Passiva behandlingsmetoder

Passiva behandlingsmetoder.

Passiva behandlingsmetoder är att låta någon annan behandla smärta och stress…

Läs om passiva behandlingsmetoder och triggerpunkter nedan eller lyssna på innehållet på Acast, Spotify eller i din poddspelare genom att söka på ”Patric på Dolor pratar utmattning, depression och smärta”.
Vill du ha hjälp med de här bitarna hittar du lite mer om det på hemsidan här.
Tidsbokning görs genom Bokadirekt.
Besväras du av huvudvärk hittar du kursen här.

Jag har ägnat praktiskt taget hela mitt vuxna liv åt kroppar, träning, smärta och allt det där runtomkring. Generellt verkar folk tycka att det är svårt att veta vem man ska vända sig till och vad man ska ta sig till när man har problem. Rimligt, för… de flesta försöker väl ändå ha bekymmer så sällan som möjligt, vilket gör att man inte är van att laga det problemet.

”Är det en sjukgymnast eller fysioterapeut? Man kanske skulle behöva hjälp med rehab? … Men det är så tråkigt med de där övningarna, oftast. Och hur vet man ens om det är ”rehab” man behöver om inget är trasigt? Det gör ju bara… ont?!. Kiropraktor är ju smidigt och massage är så HIMLA skönt!” resonerar en del.

Så… Visst. En del tycker att det är så bra med massörer eller massageterapeuter för att man inte behöver göra någonting själv. Samma gäller för de flesta andra passiva behandlingsalternativen. Det var ju ändå här, och med massage, jag började så jag har väl mosat en och annan muskel.

Ibland funkar det fint! Det är väldigt don efter person… Eller egentligen don efter besvär, som gäller, tänker jag. Med besvär finns det ofta absoluta sanniningar gällande vad som gör ont. Ibland finns det snudd på sanningar, så det finns många lösningar som passar för att det ska sluta göra ont. För att behandla fysisk smärta kan man använda fysioterapeut, naprapat, kiropraktor, massageterapeut eller en massa andra alternativ. Du behöver bara göra tillräckligt rätt sak.

Ibland klarar man sig fint nog på placebo och lite uppmärksamhet om man vill vara lite torr och skeptisk när det kommer till förklaringsmodeller.

Ibland är det träning som är absolut nödvändigt och ibland behöver man skärpa sig helt på något plan. Ibland klarar man sig fint på att någon annan gör saker åt en.

Så jag tänker att jag ska titta på det här. Mer passiva behandlingsmetoder, där någon annan gör något åt dig – där du slipper, och inte behöver varken träna eller se över en massa beteenden eller nåt annat jobbigt.

Med de jag historiskt träffat och med bekymmer och besvär jag sett och märkt av under min tid så har jag försökt utvecklas till att behandla bitarna som jag står handfallen inför. Det känns ju ändå som det rimliga: om någon vill ha hjälp med något som jag inte kan hjälpa till med så kan jag antingen säga ”nej, det går inte” – eller lära mig hjälpa till med det. Så allt som oftast så har jag försökt lösa det med att lära mig någonting klokt.

Vilket är smidigt när det kommer till färdigheter och kunskap som jag kan skaffa på något mer eller mindre lätt och smidigt sätt. Nivån läkare och kiropraktor har lite blivit uteslutet då, för det har inte riktigt uppfattats som värt besväret. Där hade man ju kunnat få fler passiva behandlingsmetoder. Eller åtminstone väldigt nästan. Det är trots allt inte alla som får läkemedel utskrivet som äter sina pillar, även om man kan tänka sig att det är rätt låga krav att ställa om någon vill ha hjälp. Men hur som helst…

Över tid, gällande passiva behandingsmetoder, så verkar det ha gått att lösa det allra mesta genom att behandla muskler och triggerpunkter, ta ut rörlighet i muskler och leder och använda laser för att stimulera vävnader.

Och nu är det ju just passiva metoder vi tittar på då. Det säger alltså inte att de bitarna löser ALLA problem. För så är det alltså inte.

Ibland får man snällt anstränga sig som bara den för att få bättring… även om jag ibland kan göra hela jobbet åt någon. Och det är det vi fokuserar på här nu. Jag vill bara understryka att ingen kan lösa allt åt dig, alla gånger. Ibland kan de inte göra mer än att snitsla banan, visa vägen, hålla handen, putta på, ropa, tjoa, tjimma och göra allt i sin makt för att DU ska gå banan och ta dig den där vägen. Det är där coaching och hela det där kommer in i bilden.

