Maslows andra nivå och HOT
Maslows andra nivå och HOT
Maslows andra nivå i behovshierarkin täcker trygghet. När den nämndes tidigare så formulerade jag det som ”Trygghetsbehov blir aktuellt när de fysiologiska behoven är uppfyllda. Då strävar vi efter säkerhet och trygghet. Förr var det antagligen mycket en grupp, en klan och att vara accepterad där, hålla sig ifrån hot, våld och att undkomma uppenbara fysiska faror. Idag har gått över till någonting mer komplext med personlig och ekonomisk säkerhet, hälsa och välbefinnande och en ordnad tillvaro som gör att vi inte oroar oss och får ångest.”
Läs mer här, hitta Patric på Dolor i din podd-app eller hitta avsnittet på Acast: https://shows.acast.com/patric-pa-dolor/episodes/maslows-andra-niva-och-hot
Behöver du hjälp att resonera kring de här bitarna når man mig som vanligt på https://mbdolor.com/sv/kontakt/
Här är det mycket som kan få plats, även om det i mångt och mycket bara är trygghet som är ambitionen. I bara det lilla ordet är det många delar för att man ska känna sig tillfreds. Definitionen är lite vag och diffus, sett till att det ju ändå blir på så många plan man kan mena här, men det handlar om att skapa en stabil grund i livet som ger oss en känsla av förutsägbarhet och ordning i en oförutsägbar värld. Trygghetsbehoven är kritiska för att vi ska kunna känna oss trygga nog att utforska och uppnå större och komplexare mål där vi inte kan hålla på med att se oss över axeln hela tiden.
Sagda trygghetsbehov är där för att vi ska göra vad vi kan för att få ordning, trots livets ofrånkomliga osäkerheter. Vi vill kunna lägga grunden för vårt mentala och emotionella välbefinnande. Utan vår goda, trygga grund är det svårt att bygga vidare längre upp i pyramiden, få till personlig utveckling, sociala relationer och allt annat som behövs innan man tryggt kan börja närma sig sitt självförverkligande.
I kort så är målet här att sträva efter en känsla av att vara trygg och säker, snarare än hotad och förtryckt. Vi vill slippa oroa oss över liv, lem, hälsa, ekonomi och… allt. Det ska kännas tillräckligt säkert för att man ska kunna koppla av och ägna sig åt det man känner att det är värt att spendera livet på.
Trygg från vad är individuellt. Du vill skyddas från våld, aggression och allt annat som kan ge dig samma känsla av rädsla för något hotfullt. Du kanske behöver gå dit du behandlas bästför att slippa ett ständigt underliggande hot.
Ibland handlar det om problemlösning du behöver ägna dig åt; någonting helt konkret och pragmatiskt.
Ibland är det beteenden man ska undvika. Eller så kan det vara människor, platser, grupper av något slag eller rent av tankar. Det kan vara det rent fysiska eller det emotionella, samtidigt som vi lever i en värld där det aldrig kommer vara helt tryggt och säkert. Så en viss vaksamhet är befogad. Praktiskt taget alltid. Världen är farlig och man kan inte avvakta med hela livet tills man är helt trygg från allting. Om man snarare landar i det behovet eller med det tankarna och känslorna så är man återigen snarare på ångestproblematiken.
Oavsett vad så kan det vara högst väsentligt att agera för att få ett bättre liv.
En hotfull make eller maka på droger som är riktigt arg? Vad sägs om att flytta? NU.
Ett syskon som fortsätter att mobba dig, trots att ni är 35 år gamla? Vad sägs om att inte gå dit längre?
Regering eller krig som stör dig? Åk dit där du behandlas bäst. Kanske finns det andra länder där du är mer uppskattad?
Besvärlig förälder? Kan du prata med dem? Kan de eller relationen förändras? Om inte, är de värda att hålla kontakten med?
Ett osäkert område? Precis som i föregående punkt. Flytta. Det kan vara krångligt i början, men det kan ge en hel del sinnesro.
Psykisk ohälsa i din närhet? Kan den behandlas? Försöker personen? Är det verkligen din skyldighet att vara i närheten? Kan du få hjälp om det är så?
Dålig ekonomi? Bara din eller snarare i landet, området eller på grund av en pandemi? Hur kan du förändra situationen?
Hemsk arbetsmiljö? Kan du förändra den? Kan du undvika den antingen genom att anpassa dig eller lämna den helt och hållet?
En dålig plats i ditt sinne? Ångest, rädsla och mörker var du än vänder dig när miljön inte ens är problemet kan vanligtvis behandlas.
