fbpx

Podcasten Patric på Dolor pratar utmattning, depression och smärta hittas i din poddspelare.

Podcasten Patric på Dolor pratar utmattning, depression och smärta hittas i din poddspelare.

Fråga efter hjälp

Fråga efter hjälp om det inte funkar.

Det är rimligt att fråga efter hjälp. Men inte alltid helt naturligt. Jag lyssnade på Kalle Wahlströms podd I väntan på katastrofen för några dagar sedan där han pratade om att hans lada brunnit ner och det blev resonemang kring att hjälpas åt, be om hjälp och de här bitarna.

Be om hjälp är svårt. Man ber inte gärna om hjälp. Det är lite skamligt. Man borde kunna själv. Man har väl för fan ordning och reda?

Men… Man orkar inte allt själv. Man kan inte allt själv och saker är svårt. Ibland kan folk dessutom absolut tänka sig att hjälpa till. Bara de vet att det är önskvärt.

Fråga efter hjälp

Läs nedan – eller lyssna på Patric på Dolor i din podd-app, eller kom åt avsnittet här: https://shows.acast.com/patric-pa-dolor/episodes/fraga-efter-hjalp-om-det-inte-funkar


I kort: Om du inte får till lösningen du behöver, trots att du försöker och försöker… Eller faktiskt inte ens vet hur man försöker, men problemet kvarstår och det är eländigt och något du lider av – fråga efter hjälp.

Fungerar inte det, fråga igen. Rimligtvis då någon annan om det inte fungerade på första stället.

Precis på ämnet så var jag själv hos en fysioterapeut för ett tag sedan för att bolla lite kring en axel som inte då gjorde som jag ville. Det kan man ju annars tänka att det är precis det jag ägnat mig åt mest om dagarna – saker som gör ont. Men det är svårt att hjälpa sig själv alla gånger och vi lider allihop. Då kan det vara nödvändigt att fråga efter hjälp för att få lite input, så man kan få till förändringen man behöver.

Så utnyttja hjälp om det behövs. Det är inte konstigt, fel eller dåligt på något vis. Ibland behöver man köpa sin hjälp och ibland behöver man bara fråga. Förutom fysioterapeuten så har jag nyligen använt mig av andra för att få hjälp med massage, juridik och tänder. Det är svårt att kunna nå sin egen rygg, vara jurist eller hålla på med tandläkeri i sin egen mun. Jag har ingen röntgen och även om jag hade det hade jag inte velat dra ut mina egna visdomständer.

Det är inte rimligt att kunna allt. Det mest rimliga, sett till dagens ekonomi, är snarare att man kan ett fåtal saker drägligt bra. Sen är livet bredare än att man ska kunna vara expert inom alla saker som händer. Det blir rimligt att man behöver bolla och får hjälp av andra till och från. Ett bra skäl till utmattning är ju dessutom att man ska kunna allting själv. Eller åtminstone försöka. Ibland ska man dessutom bannemig visa alla andra hur bra det går när man gör det.

Men då har man uppenbarligen inte fått till en del andra saker strålande. För så blir det då istället. Är man extremt bra på att sjunga och dansa så kanske man inte är så bra på att räkna. Är man förträfflig på att gör allting själv och bannemig tjurskalligt stånga sig igenom svåra uppgifter så kanske man är rätt sopig på att bara sätta sig ner i lugn och ro och göra ingenting.

För så blir det alltid i livet. Livet blir en kompromiss. Det finns bara en viss mängd tid och man kan inte vara bäst på allt. Man blir dessutom, rimligtvis, sopig på fler saker ju bättre man är på någon enskild. Ägnar man hela livet med varje vaken sekund åt X så finns det ingen tid kvar över till det övriga.

Jag träffade en tidigare projektklient häromdagen för att titta till en mindre grej. När vi var klara så bollade vi lite kring livet och universum, som vi så många gånger gjort förut. Vi landade i att prata om förändringar och hur svårt det är… eller åtminstone verkar vara. Hon tog bland annat upp sin syster som exempel, där hon inte verkar vilja göra annat än att lägga fram hur eländigt allting är – men där förändring uppenbarligen är helt omöjligt. Eller ointressant.

I förlängningen kom vi in på hur enormt många det är som verkar lida av besvären jag ägnar mig åt.

…men att man ändå, oavsett hur stora och många problemen är, blir ovillig till förändring.

Vilket i sammanhanget med just henne blir lite komiskt. Det tyder verkligen på att just hon förändrats och bytt inställning till förändring senaste åren, för hon ville inte heller ha hjälp till att börja med. Det var ytterligare en sån där ”Hjälp!!! Jag behöver massage!!!”-klient, som jag ägnade mig åt i någon timme innan hon kilade iväg utan att ha bokat uppföljning.

När jag följde upp efter en månad eller så och frågade hur det gick så gick det inte alls bra. Det gick helt åt helvete, faktiskt. Det var som när vi sågs, fast den nedåtgående spiralen hade fortsatt på sitt spår och eländet både fortsatte och växte. Som förväntat, tänkte väl jag då, tyvärr.

Att fråga efter hjälp tillsammans med mycket möda och stort besvär gjorde henne gladare än hon någonsin varit. Perfekt det, tycker jag.

På bloggen och i avsnittsbeskrivningen kan jag länka till en liten text om någon som tänkt i samma banor som jag vill att man tänker också: https://mbdolor.com/sv/varfor-jag-tog-steget/

Jag tycker att det är förträffligt att försöka, försöka och försöka. Absolut. När man försöker lösa någonting så är det rimligt att prova, leta och testa. Ibland vill, borde och kan man misslyckas fatalt och lida under tiden, men till slut hitta en lösning och en väg ut ur situationen man skyr som pesten.

Ibland vill man inte leta lika länge, krångla lika mycket eller göra det själv. Då är det rimligare att fråga efter hjälp. Mig, eller någon annan. Kan man få tillräcklig avlastning i tillvaron genom att be om hjälp hos sina nära och kära kan det göra mycket.

Vill man ha hjälp med utmattning och de där bitarna som jag gillar att ägna mig åt så… Får man helt enkelt fråga efter hjälp även där! Hos mig gör man det genom kontaktformuläret på hemsidan.

Hos andra gör man det på andra ställen – ibland räcker det bra med sin lokala vårdcentral. Det värsta är att jag gör det jag gör just för att det inte alltid fungerar den vägen. Men ibland gör det det. Ibland räcker det med att be om hjälp med delar av tillvaron man lever i och ta tag i livet själv. Det behövs inte alltid en terapeut eller coach, även om jag gör det jag gör just för att det verkar som att det behövs.

Så dagens utmaning: fråga efter hjälp med någonting du behöver hjälp med för att det inte går som du vill.

Vill du göra utmaningen större? Kör den hela veckan!

Fråga efter hjälp Fraga efter hjalp. Heroic and epic illustration of a person reaching out for help and another person reaching back to offer support

Lämna ett svar

Upptäck mer från Dolor

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa