Maslows första nivå i behovspyramiden

Maslows första nivå avser botten på Maslows behovshierarki, behovstrappa eller behovspyramid som är en psykologisk idé som föreslogs av Abraham Maslow 1943. Den används för att studera, eller generalisera, hur människor motiveras att bete sig. Den är inte alltäckande och reder inte ut allt – men den kan ge orsak till att prioritera vissa saker framför andra, för att en del bitar är viktigare i livet än andra. Struntar man då i det viktigare leder det ibland till problem. Så genom att använda Maslow’s modell får jag en anledning att peka ut några ämnen som ofta är problematiska för dem jag har mest i åtanke.

Läs vidare här, lyssna på Patric på Dolor i din poddspelare eller här: https://shows.acast.com/patric-pa-dolor/episodes/maslows-forsta-niva.

Modellen består av fem steg där Maslow… antagligen inte använde ord på svenska, men innebörden är ungefär ”fysiologiska”, ”säkerhet”, ”tillhörighet och kärlek”, ”sociala behov” och ”självförverkligande”, där ambitionen är att beskriva de individuella nivåerna, med de första, lägre, kraven längst ner i pyramiden man brukar illustrera med. Det är där mänsklig motivation generellt tenderar att ”börja” i och med att det är de första och främsta mänskliga behoven för överlevnad. För att individen ska motiveras av något längre upp i hierarkin måste de lägre vara praktiskt taget tillfredsställda.

Generellt och rimligen gäller att ju längre ner i hierarkin man saknar något desto mer akut blir det när det saknas, och således blir det en större stress. Att svälta är en större stressfaktor än det faktum att du inte uppnådde vad du behövde på jobbet. Du kommer sannolikt att överleva att du är sen med en rapport, men det faktum att du inte har druckit vatten på några dagar kan faktiskt vara värre. Detta är naturligtvis också en fråga om perspektiv, men det är rimligt att börja lågt och höja sig allt eftersom vi gör framsteg.

Det här är högst relevant för att många av de jag stöter på klättrar i sin progression och tar sig uppåt till de högre nivåerna innan de är klara med de lägre. Hade det fungerat så hade det fått vara så, men jag ser att det oönskat ofta gör att det går åt skogen. Det blir lite som att man känner att man simmar fortare om man bara gör det under vattenytan… och det kanske man gör. Men det går inte att göra särskilt länge.

Samtidigt brukar man säga att ”Maslow ansåg att de lägre behoven måste vara relativt väl tillgodosedda innan de högre behoven kan tjäna som motivation”. Med det sagt måste de inte vara tillfredsställda en gång och sen är man nöjd. De lägre måste snarare fortsatt upprätthållas för att det ska gå att ta sig uppåt mer felfritt.

Teorin är dynamisk, brukar man säga, där man menar på att individer kan röra sig uppåt och nedåt i hierarkin och kan känna drivkraften från flera behov samtidigt. I mångt och mycket tycker jag nog ändå att det är mer rimligt att se det som jag uttryckte precis: man börjar med att uppnå det första, det tidigare och det lägsta, för att man ska kunna ta sig uppåt i hierarkin. Om man inte ser det på mycket kort sikt, såklart. Man kan absolut slutföra ett krångligt arbete som är mer intellektuellt krävande och tillfredställande som på de högre nivåerna om man börjar bli lite småhungrig eller kan tänka sig att dricka någonting.

Men om det gäller lite längre sikt på dagar och veckor – eller till och med månader, så är det mer rimligt att se det som att man börjar med att säkerställa de nedre kategorierna innan man strävar mot högre mål och kall i livet.

I kort ser hierarkin ut så här, där vi börjar nedifrån i pyramiden.

