Bröstsmärtor av stress

Bröstsmärtor av stress

Andra rubriker skulle kunna vara

”Hur Man Skiljer Hjärtrelaterade Bröstsmärtor från Andra Typer av Smärta”

”Bröstsmärtor och Hjärtsymptom: När Du Ska Oroa Dig”

”Förstå Bröstsmärtor: Hjärta, Ångest eller Något Annat?”

”När Bröstsmärtor Signaliserar Hjärtproblem: En Viktig Guide”

Läs nedan eller lyssna på podcasten i din poddspelare eller här: https://shows.acast.com/patric-pa-dolor/symptom-fran-hjarta-och-brostsmartor

Symptom från hjärtat, dubbelslag, hjärtklappning, bröstsmärtor av stress och snarlika symptom är vanliga bland de jag riktar mig till.

De flesta känner av att hjärtat slår annorlunda eller så någon gång i livet. Sen blir det mest sannolikt att man känner av det just under perioder där man mår sämst eller när det så att säga är lite mycket. Något extraslag eller att det hoppar över något slag är inget att hänga upp sig på. Mildare ångest och oro kan ge hjärtklappning och ju mer oro – som ger stress – det blir, desto mer påverkas eventuellt det där hjärtat och känslan i bröstet. Det kan bli tryck över bröstet och det kan kännas som att det bultar riktigt ordentligt.

Vid stress är det meningen att det ska slå hårdare. Det är tänkt att slå hårdare för att skicka ut mer blod till allt som behöver det. Inga konstigheter. Bara något så litet som att du slumrar till och powernappar en stund och någon använder ringklockan vid ytterdörren kan gott göra att du får en smärre chock. Det är inte som att jag inte har provat själv… Men bara det lilla fenomenet understryker poängen och förklarar en hel del om vad som händer. Kommer vi upp i varv så händer det mer där inne i bröstkorgen.

Får man till det riktigt bra så kan det bli ett ordentligt bultande hjärta. Det provade jag själv med just powernappandet och ringklocka för ett litet tag sedan och blev lite fascinerad över hur ordentligt det kan banka där inne. Men är man helt avslappnad och vilar gött och får till ett riktigt tråkigt ljud mitt i det hela, typ ringklockan på dörren, så kan man bli… tydligen ovanligt överraskad. Överraskning bland mycket annat ger stresspåslag och stress ska ju påverka hjärtat. Kortsiktigt inga problem. Långsiktigt kan det leda till mer eller mindre katastrof.

Utmattningssyndrom kommer med mycket stress. Depression är stressigt och ger gott om ångest. Smärta är en utmärkt stressor som får upp oss i varv och allihop kan gott bidra till ångest. Ökad aktivitet på insidan av den där stressen ger ökad puls och slagvolym som gör det lättare att känna av vad hjärtat gör. Det kan komma med eller utan tryck över bröstet och faktisk smärta.

Det är inte helt ovanligt att man söker vård för sin stressproblematik för första gången när man tar sig till vården och ber om hjälp med just bröstsmärta eller hjärtklappning. Inom vården idag är det å andra sidan inte helt ovanligt att det tar både veckor och månader innan man får någon som tittar på hjärtat för att bekräfta att det inte är någon större fara. I en bloggpost som skrevs ur perspektivet av en utmattad på hemsidan så sökte man vård för bröstsmärtor och hjärtklappning och blev tillsagd att inte jobba mer ”för att man uppenbart är stressad”. ”Men man sa också vid läkarbesöket att det nog är viktigt att man tittar på hjärtat också…!” och menade på att det väl gott kan vara någonting som är fel där också. Svårare bara att lugna ner sig ordentligt om man tar med sig var läkaren säger vid ett sånt uttalande men undersökningen av hjärtat kommer mer än ett kvartal senare.

Kort sagt så är det vanligt att man känner av hjärtat eller ”bröstsmärtor” av stress. Men det vanligaste är att det gör mer väsen av sig än det är farligt. Det vanligaste är att man är stressad så hjärtat bankar, slår, hoppar och far till den grad att det är obehagligt… och när man redan är stressad och har ångest så tänker man, antar och känner att det är obehagligt till den grad att det väl MÅSTE VARA FARLIGT… trots att det bara är ytterligare ett tecken på att man stressar och tar i mer än man är kapabel till att stå ut med på ett rimligt sätt.

Det irrationella som kommer med att vi blir stressade gör ofta skillnad när det här händer. Det blir katastrof och rädsla även om det inte riktigt behövs – och det påverkar negativt ytterligare.

Men när jag säger allt det här så låter det ju som att det är helt ofarligt med bröstsmärtor.

Oftast är det ofarligt när det kommer till de som är stressade eller de som lider av depression eller ångest.

