Hälsoångest behöver ofta inte särskilt mycket bränsle för att gå igång. Ett hjärta som slår lite annorlunda. En knöl som man inte riktigt vet om den fanns där tidigare. En huvudvärk som är lite annorlunda än vanligt. Kroppen skickar hela tiden signaler, och många av dem behöver vi inte ägna särskilt mycket uppmärksamhet åt.

Men ibland blir det en helt annan historia. Ibland blir det väldigt mycket uppmärksamhet.

En känning i kroppen kan börja betyda allvarlig sjukdom. Man söker på nätet, undersöker sig själv eller ber någon om försäkran. Lättnaden kommer kanske – men ofta bara en stund. Snart behöver man kontrollera igen.

Det här kan vara hälsoångest. Inte en påhittad sjukdom, inte ett tecken på att kroppsliga symtom alltid är ofarliga och inte heller ett bevis för att personen överdriver med flit. Det är ett verkligt problem som kan bli mycket begränsande.

Avsnitt 61 ”Hur behandlar man rädsla för sjukdom och döden?” [Läs artikeln, lyssna på Spotify eller Acast] handlar om ett snarlikt ämne.

Vad är hälsoångest?

Hälsoångest handlar om en uttalad upptagenhet vid risken att vara sjuk eller bli sjuk. Oron kan vara stark även när medicinska undersökningar inte har visat någonting allvarligt, eller när de kroppsliga förnimmelserna är relativt vanliga och ospecifika.

I vardagsspråk förekommer fortfarande ordet hypokondri. I moderna diagnossystem används delvis andra begrepp och uppdelningar. Det väsentliga för den här artikeln är inte att pressa in varje människa i en diagnosruta utan att förstå hur sjukdomsoro, tolkning av kroppsliga signaler och olika beteenden kan börja förstärka varandra.

Man kan ha en kroppslig sjukdom och samtidigt ha hälsoångest. Den som redan lever med exempelvis långvarig smärta, magbesvär eller en kronisk sjukdom kan förstås bli extra uppmärksam på förändringar. Det gör inte all oro orimlig. Det handlar om när omfattningen och sättet att hantera oron börjar skapa ett eget lidande.

Kroppen ger signaler – men vad betyder de?

Kroppsliga signaler är inte lika med diagnoser. Hjärnan behöver tolka dem utifrån sammanhang, tidigare erfarenheter och vad vi tror kan hända.

Hjärtklappning kan vara ett uttryck för ansträngning, stress, koffein eller medicinska tillstånd. Yrsel kan ha många olika orsaker. Muskler kan värka av belastning, spänning eller sjukdom. Poängen är att samma förnimmelse kan få väldigt olika betydelse för olika människor.

Vid hälsoångest blir den hotfulla tolkningen lätt förstahandsalternativet. Då stiger stressen – där ökad stress i sin tur kan förändra väldigt mycket: andning, puls, magfunktion, muskelspänning och hur uppmärksam man blir på kroppen. På så sätt kan den ursprungliga signalen förstärkas – och kännas som ännu ett bevis för att något är fel.

Jag tycker att det biopsykosociala perspektivet hjälper här. Kroppen är inte frånkopplad från tankar och känslor, men man ska inte heller förklara bort faktiska kroppsliga problem med psykologi. Vi behöver kunna tänka i båda riktningarna.

Kontroller, googlande och försäkran – varför fungerar det bara tillfälligt?

Den som tror att en kroppslig signal kan betyda någonting livshotande gör naturligtvis vad den kan för att få veta. Man söker information, känner efter, mäter, undersöker och frågar.

Sådana beteenden kan vara rimliga. Vid nytillkomna eller alarmerande symtom ska man söka medicinsk hjälp. Men om kontrollerna upprepas utan att de leder till ett användbart beslut kan de bli en del av problemet.

En vanlig cirkel ser ut ungefär så här:

En kroppslig förnimmelse väcker oro.
Man tolkar den som tecken på allvarlig sjukdom.
Man kontrollerar, googlar, frågar eller undviker något.
Oron minskar tillfälligt.
Nästa kroppsliga förnimmelse kräver en ny kontroll.

Det fungerar på kort sikt. Precis det gör det svårt att sluta. Lättnaden förstärker beteendet, samtidigt som man aldrig riktigt får erfarenheten av att låta osäkerheten finnas kvar utan att behöva lösa den direkt.

Det finns också motsatsen: vissa undviker läkare och undersökningar av rädsla för vad de kan få veta. Både överdrivet vårdsökande och vårdundvikande kan förekomma vid hälsoångest.