Fysiologiska behov, med det mest grundläggande som behövs för överlevnad, såsom mat, vatten, värme, och sömn. Utan dem är resten irrelevant.
Trygghetsbehov blir aktuellt när de fysiologiska behoven är uppfyllda. Då strävar vi efter säkerhet och trygghet. Förr var det antagligen mycket en grupp, en klan och att vara accepterad där, hålla sig ifrån hot, våld och att undkomma uppenbara fysiska faror. Idag har gått över till någonting mer komplext med personlig och ekonomisk säkerhet, hälsa och välbefinnande och en ordnad tillvaro som gör att vi inte oroar oss och får ångest.
Sociala behov inkluderar kärlek, tillhörighet och social acceptans. Människor behöver för högre tillfredsställelse känna vänskap, intimitet och familjeband.
Uppskattningsbehov handlar om behovet av erkännande och respekt från andra, även om det också verkar inkludera självuppskattning, självrespekt och personliga prestationer man själv är nöjd med. Här kommer uppskattning från andra in i form av status och uppmärksamhet med poängen att man syns, hörs och spelar någon roll.
Självförverkligande är den högsta nivån i behovstrappan. Här strävar man efter att förverkliga sin fulla potential. Det är kreativa aktiviteter, självuttryck och personlig tillväxt och det stora målet är att uppnå sina drömmar och stora livsmål.

Nivå 1 – Det fysiologiska

Men vi måste börja med den första delen. När det kommer till nivå ett och det fysiologiska så är uppdraget att ta hand om hunger, törst, skydd för att hålla värmen, vila och sex. Hunger, törst och vila är generellt de mest relevanta bland de jag ägnar mig åt och skydd blir sällan ett problem för min kategori människor, även om det förstås finns de som är hemlösa i världen också.

Till synes, och när man först hör det kan man tänka sig att de här bitarna inte är några som helst problem. De flesta som har ett jobb och klarar av att stressa till sig ohälsa – de har väl råd att både äta och dricka också? De som är tillräckligt psykiskt besvärade av depression och de bitarna, de har väl ändå självbevarelsedrift nog att äta, dricka och inte frysa ihjäl hur som helst? Har man ont till den grad att man inte kan jobba så fångas man väl upp av sociala skyddsnätet vi har?

Mnja. Det verkar inte riktigt så lätt. Beteenden påverkas tillräckligt ordentligt av alla våra tankar och känslor för att de här ska kunna bli… riktigt dåligt. Ibland bara utan att man har tänkt på det, förstås. Ibland blir det så för att man inte orkade, hann, brydde sig tillräckligt – eller rakt av prioriterade bort det. Varför varierar, men våra fysiologiska krav som vi tittar på här – de varierar ju faktiskt inte nämnvärt.

Oavsett vad din törst säger, så behövs det en viss mängd vatten in på en dag för att homeostasen – allmän balans i kroppen med allt vad det innebär på fysiologisk nivå – ska fungera som den ska.

Även om du inte har någon aptit så behöver du äta. Det är inte så noga om man prioriterar bort det eller bara inte orkar bry sig för att man är stressad, saknar aptit eller är för nere för att orka laga mat.

Vilandet är något en del aktivt skiter helhjärtat i. En del kan praktiskt taget inte vila av någon anledning. Man kan vara för mycket uppe i varv av någon extern anledning man tänker på eller av att man håller igång hejdlöst hela tiden. Man kan ha för mycket tankar och känslor som sparkar igång stressen, som ångest och depression kan bidra till. Smärta, oavsett om den är långvarig eller mer akut kan göra det samma. Det är stressande med ont. Smärtlindring i form av tabletter är inte alla gånger något som bidrar till mer aptit, heller.

Dricka, vätska, vatten och törst.

Törst är en av de enklare sakerna att kontrollera på nivå ett men kan vara försummad trots det. Om du inte känner när du är hungrig, känner du verkligen när du är törstig på ett anständigt sätt? Det här känns också som att det väldigt går hand i hand med maten som vi kommer till strax.

Vatten går ändå som ett näringsämne på något plan. Utgår man från färg på urinen och har det här i åtanke brukar det inte behöva vara så svårt att plocka bort det här problemet, om det nu är ett problem.

Urin vill man ha ljust. Det betyder att man inte ska komma på framåt slutet av arbetsdagen eller framåt kvällen att man inte har pinkat på hela dagen. Då är man underkänd. Men inget unikum. Någonstans mellan 7 och 10 gånger om dagen kan räknas som normalt, om man ser till frekvens.

