Maslows första nivå och MAT.

Maslows första nivå innehåller ju också MAT, som jag tänker att vi tar som en lite längre del, för att det är den biten jag känner är viktigast. Inte viktigast för att man klarar sig utan vatten eller skydd, utan för att jag ser det här som det största problemet bland klienter.

Läs mer här eller lyssna på podden Patric på Dolor i din poddspelare. Det kan också hittas här: https://shows.acast.com/patric-pa-dolor/episodes/maslows-forsta-niva-och-mat.

För att hålla ordning på det här på ett bra sätt kan man använda en matdagbok och Dolor Detection Diary, som hittar på hemsidan.

I Maslows behovstrappa är de fysiologiska behoven grunden för all mänsklig motivation och alla våra beteenden. Vi behöver leva upp till de här för att det ska funka drägligt nog att göra resten. De är livsnödvändiga och vi kan inte överleva utan dem. Ambitionen är att tillgodose kroppens behov av energi och näringsämnen som är kritiska för alla våra livsprocesser.

Galet, va? Inte särskilt.

Och inte heller är det egentligen någon nyhet eller något konstigt. Man stoppar in mat i ansiktet för att vi ska fungera som biologisk varelse. Att få i sig tillräckligt med mat är absolut fundamentalt för hälsan. Det ska till de där hjärtslagen, muskelrörelser och neurologiska funktioner och utan tillräcklig näring kan vi inte upprätthålla vår kroppstemperatur, reparera vävnader, eller tänka klart… Eller något annat heller.

Men det handlar inte bara om överlevnad på den mest basala nivån. När våra fysiologiska behov är uppfyllda har vi en grundplattform från vilken vi kan sträva efter högre mål. Vi har energin att tänka, arbeta, skapa och socialisera. Det är som att bygga ett hus – utan en solid grund kommer de övre strukturerna att vara ostadiga. På samma sätt, om vi inte tar hand om våra grundläggande behov för näring, kan vi inte bygga upp andra aspekter av vårt välbefinnande och sträva mot självförverkligande.

Hur många känner du som blir extra trevliga när de är hungriga? Och hur många känner du som blir motsatsen och rätt odrägliga när de är hungriga? Den andra är nog rimligare.

Hur ofta känner du dig avslappnad och riktigt bara go’ i kroppen när du är hungrig och trött, jämfört med när du nyss ätit och är trött? Hungrig och trött gör de flesta till förhållandevis sopiga människor, men om man är mätt, trött och kanske kostar på sig att lägga sig under en filt så leker livet som sällan annars. Många tycker och tänker att man behöver fika framåt tre på eftermiddagen för att man börjar få lite lågt blodsocker. Teorin bakom, just med blodsocker, vet jag inte riktigt om det stämmer, alla gånger… Men de flesta brukar nog bli gladare och trevligare sista timmen om man håller i det där.

Skillnaden mätt eller inte gör mycket, men det är inte ovanligt att man skiter helhjärtat i mat-delen för att man har för mycket att göra.

Det är essentiellt att ägna uppmärksamhet åt vad och när vi äter, speciellt i dagens moderna värld där stress och upptagna scheman kan göra det lätt att försumma våra grundläggande behov. Att ägna tid åt att nära sin kropp är inte bara en biologisk nödvändighet, det är en investering i hela vårt väsens kapacitet att blomstra, göra något fint och bidra med något relevant.

Men hunger är inte alltid en fråga om ”hunger”, utan snarare en brist på hunger – och därigenom en brist på mat, där bristen på mat är det som är poängen.

En stor mängd stress, oavsett från vad, verkar kunna undertrycka hungern tillräckligt för att få någon att bry sig mindre och mindre om mat, vilket i sin tur blir mer stressande. Vilket då ger en positiv feedback-loop som upprätthåller sig själv och eventuellt bidrar till svält.

Jag har en gammal klient som för några dagar sedan hörde av sig och nämnde just det, och påtalade att hon för fyra år sedan praktiskt taget överlevde med hjälp av skumtomtar. Lite som HLR med skumtomte. Men lever gör hon ju nu i alla fall, till skillnad från hur jag tror att det hade varit om vi inte hade börjar med att lösa det med att börja stoppa in saker i munnen som hade minsta möjliga tröskel. Mat kom ju inte på fråga. Det var oacceptabelt nog för att den bara skulle komma upp igen.

Med tillräckligt med kortisol behöver sån här svält inte heller komma med en enorm viktnedgång för att göra det uppenbart.