Svårt åt båda håll, alltså. Det är klurigt när det är just balans som är målet, snarare än ett visst beteende. Men så är det många gånger: vi vill normalisera och sträva mot lagom.

Hur skiljer man hälsoångest från rimlig sjukdomsoro?

Det finns ingen magisk regel. Det vore dessutom märkligt om ingen fick vara rädd inför ett besked om allvarlig sjukdom.

Frågan är snarare hur stor del av livet oron tar, hur den påverkar funktion och vad personen gör för att hantera den. Hur ofta behöver du försäkran? Hur länge hjälper ett lugnande provsvar? Kan du göra andra saker i livet även när du inte vet allt om kroppen? Vad blir konsekvensen av försöken att bli helt säker?

En särskilt viktig klinisk poäng är att skilja hälsoångest från exempelvis paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom och depression. Vid paniksyndrom kretsar rädslan ofta kring de akuta paniksymtomen och vad som omedelbart kan hända. Vid GAD kan oron gälla många livsområden. Vid tvångssyndrom kan hälsorelaterade tvångstankar och ritualer dominera. Ibland finns flera av problemen samtidigt.

Behandling av hälsoångest

KBT är förstahandsbehandling vid hälsoångest i svenska nationella kunskapsstöd. Behandlingen handlar bland annat om att förstå sambandet mellan kroppsliga signaler, hotfulla tolkningar och säkerhetsbeteenden.

Man kan arbeta med att minska kontroller, sökningar och återförsäkran, pröva alternativa tolkningar och gradvis närma sig sådant som tidigare väckt oro. Det ska göras utan att negligera medicinskt relevanta symtom. En rimlig medicinsk bedömning och en psykologisk behandling kan komplettera varandra.

Tanken är inte att personen ska behöva blunda för verkliga risker. Målet är att kunna leva med normal medicinsk osäkerhet utan att den tar över hela livet.

För vissa kan även läkemedelsbehandling med SSRI vara aktuell efter läkarbedömning. Se nationellt kunskapsstöd om KBT vid hälsoångest.

SHAI-14 – att mäta hälsoångest

På sidan för ångesttester hittar du Shai-14.

Short Health Anxiety Inventory – 14 frågor, SHAI-14, är ett etablerat självskattningsformulär som undersöker oro för sjukdom och uppmärksamhet på kroppen. Den svenska versionen avser den senaste veckan. Varje fråga ger 0–3 poäng och totalsumman är 0–42.

Resultatet behöver tolkas med omtanke. Per Carlbrings formulärbank sammanfattar flera möjliga gränsvärden: exempelvis kring 18 poäng när personer med hälsoångest jämförs med friska kontroller, högre gränser i vissa kliniska miljöer och andra gränser när man prioriterar att undvika falskt positiva resultat. Det betyder att gränsvärdet beror på varför man mäter och i vilken grupp.

Det är inte konstigt om olika texter anger olika siffror; de försöker ibland svara på olika frågor. Den viktigaste användningen är ofta att förstå vilka besvär som finns och om de förändras över tid.

Öppna den svenska SHAI-14-PDF:en hos Carlbring här genom länken.

Hälsoångest vid långvarig smärta

Det här området är särskilt intressant när man arbetar med smärta och rehabilitering. Smärta och andra kroppsliga symtom kan vara verkliga, intensiva och ibland svåra att förklara med en enda vävnadsskada. Samtidigt kan tolkningen av smärtan, förväntningar på skada och undvikande påverka hur stort problemet blir.

Om varje smärtsignal automatiskt betyder att kroppen håller på att gå sönder kan det bli svårt att röra sig, träna eller återgå till aktiviteter. Men det betyder inte att alla besvär ska ignoreras. Bra rehabilitering behöver utgå från medicinsk bedömning, funktion och individens situation.

Jag har skrivit mer om det i artikeln om långvarig smärta och behandling.

När ska man söka vård?

Vid nya, tilltagande eller allvarliga kroppsliga symtom behövs medicinsk bedömning efter symtomens art. Om sjukdomsoron i sig blir återkommande, tar mycket tid, stör sömn eller vardag eller gör att du antingen söker vård om och om igen eller undviker nödvändig vård, är det också skäl att söka hjälp.

Att behandla hälsoångest handlar inte om att intala sig att man aldrig kommer att bli sjuk. Det handlar om att inte låta möjligheten att bli sjuk förstöra livet medan man lever det.

Källor och vidare läsning

Formulär ger en indikation på symtom och kan användas vid uppföljning, men fastställer inte ensamma en diagnos.

Hälsoångest – när oron för sjukdom blir ett eget problem