Men gällande just passiva behandlingsmetoder så är det ofta muskeltonus eller triggerpunkter som behandlas eller så använder man manicker för att påverka celler, så som stötvågsbehandling eller laser. Massage och de bitarna har jag ägnat ganska många år åt, så triggerpunkter kan jag redogöra för relativt mycket, tänker jag. Förutom det lite mer lokala med triggerpunkter, som ofta är där jag fokuserar när det kommer till massage och manuella behandlingar – just för att det är det som oftast är mest relevant i min tillvaro – så påverkar ju också massage och snarlikt hormonella saker och hjärnan också. Oxytocin är väl kanske en av de kändare bitarna där, ett hormon som man också kallar lugn-och-ro hormon och snarlikt.

Massage

Bara ren och skär massage. Det kan göra stor skillnad när det gäller att minska smärtan även om jag gillar att kunna implementera lite stretching och fysisk träning också. Det hjälper musklerna att slappna av och fungera bättre.

Det bygger mycket på de där triggerpunkterna. Där triggerpunkter väl är ett ord som en del terapeuter inte riktigt vill ta i sin mun. En del tänker nog att det tar lite autonomi ifrån patienten och en del kan säkert tänka att det låter lite… illa och mumbojumbo. Jag tänker att i brist på annat – och bättre förklaringsmodeller – så får det funka! För det verkar väl vara det vi har som är närmast sanningen här och nu… såvitt jag vet. Det är ändå rätt grundat i fysiologi och det västerländska. Så det får duga för mig, tills någon kommer med något bättre.

När det kommer till massage så är jag utbildad som rätt många, eller antagligen de flesta andra, som utbildats i Sverige – inom någon slags Svensk Klassisk Massage. Där är tanken i ganska stor utsträckning att det ska hända någonting och man ägnar sig en del åt triggerpunkter och det där som gör ont.

Sånt som behandlats väldigt märkbart under åren är väl det man tänker sig att massörer jobbar med. Stress och/eller oro ger smärtor från spänningstillstånd i muskler som rygg, nacke och axlar. Och absolut. Rygg, nacke, axlar är helt orimligt vanligt att folk har besvär i. Men det är också käke – och det skulle också kunna påverka alltihop både till och från handleder, höfter, knän eller fötter. Det stressiga ger mer än gärna spänningshuvudvärk eller stress- och spänningsutlöst migrän.

Eller så går det att behandla

• Akut ryggsmärta i form av ryggskott eller nackspärr eller kronisk ryggsmärta.
• Armbågssmärta, golf- tennis- eller musarmbåge
• Impingement eller bursit i axel
• Strålande smärtor, sockerdricka eller känselbortfall i arm eller ben

Don efter person är det ju alltid, och det ska helst användas något som fungerar när man behandlar. Det ska inte mosas bara för att det går. Det blir inte riktigt hjälpsamt och genomtänkt. Till och från har det varit önskan att optimera prestationer och återhämtning i samband med idrott, som stora styrkelyfts-gubbar, coola bodybuilders eller elit-löpare. Någon gång var det någon sån där Hollywoodperson som hade alla ambitioner på alla plan samtidigt. Då blir det nästan svårare än att ägna sig åt både styrkelyft och elitlöpning samtidigt.

Eller så kan man använda det för att förebygga exempelvis vid monotona, slitsamma arbetsställningar.

– Engelska wiki säger:

”Felaktig diagnos av smärta är den viktigaste frågan som tas upp av Travell och Simons. Refererad smärta från triggerpunkter efterliknar symptomen på en mycket lång lista av vanliga sjukdomar, men när läkare överväger alla möjliga orsaker till ett visst tillstånd överväger de sällan en myofascial källa. Studerandet av triggerpunkter har historiskt sett inte varit en del av läkarutbildningen. Travell och Simons anser att de flesta vanliga vardagssmärtor orsakas av myofasciella triggerpunkter och att okunskap om detta grundläggande koncept oundvikligen kan leda till felaktiga diagnoser och att man i slutändan inte kan hantera smärta på ett effektivt sätt.”

Här pratar man ju om läkarutbildningen också… Där jag kanske tänker att man väl kanske ändå framför allt borde prata med de som jobbar mest med rörelseapparaten om man besväras där. Då landar man nog mer ofta hos fysioterapeuter, åtminstone här i sverige.

