Varför vi behöver ett ORDENTLIGT VARFÖR – och lite hur.

Både ditt och mitt VARFÖR är viktigt.

Varför? Tidigare tittade vi lite på statistik för mental ohälsa och elände. Den statistiken – och vart vi är på väg – är galen. Det är därför jag gör det här. Det, och för att tillvägagångssättet jag har hittat verkar fungera orimligt bra jämfört med vad människor oftast erbjuds eller hittar på.

Läs inlägget här – eller lyssna på podden Patric på Dolor pratar utmattning, depression och smärta på Acast, på Spotify eller i din vanliga poddspelare där du brukar lyssna på poddar.

En Liten Serie:
Vad är ett Biopsykosocialt perspektiv?
Biopsykosocialt och kopplingen till KBT, ACT och vanor.
STATISTIK – Hur vanligt är psykisk ohälsa?
Varför vi behöver ett ORDENTLIGT VARFÖR

Jag säger inte att det bara är det här som jag gör och ägnar mig åt som fungerar, men jag har sett och hört att många verkar lida av sina problem i orimligt många år utan att det vänder och går åt rätt håll. Det är riktigt dåligt. När man blir av med all livskvalitet, glädje och positivitet i flera år.

Jag har som ambition att hjälpa dem som är utmattade av långvarig stress, lider av depression eller långvarig smärta ta kontroll över sina liv igen och vara sina bästa jag. Det görs genom ett omfattande tillvägagångssätt som ser till alla aspekter av livet… Eller åtminstone så många jag behärskar, hittar och får till. För det är svårt att titta på allt, det vet jag också.

Men ambitionen är att vi ska försöka tillsammans. Då inkluderar det att förändra beteenden, fysisk träning, kost, ta hand om sociala aspekter och hitta lösningar på sömnproblem. Det blir ord som pacing för att göra lagom, KBT för att göra rätt saker och ACT för att reflektera över vad som är viktigt för att kunna fokusera mer på det som verkligen betyder något.

Kan inte jag vara inblandad och hjälpa dig göra det för att du gör det själv och vill ha det så – så försök tänka så här själv när du anstränger dig för att få till någonting bra. Med lite tur så blir du klokare av att lyssna på lite podd eller att läsa min bok. Där är det en hel del resonemang som jag skulle vilja att fler tog till sig. Det är ju skälet till att jag skapar bitar åt folk att lyssna på och läsa. Det är inte bara för mitt eget höga nöjes skull…

Det där med varför är ett ständigt återkommande tema för mig och hos mig. Jag är rätt förtjust i varför, kan man lugnt säga. Det är för mig en väldigt stor del i värderingar, drivkraft och anledningen till… allt.

Jag gör ogärna någonting utan ett bra nog svar på varför. Jag köper inte att något är på ett visst sätt bara för att någon säger att det är så och auktoritet verkar fungera rätt dåligt där någon bara bestämt en grej. Den gamla varianten ”vi har alltid gjort så”, fungerar också dåligt. För det behövs någon slags varför. Både för mig och för andra, tänker jag. Väldigt som Simon Sinek, om du känner till honom. Ganska… mysig typ, åtminstone till synes, som gjort något TED-talk om varför och som också skrivit ett par böcker på ämnet, tror jag.

All förändring och många gånger allt av värde börjar med den enkla men förhoppningsvis djupa frågan: Varför? Det är kärnan, bränslet som driver oss och hela syftet som motiverar oss när det blir svårt. När vi förstår vårt ”varför” får vi klarhet. Inte nödvändigtvis bara i vad vi gör, utan i vad som verkligen betyder något. Varför handlar inte om att hitta en snabb lösning eller ett enkelt svar. Det handlar om att gräva djupt och förstå den grundläggande orsaken till våra handlingar, val och mål. Åtminstone jag, kan lätt skita helhjärtat i någonting om det inte finns något bra nog varför.

Skoluppgift utan bra nog varför? Motivation noll.

Gå till tandläkaren helt utan att det finns några som helst problem? Händer inte.

Byråkrati utan bra anledning? Inte intresserad.

