Förutsättningar för coaching – vad krävs för att det ska fungera?

Är coaching för dig? Kanske.

Förutsättningar för coaching – vad krävs för att det ska fungera? Vilka egenskaper, inställningar och annat behöver finnas för att coaching faktiskt ska ge resultat?

Coaching kan vara väldigt hjälpsamt. Men det fungerar inte av sig självt. Vill du först veta mer kring vad coaching är kan du läsa vidare om det här.

Det räcker inte att boka en tid, dyka upp, berätta om problemet och sedan hoppas att någon annan löser resten. Det är inte så förändring brukar fungera.

Särskilt inte när problemen handlar om stress, smärta, depression, ångest, återhämtning, arbete, relationer, vanor eller hela sättet man försöker leva på.

Då behöver du inte bara hjälp.

Du behöver vara mottaglig för hjälp.

Det betyder inte att du behöver vara perfekt. Det betyder inte att du behöver vara stark, motiverad, pigg, disciplinerad eller redan ha ordning på allt. Hade allt redan fungerat hade du kanske inte behövt särskilt mycket hjälp.

Men vissa förutsättningar behöver finnas.

Du behöver kunna titta på dig själv. Du behöver vara villig att lära. Du behöver kunna tänka att du kanske har missat något. Du behöver vara öppen för att lösningen inte alltid ligger där du först trodde.

Och framför allt behöver du vara intresserad av förändring.

Lyssna på det här avsnittet på podden

Kontakt

Boka tid på Bokadirekt

Mer läsning

Du behöver inte vara perfekt – men du behöver vara mottaglig

Det finns en ganska viktig skillnad mellan att behöva hjälp och att vara mottaglig för hjälp.

Många människor behöver hjälp.

Färre är redo att ta emot den.

Det kan låta hårt, men jag menar det inte så. Ibland är man för trött, för rädd, för arg, för uppgiven, för låst eller för överbelastad för att kunna använda hjälpen på ett bra sätt just nu. Man har inte kapacitet att vara mottaglig.

Ibland vill man egentligen mest att någon ska ta bort obehaget.

Det är mänskligt.

Men coaching fungerar bäst när du är tillräckligt mottaglig för att arbeta med det som faktiskt kommer fram.

Det betyder att du behöver kunna lyssna, fundera, testa, återkomma, justera och försöka igen. Du behöver inte göra det perfekt. Du behöver inte ens göra det snyggt. Men du behöver vara med i processen.

Om vi pratar om stress behöver du vara beredd att titta på hur du stressar.

Om vi pratar om smärta behöver du vara beredd att titta på hur du rör dig, återhämtar dig, undviker, belastar och förhåller dig till kroppen.

Om vi pratar om depression behöver du vara beredd att titta på hur vardagen, beteenden, sömn, mening, relationer och aktivitet påverkar måendet.

Om vi pratar om ångest behöver du vara beredd att titta på vad du undviker och vad undvikandet kostar.

Det här är inte för att skuldbelägga dig.

Det är för att hitta det som faktiskt går att påverka.

Det behöver handla om dig

Coaching behöver i stor utsträckning handla om dig.

Det kan låta självklart, men det är det inte alltid.

Livet innehåller andra människor. Partners, barn, föräldrar, kollegor, chefer, vänner, myndigheter, vård, ekonomi, politik, arbetsplatser och tusen andra saker som faktiskt påverkar hur du mår.

Det vore dumt att låtsas som något annat.

Men om vi ska kunna göra något användbart behöver vi ofta komma tillbaka till frågan:

Vad är din roll i det här?

Inte som i “vad är ditt fel?”.

Utan som i:

Vad kan du påverka?
Vad gör du?
Vad undviker du?
Vad säger du ja till?
Vad säger du nej till?
Vad fortsätter du med trots att det inte fungerar?
Vad behöver du sluta hoppas att andra ska lösa åt dig?
Vad behöver du börja ta på allvar?

Det går inte att bygga ett förändringsarbete enbart på att alla andra borde vara annorlunda.

Ibland borde de absolut vara det.

Men coaching behöver utgå från det du faktiskt kan påverka: dina beteenden, dina val, dina gränser, dina prioriteringar, din återhämtning, din träning, dina samtal, din riktning och hur du förhåller dig till det som händer.

Det är inte alltid rättvist.

Men det är ofta där handlingsutrymmet finns.

Det behöver vara du som vill förändras

Coaching fungerar dåligt om det egentligen är någon annan som vill att du ska förändras. Det behöver vara grunden för vem coaching passar för, på något sätt.

En partner kan vilja att du söker hjälp.
En chef kan tycka att du behöver hantera stress bättre.
En läkare kan rekommendera att du pratar med någon.
En vän kan se att du håller på att gå sönder.