De passiva behandlingsmetoderna bygger på verktyg för att få musklerna avslappnade, funktionella och smärtfria igen, där massage är ett av verktygen… Och där ”massage” är lite luddigt eftersom det egentligen kan betyda många saker. Det kan göras av dig själv eller någon annan, på ett behagligt sätt eller mycket obehagligt.

Muskeln kan vara avslappnad eller sträckt. Man kan peta på hela grejen och fokusera på personen, eller så kan man huvudsakligen fokusera på triggerpunkter (vilket är vad jag generellt gör eftersom det vanligtvis är de som är mest relevanta för att förändra dysfunktion och minska smärta). ”Massage” är lika mycket ”massage” som mat är mat. Det kan variera, med att man kan massera med en muskel sträckt eller inte, längst med muskelfibrerna eller på tvären, härs, tvärs och på en miljon olika sätt.

Ett sätt att behandla en muskel med triggerpunkter, enligt vissa skolor såsom Axelsons som ändå är något av det mest vedertagna vi har i Sverige, kan vara att börja med en ”mer eller mindre allmän” massage för att täcka hela muskeln, kroppsdelen eller kroppsytan såsom RYGG. Sedan gör man det mer och mer lokalt och fokuserat och går över till att göra det med muskeln sträckt för att ytterligare dra i triggerpunkten, gå över till att trycka direkt på triggerpunkten med fingrarna (eller en boll eller … vad som helst, om du gör det själv) och sedan använda contract-relax som en stretchteknik för att dra i allting.

Ibland hjälper det egentligen tillräckligt bra att bara trycka på triggerpunkten och sedan använda styrketräning.

Det är inte en självklar vetenskap hur man behandlar triggerpunkter eftersom flera sätt verkar fungera. Massage är ett av sätten och det verkar funka riktigt fint. Man vill rimligtvis hålla sig på triggerpunkten och man vill antagligen inte vara för snäll.

Dry needling

Det är ytterligare ett sätt att behandla triggerpunkter. Det är en förtjusande teknik där mjukdelar bearbetas med nål för att uppnå avslappning i muskler och därigenom uppnå smärtlindring. Allt som oftast genom påverkan på triggerpunkter, tänker man sig.

Bearbeta är ordvalet för att insticket i triggerpunkten verkar vara den hjälpsamma delen. Det är Dry needling, till skillnad då från akupunktur där man snarare låter nålarna sitta kvar och få effekt.

Det man framför allt är ute efter vid intramuskulärt nålande är vad man på engelska kallar local twitch response. Det sker framför allt vid direkt träff i en triggerpunkt, som då är en liten del av en muskel som inte slappnar av trots att man faktiskt försöker slappna av i muskeln. Det leder till att delar av muskeln hastigt drar ihop sig för att sedan slappna av – inklusive delarna som tidigare inte gjorde det.

Det används framför allt till smärta relaterad till dysfunktionell muskulatur, vilket kan påverka andra muskler och leder i närheten.

Likheten med akupunktur är nålar och några av punkterna. I dry needling korrelerar punkterna vi behandlar med anatomi, snarare än meridianer som vid akupunktur. Triggerpunkterna är där de är för att det är där nerv träffar muskel. Så dry needling är mer västerländskt och något man kan mäta och någonting västerländska läkare har tittat på i relativt många år, om än inte alls lika länge som man använt akupunktur.

Förutom likheterna med nålar och ett litet överlapp med var man använder dem så skiljer sig teknikerna åt ganska mycket i och med att det är insticket som gör skillnad med dry needling, snarare än att låta den vara där. Vilket betyder att det är mer av en process och ett jobbande med en nål snarare än att göra någon till en igelkott.

Sen går det förstås att sätta lite nålar och få el i dem. För en del upplever ytterligare smärtlindring om man sätter elektricitet i nålarna. Antagligen då genom att man påverkar nerver, får lite ytterligare blodcirkulation genom muskelarbetet och i liten utsträckning mer eller mindre härmar fysisk aktivitet väldigt lokalt.

Mobilisering är ytterligare en metod.

