Det finns gott om tester för gott om problem. I regel är de till för det man kallar ”psykometri”. När det kommer till psykologi och psykiatri försöker man få grepp om sådant som många gånger är besvärligt att beskriva: tankar, känslor, upplevelser och i förlängningen hur mycket alltihop påverkar vardagen.

Ibland är målet att mäta intelligens, personlighet eller något annat lite ”ogreppbart och vagt”, som mest finns på insidan.

Det är klurigt.

Vi kan mäta blodtryck, puls, kroppstemperatur och en mängd andra saker ganska konkret. Men hur mäter vi ångest? Hur mycket depression har man? Är det stress, utmattning, PTSD eller någonting annat som gör att livet inte fungerar som det ska?

Där kommer psykometri och psykologiska självskattningsformulär in.

Målet är egentligen simpelt: Vi vill veta vad som är fel, hur mycket det märks och gärna om det förändras när vi försöker göra någonting åt det.

Vad är psykometri?

Psykometri är läran om att mäta psykologiska egenskaper, upplevelser och beteenden.

Det handlar exempelvis om att konstruera och undersöka tester för depression, ångest, stress, personlighet, kognitiva funktioner och en mängd andra saker.

Ett bra psykologiskt test behöver vara någorlunda tillförlitligt. Det ska mäta det som det är tänkt att mäta, och resultatet ska inte variera alldeles godtyckligt beroende på när eller hur frågorna ställs.

Här pratar man bland annat om validitet – att testet verkligen mäter det vi vill undersöka – och reliabilitet, som handlar om hur tillförlitlig och konsekvent mätningen är.

Vi behöver inte fördjupa oss särskilt mycket mer än så här, tycker jag. Poängen är att ett etablerat formulär har undersökts vetenskapligt och därmed kan ge oss mer användbar information än ett antal frågor vi har hittat på själva.

Det betyder däremot inte att ett formulär kan berätta precis hur en människa fungerar, vad den lider av eller hur situationen i stort ser ut.

Varför använder man psykologiska tester?

Psykiatriska diagnoser bygger i stor utsträckning på symtom, deras varaktighet, sammanhang och hur de påverkar människan. Ofta krävs att symtomen orsakar ett betydande lidande eller försämrar funktionsförmågan.

Då behöver vi ta reda på vad personen faktiskt upplever. En läkare eller psykolog kan fråga hur du mår, hur länge problemen funnits och hur vardagen påverkas. Ett självskattningsformulär gör en del av det här mer strukturerat genom att ställa samma frågor, med samma svarsalternativ, till olika människor. Det blir att fråga ”hur mår du?” på ett kantigt och standardiserat, alltså ett rätt torftigt och opersonligt sätt – för att man ska kunna jämföra och dra bättre slutsatser av svaret.

Det är praktiskt, särskilt när man vill jämföra resultaten över tid.

När man väl söker hjälp kan det också vara rätt skönt att veta ungefär vad som ska hända innan man träffar vården. Det är en stor del av skälet till att jag tycker att testerna förtjänar egna sidor här.

Vi använder dem framför allt för tre olika syften:

Screening: Att få en första uppfattning om ett problem kan finnas och om det behöver undersökas närmare.

Symtomskattning: Att försöka uppskatta hur uttalade besvären är och vilka områden som påverkas.

Uppföljning: Att undersöka om besvären förändras när man får behandling, rehabilitering eller förändrar sin tillvaro.

Screening och självskattning är däremot inte samma sak som en fullständig diagnostisk utredning.

Vad kan ett test säga – och vad kan det inte säga?

Det finns en fälla i att förväxla ett mätvärde med en människa.

Två personer kan hamna på exakt samma poäng och ändå ha helt olika bakgrund, funktionsnivå, rädsla, sömnproblem och behov av hjälp.

Den ena kanske fungerar hyggligt på arbetet men inte orkar någonting efteråt. Den andra kanske är sjukskriven och har stora problem med relationer, sömn och vardagliga aktiviteter.

Samma siffra. Olika människor.