Allt det kan vara sant och välmenande. Men om du själv inte har någon egen vilja att förändra något blir arbetet ofta tandlöst. Det behöver inte betyda att du är säker. Det behöver inte betyda att du känner dig redo. Det behöver inte ens betyda att du tror fullt ut på att det kommer fungera. Men någonstans behöver det finnas en egen impuls.

Jag vill inte fortsätta så här.
Jag vill förstå vad som händer.
Jag vill få livet att fungera bättre.
Jag vill sluta krascha.
Jag vill få mindre ont.
Jag vill orka igen.
Jag vill kunna leva mitt liv.

Det räcker ofta som start.

Motivation kan växa längs vägen. Men om viljan helt saknas blir det svårt att bygga något.

Du behöver kunna ha fel utan att gå sönder

En av de viktigaste förutsättningarna för coaching är ödmjukhet.

Inte som i att du ska vara liten, kuvad eller osäker.

Utan som i att du behöver kunna tänka:

“Jag kanske inte har sett hela bilden.”

“Jag kanske har gjort något som inte fungerar.”

“Jag kanske letar efter lösningen på fel ställe.”

“Jag kanske behöver prova något annat.”

Det här är svårt för många. Själv frågar jag mig regelbundet ”Hur eller var är jag en idiot?” för att på samma sätt utgå från att det gott och väl kan vara jag som har fel. Jag tror att det är väldigt viktigt för att vara öppen för att göra annorlunda och därigenom få ett annat resultat.

Det är mänskligt att vilja ha rätt. Det är mänskligt att försvara sina förklaringar, särskilt om man har haft dem länge. Det är också mänskligt att känna sig hotad när någon ifrågasätter ett beteende, en strategi eller ett sätt att leva.

Men om du hatar att ha fel blir det svårt att lära sig något nytt. Och coaching handlar ofta just om att lära sig något nytt. Mitt uppdrag blir på något sätt att putta på åt något annat håll än i precis samma hjulspår som du alltid kört. Men…

Du kan vara en bra människa och ändå göra saker som inte hjälper dig.
Du kan vara klok och ändå ha byggt dumma mönster.
Du kan vara stark och ändå pressa dig själv på ett sätt som skadar dig.
Du kan ha goda skäl till att du fungerar som du gör, och ändå behöva fungera annorlunda framåt.

Det är en viktig distinktion. Du är inte dålig för att något inte fungerar. Men om något inte fungerar behöver vi få titta på det utan att hela självkänslan rasar. Det är ofta en väldigt befriande tanke:

Jag kan vara okej som person, och ändå behöva ändra mitt beteende. Jag tänker att det är en grundförutsättning för att få nya resultat.

Förutsättningar för coaching? Ödmjukhet är en av dem. — Ödmjukhet är för mig en acceptans över att man inte behöver veta allt, trots att man är vuxen.

Du behöver vara öppen för att lösningen inte är den du tror

Många kommer med en ganska tydlig idé om vad problemet är.

Det är jobbet.
Det är smärtan.
Det är sömnen.
Det är relationen.
Det är stressen.
Det är träningen.
Det är ekonomin.
Det är kroppen.

Och ibland stämmer det. Men ibland är problemet inte riktigt där man letar.

Om lösningen var helt uppenbar och du redan visste exakt vad som behövde göras, då hade du kanske redan löst det. Ibland är det just därför man behöver hjälp: för att det finns något man inte ser, inte får ihop eller inte lyckas göra i praktiken.

Du kanske är övertygad om att problemet är att du behöver mer motivation. Men problemet kanske är att du försöker pressa fram ännu mer prestation ur ett system som redan är överbelastat. Du kanske är övertygad om att problemet är att du behöver träna hårdare.

Men problemet kanske är att kroppen behöver återhämtning, trygghet och gradvis belastning snarare än ännu en brutal plan. Du kanske är övertygad om att problemet är alla andra. Men det kanske också finns något i dina gränser, dina val, dina krav eller ditt sätt att hantera konflikter som behöver förändras.

Du kanske är övertygad om att du måste få bort känslan först. Men vägen framåt kanske är att börja agera annorlunda även när känslan fortfarande är där. Det här kräver flexibilitet. Inte att du sväljer allt jag säger. Inte att du slutar tänka själv.

Men att du är öppen för att din första förklaring inte alltid är hela sanningen.

Fokus behöver ligga på nu och framåt

Det förflutna spelar roll.

Barndom, tidigare erfarenheter, relationer, misslyckanden, trauman, sjukdomar, skador, förluster och gamla mönster kan påverka hur du fungerar i dag. Det vore konstigt att låtsas som något annat. Men coaching behöver ändå ha ett tydligt fokus på nu och framåt. Det som har hänt har hänt.