Ibland kan det här för all del, liksom aspekten med sexdriften, vända och bli riktigt ökad istället för minskad. Mat kan alltså fungera som en tillfällig distraktion eller tröst om man är stressad. Då använder man det för att det är gött, märker och lär sig att det fungerar fint – och då fortsätter man med beteendet. Äter mer, och framför allt ”tröstmat”.

Om så är fallet är det faktiskt mindre av ett problem eftersom du inte får svältproblemet, utan snarare kommer närmare överätning eller ätstörningar som lutar ifrån anorexi. Anorexi och att inte äta kommer att stressa dig, svälta dig och ge dig problem snabbt. Att äta för mycket gör dig fet och dödar dig långsamt, vilket ju faktiskt är mycket mindre akut.

Det här är det främsta bekymret jag stöter på på nivå ett. Man äter inte och fungerar inte som en följd av det. Fascinerande, på ett visst plan, att man ändå tänker att man borde fungera hur länge som helst utan att äta. Tillfrågas man rakt av så säger nog de flesta att mat är högst relevant, men var och varannan med av de jag ägnar mig åt landar ändå på något sätt i att inte stoppa i sig tillräckligt, eller gör det på ett tokigt sätt. Och då är det inte att jag har hysteriska krav på hur man ska äta.

Jag har träffat de som inte hinner, eller snarare då inte prioriterar, de som övertygar sig själva om att det inte är viktigt och de som använder substanser för att minska behovet, från nikotin och koffein, till amfetamin.

Mat är ett område med massor av aspekter att ta hand om och reflektera över. Det är en hel vetenskap i sig, men inte bara för näring och fysiologi – utan för de sociala aspekterna, kulturen, smaken och matlagningen.

Det kan vara ett verktyg och ett sätt för att njuta av stunden man är i och ägnar sig åt och det kan vara ett sätt att lära sig en massa intressanta saker. Vilket ju då också gör att det går att koppla till vilo-aspekterna som nämndes, där man kan börja tycka att matrelaterade delar är trevliga, så vi får en hobby av det hela… och återigen det där avslappnande vi får när vi väl äter. Mat, smak och myspys är inte heller svårt att koppla ihop med en mindfulness-aspekt som jag också gärna försöker använda med mina trötta människor.

Det finns människor som ägnar hela sina liv åt mat, matlagning, näring och närliggande ämnen, så jag kan omöjligt täcka in ens i närheten av allt – och jag har inte för avsikt att ens försöka. Jag kommer dock att försöka täcka grunden för vad vi kan behöva för vårt syfte. Att komma igång från en orimligt låg nivå, jämfört med vad vi borde ha. Att bara ta sig upp från botten. Jag har tagit hand om personer som inte har ätit alls och personer som har överlevt genom att knapra på godis som enda energikälla när de har mått som sämst, och personer med riktigt snedvridna matvanor, där de flesta skulle kalla det ätstörningar.

Dålig hälsa motiverar egentligen inte till att hålla en fantastisk diet. Att hålla en stadig, riktigt bra diet som du egentligen inte gillar är knappt hanterbart när du är frisk och har rimligt med energi. Det är tråkigt och det är krävande. Om jag stöter på någon som inte orkar, kan, hinner eller vill äta alls, oavsett orsak och ursäkt, så får man börja med att gå efter lågt hängande frukt. Det är att börja äta över huvud taget – och arbetar oss upp till någon form av rim och reson i matväg med allmänna idéer och viktiga generella råd, men utan att ha detaljerade kostplaner.

Vissa rekommenderar att man håller ett jämnt intag av energi under hela dagen och andra praktiskt taget motsatsen i form av periodisk fasta. Vissa gillar mycket kolhydrater, andra vill inte röra dem.

Kött eller inget kött?
Mejeriprodukter?
Vilken typ av fett är det man får hjärt- kärlsjukdomar av?
Kommer socker att döda?
Hur snabbt?
Gluten – är det farligt?

Det finns massor av teorier och det finns massor av åsikter. Eftersom ämnet näringslära är ganska väl utforskat finns det också mycket kunskap, vilket gör åsikter och löst grundade teorier mindre värdefulla. Jag brukar hålla rekommendationerna ganska allmänna och jag är inte särskilt frälst när det kommer till någon speciell mat eller diet så jag tvingar inte på någon något.

