”Jag vill uppnå ett långt och lyckligt liv…”

Insikter från ett spontant uttalande och en skrivövning…

För en tid sedan så uttryckte en klient till mig att hon ville ha ett långt och lyckligt liv. Det var efter ganska gott om tjatande från min sida, där jag ifrågasatte, puttade, undrade och vände och vred på vad det är hon vill, vad hon vill göra och vad hon vill uppnå. ”Om du nu då är missnöjd med hela livet och tillvaron – vad är det du vill prova att göra och ägna dig åt?”

Läs vidare här eller lyssna på avsnittet på Acast eller spotify. Eller hitta avsnitt 53 i din poddspelare genom att söka på Patric på Dolor pratar utmattning depression och smärta!

För vet man inte vad man vill på något plan så är det inte särskilt lätt att komma någonstans. Och att komma någonstans – eller åtminstone sträva någonstans – är ofta rätt värdefullt för att känna syfte och mening, hitta en riktning och bli av med en hel del ångest och depressivt för många. Man behöver många gånger inte alls veta bomsäkert och skriva det i sten heller. Man behöver prova något. Hitta en grej, jaga den lite, prova att göra ditt eller datt – och sen märka att det inte var den stora drömmen.

Grunden i det hela är utmattning där man har haft rätt rejäla depressiva inslag på nivån att man vill dö.

Men… det var till att börja med. Det här är samma klient som gjorde mindmappen i avsnittet ”den stressrelaterade ohälsans komplexitet”, så det har ändå gått från TRÖTT och där fokus är att överleva dagen, till att försöka uppnå ett långt och lyckligt liv. Det är en rätt bra progression.

Så på samma sätt som i avsnitt 52 så finns bilden och diskussionsunderlaget – om man har glädje av att se det hela – på blogginlägget som hör till avsnittet. Här kan man säga att vi gör på ett snarlikt sätt som i det avsnittet, men gällande någonting helt annat. Det blir lite som fortsättningen, där man först tar sig ifrån katastrofen… Och nu då, ser mer på hur man får ett långt och lyckligt liv.

Där långt och lyckligt väl i stor utsträckning är motsatsen till depression. Det där depressiva som många gånger kommer med alldeles för mycket stress inte är så särskilt hoppingivande när man har det. Så att då försöka se framåt och fundera på vad man lite glättigt och rosa drömmer om, det kan bli svårt. Eller stört omöjligt. ”Drömmer om? Dö.”, är väl lätt ett svar om det är tillräckligt eländigt i huvudet.

Är man tillräckligt utmattad så är drömmarna kanske om något snarlikt. Dö, vila, få vara i fred eller något annat snarare desperat där man bara vill slippa lida, snarare än att fylla livet med liv.

Så progressionen blir rimlig. Först vill man bort från katastrofen. Man vill börja med att släcka bränder och lösa att man vill dö, gömma sig och bara försvinna. Sen kan man ägna sig åt att lära om, göra bättre – och fylla livet med någonting härligt framöver.

Är man inte fullt så långt gången och förstörd kan det förstås vara lättare att se nyktert eller lite mindre nattsvart på det hela. Det samma gäller när man kommit därifrån, om man nu kan göra det utan drömmar och utan att göra det man vill sträva mot. Är det bara lagom eländigt så kan det bli lättare att hitta bitarna man vill ägna sig åt. Då kan man tänka så långt.

Men… Redan här blir det ju lite av det där trasslet vi hade i förra mindmappen där temat som vanligt då är ”reda ut livet”, på något sätt. Vad ger vad? Ska man behandla sin depression genom att skaffa drömmar, mål och amibitioner och sen sträva mot dem? Eller är det stört omöjligt att göra så, så man måste hantera depressionen först – och sen kan man skaffa sina drömmar och mål?

Det är antagligen lite don efter person. Det är många gånger lätt att hamna i ångest och depression om man saknar riktning, syfte och en väg man vill ta sig. Men det funkar ju då åt båda håll och verkar bero på person.

Man kan ha väldigt mycket riktning och ambition som tar en till utmattning som i sin tur resulterar i depression också.

Personligen tycker jag att det är mycket lättare att må bra när jag har mål att sträva mot och när jag kan göra det jag brinner för. Kan jag inte det av något, ofta ofrivilligt, skäl så surnar jag ihop. Jag är ganska dålig på att vara nöjd, glad och tillfreds av att göra precis ingenting. Harmonisk och med mungiporna uppåt blir jag desto mer när jag kan hjälpa någon med något, exempelvis.

I hennes fall tog vi istället först hand om livet så man vill leva. Sen hamnade man i frågor kring vad man vill fylla det med, lite mer… Och det är lite kul, för över tid när man har hittat dem där sakerna så har man märkt att om man bara sköter delarna man vill göra, det man brinner för och det man gillar, så är livet riktigt toppen.