Dessutom finns symtom som överlappar mellan olika tillstånd. Sömnsvårigheter, koncentrationsproblem, trötthet och ångest kan exempelvis förekomma vid depression, PTSD, långvarig stress och flera kroppsliga sjukdomar.

Därför är testresultatet ett underlag för att förstå personen, inte en fullständig beskrivning av honom eller henne.

En hög poäng kan tala för att någonting behöver undersökas. Den fastställer inte automatiskt varför problemet finns eller vilken diagnos som är korrekt.

Hur jag använder tester på Dolor – och när specialistvården behövs

Jag är inte specialist på psykologiska testbatterier och min huvudsakliga verksamhet är inte omfattande psykiatrisk diagnostik.

Jag arbetar främst med stressrelaterad ohälsa och smärta. I det ingår många gånger olika grader av utmattning och ångest är mer regel än undantag. Nedstämdhet i någon utsträckning är vanligt när livet blir för mycket och de negativa bitarna blir för många och stora. Långvarig smärta är för en del det primära problemet och ibland är det något som hänger med i nämnvärd utsträckning, men ändå inte ses som det största problemet.

Jag är intresserad av att hjälpa till i den röran och hjälpa människor få vardagen och livet att fungera bättre därifrån. Det betyder verkligen inte att besvären alltid är små. Ångest, depression och långvarig stress kan påverka livet väldigt mycket. Det räcker att ett problem är omfattande nog för att livet ska påverkas markant. Sömnproblem i sig räcker för att en stor del av vardagen ska fungera sämre – där det ofta är en del som kommer tillsammans med de övriga.

Men mitt arbete handlar framför allt om att förstå problemen och göra någonting åt dem genom samtal, beteendeförändring, fysisk aktivitet och rehabilitering. Ibland sker det också parallellt med kontakt med läkare, psykolog eller specialistpsykiatri.

Jag använder självskattningar som screening och uppföljning, snarare än att ägna timmar eller dagar åt omfattande diagnostiska utredningar, där NPF-utredningar är en tydlig motpol till det jag gör. Det tar många gånger timmar och dagar att genomföra (ibland månader och år att komma till) och inkluderar läkare och psykolog för att sen, många gånger, främst mynna ut i läkemedel som behandling.

Det är ibland enormt hjälpsamt och kan i princip rädda liv – men det jag ägnar mig åt är på sätt och vis motsatsen. Kortare testande, helst mindre väntande – och behandlingen är många gånger att se över livet med alla aspekter vi kommer åt, men där du och jag inte ägnar oss åt läkemedel. Vi kan möjligtvis diskutera det, och det är användbart och värdefullt ibland, men då sköts det med läkarkontakt.

Jag kan exempelvis använda MADRS för att undersöka depressiva symtom, KEDS för att få en bild av utmattningsrelaterade besvär eller PCL-5 för att uppmärksamma möjliga PTSD-symtom.

Vid misstänkt PTSD kan ett sådant formulär vara ett första steg. Om man sen deducerar att en mer omfattande diagnostisk bedömning är nödvändigt så kan det göras med exempelvis CAPS-5 som är en strukturerad intervju som kräver relevant utbildning och kompetens.

Men den vidare utredningen ska då helst ha ett värde. Mer testande för sakens skull är inte värdefullt. Testandet ska peka mot något som förklarar så patienten förstår, eller möjliggör någon slags behandling, där ADHD-utredningarna är typiska exempel.

Det är alltså inte min avsikt att ersätta läkare, psykologer eller den specialistvård som behövs när problematiken kräver det.

När någon behöver medicinsk behandling, en omfattande psykiatrisk utredning eller insatser utanför min kompetens ska personen också få hjälp av rätt vårdgivare.

Men det behöver inte vara antingen eller. Rehabilitering, psykologisk behandling och medicinsk vård kan många gånger komplettera varandra. Så jag hänvisar många gånger mer än gärna dit för att vi ska kunna samarbeta och komplettera varandra.