Vi kan förstå det. Vi kan lära oss av det. Vi kan se hur det påverkar dig. Vi kan behöva sörja, acceptera, bearbeta eller ta hänsyn till det.

Men vi kan inte ändra det som redan har hänt. Det vi kan påverka är vad du gör nu, hur du förhåller dig till det som hänt och vilka steg du tar framåt.

Vad har du i knät just nu?
Vad är det för soppa vi faktiskt sitter med?
Vad behöver göras?
Vad behöver accepteras?
Vad behöver förändras?
Vad behöver du sluta upprepa?
Vad behöver du börja bygga?

Det betyder inte att dåtiden är oviktig. Det betyder att dåtiden inte får bli den enda platsen vi bor på.

Coaching behöver till slut röra sig mot handling, riktning och ett liv som fungerar bättre.

Förutsättningar för coaching Epic clock — RÄTT TIDSFOKUS – KOMIGEN NU. FRAMÅT!

Det behöver finnas ett gap

Coaching utgår ofta från att det finns ett gap. Du är någonstans. Du vill någon annanstans. Mellan de två punkterna finns ett avstånd. Ibland är det ett litet avstånd. Ibland är det en ravin. Du kanske är vid A och vill till B.

A är där du är nu: trött, stressad, smärtpåverkad, nedstämd, vilsen, rädd, överbelastad eller fast i ett mönster.

B är dit du vill: mer energi, mindre smärta, bättre sömn, mer glädje, bättre relationer, mer fungerande vardag, mer riktning, mer frihet eller ett liv som känns mer som ditt.

Om gapet är litet kanske du inte behöver coaching. Då kanske du bara behöver ett råd, ett beslut, en bok, en promenad, en justering eller lite tid. Men om gapet är för stort, otydligt, skrämmande eller svårt att ta sig över på egen hand, då kan coaching vara relevant.

Min roll är inte att bära dig hela vägen. Min roll är att hjälpa dig förstå gapet, hitta en rimlig väg, ta steg, lära av det som händer och fortsätta tills du klarar mer själv.

Förutsättningar för coaching Two individuals standing on the edge of a ravine representing the gap between A and B — Hur kommer man var och vart vill du?

Du behöver vara flexibel med vägen

Målet kan vara tydligt utan att vägen är det. Det är ofta så.

Du kanske vet att du vill må bättre, men inte vad som faktiskt behöver förändras.

Du kanske vet att du vill få mindre ont, men inte hur kroppen ska få tillbaka trygghet, styrka och funktion.

Du kanske vet att du vill stressa mindre, men inte vilka gränser, prioriteringar eller livsval som behöver ändras.

Du kanske vet att du vill sluta vara rädd, men inte hur du ska börja närma dig det du undviker.

Här behövs flexibilitet.

Om du redan har bestämt exakt vad lösningen ska vara, och bara vill att jag ska bekräfta den, då blir jag ganska överflödig.

Då kan du lika gärna göra det du redan har bestämt.

Men om du vill ha hjälp behöver det finnas utrymme för att vägen kanske ser annorlunda ut än du först tänkte.

Kanske behöver vi börja med sömnen.
Kanske med återhämtningen.
Kanske med fysisk aktivitet.
Kanske med ett samtal du undvikit.
Kanske med att minska kraven.
Kanske med att öka aktivitet.
Kanske med att göra mindre.
Kanske med att göra något som skrämmer dig.
Kanske med att sluta vänta på att det ska kännas rätt.

Poängen är inte att jag alltid vet bäst.

Poängen är att vi behöver kunna undersöka vad som faktiskt verkar hjälpa.

Jag kan hjälpa dig – men jag kan inte göra jobbet åt dig

Det här är en av de viktigaste sakerna att förstå:

Jag kan hjälpa dig tänka.
Jag kan hjälpa dig se mönster.
Jag kan ställa frågor.
Jag kan ge perspektiv.
Jag kan föreslå steg.
Jag kan hjälpa dig förstå kroppen, psyket, stressen, smärtan, ångesten eller beteendena bättre.
Jag kan hålla i processen.
Jag kan stötta, vägleda, utmana och hjälpa dig tillbaka när det går snett.

Men jag kan inte leva ditt liv åt dig. Det går inte. Det är inte poängen. Det är varken möjligt eller önskvärt. Mycket svårt att fortfarande upp till dig.

Jag kan inte vila åt dig.
Jag kan inte sätta gränser åt dig.
Jag kan inte sova åt dig.
Jag kan inte ta samtalet åt dig.
Jag kan inte träna åt dig.
Jag kan inte sluta undvika åt dig.
Jag kan inte göra dina val åt dig.