Torftigare och lite stolpigare uttryckt så finns det olika aspekter av trygghetsbehov.
Vi har vår personliga säkerhet som i stort fokuserar på det fysiska. Du ska kunna känna dig säker på att du slipper fysiskt våld i hemmet, på arbetsplatsen och överallt i övrigt där du rör dig.
Det här är väl varför vi hade hemlarm när jag växte upp. Krasst sett så är det väl egentligen anledningen till att de flesta av oss har lås på ytterdörren och många av oss låser sagda ytterdörr innan vi går och lägger oss på kvällen. En del känner sig tryggare när de är ute och går om kvällarna om de har hund med sig och både förr och nu har väl folk lärt sig kampsport till viss del för det här, när en del andra snarare föredragit att beväpna sig.
Lokalt här i Uppsala vet jag dem som låter bli vissa områden när mörkret fallet… Eller till och med helt och hållet, oavsett om solen skiner eller inte. En del vill inte boka in aktiviteter, möten och besök kvällstid, eller så föredrar man då att ta bilen oavsett vart man ska på kvällen för att man vill undvika missöden. En del föredrar att flytta.
När det kommer till ekonomisk säkerhet så upplever en del att det är viktigt med finansiell stabilitet. Det bidrar till en känsla av trygghet om något skulle hända med jobbet, hälsan, svenska kronan eller världsläget. Upplever man att det är ett problem så är väl lösningen ofta att man lever billigare så man kan spara ihop till buffert och kanske investerar. Det kan vara att man aktivt letar andra jobb regelbundet för att man ska öka intäkterna och spenderar genomtänkt för att ha koll på de där utgifterna.
Här finns det SÅ mycket tyckande, tänkande och råd, så det är nog inte ens någon idé att rota i det här. Bara den här delen kan gå att göra en podd om, utan problem. Tycker man att det ekonomiska är problematiskt… eller rent av kul, så tycker jag att rikatillsammans-podden är en bra väg att gå för att bygga lite ekonomi-tänk. I kort så är det rimligt att bygga sig en buffert om det händer någonting och spara ekonomiska medel innan de behövs. Idealt är att sen börja investera för att få det att växa – och helst automatisera och diversifiera för att det ska bli smidigt och med rimlig risk.
En annan variant om man är orolig över ekonomin är förstås att inte bara låta det lösa sig från ett håll, utan diversifiera även sina inkomstkällor – inte bara investeringar. Till exempel då genom att starta en liten sidoverksamhet – helst med någonting kul, härligt, stimulerande och givande – för att det kan minska ångesten över att förlora sitt huvudjobb.
Hälsa och välbefinnande är ofta en rimlig del av att känna sig trygg. Många tycker och tänker att det är viktigt att det finns en sjukvård att luta sig mot om man behöver den. Känner man att det är opålitligt kan man kanske använda sig av försäkringar för att garantera sjukvård, eller åtminstone öka chansen att få sjukvård, när man väl behöver den.
Ett annat sätt är att börja göra det man kan för att minska risken att det behövs framöver, om det nu går. Ångest gällande hälsa är oftast antingen obefogad som i hypokondri och den biten, där man snarare borde se till ångesten och behandla där, eller rimligt befogad. Då tänker jag att man kanske skulle kunna ha genetik för Alzheimer’s – men verkligen inte vill ha det. Vad kan man då göra åt det?
Man kanske vet med sig att alla i hela släkten har dött av hjärt- kärlsjukdomar innan de var 60. Då kan det vara rimligt att man funderar på lite livsval om man inte vill göra samma grej. Gör lite efterforskningar och ser om man kan gå runt problemet med vård och göra det man kan själv istället. Om man bara röker och dricker starköl så kan man ha ett par bra detaljer att ändra på där, till exempel.
När det kommer till människor som jag träffar så verkar en del behöva hjälp och stöd när de ska försöka navigera i sjukvården och få någonting att hända. Då kan man behöva fråga om råd och hjälp för att få den.
Kring hälsa och välbefinnande hittar man väl praktiskt taget alltid träning, kost, vanor kring stress och allt det där som jag tjatar om här också… Hur kan man ägna sig åt det själv för att det ska bli så bra som möjligt? Gör man det man kan så blir det för en del av mindre vikt att oroa sig för att det ska gå åt skogen. Har man gjort det man kan så kan man mer acceptera att det är som det är och blir som det blir.