Samtidigt är det många som kommer till mig för att man inte bara vill läkemedelsbehandla besvär, vilket jag tycker är helt rimligt… ibland. Ibland är det klokt att göra annat. Ibland är läkemedel faktiskt väldigt användbart. Då får vi tänka tillsammans och resonera.

Slut på klausul.

Psykologiska tester och formulär

Här samlar jag självskattningsformulär och andra bedömningsinstrument som jag använder, skriver om eller tycker är användbara för att bättre förstå psykisk ohälsa.

MADRS – test för depressiva symtom. MADRS, eller ”MADRS-S” som är självskattningsformuläret, är formulär för att uppskatta graden av depressiva besvär och därigenom kunna följa förändring över tid.
KEDS – test för utmattning och stressrelaterade symtom. Karolinska Exhaustion Disorder Scale används för att undersöka symtom som kan förekomma vid långvarig stress och utmattning.
För PTSD används PCL-5 och CAPS-5. PCL är ett formulär med 20 symtomfrågor som kan användas för att uppmärksamma möjliga PTSD-besvär och följa deras utveckling. CAPS-5 är ett mer omfattande instrument som används av utbildade bedömare vid PTSD-utredning. Det senare är inte ett självtest.
Ångesttester har jag lagt på en gemensam plats i hopp om att göra det lite mindre spretigt och lite mer enhetligt. Där finns flera formulär, bland annat för ångest, panikattacker och tvång.
ISI, Insomnia Severity Index är en självskattning av sömnproblem. Sju frågor om sömnsvårigheter och deras konsekvenser, med en totalpoäng på 0–28. Läs mer om ISI, poängtolkning och behandling på sidan KBT för sömn

Hur använder man ett självskattningsformulär på ett vettigt sätt?

Börja med att läsa instruktionerna och svara utifrån den tidsperiod som formuläret efterfrågar.

Försök sedan att se mer än bara totalsumman. Vilka problem skattar du högst? Hur märks de i vardagen? Vad undviker du? Vad har blivit svårare att göra?

Om du använder samma formulär igen efter några veckor kan det vara intressant att se om resultatet förändras.

Men att gå från exempelvis 25 till 20 poäng betyder inte nödvändigtvis att hela problemet är löst. Du kanske sover bättre men fortfarande undviker sådant som du vill kunna göra. Eller så har du lärt dig att fungera bättre trots att obehaget inte minskat särskilt mycket.

Därför vill jag gärna kombinera siffrorna med frågor om livet självt.

Vad fungerar bättre? Vad är fortfarande besvärligt? Har du större möjlighet att göra sådant du vill eller behöver göra?

Det är trots allt den verkliga förändringen vi är ute efter… Samtidigt som en hög poäng ofta pekar mot någonting som orsakar lidande och som ofta är handikappande på ett eller annat sätt.

En djup depression eller svår ångest- eller tvångsproblematik är inget som går obemärkt förbi. Det blir balansgång, där formulär och siffror kvantifierar

När behöver man söka hjälp i stället för att testa sig själv?

Om symtomen är uttalade, tilltar eller påverkar din vardag påtagligt är det rimligt att söka professionell hjälp även om ett test inte ger särskilt höga poäng.

Omvänt behöver ett högt resultat undersökas i sitt sammanhang innan man drar slutsatser om diagnos eller behandling. Vid akuta psykiska besvär, särskilt om det finns omedelbar risk för att skada sig själv, ska man inte invänta ytterligare tester eller ett vanligt bokat samtal utan söka akut vård.

Poängen med psykometri

Principerna är begripliga för mig, och jag vill att de ska vara det för dig också.

Det är därför jag gör de här formulären tillgängliga och skriver om hur de kan användas.

Vi ska förstås ta forskning, diagnostik och etablerade mätmetoder på allvar. Men vi ska inte förväxla dem med människan framför oss.

Målet är inte att samla poäng eller diagnoser. Målet är att förstå problemen tillräckligt bra för att kunna göra någonting åt dem – och sedan se om det faktiskt hjälper.

Psykometri, psykologiska tester och självskattning – varför mäter vi hur vi mår?