Gör man de sakerna, sakerna man gillar, mår bra av och uppskattar, så behöver man inte fokusera ett dugg på allt det där som handlar om att överleva. Då behöver man inte fundera ett dugg på sjukdom eller lidande. För det är försumbart strunt som man inte behöver tänka på nämnvärt då. Mår man redan bra behöver man ju inte behandla besvär som man inte längre har.

Det värsta är att det nog är tydligare för mig än för henne. Så det kanske tar lite tid innan man begriper det helt och kan hålla sig till att göra saker man gillar istället för att råka ramla tillbaka till att jobba för mycket. Vi får väl se…

Långt…

Men här tar vi då ytterligare ett exempel på kartläggning, som det väl mer eller mindre är, där fokus snarare är på att uppnå ett lång och lyckligt liv än att bara undvika att vara trött. Att undvika att vara trött är ett ganska tråkigt mål. Nödvändigt, absolut, men att inte åka till Paris är ju inte nödvändigtvis en kul semester. Det gör ju nästan alla varenda dag. Nästan alla åker inte till Paris dagligen.

Det är typ och ungefär en bra liknelse, tänker jag…

Att inte bli trött är ett mål, men det roligare målet är nog snarare vid delen ”lyckligt” liv. Trots det får vi väl ändå börja någonstans. Vi börjar vid långt, för det var där hon började. Det är logiskt att om man kommit på att man gjort dåligt under lång tid så vill man göra bättre nu. Har man levt på ett sätt som gör att man blir sjuk så kan man vilja göra motsatsen när man förstått det hela. Hon är inte först med det, direkt. Jag har ägnat mig åt fler som verkligen fått en ögonöppnare av sina livsstilssjukdomar… För i rätt stor utsträckning är det här ändå det.

Åtminstone det stress- och depressionsrelaterade.

Stress och utmattning är något vi utsätter oss för i för stor utsträckning… och då blir det som det blir. Depression kommer ofta av tillvaron, omvärlden, det vi gör och det vi ägnar oss åt. Långvarig smärta och lidandet som kommer med den kan bero på externa faktorer, saker vi inte kontrollerar och sådär… men inkluderar många gånger det vi kan kontrollera också, där man skaffar sig ett liv och anpassar sig efter bästa förmåga – men det leder ändå till onödigt mycket ont.

Hur som helst, om vi börjar med att titta på kartläggningen här så började man med att skriva LÅNGT OCH LYCKLIGT LIV mitt på sidan. Lyssnar man men vill titta på bilden som det hela utgår från hittas den på bloggen, men jag tänker att det ska bli begripligt även utan.

Poängen med metoden och det hela här är ju att ha gjort något av en kartläggning och överblick över… någonting egentligen, där man får med punkter som är relevanta för en målsättning så man kan reflektera kring dem. Sen när man förstått poängen och hur det hänger ihop vill man ägna sig åt punkterna så det blir ordning på det man är ute efter. I det här fallet då kärnfrågan ett långt och lyckligt liv.

Men vad är det som påverkar det långa? Vi börjar där – och så tar vi lyckligt senare…

Att påverka det långa livet för att man ska kunna ha det, ja, det handlar ju om överlevnad i stor utsträckning, som jag underströk att vi kan få med under ”långt” på hennes bild. För det var inte uppenbart med hennes perspektiv. ”Vad är skillnaden på långt och lyckligt?” eller så, skulle ha kunnat vara min fråga för att försöka få fram den poängen. Det är ju en väldig skillnad, krasst sätt. Alla vill inte ha ett långt och eländigt liv. Det är inte särskilt intressant. Därav att man screenar efter suicid-risker när folk mår dåligt nog.

Men får man till båda – genom att fokusera bra nog på både långt och lyckligt – så kan det bli rätt bra alltihop.

För att ägna sig åt det långa så blir det till att ägna sig åt ”god hälsa”, ”sömn” och ”hållbara matvanor” som man skrivit. Vi börjar titta på det där med god hälsa.

God hälsa

Inkluderar två saker man absolut ska ägna sig åt.

Springande och styrketräning

Springa och styrketräna är egentligen de enda bitarna som är med under kategorin här som man ska ägna sig åt eller saker som man ska fokusera på att på riktigt göra. På det viset tycker jag många gånger att det är lättare att sätta målsättningar.

Sen finns det fler bitar som är rimliga att ägna sig åt och på riktigt göra för att få till en god hälsa, till skillnad från vad man ska undvika, men om man bara börjar här så är man på väldigt god väg jämfört med en orimligt stor andel av västvärlden.

Om jag vet att jag ska springa och styrketräna dagligen – men bara lite, så jag fortsätter varje dag och aldrig slutar – så vet jag hur jag gör det.