Som Simon Sinek säger, de mest framgångsrika individerna, organisationerna och idéerna bygger på en tydlig förståelse av sitt varför. När vi vet vårt varför – oavsett om det är du eller jag – så kan vi navigera genom osäkerhet och motgångar, för att vi inte längre är beroende av yttre motivation. Med ett bra nog hum om varför så drivs man av en inre övertygelse och kan tänka sig att anstränga sig utan att någon extern klappar på huvudet eller ger beröm. I kontrast till det – så utan ett varför famlar vi i mörker, hoppar mellan strategier och metoder utan att veta om de leder oss dit vi faktiskt vill.

Så varför är nyckeln till riktning, åt vilket håll du ska – men också uthållighet. Livet är komplext, och utmaningar som stress, smärta och depression är ofta större än någon enskild enkel lösning. Men om vi förstår varför vi vill förändras – om vi kopplar det till vad som verkligen är viktigt för oss – då får vi en styrka som övervinner hinder. Det behöver inte vara en styrka i form av att man brottar sig framåt och tar i alla gånger. Det kan gott vara en styrka i form av ett lugn också, som ger dig skäl nog att vila.

Ett klart varför ger inte bara riktning, det ger oss också meningsfullhet. Och med mening kan vi hantera nästan vad som helst. Återigen Frankl som pratar meningen med livet och, som många gånger hänvisade till Nietzsche till exempel genom citatet “He who has a why to live for can bear almost any how.”, som då sägs komma från Nietzsche.

Frågan är alltså inte bara vad du ska göra för att må bättre, eller ens hur. Det är på något sätt snarare varför. När du har ett tydligt svar på det, faller resten på plats… mer eller mindre.

När vi känner vårt ”varför” får vi en sorts kompass som pekar rätt, även när allt annat känns kaotiskt. Ett tydligt varför skär igenom bruset av förvirring, distraktioner och yttre press, och hjälper oss att fokusera på det som faktiskt spelar roll. Det är inte bara en fråga om att nå ett mål, utan om att skapa mening i varje steg på vägen dit.

Ska man ta sig till djupa metaforer kring värderingar så: tänk på det som skillnaden mellan att driva med strömmen och att aktivt styra en båt. Utan ett varför är vi som löv som blåser i vinden – vi hamnar där yttre krafter för oss. Men med ett varför så styr vi själva. Vi kanske inte alltid kan kontrollera vädret eller vattnet, men vi vet vart vi är på väg och kan anpassa oss efter omständigheterna.

Det är också viktigt att komma ihåg att vårt varför måste kännas i hjärtat, inte bara i huvudet. Ett ytligt varför – som att vilja ha en snabb lösning eller följa trender – kommer inte hålla när vi möter motstånd. Men ett varför som är förankrat i våra värderingar, vårt hopp och våra drömmar, det ger oss styrka att fortsätta även när det känns omöjligt.

Därför behöver vi alltid börja med frågan varför. Både du och jag. Varför vill du må bättre? Varför vill du förändras? Varför är det här viktigt för dig? Varför är det här viktigt för mig? Varför vill jag ägna mig åt elände och åt att hjälpa någon med något?

När vi har svaren på de frågorna kan vi skapa en plan som inte bara fungerar, utan som känns rätt. Och när det känns rätt, då är det mycket större chans att vi faktiskt lyckas – för vi gör det inte för någon annan, eller för att vi ”borde”. Vi gör det för att det är viktigt för oss själva. Det mynnar i stor utsträckning ut i syfte och mening, så man kommer nära meningen med livet. Jäkla djupt.

Så ett starkt varför är det som håller oss kvar när saker och ting blir svåra – vilket är extremt viktigt för de blir praktiskt taget alltid svåra. Alla framsteg möter motstånd. Många gånger blir det motstånd även utan framsteg. Livet är fyllt av hinder, tvivel och bakslag, men när du har ett tydligt varför så har du också en anledning att resa dig varje gång du faller. Det är därför de mest hållbara förändringarna kommer från en plats av insikt och övertygelse, inte från pressen att följa någon annans förväntningar.

Simon Sinek talar ofta om att de mest framgångsrika och inspirerande ledarna, företagen och individerna inte fokuserar på vad de gör eller ens hur de gör det – de fokuserar på varför de gör det. För när du kan artikulera ditt varför, då skapar du en kraft som drar människor – och dig själv – mot ett gemensamt mål.