Det är en annan sak än manipulation, eller HVLA-manipulation, men poängen och målsättningen är i många och mycket den samma; vi vill ta ut rörlighet i saker för att minska smärta och öka rörlighet. Skillnaden i stort mellan manipulation och mobilisering är ofta främst hastigheten… Men i och med att hastigheten ändras, så ändras också ofta hela tillvägagångssättet. Oftast tänker man sig att man mobiliserar och manipulerar främst med fokus på leder, och det är antagligen mest ryggrad man fokuserar på, men det går att mobilisera annat också.

Ofta skulle jag säga att många utövare som jobbar med mobiliseringar och manipulationer har målet att minska smärta och därigenom öka rörligheten för att klienten sen ska kunna ta ut den rörligheten själv i efterhand och bibehålla smärtfriheten.

Tekniskt sett ser jag väl stretching som en moblisering på något vis också, för att understryka att det handlar om att mobilisera – få rörelse i någonting som inte riktigt tar ut den rörelsen annars. Det handlar inte framför allt om någon viss teknik, utan konceptet att få kroppen att tillåta rörelseutslaget man vill ha.

Så… Tekniskt sett så blir det ju då också en mobilisering när vi försöker få triggerpunkter, som helhjärtat vägrar slappna av och släppa, att ta ut sin rörlighet. Och när vi är och fokuserar på mjukdelar så skulle säkert en del utövare kalla det för mjukdelsmobilisering. Man får något mjukt att flytta på sig och får till bättre rörelse där, snarare än i leder som snarare får ben att röra på sig.

Mycket tar oss tillbaka till mjukdelar som inte vill röra sig gång på gång. Och då triggerpunkter. Så vi tittar väl lite på vad de är för att man ska begripa, tänker jag!

Triggerpunkter.

När vi är och pratar om muskler som inte är som de ska – och det lämpar sig med passiva behandlingsmetoder – så är vi oftast på triggerpunkter och nosar, tänker jag. Till viss del kan man behandla de här passivt med stötvågsbehandling och laser, men de är antagligen inte verktygen som påverkar triggerpunkter bäst. Så vi kommer till det som ett avsnitt senare, tänker jag.

Massage på något vis och dry needling är det jag tänker löser triggerpunkter bäst. Helst lägger jag träning på det också – och lär folk ta hand om triggerpunkterna själva också, så de får ordning och reda över tid. Men nu gled vi ifrån det passiva.

Men, då. Triggerpunkter – Vad är det och varför är de relevanta?

Så här skulle jag förklara det och redogöra om jag skulle göra det noga nog för att någon skulle försöka ta hand om dem själva. För det är ändå något jag gjort relativt mycket. Det känns smidigare att kunna lära ut till den grad att folk blir självständiga och glada över tid, snarare än bara mosade.

Triggerpunkter är ju också lite kul eftersom det är ett ämne som det råder delade meningar om, precis som om stretching fungerar eller inte. Till viss del är detta vagt, och det finns begränsade data för att ”bevisa” fenomenet. Om du tvivlar på deras existens, är det helt okej. Jag tror att begreppet triggerpunkter ger ett nödvändigt ramverk för att förklara en hel del muskuloskeletal smärta. Det finns bilder av dem, och teorierna fungerar bra med de praktiska delar vi använder, som fungerar och behandlar den smärta vi försöker göra något åt. Mycket av detta resonemang kan tillämpas på vad man skulle kunna kalla dysfunktionella och smärtsamma muskler; man behöver inte involvera den faktiska ”triggerpunktsteorin” i det.

Vill man så kan man nöja sig med att klämma, känna och palpera. Är det spänt så kan man kalla det vad man vill. En liten del av musklen är spänd och refererar smärta på ett sätt som muskeln brukar referera smärta när den inte är nöjd nog och fungerar bra. Det måste man inte kalla triggerpunkt. Man får kalla det vad man vill, bara man behandlar det på ett lämpligt sätt för att slippa obehaget framöver.

Vi har ungefär tvåhundra par muskler, som står för ungefär hälften av vår vikt. I vår moderna livsstil verkar de inte trivas, och många människor hör fortfarande ”det är inget fel på dig” om de letar efter hjälp med sin smärta. Det här kan vara en del av förklaringen. Många som söker hjälp för smärta träffar inte utövare som har större delen av den massan i åtanke. Leder, ben och verkligt skadade saker kan vara i åtanke – men även oskadad vävnad kan göra märkbart ont, vilket vissa med akut smärta i nedre delen av ryggen – lumbago – snabbt kan få erfara.