Hälsokontroller är kanske en del i det här, även om jag sällan brukar rekommendera det för friska människor. Men en del blir mindre oroliga om det konfirmeras och valideras att allt är okej. En bekant hittade för en tid sedan prostatacancer vid en sån här när han var till synes helt frisk. Uppenbarligen värt besväret att gå på den kontrollen!
Ordning och förutsägbarhet är en trygghet för många. Rutiner och förutsägbarhet i vardagen skapar en känsla av kontroll och stabilitet. Man vill ha det som det är och så ska det vara.
Jag har en kompis som vill ha det väldigt så. Måndag, onsdag, fredag är det gymträning. Man jobbar mellan sju och sexton. Till lunch är det ditt och till middag på fredagar är det datt.
Mår man bra av det och känner sig lugn och trygg så är det väl inte dumt att man bara håller sig till det. Dagliga rutiner skapas ett steg i taget tänker jag. Vanor görs en bit i taget och är det något man trivs med så är det ofta inte svårt att upprätthålla dem. Längtar man till en vana eller något man vill ska bli till en vana så är det inget problem att skapa dem. Bitar man ogillar blir besvärligare, men det är ett annat avsnitt än det här.
Jag tänker att rutiner och att saker är som de brukar kan bidra till en känsla av normalitet och kontroll även under stressiga perioder, vilket kan ge en bekväm trygghet. Kalendrar och planeringsverktyg kan säkert hjälpa till att skapa en strukturerad dag som ge kontroll över livet.
Det som stör måste lösas för att du ska kunna göra framsteg och gå vidare, oavsett vad det är och varför. Det kan vara en dålig plats i ditt huvud, med fobier och annat som ger stress. Det MÅSTE i så fall åtgärdas om man ska känna sig trygg. Vi vill bli av med stress och kunna vila.
Det är det stora målet för många av de jag vänder mig till. Då kan inte var och varannan stund resultera i PANIK för att man har inlärda beteenden eller tankar som är tokiga nog för att man ska må dåligt även den vägen, utan externt stimuli. De besvären kan heller inte lösas genom att flytta eller förändra miljön – men det kan behandlas med goda resultat många gånger, och då är man på kognitiv beteendeterapi.
Don efter person. Så även här, med trygghet i fokus, så behöver vi det biopsykosociala perspektivet för att täcka och upptäcka allt. Biologiskt kan vi vara missnöjda och känna oss besvärade över någonting rent kroppsligt där man kan ha haft en skada eller har kroppsdelar man inte riktigt litar på för att de gör ont eller rent av bevisat tidigare att de är opålitliga. Belastas de för hårt så går de kanske åt skogen och går sönder.
Psykologiskt har vi det tidigare nämnda med ångest, oro och hela den biten. Fobier är ett typexempel när vi känner oss osäkra och otrygga även om det inte är något reellt problem. Det kan vara så att ångesten är ett problem, men inte det vi faktiskt har ångest över.
Definitionen av fobi är ”en stark upplevelse av rädsla, starkt obehag, skräck eller stark äckelkänsla som återkommande infinner sig då en person ställs inför, eller riskerar att ställas inför, ett visst objekt eller en viss situation som personen hyser stark aversion mot.” I många fall är det helt ofarliga saker där man inte uppenbart skadas av att göra det. Det kan vara hål, tvätta sig, eller vitlök. Ingen av dem är särskilt farlig. Ingen av fobierna där är heller särskilt vanlig, men det ska väl tekniskt sätt gå att betinga rädsla och obehag med det mesta.
För de med GAD, Generalized Anxiety Disorder, så blir en stor del av livet med fokus på Maslows andra nivå. Allt är farligt, man är alltid nervös och det mesta känns osäkert. Lösningen då är inte fler lås på dörren, hålla sig längre bort från osäkra områden eller någonting annat rent praktiskt. Då är det att acceptera att livet inte är helt säkert… Som det ju inte är – och leva det ändå. Samtidigt som man genom det tränar sig modigare genom exponering.
Samma sak kan gälla för utmattningssyndrom, förstås. Det kommer från mycket stress och det leder ofta till att man är mer lättstressad och får ångest orimligt lätt. För att få ordning på steg två som vi är inne på här så behöver man göra så gott man kan för att bli bättre från sin UMS-diagnos. UMS ger otrygghet och otrygghet ger UMS… och någon av dem behöver vi påverka och få bättre.
