stor utsträckning är en stor del av problemet här.

Det verkar vara mycket möjligt att påverka i många fall.

Min tanke, framför allt, är att det är de där triggerpunkterna som orsakar smärtan och de direkta besvären man upplever i käken. Det gäller om det inte också är tillräcklig påverkan på leden för att den i sig ska göra ont också. Det är något som är väldigt möjligt att påverka, dels lokalt och genom att ägna sig åt sitt varför. Är käkleden riktigt trasig på grund av trauma, exempelvis, kan det vara att man bara blir bättre men inte symptomfri. Att ta hand om musklerna blir nödvändigt hur man än gör och oavsett anledning – och bara det ger väldigt sannolikt mindre symptom och dysfunktion.

Om käkens dåliga skick sen vidmakthåller musklernas dåliga skick är det något man får fortsätta ägna sig åt. Det kan vara att man inte kan bota det och bli klar om käken är för trasig i leden. Ibland blir det då att man använder verktyg för att symptomlindra och göra tillvaron så bra som möjligt bara.

Jag har aldrig träffat någon som har tillräckligt trasig käke för att den här approachen inte ska fungera och göra märkbar skillnad, även om det säkert finns käkkirurger som träffat dem som fått ordentliga skador på där det här inte alls är rätt ställe att börja.

Så med det sagt kan man kanske tänka att om man precis fått ett riktigt ordentligt trauma mot käken där man förmodar att den är bruten eller ur led så borde man få det undersökt och röntgat. Bygger problemen snarare på det samma som för de allra flesta av dem jag träffar – livet, muskler, kroppen, tankar, känslor och hela det där – ja, då tror jag att kursen kommer lära ut tillräckligt för att man ska kunna ta hand om sig rätt bra.

Så klicka hem den om de här bitarna besvärar. Hade jag inte trott att den kan göra skillnad så hade jag inte lagt upp den.

Kursen för att ta hand om Bruxism och Temporomandibulär dysfunktion hittar du här.

Bruxism och TMD – digital kurs