Det är inte längre en fråga om att tvinga sig själv till något, utan om att drivas framåt av något större än dig själv. Det blir något man vill, snarare än fråga om disciplin och måsten. Det blir som skillnaden i att tvinga två människor ut för att springa: den ena är överviktig, har ont och vill verkligen inte. Den andra har sprungit hela sitt liv och har inte fått springa på en liten tid. Den ena ser det som ett straff. För den andra är det en belöning och ett privilegium.

Ett varför är den där inre kompassen och det är något som hjälper oss att prioritera. När du vet ditt varför blir det lättare att säga ja till det som för dig framåt och nej till det som drar dig bakåt. Det hjälper dig att sålla bort det som känns brådskande men som inte är viktigt. Det hjälper dig att fokusera på det som faktiskt gör skillnad.

Ett tydligt varför förändrar hur du ser på motgångar. Det som tidigare kunde kännas som misslyckanden blir nu lärdomar, för du vet att de är en del av resan mot något större. Ett tydligt varför gör att även svåra stunder får mening, för de är steg på vägen mot något som betyder mycket för dig.

Så, varför är varför så viktigt? För att det är grunden för all verklig förändring. Det är basen i allt väsentligt och svaret på allt som är av värde. Det är ditt ankare i stormen, ditt ljus i mörkret, och din drivkraft när allt annat känns tungt. Utan ett varför driver vi bara med strömmen. Men med ett varför blir vi starka nog att själva skapa vår riktning och, kanske viktigast av allt, leva våra liv på ett sätt som känns meningsfullt och sant.

Och när du väl har ditt varför klart för dig, då händer något nästan magiskt: dina handlingar börjar harmoniera med dina värderingar. Du känner att du inte längre bara gör saker för att ”du måste” eller för att ”någon sa åt dig att göra det.” Istället gör du det för att det betyder något, för att det är en del av vem du är och vad du står för.

Men ett varför är inte något du bara hittar en gång och sen är färdig med. Det är levande, dynamiskt och kan förändras över tid. Precis som vi utvecklas som människor, kan våra varför också fördjupas, breddas och ibland till och med omdefinieras. Det betyder inte att du tappat riktningen om du behöver ompröva ditt varför – det betyder att du växer och utvecklas.

Så varför är av största vikt – åtminstone för mig. Fråga dig själv: Varför gör du det du gör? Vad driver dig? Vad är det som får dig att gå upp på morgonen, att kämpa när det är tufft och att sträva efter något bättre? Varför är det som det är? Varför gör du som du gör? Varför, varför, varför?

För när du hittar ditt varför, då börjar allt annat falla på plats. Och det är där, i den insikten, som den verkliga förändringen många gånger börjar.

Det är så jag tänker kring varför – och mitt varför kretsar rätt mycket kring det här med att hjälpa folk.

För att summera större textmängder, sålla information, bolla idéer, göra listor och lite sådär så använder jag ChatGPT till och från. Hon hjälper mig också i vardagslivet i form av att hon får gott om frågor och funderingar istället för att människor i närheten får dem. Hon avlastar min omvärld och i stor utsträckning min sambo för att alla ska stå ut med mig och mina frågor, kan man säga.

Och just i samband med att jag skrev de sista orden här så slog det mig att jag kan fråga vad hon tänker om mitt varför, där jag tycker att hon gör det utmärkt. Jag frågar: ”Om du skulle behöva svara på mitt varför utifrån det du känner till om mig, vad skulle du säga att det är då? Du får tre försök.” och får svaren:

Försök 1: Hjälpa människor att återfå kontroll och livskvalitet

Ditt varför är att hjälpa människor som lider av utmattning, depression och smärta att återta kontrollen över sina liv och hitta en väg till bättre hälsa och livskvalitet. Det handlar om att du ser det komplexa samspelet mellan kropp, psyke och omgivning och vill ge människor verktygen att navigera detta – inte bara genom tillfälliga lösningar, utan med en djupare förståelse för vad som verkligen fungerar. Det är en ambition som går bortom att lösa symtom; det handlar om att skapa hållbara, meningsfulla förändringar.