Det är du som behöver göra de faktiska förändringarna. Det kan låta jobbigt. Men det är också en del av det som gör arbetet stärkande. När du märker att du kan påverka något, att dina beteenden spelar roll, att du kan lära dig, justera, resa dig och fortsätta, då händer något viktigt.

Du får inte bara hjälp. Du får tillbaka en del av tilltron till din egen förmåga.

Syftet är att du ska bli mer självständig

Målet med coaching är inte att du ska behöva mig för alltid.

Tvärtom.

Målet är att du ska förstå dig själv, dina problem och dina verktyg så pass bra att du kan fortsätta bättre på egen hand. En bra process ska inte bara ge lättnad för stunden. Den ska också lära dig något.

Varför reagerar kroppen som den gör?
Vad händer när stressen byggs upp?
Vad gör sömnbrist med smärta och ångest?
Vad händer när du undviker?
Vad händer när du pressar?
Vad händer när du återhämtar dig?
Vad gör dig bättre?
Vad gör dig sämre?
Vad behöver du hålla koll på framåt?

På det sättet blir coaching nästan som en praktisk utbildning i dig själv och ditt liv där mitt mål är att lära dig om stressrehabilitering ur ett biopsykosocialt perspektiv.

Vi försöker förstå problemet, arbeta med det och samtidigt bygga din förmåga att hantera liknande saker bättre framöver. Det betyder inte att du aldrig kommer behöva stöd igen. Människor behöver stöd ibland.

Men målet är att du ska bli mer självförsörjande, inte mer beroende.

Tolv veckor ger tid att lära

När problemen är komplexa räcker det ofta inte att prata en gång och sedan hoppas att allt löser sig.

Tolv veckor kan låta mycket, men det ger en sak som korta insatser ofta saknar: tid att faktiskt lära. Det är en del av varför jag inte är billig.

Tid att förstå.
Tid att prova.
Tid att misslyckas.
Tid att justera.
Tid att försöka igen.
Tid att märka vad som händer i verkligheten, inte bara vad som låter bra i teorin.

Det är ofta där förändring uppstår: Inte i den perfekta insikten. Inte i den enda magiska frågan.

Utan i upprepningen: titta, testa, lära, justera, fortsätta.

Det är också där självtilliten kan börja komma tillbaka.

Inte genom att jag säger åt dig att tro på dig själv, utan genom att du får konkreta erfarenheter av att du kan påverka något.

När coaching fungerar som bäst

Coaching fungerar som bäst när vi har flera saker på plats.

Du vill någonstans. Du är beredd att titta på dig själv. Du kan vara öppen för att ha fel. Du är villig att testa något nytt. Du förstår att det inte bara handlar om att prata. Du kan ta ansvar för det som faktiskt ligger inom din kontroll. Du är flexibel nog att undersöka vägen, även om den inte ser ut som du först tänkte. Du behöver inte ha allt det här perfekt från början.

Det här är inte ett inträdesprov där du måste vara färdigutvecklad för att få hjälp.

Men det behöver finnas någon form av öppning. Någon liten vilja. Någon nyfikenhet. Någon tanke om att det kanske går att göra annorlunda. Om den finns, då finns det något att arbeta med.

När coaching fungerar sämre

Coaching fungerar sämre om du inte vill förändra något.

Den fungerar sämre om allt alltid är någon annans fel och du inte vill undersöka din egen del.
Den fungerar sämre om du bara vill ventilera, men inte agera.
Den fungerar sämre om du redan har bestämt exakt vad lösningen är och bara vill få den bekräftad.
Den fungerar sämre om du inte vill prova något nytt.
Den fungerar sämre om du vill att någon annan ska fixa ditt liv medan du själv fortsätter precis som tidigare.

Det betyder inte att du är dålig. Det betyder bara att coaching kanske inte är rätt väg just nu.

Ibland behöver man vila först.
Ibland behöver man vård.
Ibland behöver man akut hjälp.
Ibland behöver man tid.
Ibland behöver man något annat.

Och ibland är man helt enkelt inte redo.

Det är bättre att vara ärlig med det än att låtsas.

Är du coachbar?

Att vara coachbar betyder inte att du är lätt, glad, foglig eller okomplicerad. Det betyder inte att du håller med om allt. Det betyder inte att du alltid gör rätt. Det betyder att du går att arbeta med.

Att du kan lyssna, tänka, pröva eller att du kan komma tillbaka efter att något gick fel. Att du kan titta på dig själv utan att hela världen rasar och skilja på att vara fel och att göra något som inte fungerar.

Att du vill framåt, även om du inte vet hur. Det räcker långt. Om du känner att det här låter rimligt, men också lite jobbigt, är det kanske ett ganska gott tecken. För det här ska inte bara kännas bekvämt. Det ska kännas relevant.

Och om det känns relevant kan det mycket väl vara rätt sak att börja arbeta med.