Triggerpunkter är relevanta eftersom de orsakar en stor del av den smärta som människor upplever i vardagen. De är ännu vanligare när de inte aktivt orsakar smärta hela tiden utan bara orsakar motorisk dysfunktion och begränsar rörelseomfånget. De är små och känsliga delar av muskeln som inte slappnar av även om du gör det. Små delar av muskeln som behåller spänningen, oavsett hur avslappnad du försöker få muskeln genom att bara göra ingenting.

Som ett litet exempel kan vi titta på Sola et al, som undersökte 200 ”oselekterade och symptomfria unga vuxna” och fann att 45-54 % hade latenta triggerpunkter i sina skuldror. 25 % hade triggerpunkter som gav upphov till smärta. I en studie av 269 ”oselekterade kvinnliga sjuksköterskestudenter med eller utan smärtsymtom” såg siffrorna mer eller mindre likadana ut vid kontroll av tuggmuskulaturen. Testningen gjordes genom palpation, som det brukar vara. När de undersöktes verkade 54% ha triggerpunkter i höger laterala pterygoid, 45% i höger djupa masseter, 43% i höger anterior temporalis och 40% i mediala pterygoid. Jag vill minnas att i en av Travell och Simons böcker står det att den absolut vanligaste triggerpunkten finns i fingersträckarmuskler, framför allt till långfingret.

Enligt min erfarenhet är de vanligaste delarna att ha problem med posturala muskler och ”kontorsgrejer”. Som jag ser det är det muskler i nacke, axlar och bäckenområdet, ryggradens erektorer, övre trapezius även kallad kappmuskeln, scalener och sternocleidomastoideus där de sista två hittas i halsområdet. Tuggmusklerna är, som vi precis märkte bland sjuksköterskorna, också väldigt vanligt.

De där tuggmusklerna, musklerna i nacke, skuldror och axlar är orsaken till mycket spänningshuvudvärk, bruxism där man ständigt biter ihop tänderna och även tinnitus. Där tinnitusen uppkommer på grund av det muskulära, snarare än som ett resultat av bullerskador… men det leder ändå till att man aldrig får en lugn stund. Just för att de där bitarna är så vanligt och för att det gång efter annan är de här bitarna jag landar i att behandla manuellt så har jag fått till lite kurser på hemsidan som hjälper till med just det.

Här är också då att understryka att det är vanligt och inget dödligt. Absolut. De behöver inte ens göra ont bara för att de finns. Skillnaden där var om de var aktiva eller latenta. Men det är heller inte idealt och perfekt. Bäst är om man inte har dem.

De är inte där per se, per definition och som standard. De dyker upp av att fysiologin blir retad lokalt så det blir en liten del av muskeln som fortsätter vara retad och fungera lite för dåligt. De orsakar lidande för en del och går att göra någonting åt. Med just de här som jag har kurser till så känner jag att väldigt många går under väldigt lång tid utan att göra någonting åt det.

Antingen tror man att det inte går. ”För tinnitus kan man väl inte göra något åt”? ”Spänningshuvudvärk har väl alla ibland?” och ”Nog biter man väl ihop lite, men…”.

… Eller så får man inte hjälpen man behöver när man ber om den. Så ambitionen där är att se över just triggerpunkts-relaterade besvär. På ett tillräckligt omfattande sätt.

Triggerpunkter verkar vara vanligt förekommande och högst relevanta för en betydande del av dem som arbetar med eller lider av smärta.

De är smärtsamma och besvärande antingen direkt genom att vara smärtsamma och besvärande just där och då, påverka andra muskler och leder, eller genom att efterlikna radikulopati, de känslor man får av irriterade nerver. De gör muskeln stel, oflexibel och något mer värdelös, vilket också kan störa andra muskler. Det kan störa muskler som samarbetar med den drabbade muskeln på något sätt, antingen de som gör samma sak, balanserar saker tillsammans – eller muskler som gör motsatsen.

De kan referera smärta till andra muskler och få hjärnan att tro att det området gör ont. Det gör det eftersom det är vad hjärnan upplever, men orsaken till smärtan finns inte där. Hjärnan reagerar vanligtvis på smärta på ett eller annat sätt, särskilt om den fortsätter en längre tid. Reaktionen här är spänning i den muskel som upplever smärtan, och den muskeln kan få triggerpunkter som ett resultat. Triggerpunkter som orsakas av andra triggerpunkter som denna kallas satellit-triggerpunkter.