De flesta har en måltidsfrekvens där de har ett mer eller mindre stadigt intag av energi jämnt under hela dagen. För många människor fungerar det bra. De blir på dåligt humör när de inte har ätit på några timmar och de störs inte av att äta så ofta. Dåligt humör och smärta är förmodligen en dålig kombination och kommer att resultera i sämre humör och mer smärta. Så… Dåså. Behåll det mönstret. Hitta en frekvens som fungerar och som du gillar. I början är det osannolikt att det är värt att bråka med.

Elände dränerar energi – vilket innebär att vi måste ladda om den energin; kanske något mer än om vi inte hade störts av någonting. Smärta, depression, utbrändhet eller medicinering kan minska eller praktiskt taget utplåna aptiten. Det leder till mindre intag eller till och med praktiskt taget inget alls.

Det kan leda till en förändring av vad du stoppar i munnen; bristen på motivation, kortsiktigheten hos någon som har ont eller som inte har energi att bry sig gör det mycket lättare att välja något enklare snarare än något bättre. Svält är en stressfaktor. En stor stress. Om svält inte höll dig igång och sa åt dig att gå och äta något, skulle varken du eller dina förfäder förmodligen någonsin ha blivit födda; vi skulle ha dött som art för länge sedan.

Men jag är för tung och jag måste äta MINDRE!

Till att börja med försöker vi inte gå ner i vikt. Det psykiska eländet får prioriteras före vikten.

Mediciner, inaktivitet och oförmåga att träna kan leda till en viktökning.
”Då kanske det är dags för en fantastisk diet för att gå ner lite i vikt!”
Beror på hur du mår.
Om du är riktigt stressad, deprimerad eller har ont kan brist på mat göra det värre.
Hunger, eller brist på hunger och för lite mat är en källa till stress.
Hur är det med dina prioriteringar? Vad är verkligen viktigt?
Framsteg och att bli bättre – eller att gå ner i vikt till varje pris?

Det är inte ovanligt att människor som blir sjuka på något sätt och ökar i vikt som en följd av det gör anmärkningsvärda förbättringar och blir av med vikten när de blir bättre och fasar ut sina mediciner. Med det sagt, skulle du föredra att bli bättre – och lättare – genom at må bättre eller varken lättare eller bättre genom att försöka banta?

Jag har tagit hand om dem som mått dåligt och skyllt på sin vikt, övertygat dem om att prova det motsatta tillvägagångssättet och sedan fått underbara resultat. Att inte hålla på med dieter, inte lida och inte träna för att FÖRBRÄNNA DE KALORIERNA, utan snarare röra på sig ordentligt och titta på och arbeta med livet för att må bättre istället.

Ät anständig mat för att njuta av den och förändra saker utan att äta mindre eller räkna en enda kalori, och i slutet av projektet ställer du dig på en våg och märker att det saknas ett kilo per vecka av projektet. Det är såklart inte garanterat att det fungerar så för alla, men det är inte helt galet att det skulle fungera för fler.

Lös det som verkligen är ett problem först. Ta de lågt hängande frukterna och gör det som är viktigt. Kanske att man kan sluta med någon form av medicinering och ta ansvar för att skaffa bra vanor – och sedan oroa dig och verkligen fokusera på den där vikten.

Om du verkligen är tung finns det gott om bra alternativ när du väl mår hyfsat. Ju mer fett kroppen bär på desto lättare verkar det vara att använda det som bränsle. När du mår praktiskt taget bra är det inte ens orimligt att gå på en Very Low Calorie Diet, med maximalt 800 kcal/dag. Med en sån rätt extrem åtgärd så kan man få både snabba och häftiga resultat. Men att gå på någon form av VLCD-grej är nog inte det tillvägagångssätt vi vill ha initialt. Prioritera så kommer du dit… Om man nu ens någonsin behöver göra en så akut åtgärd och skynda sig ner i vikt.

Allmänna tumregler att börja med (oavsett om du är för tung eller inte äter alls):

Vad du börjar med här beror mycket på var du befinner dig och hur du äter idag. Det är ingen dum idé att använda en dagbok för att hålla lite koll på hur du äter under ett par veckor när du börjar titta på mat. En idé är att använda en matdagbok som ett komplement till din Dolor Detection Diary för att se hur maten påverkar andra parametrar. Spara antingen ditt intag i en valfri app eller gå till gratisresurserna på hemsidan för att hitta en mall för hur en matdagbok kan se ut.

Äter du inte tillräckligt?

