Symptom: Magproblem från stress
Magproblem från stress
Magproblem från stress är helt naturligt.
Läs vidare här eller lyssna på det hela i din poddspelare genom att hitta Patric på Dolor […] – eller hitta avsnittet på Acast: https://shows.acast.com/patric-pa-dolor/symptom-magproblem-fran-stress
Ett verktyg och första steg för att sköta kapitlet mat kan vara en matdagbok!
Stress av någon anledning omdirigerar fokus för din kropp och fysiologi. Om du befinner dig i krig behöver du inte ta hand om små detaljer som att smälta mat på ett anständigt sätt. Vila och sköta magen är för senare – om du överlever. Kräkningar eller diarré är inte ovanligt vid tillräcklig stress, liksom smärta, allmänt obehag och uppblåsthet, eller gastrit, magkatarr, som kan orsaka ett antal symtom som sura uppstötningar, ökad hunger, halsbränna och illamående… Eller något som en del snarare upplever som ett godissug, som i sin tur kan öka ätbeteenden man inte alls vill ha över tid.
Stress påverkar ofta hur vi sköter hela kapitlet mat. En del äter knappt alls och en del hetsäter. En del byter ut all mat mot skräp och en del kör mer mot den ortorektiska varianten där man bara äter fibrer. Samtidigt som man antagligen skulle må bäst av en blandning av alltihop. Lagom skräpigt med en del fibrer och lagom ofta. Sådär… Lagom, som kroppen vill ha det mesta.
Det blir oftast inte riktigt fallet när vi är stressade. Man faller mot någon slags extremer istället. Det blir att man fastar för mycket, tills hjärnan ballar ur och man slänger sig över någonting och äter ALLT. Eller så vänjer man sig vid att knappt äta alls. Kanske att man till och med uttrycker att man inte hinner äta. Kanske att man tröstäter när man väl är själv så ingen ser vad man håller på med. Jag har träffat någon som uttryckt det som att man anstränger sig för att hitta extra hårda, krispiga saker – typ nötter och knäckebröd – för att kunna ta ut ilska och frustration på det under tiden som man äter.
Det är de här bitarna som har gjort att jag har fått hjälpa till med mat vid ett antal tillfällen. Mat är ett ganska stort ämne som går väldigt hand i hand med magen och hur den mår… För att då inte säga allt det andra också. Det blir större än bara mage i att det är socialt, handlar om att ta tid för sig själv och de man gillar och att man ska köpa, laga och äta maten.
Om man har all tid i världen och ska göra de där bitarna på ett helhjärtat sätt och se till att man får i sig allt man vill, borde och blir glad av så kan det ta gott om tid och energi. Tid och energi är antagligen också aboslut nödvändigt att lägga ner om man ska gå från helt dysfunktionella ätmönster och ingen som helst insikt i näringsläran. Då kan det behövas att man lägger ner lite möda för att ägna sig åt kognitiv beteendeterapi för att få ordning på tankar och känslor och det kan vara värt att spendera lite tankeenergi på att förstå mat, hur man gör den trevlig och god och vad den innehåller.
Jag har varit och både handlat och lagat mat hemma hos klienter. Ibland har jag stilla undrat över beteenden som inte är önskvärda och ibland har jag velat slita mitt hår när folk vet att något är fel och galet – men ändå genomtänkt planerar att göra helt galet trots att det inte finns något emotionellt som då drar dem till att göra så fel där och då.
Det finns de som behöver anpassa efter diabetes och de som bara allmänt mår bättre av LCHF för att magen lugnar ner sig av något bra skäl. Då kan man få prova det ena och det andra och utvärdera.
En del vill laga mat tillsammans ett gäng gånger, bygga upp en liten receptbank och sen nyttja framför allt väldigt specifika recept, där en del föredrar att experimentera och höfta. Håller man sig ifrån mat för länge så blir det problem för några. En del blir hangry och en del får migrän. En del crashar energi-mässigt och en del blir illamående. Då får man hitta strategier och listiga nog vägar för att slippa att hela dagen går åt skogen för att man inte åt. Don efter person och man får lägga ner resurserna som krävs för att få till det man vill ha.
Vänder man på myntet och ger det hela precis motsatsen: noll och ingenting, så är det rimligt att magen ballar ur. Då blir det magproblem från stress. Får magen inget av värde och bara misshandlas gång efter annan, samtidigt som den fysiologiskt inte har några som helst förutsättningar att må bra, så är det hopplöst för den att sköta hela sin uppgift riktigt snyggt och bra.
Är den stressad har den inte ens i närheten av sin fulla funktion.
Den besvärliga magen kan mycket väl störa dig och göra dig mer stressad i gengäld efteråt också. Med eller utan att du egentligen märker det och vet om det. Är magen inte riktigt bra signaleras det till hjärnan genom det enteriska nervsystemet och registreras på samma ställe i hjärnan där annat obehagligt plockas upp och det skapas någon slags oro. Den vägen skapar magen oro och psykiskt sämre mående… Och det verkar fungera åt det andra hållet också. Det verkar alltså finnas ett samband mellan tarmarna och stress, där de säger till varandra om de mår sopigt – och den andra hänger på.
Det görs till den grad att stress till och med verkar förändra mikrobiomet i tarmarna. Det är vad man kallar tarmflora. Det sambandet fungerar också åt båda hållen, säger en del. Så vi har koppling neurologiskt och vissa effekter på mikrobiomet kan påverka känsligheten för stress. Det här är delar som ännu inte är särskilt väl undersökta hos människor, men sambandet verkar finnas där och förvånar mig inte allt för mycket. Skulle det vara så att det bara är en av kopplingarna som finns, så skulle det dessutom fortfarande vara problem nog.