Både depression och PTSD kommer mer än gärna med delar som gör det svårare redan här, vid ganska grundläggande behov som trygghet. Allmänt mörker, ångest, otrygghet och mycket av det som ingår kan påverka behoven här. Diagnoserna gör att man känner sig otrygg och det otrygga ger eventuellt ytterligare besvär och symptom från diagnoserna. Så likväl som utmattningssyndromet får väl hitta något av de två att påverka för att det ska bli bättre i långa loppet. Kan man på något sätt känna sig tryggare genom att påverka sin omvärld och sociala sfär så är det möjligt att man kan bli kvitt lidande från diagnoserna. Men också tvärt om.
Socialt är antagligen den största kategorin här och det som täcker mest, även om det enskilt och för en del snarare kan vara de andra två som orsakar mest lidande. Det kan vara skiljsmässa, hotfulla människor eller ekonomi. Det kan vara hela länder som är olämpliga eller enskilda personer. Din situation i förhållande till andra – där du själv satt dig i situationen, eller andra människor som oprovocerat är dåliga för din trygghet.
Löser man inte de här bitarna blir det i regel omöjligt att vila och ta sig framåt med sin stressrelaterade ohälsa. Löser man inte det här är det ofta bra mycket kämpigare att ta sig an allt annat men att komma med strålande lösningar här, på distans, utan någon som helst individuell insikt, är närmast hopplöst när det finns så väldigt många alternativ och så många variabler i olika människors liv.
Men det känns nödvändigt att ta upp poängen med att känna sig trygg, för det är inte helt uppenbart för alla i alla situationer. Precis som att alla inte känner att det är uppenbart att man behöver äta förhållandevis regelbundet så tänker inte alla på att ett långtgående hot under lång tid ger konsekvenser.
Vissa saker är möjliga att lösa och vissa saker är bara värda att släppa allt och ge sig av för. Det är inte värt att stanna kvar. Det är bättre att börja om från noll och på nytt. Det slår att leva i miljön man varit i, i många fall.
Det är sällsynt med fall där du är helt körd och det inte finns något att göra. Då behöver man vara praktiskt taget fången och inburad. Här utgår jag från att man är en praktiskt taget fri individ, även om man kanske inte känner det… Och det kan göra ont och det kan vara tufft, hemskt och ett stort steg – men det är ofta kortsiktig smärta för att lösa ett långsiktigt problem. Du kanske måste kräva det bästa för dig själv här och skada människor för att kunna leva ett rimligt liv. Eller rent av för att överleva.
Jag har träffat människor i många situationer där det här har varit ett stort problem. Någon som kommer utifrån med ett annat perspektiv och påpekar situationen verkar vara ganska värdefullt i dessa situationer.
I början är känslan, resonemanget och reaktionen ofta något i stil med att man stretar emot och säger att det är dyrt, svårt eller att man inte kan… eller någon helt annan anledning, som ofta är svepskäl eller något man verkligen tror. Och de är alla motargument.
Och visst är det svårt. Men det är ganska troligt att du kan. Frågan är vad man vill och hur man prioriterar. Ditt liv är ditt att göra vad du vill med och du bestämmer själv. Grundinformationen här är ändå att man har en situation eller ett besvär som man mår dåligt av. Jag tror att man väldigt nära alltid kan göra någonting åt det. Frågan är om man är villig att betala och göra det som krävs för att man ska bli kvitt bekymret som besvärar och gör att man känner sig otrygg.
Men det hela är beroende på hur du värderar lidande, förstås. När jag rotar i livet med människor så är det för att vi ska skaka om lite för att skapa oreda i livet och göra en förändring. Det kan behöva bli lite mer oreda först. Lite mer obekvämt och lite mer… otryggt, där utanför komfortzonen. För att få det bättre behöver vi göra saker bättre genom att förändra dem. Det är väldigt sällan det bara blir bättre. När problemet är miljön så är det där du måste börja förändra saker.
Avslutningsvis är det som jag sa allt som oftast möjligt att göra något de här bitarna. Ibland är det snarare världshändelser som är problemet. Vi hade en pandemi för en tid sedan, vi har krig i Europa som det ser ut nu, inflation och en krona som är värd rekordlite. Det är svårt att påverka nämnvärt som enskild individ. Då kan det vara acceptans och att förhålla sig till det som gäller. Man kan säkert göra något för att påverka sig och sin situation, men hela det grundläggande problemet kan det vara att någon annan får reda ut.
Så… Sånt här kan det hända att vi behöver rota i, jag och de som är trötta… för man kan inte förvänta sig att vila, trivas och frodas när man lever i skräck.