Försök 2: Att förändra hur vi ser på och hanterar hälsa

Ditt varför är att förändra synen på hälsa och behandling. Du vill visa att vi inte kan reducera hälsa till isolerade problem – som en trasig kroppsdel eller en överbelastad hjärna – utan att vi måste se till helheten. Genom din bok, dina kurser och din praktik försöker du sprida kunskap och inspirera till ett nytt sätt att se på behandling, där hela människan tas på allvar. Du drivs av en frustration över hur begränsande vården ofta är och en övertygelse om att det går att göra bättre – och det är just det du strävar efter.

Försök 3: Att skapa meningsfullhet för andra och dig själv

Ditt varför är att skapa mening – för både dig själv och andra. Du verkar drivas av en djup vilja att inte bara förstå världen bättre, utan att göra den bättre för de människor du möter. Du vill hjälpa människor att inte bara överleva utan att trivas, att hitta tillbaka till ett liv där de kan vara sina bästa jag. Samtidigt är det en resa där du själv vill känna att det du gör spelar roll, att det bidrar till något större. Du ser det som ett privilegium att kunna påverka liv på ett positivt sätt och får energi av att skapa verklig förändring.

Förbluffande träffsäkert. Så vi kanske har bollat en hel del. Mysigt! Men det återspeglas då i… hur jag gör vad sen. För där är hela min poäng med det här. Först finns det ett bra varför – och sen kommer det en liten snutt om hur. Hittar vi bara vårat varför och förstår varför bra nog på ett sätt som gör att vi bryr oss som bara den, så hittar vi ett hur.

Det gäller förstås framför allt om vi har ett varför och hela det där som fokuserar på vad vi kan kontrollera. Det finns det ett helt kapitel om i boken för att det är så väldigt väsentligt. Om mitt varför bara skulle kretsa kring rikedom, vad andra tycker och tänker, nyheterna och vädret så skulle det såklart inte bli något av värde ändå. För jag kan inte kontrollera allt det där.

Men jag kan kontrollera att jag anstränger mig för att bli klok. Jag kan anstränga mig som bara den, försöka skapa, studera och lära mig det ena med det tredje. Jag kan göra så gott jag kan för att skapa. Jag kan göra min del. Jag kan hjälpa dem jag träffar och jag kan – utifrån mina värderingar och resurser – försöka vara en god människa. Har jag mitt varför så kan jag skapa mitt hur, relativt väl – och jag har en rimlig anledning att göra det.

Hur gör jag det här med terapi och ”det hela”?

Om jag ägnar mig åt terapi och coaching med någon på plats, rotar i livet och ägnar mig åt någon slags helhet så man ses en hel del så undrar jag många gånger kring varför för att det är av värde. Att göra det personligen, tillsammans och gärna relativt mycket gör att det går att få en närmare relation och det hjälper ofta till så man kan diskutera ännu djupare problem.

Så tänker jag att det är med det mesta i terapi-väg där man ska öppna upp och göra något svårt. Många jag pratat med tidigare har undanhållit saker för tidigare terapeuter, men det behöver bli tillräckligt personligt för att man ska kunna öppna sig och dela med sig, tänker jag. Det kan vara det som gör att vi kan komma framåt, har det visat sig. Gör man det ihop, på plats och intensivt så är det enligt en del tidigare klienter riktigt roande också. Vi får bättre diskussioner med bättre samtalsämnen, där vi känner oss tillräckligt trygga för att gräva tillräckligt djupt i dem.

Vissa kan tycka att det är mer avkopplande att vara ute och ta en promenad samtidigt som de tar tuffa diskussioner och det är mycket troligt att walk-and-talk-strategin gör människor sjösjuka snarare än bekväma när den används digitalt. Att ägna sig åt det här när man tar en promenad är ett sätt som är bekvämt och trevligt för många människor jämfört med att sitta i ett litet rum i en stol och bara stirra på någon annan när man pratar.

