Ny identitet av stress.

Ny identitet av stress.

Ny identitet av stress… Är det lite flummigt? Kanske. Men det var svårt att hitta något bättre sätt att uttrycka det på.

Bara ett par dagar innan jag fick till det här hade jag en klient som bröt ihop i tårar och sa ”Jag har hittat mig själv”.

(Vill du ha hjälp med att hitta dig själv så verkar coachingen fungera bäst för att jag ska kunna hjälpa dig leta. Är du intresserad av det så når du mig genom https://mbdolor.com/sv/kontakt/)

Läs här eller lyssna på avsnittet på Patric på Dolor […] i din poddspelare eller på https://shows.acast.com/patric-pa-dolor/ny-identitet-av-stress

Vi är nästan klara med projektet vi håller på med och hon har gått från att vara helt olycklig och citat: ”oförmögen att känna någon som helst glädje” till att vara praktiskt taget helt tillfreds med sig själv och sin omgivning. Hon har gjort en fantastisk förändring på knappt tio veckor och vi har kryssat av rad efter rad på listan med symptom och mål i vårt gemensamma dokument.

Men… hur kunde hon sluta vara sig själv från första början? Normalisering. Hon kunde ”hitta sig själv” eftersom hon hade varit någon annan under så lång tid. Det tar lång tid att bli helt förstörd – och förändrad – av stress. Allt eftersom så ändras saker och ting. De blir värre och eskalerar. Det är så det är, det är så vi lever och det är så vi känner oss… och över tid så blir de sakerna normala.

Oavsett om du är ignorant och låter symptomen bara vara där, eller om du erkänner dem men fortsätter ändå, kommer det som normalt är där att bli det nya normala. Du kommer att vänja dig vid det – och det kanske inte är så bra.

Alltid trött med smärta, ha svårt att koncentrera sig eller bry sig. Oavsett vilket kommer du att vänja dig. Saker och ting blir värre och sedan anpassar du dig. Du tänker att du ”Måste fortsätta. Måste kämpa!”. Men efter ett tag kommer du längre och längre bort från den du är och den du vill vara.

Blir det så, så måste du göra drastiska förändringar för att komma tillbaka och göra de rätta sakerna till det nya normala. Mindre brådska. Mindre smärta. Mindre stress. Mindre av vad det nu kan vara som bekymrar dig.

Att ”hitta sig själv” igen efter något sådant här är inte ovanligt. Det är snarare tvärtom. Och på något sätt är det verkligen, verkligen värdefullt för vissa att nå botten. När människor har varit där och de reser sig upp, lär de sig ofta mycket. Vissa gör samma sak om och om igen, bara för att de inte lär sig. Det är ett stort problem, och sannolikt ett problem eftersom de gör allt själva, inte tänker på vad som har hänt, reflekterar över hur livet är och varför det blivit som det blivit… och sannolikt hoppar de över en stor del av det jag vill att människor ska göra för att få ordning.

Det blir nödvändigt att fundera på varför det hände – och låta bli att göra om det. För… Var det verkligen värt det? På något sätt görs de här sakerna vanligtvis av – och mot – sig själv. I stor utsträckning är det ofta mycket självförvållat. Trots att man har gjort sitt bästa. Är det den personen du vill vara? Kan det vara att du nu, i efterhand, har lärt dig bättre?

Att förändra, reflektera och verkligen gräva i livet och vad som verkligen betyder något kan ge viktiga och förhoppningsvis livsförändrande insikter. Den sjukdom du får från stress kan vara nödvändig för att bägaren ska rinna över. Den berövar ibland människor allt… och ibland ger den en ögonöppnare kring värderingar varesig man vill eller inte, och varesig man trodde att man behövde det eller inte. Gott om symptom och påverkan. Psykologiska delar blir sämre så du kan känna dig trött och dum. Dum som gjort så här och faktiskt ovanligt dum i huvudet, där huvudet inte alls gör som det borde eller kan tänka ut ett dugg.

Så… Vem blir man nu?

Utan de sociala aspekter du en gång hade blir du isolerad och har inte energi eller ens vilja att vara med någon. Allt du brukade älska försvinner och du föraktar plötsligt saker du trodde att du ville ha. Det finns inget arbete att relatera till, inga hobbies att ägna sig åt och den familj du hade dränerar dig på energi. Du kanske fortfarande älskar dem – men det är utmattande.

Det är svårt och konstigt. De flesta sjukdomar och förändringar i livet förändrar inte så mycket som det här. Det mesta förstör inte hela din person.

Långvarig smärta kan förändra människor mycket – men över tid. Depression gör samma sak. Men stress kan ta dig från en högpresterande person till en som inte presterar alls på vad som till synes är ett ögonblick. Det kan vara ganska förvirrande. I början föredrar man ofta att ignorera det och önska att man hade sitt gamla liv tillbaka – men när man väl har fått perspektiv är det inte så frestande längre. När människor har varit där lär de sig ofta att det inte var hanterbart. Det var inte riktigt realistiskt och det var inte en bra idé.

När du väl kraschar är det ofta konstigt för människorna runt omkring. Man ser mer eller mindre likadan ut… men man verkar inte vara likadan…? Tvivel, sorg och frågor om livet och dess mening och en oro för om kapaciteten man en gång hade någonsin återvänder finns där istället för lycka, extroversion och Go-Get-It-Attityd.