Lösningen på magproblem från stress är som alltid att ta hand om det som är stressande när det kommer till stressen, med allt vad det nu betyder. När det kommer till maten… Ja då är det ju då till att sköta maten. Det säger ju sig självt till stor del. Himla lätt sagt och så väldigt mycket svårare gjort, många gånger. Även när man mår bra är det ju hopplöst och trist att ägna sig åt dieter och de där bitarna.
Som tur är så är diet sällan det som krävs när man ska sköta maten om man är stressad upp över öronen och mår dåligt. Det är vanligare att man behöver äta rätt och riktigt. Rim och reson är det man eftersträvar, snarare än att bli smal och häftig.
Kroppen och hjärnan – hela den biologiska varelsen – behöver få det där som den behöver. Det är målet. Inte att det ska vara svårt att äta. För det är det många gånger inte. Det är inte jättesvårt att hitta en måltidsfrekvens som passar och med jämna mellanrum äta någonting som en extern part skulle acceptera som mat. Det är ungefär nivån som krävs för att man ska vara godkänd nog, många gånger, när det kommer till det här.
Kortare tider, som symptomlindring och för att det ska bli så lite dåligt som möjligt just nu, så finns det lokala verktyg, beroende på vilka besvären är. Om det är på vägen upp du besväras kan du bekämpa det med saker som neutraliserar syra eller som hjälper dig att producera mindre, typ omeprazol. Där hjälper det också att äta och dricka tillräckligt mycket och tillräckligt ofta. Vissa finner en lättnad i att aldrig riktigt få en helt tom mage. För vissa är kosten viktig och för en del är det viktigt att bli mer noga med att äta tillräckligt långsamt och tugga ordentligt.
Om besvären är framför allt nedåt och bakåt kan vissa bli hjälpta av periodisk fasta, att ändra kosten så att den innehåller mindre kolhydrater eller fibrer eller att tillsätta enzymer som komplement för att smälta maten bättre. För en del fungerar inte ALLS LCHF-mat när det gäller problem bakåt. Att tugga ordentligt kan vara en bra idé även här, eftersom det hjälper matsmältningen. Det finns receptfria läkemedel som är till för att minska diarré och det finns de som hjälper till mot gasighet.
Magproblem från stress, mag- och tarmproblem är vanliga. Vi har den där motsättningen mellan fight och flight och rest and digest, eller ”kämpa eller fly” och ”vila och smälta” som det blir rakt av till svenska. Om det första prioriteras fokuserar du inte riktigt på det andra; det ger dig mindre blod och … ja, en allmänt sämre funktion i mag-tarmkanalen, där du borde smälta din mat.
Så symptomet är inte konstigt. Det hör till och borde praktiskt taget vara så, om det är tillräckligt stressigt och eländigt i tillvaron. Vi är gjorda för att det ska bli fysiologiskt tokigt när vi stressar över lång tid. Det är helt logiskt och inga konstigheter.
Beteendena många får till är ofta lika logiska på sitt sätt. Även om de antagligen framför allt är logiska på kort tid. Så brukar det vara med missbruk och andra beteenden som leder till dåliga långsiktiga konsekvenser. De är bekväma på kort sikt, belönar bums – men straffar över tid. Då går hjärnan ändå på det korta, för att det i stor utsträckning är så hjärnan fungerar. Belöning direkt efter ett beteende uppmuntrar långt mer än vad ett straff längre fram demoraliserar. Det är därför de här bitarna ofta behöver påverkas på ett ganska krasst och sakligt sätt. Man behöver vara smartare än känslorna med beteendeförändringar, hålla i bäst man kan och göra det som hjälper under tiden.
Apropå att göra det som hjälper under tiden så kan det vara värt att tänka på att om man medicinerar så kan NSAID och morfinderivat påverka området rätt mycket. NSAID kan ge magkatarr, ont i magen och besvär uppåt när opiater ofta är stoppande. En del anti-depressiva påverkar aptiten, vilket också kan göra stor skillnad. Om man är på rätt ställe i livet och har möjlighet så kanske man då kan väga för och nack-delarna och dra ner något på medicineringen.
Omeprazol kan vara användbart för att hjälpa till med besvären uppåt, som sagt. Men vad menas med att ”hjälpa” i sammanhanget? Det hjälper förmodligen mot halsbrännan, men syran har ändå en funktion där nere, så om du använder något för att minska syran kan det ge problem längre ner i systemet. Läkemedel har effekter och de har bieffekter. Ibland får man se till så de inte kostar mer än de smakar. Jag har varit med i fall där magen har blivit märkbart bättre när man väl fasat ut omeprazol, där klienten besvärats av IBS och blivit tilldelar maxdos dagligen… Och då följt läkarens ordinationer i 15 år.
Rimlig kost i rimliga portioner som passar dig – och ge magen resurser och möjlighet att sköta sin uppgift, så borde det kunna bli ordning och reda igen. I väldigt stor utsträckning så går det rimligtvis att återgå till en välfungerande mage igen, om det var där man började innan det var alldeles för stressigt.
Magkänslan gör skillnad. Är magkänslan att det är lite för mycket eller att du borde säga nej, så kan det stämma. Mat regelbundet är rimligt och att äta bort sina känslor är antagligen inte vägen att gå. Kom ihåg att du kan behöva vara smartare än dina känslor.