Men inte alltid. Här vill jag framför allt understryka att det är vanligt och i många fall ofarligt – men det finns ju absolut tillfällen där det ska kollas upp, snarare än ses som något naturligt eller som något som ska vara där. För det är inte rätt med bröstsmärtor. Min poäng här är att det ofta är ofarligt och beror på det du utsätter dig för, hur du lever och ett symptom på hur du mår snarare än att det är något som på riktigt är trasigt.

När det gäller bröstsmärtor finns det vissa situationer och symtom där det är viktigt att söka vård för att utesluta allvarliga tillstånd.

1. Typ av smärta: Om smärtan är skarp, ihållande, och känns som ett tryck eller ett klämmande i bröstet kan det vara tecken på hjärtproblem som hjärtinfarkt. Speciellt om smärtan strålar ut till andra delar av kroppen som armarna, nacken, ryggen eller käken.
2. Andra symtom: Om bröstsmärtan åtföljs av andra symtom som andnöd, svimningskänslor, illamående, eller överdriven svettning, bör man omedelbart söka vård.
3. Varaktighet och intensitet: Smärta som varar i mer än några minuter eller förvärras med tiden bör utvärderas av en läkare.
4. Riskfaktorer: Personer med riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar, såsom högt blodtryck, högt kolesterol, diabetes, rökning eller en familjehistoria av hjärtproblem, bör vara extra uppmärksamma på bröstsmärtor.
5. Förändringar i symtomen: Om man upplever en förändring i frekvens, intensitet eller karaktär av bröstsmärtor man tidigare haft, kan det indikera en förändring i hälsotillstånd, vilket då gör att man borde tänka om och se om det nu är allvarligt nog för att söka vård.
6. Om du är osäker: Om det finns osäkerhet kring smärtans orsak, är det alltid bättre att söka vård. Det är viktigt att inte ignorera eller bagatellisera symtom som kan vara tecken på allvarliga tillstånd.

Bara bultande och lokala känslor i bröstet som att det hoppar och far ovanligt mycket är alltså inte klockrena exempel på att man behöver söka akutvård… även om jag inte tänker säga att man ska låta bli. Det kan också lugna ner märkbart om man kontrollerar att allt fungerar som det ska, vilket i sig då skulle kunna minska stress och därigenom symptom om symptomen kommer därifrån.

När jag själv hade hjärtsäcksinflammation för ett antal år sedan så gjorde jag tabben att lyssna uteslutande och helhjärtat på sjukvårdsupplysningen snarare än att söka vård och gnälla tills någon gjorde något åt det. Bröstsmärtor ska väl alltid kollas upp, tänkte jag då… och tänkte väl rätt egentligen, även om det inte räckte när jag blev ombedd att inte åka och störa någon. Rekommendationen var att stanna hemma och låta bli att träna bröst på ett tag, för att det med största sannolikhet var muskulärt.

Vilket det såklart också kan vara. Bröstmuskler kan ge obekvämlighet till den grad att man upplever det som ”bröstsmärtor” som man då kan tro är hjärtrelaterade.

Krasst kanske man ska säga att tabben var att jag lyssnade på EN person, där människor ju ändå kan ha fel. Människor är trots allt rätt mänskliga… och statistiken säger ändå att det är mest sannolikt inget dödligt eller allvarligt fel. Systemet vi har här är ändå att man behöver tjata för att få vård till och från och människor tycker väldigt olika. Jag har också varit med om precis motsatsen där sjukvårdsupplysningen vill att man åker in VÄLDIGT akut och sen blir man stoppad redan i receptionen där man söker vård och blir hemskickad.

Men tillbaka till poängen. Här var det inte någon pectoralis som busade lite, visade det sig. Det satt djupare. Över tid blev det mer smärta, tidvis mer eller mindre andnöd och nu och då var det nästan uteslutande ryggsmärta och typisk sjukdomkänsla, även om det absolut också fanns bröstsmärtor. Framför allt var där nog riktigt fruktansvärd kardiovaskulär förmåga första tiden, när jag mer eller mindre bodde i min säng och blev andfådd på vägen till badrummet som låg vägg i vägg.

Det tog ett par veckor innan jag blev ivägtvingad till en vårdcentral där man då testade lite blod som visade på att det inte var helt tipptopp… Och så blev det sjuktransport till sjukhus därifrån. Cykeln jag tagit dit fick snällt vänta. Väl där blev det något av en tvångsinläggning tolkade jag det som, så jag stannade där under ett dygn för att de ville kontrollera hur det var och hur det hade gått. Det var ju bussigt såklart… Men ett par veckor för sent då, rimligtvis. Om man stryker med av att det svullnar kring hjärtat så gör man det antagligen mest och oftast när svullnaden och inflammationen väl är där. När svullnaden försvunnit är risken mindre.

Men det tittade och undersökte, ultraljudade och kontrollerade. När de tyckte att jag var levande nog och ur farozonen så kunde jag ta mig därifrån.