Det är vanligt att identifiera sig med det man arbetar med. Det är praktiskt taget första frågan många ställer när de träffar nya människor. ”Vad jobbar du med?” Om vi inte har det längre – har vi då förlorat en del av vår identitet? En del människor gör en tvärvändning och byter bana många gånger när de har provat det här. Vissa människor vägrar.

Vem vill du vara och vad är viktigt?

Känns det som om du har förlorat en del av din identitet?

Måste det vara så eller skulle du kunna identifiera dig på något annat sätt?

Var det tidigare sättet verkligen idealt?

Den sociala aspekten nämndes – och den delen får ofta ta mycket stryk. Om man inte ens kan ta hand om sig själv – hur ska man då kunna ta hand om andra också?

Partner, föräldrar, syskon, kanske andra delar av familjen, vänner och kanske till och med barn där man verkligen måste ta hand om dem.

Förlorar du då identiteten som make/maka, barn, bror/syster, vän eller förälder? Eller blir du helt enkelt en hemsk sådan? För att få ett hyfsat resultat här är det nödvändigt att ha en stor kopp acceptans och helst en hel del förståelse från de närstående. Kanske helst både föreståelse för och från de närstående. Det är nödvändigt att acceptera att du kan göra mindre hemma och vara mindre av en trevlig bekantskap för de flesta andra, eftersom energin helt enkelt inte finns där. Kanske räcker det långt med lite tacksamhet när andra plötsligt hjälper dig, i stället för att du hjälper dem. Kanske måste du plötsligt bli mer ödmjuk.

Intima relationer kan bli ganska störda när det inte finns något intresse för sex kvar. En gång var man väldigt intresserad – och nu – inte alls. Det är rimligt att det fungerar sämre. Det är inte riktigt tänkt att man ska bli fantastiskt kåt av att det gör kroniskt ont eller av att man är morbid, less och har ångest.

Någonting som stressar sparkar igång sympaticus, den stressiga delen av nervsystemet. Det sexualorienterade är på den andra sidan av skalan, även om det finns de som använder ovanligt mycket sex som ett verktyg när de mår dåligt för att må bättre. Det finns också de som uppskattar smärta i relation till sex. Det är oftast inte heller samma sak.

Så, igen, det är rimligt att det fungerar sämre och det är rimligt att det inte finns intresse. Intresse för de här bitarna dyker upp när vi är lugnare, har ätit, kommit ner i varv och hjärnan tänker att allt är frid och fröjd. Smärta och stress är hotfullt, då blir man inte avslappnad nog för att kunna göra det man kanske ”förväntas” göra i sänghalmen. Det kan bli erektil dysfunktion och det kan leda till ökad smärta och känslighet hos kvinnor på grund av skörare slemhinnor.

Att resa, ha semester och göra härliga grejer – eller bara något så banalt som att ha tålamod med sina barn kan bli omöjligt. Konflikter är det nya normala, snarare än lugn och ro och tålamod med rimliga resonemang och diskussioner.

Vänner tror plötsligt att du inte är intresserad…

Det kommer att hända mycket på det här området. Kanske kan du vända det till något bra och användbart på lång sikt. Förhoppningsvis kan man lära sig av det till den grad att man kommer ut på andra sidan som en bättre människa. Då behöver man lista ut vad det är först – och sen sträva däråt.

Har det blivit som det har blivit så har man inget annat val än att utgå från det och laga efter läge, acceptera och köra utifrån där man är.

Nu är det dags att fundera över vem du vill vara på lång sikt.

Vad vill du visa dina barn, vänner eller familj?

Vem vill du vara för dem?

Vad vill du verkligen värdesätta och hur vill du leva?

Vad vill du identifiera dig med?

Gör det som är nödvändigt. Gör ditt bästa. Det är svårt att ha tålamod utan tålamod – men du kan försöka. Det är svårt att vara en god vän när du är trött och inte ens kan ta hand om dig själv – men du kanske kan förklara situationen och kanske att det är dags för dig att be om hjälp. Det är svårt att vara en bra älskare när det inte finns någon lust – men vad är egentligen nödvändigt? Kanske finns det en lösning om ni pratar om det.

Det kan vara dags att börja kommunicera. Det kan vara det som saknas mellan nu och förståelse. Prata om problemen. Be om hjälp. Prioritera och försök lösa saker med de resurser som finns till hands. Var pragmatisk så kanske saker och ting kostar mycket mindre energi. Var ödmjuk så kan människor vara mycket mer hjälpsamma och förstående.

Skit har hänt och det var långt ifrån toppen. Men att någonting kostar något kan vara en investering i framtiden. Det kan trots allt mynna ut i någonting bra längre fram om man bara lär sig av det som blivit och försöker få ut någonting av det. Du har inte sålt smöret och tappat pengarna. Än så länge har du bara betalat priset för en dyr läxa. Se till att du lär dig den.

Har du blivit för trött eller är på väg däråt så är det dags att se om du kan lära dig. För det är dags nu. Fundera på vem du är nu när det här  har hänt. Se om bägaren som rann över – eller håller på att rinna över – faktiskt kan hjälpa dig att hitta en ny identitet. En som är bättre för dig…