Rutiner är det tråkiga sättet att lösa problemet, goda saker att dricka är det lättare och härligare sättet. Jul- och påskmust går att bunkra så man kan ha det hela året, om man skulle råka vara som mig och tycka att det piffar till tillvaron. Då har man alltid någonting att dricka som man blir glad av. Väljer man varianter utan socker så slipper man det mesta i form av negativa effekter.

Så… Är det här ett problem eller får du till det bra nog utan eftertanke?

Har du bra nog omdöme, eller rakt av – fungerar törstkänslan som den är tänkt?

Kan du med hjälp av den bestämma hur mycket du ska dricka… eller är det bättre att du sätter upp tumregler att följa?

Den här är generellt inte svår att lösa om man får till någon tumregel eller så. En vattenflaska, en plan som ”det här ska drickas upp innan jag går ifrån jobbet”, eller någonting i den stilen så löser det sig många gånger.

Skydd

När det kommer till skydd under nivå ett så är det inte så mycket ett beteende som ett åstadkommande i dagens samhälle. När man ser till djur, människor för väldigt längesen eller folk i andra delar av världen så är det mer åt hållet att det är något man ”bara kan lösa”. Bostad i dagens samhälle mynnar ut i miljon-affärer eller hyreskontrakt där man behöver stå i kö i en smärre livstid, ha konstiga kontakter eller ibland till och med köpa hyresavtalen.

Bland de jag ägnar mig åt är det sällen ett primärt problem. Det finns orimligt många människor utan hem även i väst, men det är oftast irrelevant för vad vi gör här. Om min generalisering är fel här är det rimligt att tro att du kommer att behöva ta hand om den här aspekten också. Då landar det mer i problemlösnings-kategorin än i att ägna sig åt vanor, tankar och känslor. Det är för all del inte sällan man ägnar sig åt det.

Jag har nog varit med och krånglat med de här bitarna några gånger och kan man hitta ett lugn i det och göra det sakligt så är problemet desto mindre. Kan man bo hos någon så länge, eller om det är nice to have mer än något man verkligen behöver, så är det inget jätteproblem. Där jag har varit med har det förstås också varit att man behöver flytta på grund av överhängande hot – eller för att man blir vräkt av skäl som inte beror på en själv. Då kan det bli mer kris och panik med känslor som behöver hanteras samtidigt som man ändå behöver lösa samma problem.

För tak över huvudet är ändå något vi behöver allihop. Om det är något vi trivs med, älskar och tycker är riktigt mysigt och sådär… Det är kanske inte det samma, alla gånger. De där orden kommer ju snarare lite högre i hierarkin än på nivå ett.

Vila

Vila inkluderar sömn tillsammans med en stor del av den vakna dagen och är ofta en av de svårare frågorna att lösa. Den här är nog alltid relevant för dem som vänder sig till mig. Fysiologin, tankar, känslor, miljön och livet man skapat låter inte riktigt människan komma till ro, få till vila och somna som sig bör. Förutom ren sömn där man ligger ned praktiskt taget medvetslös är det nödvändigt att få till det man lugnt och ledigt kan kalla för återhämtning. Där många som ägnar sig åt det tänker att återhämtning är en av de allra största delarna i att komma tillbaka från utmattningssyndrom.

Det är också absolut kritiskt vid smärtproblematik. Att vila från sin smärta och från allt annat som dränerar energi.

Återhämtning inkluderar också, tänker jag många gånger, mer än att bara vara lugn nog för att ta igen sig och hämta andan. Det är också vaken tid som man trivs med där man gör saker man blir glad av och som är allmänt härlig. Kravlöst och glädjefyllt, vad det nu innebär för dig.

Bristen på återhämtning i alla bemärkelser är en lika stor anledning till sjukdom som stressbelastningen vid stressrelaterad ohälsa. Det är en dragkamp med saker som kostar energi och som ger stress som jobb, psykiskt påfrestande saker, livet i allmänhet och elände i synnerhet i ena änden.

I andra änden har man det som laddar batterier, såsom sömn och ren vila, men också det som vänder mungiporna uppåt och som gör att man sprudlar. Faller det sig inte naturligt att spendera sin tid på det härliga så är rutiner viktigt.