När det blev som det blev var jag några år över tjugo och hade varken varit sjuk närmaste veckorna eller tränat nämnvärt hårt när det väl dök upp minns jag. Jag är inte hundra på varför jag låtit bli att träna, men det kan ha varit att jag gjort något tokigt och stukat något eller fått ett ryggskott eller så, har jag för mig. Något harmlöst som inte gör att man är sjuk – men bra anledning nog för att inte träna.

Så även om jag var relativt ung och i dräglig form så kan kroppar, bröst och hjärtan göra dumheter som gör att det faktiskt är befogat att söka hjälp. Så jag tänker som sagt inte avråda någon från att fråga de som har utrustning för att kontrollera hjärtan.

Men om det mest är så att det bultar oönskat mycket som en konsekvens av stress, ångest, depression, elände och ledsamhet… Då är du inte först och du är inte sist. Det är inte farligt i sig så du behöver få panik för att du känner av bröstet. De kan kännas av ordentligt mycket bara av att det är för mycket – eller då av muskler och leder i närheten som nämndes allt som hastigast.

Det är rimligt att tänka sig att bröstsmärtor som kommer från stress kommer lite mer smygande än de farligare varianterna, men panikångest är ett rätt vanligt skäl till att folk dyker upp på akuten och söker för bröstsmärtor. Det är ofta något som kommer mer eller mindre akut – och kan te sig på ganska olika sätt. Inte smygande för fem öre och kan likna de farliga sakerna rätt ordentligt. Förhoppningsvis föredrar vården att de med panikångest kommer en gång för ofta framför att de med bröstsmärtor dör i sina hem onödigt ofta.

Att generalisera bröstsmärtor helt är vanskligt, så jag fortsätter med att inte avråda från att söka hjälp – men om man ska jämföra stressrelaterad smärta och hjärtrelaterad smärta så finns några nyckelfaktorer som kan hjälpa till att göra en bedömning. Då skulle det kunna se ut någonting sånt här:

1. Typ av smärta:
   • Stressrelaterad smärta tenderar att vara mer diffus, inte lokaliserad till en specifik punkt, och kan kännas som ett tryck eller en tyngd snarare än en skarp smärta. Den kan också vara kopplad till muskelspänningar. Då går det i större utsträckning att palpera, ta på och påverka med tryck eller rörelser.
   • Hjärtrelaterad smärta är ofta mer intensiv och beskrivs som ett tryck eller en klämningskänsla, särskilt bakom bröstbenet. Den kan stråla ut till andra delar av kroppen, som armar, nacke, käke eller rygg.
2. Associerade symtom:
   • Stress: Kan inkludera symtom som andnöd, hjärtklappning, magbesvär, trötthet, och huvudvärk.
   • Hjärtproblem: Vanligen åtföljs av andnöd, kallsvett, illamående, svimningskänsla, och ibland en plötslig och skarp smärta. Inte helt olika varandra, men det blir mer typiska symptom för just hjärtproblem med hjärtproblem – av uppenbara skäl.
3. Varaktighet och utlösande faktorer:
   • Stress: Smärtan kan vara mer långvarig och variera i intensitet, ofta förknippad med stressiga situationer, ångest eller emotionell belastning.
   • Hjärtproblem: Smärtan är ofta mer plötslig och kan uppstå både i vila eller vid fysisk ansträngning.
4. Reaktion på behandling:
   • Stress: Kan lindras genom avslappningstekniker, stresshantering, och ibland genom behandling av ångest och depression. Har man något ångestdämpande läkemedel skulle det kunna göra stor skillnad på känslan som besvärar.
   • Hjärtproblem: Oftast kräver medicinsk intervention, och smärtan lindras inte av avslappning eller förändringar i stressnivåer. Inte heller borde det ge samma resultat med lugnande läkemedel.
5. Riskfaktorer och medicinsk historik:
   • Individer med riskfaktorer som högt blodtryck, diabetes, högt kolesterol, rökning, eller en familjehistoria av hjärtproblem bör vara mer uppmärksamma på potentiellt hjärtrelaterade bröstsmärtor.

Riktlinjerna här kan hjälpa till att göra en preliminär bedömning så man kan uppskatta, höft och gissa med kvalificerat. Men ska man vara noggrann så bör vårdpersonal med rätt utrustning tillfrågas så man kan reda ut oklara eller ihållande bröstsmärtor. Det är bättre att vara försiktig och få en professionell bedömning än att riskera att missa ett allvarligt tillstånd.

Summerat så landar vi i att det ofta – antagligen till och med oftast – är ofarligt, men det är så pass svårt att vara säker på, så det händer absolut att man får så att säga ”åka in i onödan” för att säkerställa att det inte är någonting vanskligt. Har man sedan validerat att det är ofarligt genom att träffa vårdpersonal, göra EKG och vad det nu är som kan behövas, så kan man väldigt ofta lita på att det är så lugnt som det sägs där. Särskilt om det är väldigt stress-relaterat, sett till att bröstsmärtor som kommer från att man kämpar livet ur sig är så väldigt vanligt, så väldigt obekvämt… och så väldigt ofarligt. Trots känslan.