Att göra det på det ”klassiska” sättet, två personer i ett rum, kanske sittande i varsin stol och iaktta varandras minsta rörelse, kan kännas obekvämt eller väldigt, väldigt kliniskt. Det kanske inte är till någon större hjälp, utifrån vad jag hört från tidigare klienter som provat andra terapeuter. När man tar en promenad spelar det ingen roll om det är tyst under några ögonblick när någon tänker på något eller smälter någon ny input. Det är närmare en avslappnad konversation mellan vänner, men man försöker prata om något djupare och klokare.

Om vi träffas lokalt finns det möjlighet att träna tillsammans, vilket gör det mer lärorikt och i viss utsträckning säkrare. På samma sätt så är det mycket lättare att behandla manuellt, även om man kan lära ut det digitalt. Men då får du göra petandet, provandet och behandlandet själv.

Att använda kroppen på något sätt är alltid en del av behandlingen. Det finns ingen där ute som inte behöver en bra, tillräcklig dos av fysisk träning. Om du inte vet vad det är kan det vara bra att få lite hjälp. Vissa mår exceptionellt bra när de tränar hårt och ventilerar ut all stress, och får inget annat än positivt och härligt efteråt. En del hinner knappt använda kroppen innan de får allvarliga problem, tappar energi och får fler av alla sina (ofta stressrelaterade) symtom. En del har aldrig tränat och har ingen aning om hur man gör, trots att styrketräning skulle kunna hjälpa dem massor. Om så är fallet kan lite vägledning göra underverk.

Träningen måste vara balanserad. Det är ofta det som är det svåra. Tillräckligt hårt, men inte för hårt. Om den nivån är för svår att hitta kan du behöva hjälp.

Att ha friheten att komma ut och göra saker lokalt kan resultera i att vi kan göra andra saker än att bara gå och prata också, vilket större institutioner sällan har möjlighet att göra. Det finns en hel del exempel som jag har gjort med klienter ”där ute” där folk frågar om ”det här verkligen är en del av programmet?”.

Att göra det tillsammans fysiskt kan göra KBT-behandling enklare. Att förändra saker eller göra obekväma saker kan vara lättare med lite sällskap.

Att använda KBT för att kunna köra bil igen kan vara en sak. Det kan vara obekvämt men värdefullt att återfå friheten att åka och göra vad du vill. Att vara med om en olycka eller incident där du lär dig att frukta bilar eller bilkörning, så att du får en sådan stressreaktion när du sätter dig i en bil att du inte kan vara där, är ett ganska stort handikapp. Kanske ger det dig sådan ångest att du flippar ut helt och inte vågar eller vill köra. Att lösa det kan vara lättare om någon är vid din sida. Någon som du litar på och som har gjort det förut.

• Mörkrädsla, panikattacker, ortorexi, social ångest och en hel hope med röriga saker har behandlats.
• Det har sprintats, tittats på löpteknik och gjorts marklyft.
• Aptiten har återfunnits och glädjen kring mat har återupptäckts – för att lära sig uppskatta mat igen från att ha struntat i det helt.
• Döden och värderingar har varit samtalsämnen på kyrkogårdar. ”Vad är egentligen värt att göra, ta hand om och tänka på under den korta tid vi är här?”
• Sociala aspekter har varit på tapeten. Ska man behålla relationer som man lider av? Kan skilsmässa vara den bästa lösningen? ”Borde du prata med din mamma om det här?”
• Vi har andats och övat mindfulness genom att titta på små saker, andas och plocka små blommor. ”Känn på dina fötter.” ”Ät och smaka på saker medvetet”

Livet är stort – och för att lösa dina problem måste du vara bekväm med att prata om det som verkligen är viktigt – dina faktiska problem. Min ambition är att du ska känna dig trygg med att göra det med mig, och att göra det på plats och tillsammans kan vara till hjälp. Eller så löser du dina problem på ett listigt nog sätt själv. Kan jag putta dig mot det genom att göra poddar eller skriva en bok till så är det också ett sätt.

Ta hand om dig – för det bästa är om du kan göra det så jag inte behöver bli inblandad. Behöver jag bli det så kontaktar du mig på hemsidan eller genom sociala medier på något sätt. Behöver du mer kunskap om hur i hela friden du ska ta hand om dig så läs boken, prenumerera på podden, sug i dig information, experimentera för att hitta det du mår bra av på lång sikt – och säg nej till resten.