De kan försummas av sjukvården eftersom de ofta är smärtsamma, obekväma och sänker livskvaliteten – men de är inte farliga. Priset ”vi” betalar är sannolikt ändå enormt. Människor lider av smärta, stannar hemma från jobbet, kan inte leva sina liv som de vill och är i allmänhet sämre människor. Smärta gör så med dig. Du blir sämre, och din upplevelse av allt är i allmänhet sämre. Undantag är just undantag.

Jag kan inte ens föreställa mig det sammanlagda pris som människor världen över betalar för så enkla saker som triggerpunkter i emotionella, psykologiska, sociala och faktiska ekonomiska mått. Det finns siffror på hur mycket smärta i nedre delen av ryggen kostar, och det finns gissningar om vad ”smärta i allmänhet” kostar. Men det är ganska vagt och sätter inte fingret på människors verkliga lidande … och det täcker naturligtvis mer än mer eller mindre godartade triggerpunkter.

• Huvudvärk kan vara en lågintensiv plåga som följer människor i åratal – och den kan förvandlas till migrän som kan förstöra dagar. Här har jag träffat de som har ”spänninghuvudvärk” som leder till migrän fler dagar än de är friska varje månad.
• Ryggsmärtor i för stor utsträckning gör människor allt mindre aktiva. Inaktivitet kan göra det sämre och det blir en dålig spiral. Där kan man börjar ta smärtstillande läkemedel för att kunna fortsätta med livet på något plan. Och med det resonemanget skulle jag inte bli förvånad om just triggerpunkter är en del av opioidproblemet. För nog har jag träffat de som får opiater för smärta jag sen kunde pilla undan. Inget magiskt… och inget konstigt. Men det gjorde uppenbarligen ordentligt ont och resulterade säkert i rätt mycket av det där lidandet som jag nämnde. Annars gör man sig inte besväret att få tag i ordentliga smärtstillande för att kunna jobba och leva, tänker jag.
• Refererad smärta kan efterlikna skadade eller klämda nerver och orsakar smärta, obehag och sannolikt en hel del oro.
• Underben och fötter gör ont, vilket leder till oönskad och onödig inaktivitet hos människor som verkligen vill röra på sig. Här har jag stött på dem som väldigt ogärna går, som annars är en rätt grundläggande funktion. Jag har också stött på dem som knappt kan och vill använda sina händer, på grund av smärta i handleder eller händerna där motorik och greppförmåga kan bli riktigt mycket sämre.

Smärtan och symptomen från triggerpunkter är ofta svårt att peka ut skarpa gränser på, så de blir snarare regionala. Det är en värkande smärta i subkutana – djupa – vävnader som muskler och leder, vilket gör att det känns som ”i kött och ben”. Skarp, väl lokaliserad smärta är mer sannolikt från skada – eller så kan det vara en infästning som störs av den begränsade rörelsen.

Mer ytliga symptom som domningar eller parestesier kan också förekomma. Där parestesier är domningar, stickningar, pirrningar eller känselnedsättningar i huden. Det kan också vara en känsla av tryck, kyla eller värme. Konstiga, udda känslor skulle kunna summera det. Det kan också vara:

• Ökad svettning, salivutsöndring eller täppt eller rinnande näsa.
• Gåshud ”utan någon särskild anledning”.
• Muskelspasmer i de drabbade musklerna med triggerpunkter, eller i relaterade muskler.
• Svaghet eller minskad arbetstolerans i den drabbade muskeln. Detta kan återigen då t.ex. orsaka ett opålitligt grepp och en tendens att tappa saker.
• Förlust av koordination, obalans, yrsel eller till och med tinnitus.
• Smärta kan påverka sömnen, vilket leder till att man hamnar i en negativ spiral och blir mer smärtkänslig nästa dag. Dålig sömn orsakar också många andra, inte så trevliga, effekter.
• Det kan också öka tonus och passiv spänning i muskler till den grad att hela muskeln i sig klämmer på nerver. Då får man symptom typiska för nerven i fråga, snarare än för det som är typiskt för triggerpunkten.

Ibland kan förbisedda triggerpunkter diagnostiseras som något helt annat. Som kliniker är det viktigt att ha all information. Om man blir för specialiserad ser allt snart ut som en spik. Att veta allt är otroligt svårt, så de flesta av oss får nöja oss med att ha en hyfsad aning om en del saker. Några intressanta exempel skulle kunna vara att…

• ”Angina pectoris” och ”atypisk angina” skulle kunna vara symptom på en pectoralis major.
• ”Blindtarmsinflammation” kan vara symptom på nedre rectus abdominis.
• Migrän behöver inte vara den faktiska patologin – eller kan åtminstone orsakas av – sternocleidomastoideus, temporalis eller cervikalmusklerna.
• Buksmärtor behöver inte vara relaterade till något inre, de kan komma från bukmusklerna.

