Symptom: Känslighet mot stimuli
Känslighet mot stimuli
Känslighet mot stimuli blir ibland ett symptom om det har varit för mycket input för länge.
Läs här, lyssna på Patric på Dolor eller hitta avsnittet på Acast: https://shows.acast.com/patric-pa-dolor/symptom-kanslighet-mot-stimuli
Olika människor har olika förmåga att motstå stimuli, som att ”stänga av öronen” när man fokuserar på något. Vissa personer kan inte kontaktas alls när de fokuserar på något och andra blir störda och distraherade av minsta lilla ljud. Det verkar som om akut stress förbättrar förmågan att fokusera på saker för många – och långvarig stress gör förmågan mycket sämre. Framför allt en känslighet för ljud upplever jag att människor uppfattar som besvärligt i efterhand. Mindre ljud blir mer irriterande, högre tonhöjder och högre volym blir mer outhärdliga. Men det gäller även ljus och att det händer saker.
Känslighet mot stimuli är helt rimligt med trött hjärna.
När man är tillräckligt stressad blir vissa tillräckligt känsliga för stimuli för att tycka att volymen på en vanlig röst blir för mycket, eller ljuset i ett normalt upplyst rum. Det är ganska likt den känslighet man kan få vid migrän. Känslighet för ljud kallas ”hyperakusi” och påverkar enligt läkartidningen uppemot 8% av befolkningen. Behandlingen när det är relaterat till stress och att hjärnan på riktigt är för trött och less på allt är antagligen att lugna ner mängden input.
Om det inte beror på den långvariga stressen, så är det inte lika befogat att ge hjärnan det den säger att den vill ha. Då vill man snarare ge den vad den behöver, för att man ska få ordning över tid – och då verkar det snarare vara en KBT-lösning med exponering som hjälper. Man vill alltså undvika att undvika, för att undvikande i sig gör att man blir ännu känsligare, som det ju gärna är med kroppen och hjärnan.
Ljudkänslighet åtföljs ibland av tinnitus som antagligen också ökar känsligheten ytterligare i att sinnet aldrig får vila. Stress-relaterad tinnitus kommer allt som oftast från muskulatur och skulle kunna gå att behandla bort för att få mer lugn och ro i öronen. Beror tinnitusen på bullerskador så är det inte lika lätt…
Känslighet för ljus kallar vi såvitt jag vet uteslutande fotofobi, även om det egentligen inte handlar om rädsla för ljus, utan snarare ”bara” om känslighet. Där är det såvitt jag vet sällan någon vits med att försöka exponera bort någonting. Där är det generellt som det är för att någonting är överbelastat eller skadat på något vis så som vid ögonsjukdomar, migrän eller påverkan på hjärnan av någonting.
Både synen och ljusöverkänsligheten kan bero på rent hjärnrelaterade problem, men en stressreaktion ökar också mängden ljus som ögat tar in genom att pupillen vidgas, något som ett redan överstimulerat sinne kanske inte gillar. Poängen med stress är ändå att göra oss mer pepp, redo och mottagliga – så sinnen blir desto bättre i en del fall. Inte toppen om man redan skulle föredra att ligga ner i ett tyst, mörkt rum.
Ögonen kan också besväras av muskulära problem i nackområdet. Vissa muskler överför, eller refererar, smärta till området i och runt ögonen, vilket kan störa de muskler som används för fokusering och motoriska färdigheter som är relaterade till att se sig omkring. Det gör det smärtsamt och dysfunktionellt.
Starkt ljus, skärmar och små bokstäver timme efter timme kanske inte är till någon hjälp heller. Smärtsamma, torra och trötta ögon kan bli resultatet och ännu mer belastade muskler kanske i sig blir en följd av problemen.
Det kan lika gärna gå i båda riktningarna, tänker jag. Nack- och axelmuskler kan störa ögonen och ögonen kan ge igen. Triggerpunkter kan ge snuva och påverka funktion i det de refererar smärta eller sensorik till. På samma sätt borde de absolut kunna påverka ögonen. Pupiller borde kunna öka eller minska i storlek och det är inte orimligt att tänka att det kan reta muskulatur som ska se till att ögat fokuserar som det ska eller så det blir fuktat enligt konstens alla regler.
Känsel, dofter och smak är andra sinnen och sätt att få intryck. Det är inte orimligt att man kan bli retad även den vägen. Känsel och sensorik inkluderar både beröring och smärta, som kan göra att det går runt, runt.
Stress ger ibland smärta och gör dig då samtidigt känsligare mot smärta. Dofter kan vara något man råkar ut för bland folk med parfymer, ute i världen där något händer eller från andras matlagning. Kanske har du hört om någon gravid kvinna som blivit så doftkänslig att en del livsmedel absolut inte var välkomna hemma längre… Eller att de akutsprungit till toaletten och spytt för att de känt någon doft och reagerat så kraftigt? Motsvarande borde praktiskt taget kunna hända här, även om jag inte hört någon göra något så extremt som att springa till närmaste toalett.
En av mina närmaste kompisar är en av de där som stressat livet ur sig i många år. Han störs i väldigt stor utsträckning av ljud och just lukt. Så det gäller inte bara gravida kvinnor – och dessutom verkar det kunna hänga i rätt länge, åtminstone just det där fenomenet och för honom. Men jag kan inte säga att jag har träffat någon annan som har fått till samma finess med just luktsinne och dofter, så det är antagligen inte allt för vanligt.
Det är nog märkbart vanligare att det är stimuli i form av allt, som gäller. Inte just LJUS i sig eller LJUD per se, utan snarare att man får lättare för att bli överbelastad, känna sig belamrad och skittrött av ALL input som kommer rakt emot en på alla plan. Mail, tyckande, tänkande, krav och saker att göra… Och sen att den ökade känsligheten man får i sina sinnen blir kaka på kaka och grädden på moset. Tillvaron är ju ändå ganska lite ljud eller ljus i isolation.
Men om man märker att man blir irriterad av, trött på eller lite ORIMLIGT störd av något speciellt sinne eller någon sak som stimulerar sagda sinne lite väl mycket så kan man nu veta med sig att det är helt rimligt. Det är inte det minsta ovanligt och du är inte ensam. Det… hör till, mer eller mindre. Det är inte kul, praktiskt eller härligt allt som oftast – men har man inte uppnått nivån att man är utmattad på nivån sjukskrivning än så kan man ta det som en hint. Börjar man uppnå en känslighet i sinnen som inte brukar vara där så ska man kanske tänka efter ett varv och se om det behöver ändras någonting.
Har man besvären, gör det man kan och måste och är på väg åt rätt håll så är det sannolikt att det återgår till helt normalt allt eftersom man återhämtar sig.
Besvär behandlas utifrån varför de är där. Om det finns där för att du är stressad så är det uppenbarligen där du ska lägga krutet. Att anpassa stimuli under tiden som du ser över stressen är naturligtvis inte en dålig idé. Mindre ljus och en tyst miljö nu och då under tiden som du tar hand om livet kan vara nödvändigt. Att minska stimuli är ju heller inte bara en symptombehandling här. Minskat stimuli minskar stressen och behandlar symptomet. Men att bli helt isolerad är antagligen en dålig idé.
Lugn och ro i lagom portioner och don efter person är rimligt…