I kort så kan man nog säga att återhämtning får man i det som är kravlöst och glädjefyllt. Bland de jag träffar är det många som har haft intressen, nära och kära som de fått energi av tidigare, men så tappar man bort dem i det stressiga livet de levt. Om så är fallet så får man fundera över vad som ger en känsla av återhämtning där man bara kan vara glad och göra det man gillar i lugn och ro.

När jag tänker vila så tänker jag framför allt fyra delar för de jag ägnar mig åt:

Pacing, som blir att sakta i backarna även när man gör det man så att säga ska göra om dagarna. När man gör de bitarna kan man inte göra mer än man kan, för då kostar det mer än det smakar.
Återhämtning som då går som hobby, fritid, härligt och kul. Det är de där sakerna som man brukade ha som man mycket väl kan behöva hitta igen. Man vill hitta det som ger glädje, intresse, harmoni, kanske flow och det där som du gör frivilligt. Det du roar dig med på helgen och det som ger dig energi. Det ska inte kosta något.
När det kommer till sömn, som de flesta kanske tänker när det gäller vila, så är det framför allt kognitiv beteendeterapi jag tycker man ska ägna sig åt. Det är den lösningen som visat sig fungera bäst och mest långsiktigt med minst biverkningar. KBT när det kommer till sömn ser konstigt nog till nästan allt i tillvaron, så det blir det där breda jag gillar i allmänhet, men det är väl kanske också det som behövs då.
När det kommer till utmattning som är en rimligt stor del av mitt fokus så är fysisk aktivitet och träning på en rimlig nivå basen i återhämtningen och borde absolut prioriteras. Det här fungerar på samma sak och samma sätt – fast åt andra hållet. Där återhämtning fyller på energinivåerna, verkar träning och rörelse kunna göra max-nivån något större, så man bygger ut kapaciteten och utökar möjligheterna framöver. Det gör att det känns som att den här passar in här i kategorin för vila, lite kort.

Sex

Sex, är ofta den minst intressanta för dem som vänder sig till programmet. Åtminstone i början av programmet. Det är ofta mer relevant senare, eftersom det är en viktig del av det tredje steget i hierarkin, där du vill känna dig älskad och ta hand om sociala aspekter av livet.

Och det är ju en högst väsentlig del av livet.

Men när man är tillräckligt stressad av allt elände i livet är sex, om man är som de flesta av oss, inte riktigt något man tänker på. Det finns dock de där det fungerar i motsatt riktning så depression, smärta eller en allmänt dålig känsla gör att sexlusten ökar och de börjar ägna sig åt det mer och mer. Sannolikt för att bekämpa det dåliga med något som får dem att må bra. Är det anledningen, så man använder det som tröst, så kan det eventuellt bli en väg in i ett sexmissbruk, som inte är allt för positivt.

Pragmatiskt ifrågasättande

Enligt modellen och teorin så var det ju rimligt att börja med de här fysiologiska delarna. Så… om vi här då bara börjar med dem. Har du någon av de här delarna som stör?

Hur kan man, om man då tar det till problemlösnings-stadiet, börja lösa det här?

Med vätska och drickande uttryckte ju jag att det var lätt. Är det det? Vad kan du göra för att komma åt rätt håll?

Skydd är ett problem om man inte bor någonstans. Det köper jag. Men när man väl lugnt kan lägga huvudet på en kudde som alltid ligger på samma ställe, så ser jag oftast inte den här delen som ett stort problem, även om det inte är så värst mysigt, eller vad det nu kan vara. Det kan man ägna sig åt längre upp i hierarkin i så fall.

Vila är helt rimligt att du inte löser strålande om du är en modern människa. Kanske särskilt inte om du brukar lyssna på mig, läsa saker jag gör och sådär. Hur kan du sköta vilan bättre utifrån det jag resonerat kring här? Är pacing begripligt och implementerar du det? Ägnar du dig åt någonting som är sån där återhämtning som jag pratade om? Kan du hitta något som är intressant att prova?

Sex… det är ju kanske också återhämtning för en del. För en del är det inte så viktigt redan här. Den här är mer individuell än de andra, på det här planet. Men upplever man problem här behöver man implementera samma problemlösande som med alla de andra. Vad är inte toppen… och hur kan du göra något åt det?

Lycka till.

Maslows första nivå