Hur hittar man dem och hur behandlar man dem?

Palpation är det bästa sättet att hitta triggerpunkter (TP). Om du petar på TP – och du får ont – kan det vara nyckeln till att bli av med smärtan eftersom du sätter fingret på problemet. Nu vet du vad den faktiska smärtan kommer ifrån. När du har gjort det är det bara behandlingen kvar … om den inte finns där av en bra anledning. Om det beror på att du gör något specifikt som stör muskeln måste det också ändras. Ta bort orsaken till problemet, så har du tagit bort problemet.

Behandlingen är, som vi sagt, praktiskt taget att massera, knåda och greja med triggerpunkterna… Om man nu ska förenkla lite. Sett till hur länge vi ägnat oss åt massage som smärtlindring så är själva massagen och handhavandet av det antagligen inte svårare än så. Dry needling funkar, men är nog inget man gör på sig själv oftast.

När du letar efter dem kommer du att leta efter (och med lite träning hitta!) spända band i musklerna. Det är de delar av muskeln som är mer spända och oflexibla. Föreställ dig en muskel som består av hundratals kontraherbara delar på rad. Till viss del också, för all del, delar som ligger i BREDD, för att muskeln ska få en bredd, volym och storlek också, men nu tänker vi oss längden – från infästning till infästning.

Om en liten del av dessa – bara ett litet gäng bråkmakare i kedjan av delar som borde samarbeta – drar ihop sig helt, kommer de att tvinga de andra att sträcka på sig. Raden av kontraktila delar måste fortfarande täcka hela muskelns längd från infästning till infästning! Det kommer att dra i resten av kedjan och göra hela längden spänd. Om du sedan går längs det spända bandet tills du hittar det som är mest ömt och fast, bör det vara triggerpunkten.

Kartor över triggerpunkter visar var de oftast finns. Det borde vara där den nerv som innerverar muskeln träffar muskeln, de ”motoriska ändplattorna”. Det är inte särskilt intressant för dig, men nu är det sagt! Du behöver bara hitta vad du ska behandla och behandla det.

En aktiv triggerpunkt orsakar smärta. När du träffar punkten, och du är där – kommer den att vara öm. Om det är en triggerpunkt som refererar smärta någon annanstans eftersom ”den är aktiv”, kommer du att få den specifika smärtan. Om det är ”din smärta” har du hittat rätt och hittat vad du letar efter.

Du kanske upptäcker triggerpunkter som refererar smärta eller gör ont även om de inte är bekanta. Det betyder inte att de är värdelösa att ta hand om. De kan vara triggerpunkter och dra ihop muskeln utan att ge dig smärta i ditt dagliga liv. Än så länge, kanske. Om så är fallet håller de fortfarande muskeln sammandragen hela tiden, vilket kan störa biomekaniken i området. Att behandla dessa kan mycket väl vara till hjälp, även om du inte blir av med någon smärta som du upplever hela tiden. Det skulle kunna bara ge dig en kropp som råkar fungera bättre.

Latenta triggerpunkter orsakar inte smärta i vardagen, men de begränsar rörligheten och är inte alls hjälpsamma. De hindrar dina muskler från att fungera så bra som möjligt och kan påverka andra muskler eftersom de finns där. Om triggerpunkten är aktiv eller passiv kan avgöras av den vidmakthållande faktorn, varför. En stor och betydande vidmakthållande faktor över längre tid är mer sannolikt att orsaka en aktiv triggerpunkt.

De som har forskat mest om detta, de två läkarna Janet G. Travell och David G. Simons, säger att det bästa och mest tillförlitliga verktyget för att ”diagnostisera” en TP är att producera en ”local twitch response”, på svenska då mer eller mindre en ”lokal muskelrycknings-reaktion”(LTR). TP är typiska för att göra detta, men vissa tycker att det är svårt att framkalla dem. Och det är det om man inte är van vid det. För många är det svårt nog att hitta muskler och MER ELLER MINDRE trycka på rätt sak initialt.