Äter du inte NÅGONTING?
Börja någonstans.
Ät något.
Socker slår förmodligen ingenting när man försöker hålla sig vid liv.

Äter du nästan bara socker?

Försök att få i dig EN anständig måltid om dagen.
Vad som helst, där en rimlig person du känner skulle kalla det en måltid av något slag.

Har du fått i dig den där måltiden om dagen en tid?

Få upp det till två. Lunch och middag, kanske?
Nånting.
Kraven här är ganska låga, men försök fortsätta med tanken att någon du känner ska se det som en måltid.

Har du fått till två måltider om dagen en tid?

Så, ja! Så ska det se ut!
Den frekvensen är vanligtvis tillräckligt för att leva på, men hur åt du när du mådde som bäst?
Var det så, eller åt du fler måltider per dag?
Hitta en frekvens som du gillar och håll dig till den.
Skaffa sedan en app för att börja få en aning om hur mycket du ska äta.
För att generalisera och göra det enkelt är det ungefär så här:
Som man, försök att äta minst 2500 kcal per dag
Som kvinna, försök att äta minst 2000 kcal per dag
… Men apparna gör ett bra jobb med att tala om det för dig idag.
Ge det en chans – och ät bara tillräckligt bra, det räcker.

Äter du för mycket och vill prompt göra något åt det?

Hitta din måltidsfrekvens – en du gillar – och håll dig till den.
Ät inte mellanmål och ät inte när du gör andra saker.
Skaffa en app för att få en aning om hur mycket du ska äta.
För att generalisera för att göra det enkelt är det ungefär så här:
Som man, försök att äta minst 2500 kcal per dag
Som kvinna, försök att äta minst 2000 kcal per dag
… Men apparna gör ett bra jobb med att tala om det för dig idag.
Ge det en chans – och ät bara tillräckligt bra, det räcker.

Hur man ska äta är ett brett ämne och det finns många åsikter om det. Men några saker att hålla sig till kan vara:

Ät inte det som andra skulle kalla skräp.
Ha en varierad kost.
Försök att minska ditt intag av socker, idealet skulle vara att ta bort det helt och hållet.
De flesta människor mår bra av någon form av lagom blandning av kolhydrater, fett och protein.
Ät mycket grönsaker.
Ät sådant som du eller någon i din närhet lagar, istället för färdigmat där du inte riktigt vet vad den innehåller.
Undvik det du är allergisk eller intolerant mot.

Är du orolig för att du saknar något i din kost? Blodprov kan vara det bästa sättet att vara säker. En annan lösning kan vara att försöka komplettera med det du är orolig för under en tid för att se om det blir bättre.

Mat-aspekten av livet är tydligen svår när det ska blandas med allt som är för mycket och man samtidigt mår dåligt. Det är anledningen till att jag försöker ha lite recept på bloggen och en matdagbok i gratisresurserna på hemsidan. Det kan hjälpa till en bit på vägen, men det löser inte själva köpandet, lagandet och ätandet. De bitarna är fortfarande absolut nödvändiga att man sköter själv. Det är bitar jag har hjälpt till med i projekt tidigare, för att det uppenbarligen är ett problem för en del, men det är svårt att få till en digital produkt som hjälper till med det på ett så handgripligt sätt.

Där gäller det att tänka om och prioritera, göra det så roligt man kan genom att få till mat man gillar och helst ägna sig åt det tillsammans med någon man gillar.

Många ogillar matlagningen som är till vardags, som är stressig, ett nödvändigt ont, tråkig och brunblek. Festmåltiderna man kan laga i lugn och ro i en social miljö med ett glas vin brukar vara långt mer populära. Kan du på något bra sätt lyxa till det oftare till den grad att det blir en lugn och skön stämning? Kan du göra matlagningen social och härlig oftare? Mycket landar ofta i frågeställningen ”hur kan du prioritera för att få till det som du vill?” Man kan inte få allt, men det är bra rimligt att kunna få mat. Vilken mat och på vilket sätt är antagligen till nämnvärd del upp till dig.

Planering och prioritering. Prioriterar du att äta så blir det antagligen gjort. Planerar du in att äta så är det ännu mer sannolikt. Då är det inte bara något du vill göra, det är något som snarare kommer göras. Om det inte fungerar så smidigt så fundera på vad som sätter stopp för att du ska kunna få till det här absolut grundläggande behovet för att du ska kunna må bra.

Maslows första nivå och MAT.