Men väldigt ofta när jag lär ut de här bitarna så nöjer jag mig med att folk kan hitta ganska rätt och hitta sin smärta och identifierar det därifrån, tillsammans med god nog diagnostik till att börja med.

När du letar efter dessa, letar du efter

• Lokal ömhet i en punkt
• Smärta du känner igen
• Palpabelt band
• Refererad smärta
• Ryckandet som nämndes, local twitch response, om du vill vara noga nog. Då är tillvägagångssättet att glida tvärs över triggerpunkten. Går muskeln från armbåge till fingrar, vill vi då glida i riktning tvärs över det, i armens bredd.

Det mest tillförlitliga sättet att ”diagnostisera” en triggerpunkt är ryckningsresponsen. Det betyder inte att det är ”din” triggerpunkt som är det stora problemet. Visst är det på dig du hittar en muskel och ett litet ryckande fenomen, men det är inte säkert att det är det som stör dig.

Det bästa sättet att lokalisera din smärta är genom igenkänning. Om du känner igen smärtan som ”din” och den är bekant är du sannolikt rätt ute.

Ett palpabelt band och en öm punkt innebär sannolikt en triggerpunkt.

Enbart refererad smärta – och inget annat – är inte särskilt tillförlitligt. Men det kan leda dig till andra relevanta områden där det kan finnas triggerpunkter, eftersom de kan aktiveras av något som ger upphov till smärta.

Ömhet i ett palpabelt band och igenkänning av smärtan bör indikera en – och sannolikt din – triggerpunkt.

Fysiologi

En teori är att de uppstår och stannar kvar på grund av en energikris.

En nerv ger en startsignal till muskeln och säger åt den att dra ihop sig, så muskeln drar ihop sig. Det ökar ämnesomsättningen eftersom muskeln börjar göra saker. Att göra det antingen över tid eller MYCKET under en begränsad tid kan vara det som startar det hela. En ihållande förkortning av sarkomererna gör saker och ting trånga och hårda, vilket stör cirkulationen, som sedan ger den lilla delen av muskeln lokal ischemi och hypoxi. Det är det som stör hur den drar ihop sig och slappnar av.

Muskeln behöver energi inte bara för att dra ihop sig utan också för att slappna av. Det är därför vi får rigor mortis, likstelhet.

Så där står vi, oförmögna att slappna av – och cirkulationsproblemet löser sig inte av sig självt. Samtidigt bildar området sensibiliserande ämnen som metaboliska biprodukter. Det händer fortfarande saker. Muskeln drar ihop sig och gör sin grej. Något som arbetar kontinuerligt förbrukar energi… och de partiklar som du skapar från din lokala ämnesomsättning bidrar till obehaget tillsammans med neurologin.

Den stryper sig själv, på sätt och vis.

Eftersom du är ganska smart kommer din hjärna att reagera på olika sätt på detta problem. Använd kroppsdelen mindre, använd muskeldelarna mindre, använd ett kortare rörelseomfång i de leder som muskeln korsar, och så vidare.

Avslutningsvis

Poängen här är inte att du ska bli forskare, men har man det här hummet om triggerpunkter så tänker jag att man vet mer än de flesta. Tanken här är att du ska få ett hum om saker och ting för att det är kul, givande och intressant – eller för att faktiskt komma igång och peta på musklerna. Du behöver kanske inte nödvändigtvis en djupdykning i fysiologi… men nu vet du!

Ett hum om triggerpunkter och kunskapen om att massage och dry needling funkar för att behandla dem är dagens lärdom. Man kan ANTAGLIGEN använda sig av laser och stötvågsbehandling om man vill ha andra passiva behandlingsmetoder, där jag tänker att lasern gör störe skillnad, det använder jag ju själv, men jag har stött på dem som använder stötvågsbehandling för ändamålet också.

Vill man fjäska ytterligare så ska man ägna sig åt mer än bara passiva behandlingsmetoder. Aktiva metoder är där du gör någonting själv. Då funderar man på sitt varför. Varför är triggerpunkten där? Varför är musklerna och kroppen besvärade och vad är det som orsakar att det gör ont och är dåligt? Man fixar varför och implementerar fysisk aktivitet som ökar kapaciteten på delarna som inte är perfekta idag, tills de blir bra nog. Passiva metoder fungerar ibland bra nog, då kan man nöja sig där. Ibland måste man göra mer än så – då hamnar man vid de där aktiva metoderna också.