Men om jag ska inte ha diabetes så är det mycket svårare och mer abstrakt. Det samma gäller depression och alla de andra som kommer komma med här. Men krasst sett så är målbilden här att hitta de väsentliga bitarna för att kunna uppnå målsättningen långt liv… Så det är inte galet ritat och skrivet – men det blir svårt att använda kartan för att se alla saker man verkligen ska ta sig till sen. Det blir långt ifrån checklistan man skulle kunna tänka sig att man behöver.

Vill man ha en checklista eller väldigt konkreta saker att göra för att uppnå målen man har eller besvären man hittar när man reflekterar kan man förstås hitta dem i sin reflektion man gör när man väl raljerat färdigt på pappret och fått ner alla punkter som stör eller alla väsentliga små punkter man känner är viktiga att vädra.

Å andra sidan så är folk väldigt dåliga på att sköta checklistor och sådär också. Man kan säga att det märks när man hjälper människor med träning och saker som gör ont. Ganska få är villiga att träna… Men många vet att man borde röra på sig dagligen, typ som punkterna ”springa och styrketräna” i den här kategorin.

Samma gäller ju för den som gjort bilden. Hon springer inte varje dag. Jag springer inte varje dag. Men om jag blev euforisk som en del andra blir så skulle det inte råda någon tvekan om det… Tror jag. Jag tänker åtminstone nu att om jag skulle få till euforin som en del verkar kunna få av att löpa så skulle jag springa och springa… och överväga att börja med ultramaraton.

Som vi sa i förra avsnittet: springer den här människan är hon så lugn och fin att det inte finns några som helst problem i världen… praktiskt taget. En väldigt marginell överdrift, men poängen kvarstår. Styrketränar man så känner man sig stor, stark, cool och förträfflig, man får förtroende för sin kropp och man ser till att den tål det mesta den kan råka ut för. I hennes fall så blir hon smärtfri. Rimligtvis blir man också snyggare i mångas ögon, som också var en punkt som upplevdes som viktig om man läste lite mellan raderna på förra kartan.

Så när de två då löser det mesta… Så är det lite kul. För om man åtminstone i teorin och med lite överdrift tränar bort alla andra saker såsom depression, fetma, för högt blodtryck (som vi ju också tog från medicinerings-nivå till helt normalt), diabetes och trötthet och stress… Så funderar man snabbt på om de övriga verkligen behöver vara kvar där.

Tänk om man bara hade ett fåtal punkter under ”långt”:

Se till att det blir ordning och reda på sakerna du redan fått ordning på, såsom att jobba för mycket, ha prestationsångest, lida av perfektionism och de där bitarna.

Spring dagligen. Långt, länge och tills du är trött och glad.

Styrketräna dagligen.

Ät helt rimlig mat.

Sköt din sömn.

Ha strålande mänskliga relationer.

Det skulle kunna göra mycket, eller rakt av det mesta som behövs, och det blir väldigt konkret. Men det talar förstås inget om problemen som behöver lösas. Bara om lösningarna man ägnar sig åt. Löser man alla problem man någonsin skulle kunna få genom sina dagliga rutiner så kanske man inte behöver fundera på problemen för all del. För hundra år sedan var det inte många som funderade på utmattning och för tusen år sedan var det nog många moderna hälso-problem som man verkligen inte grunnade på.

Vill man bara ägna sig åt lösningarna, så att säga, skulle man kanske vilja göra de lite mer specifika också, för att få till tydlighet, men poängen kvarstår!

Springa och styrketräna. Absolut. Gör, för annars får du veta hut, är det som gäller i den här översikten. Sköter hon inte det mår hela hon sämre. Synd att jag vet det så mycket mer än henne bara…

Saker som ska botas eller undvikas

Depression

Det blir inte ett långt liv om man tar sitt liv. Det är ju helt rimligt. Det är också rimligt att tänka sig att man inte vill ha något långt liv om man är deprimerad nog. I det här fallet så gjorde vi ju så att vi först fick henne att må bättre – och sen tittade på drömmar och vad man vill. Men, som jag också sa så är den här är en av de bitarna som drömmar, mål och ambitioner verkar lösa förträffligt. Ibland.

Är hon frisk nog att göra det hon gillar så är hon frisk nog att hålla sig ifrån depression genom att ägna sig åt de bitarna låter det som. Perfekt, tycker jag, för det verkar väldigt tacksamt att ha hittat saker som man både vill göra… men också till viss mån måste göra, för att må bra. Det blir det där ideala att sakerna både är attraktiva och man vill göra det och man är rädd för att låta bli för att man blir sjuk om man inte gör det. Då är det alla möjliga krafter som ser till att man gör sina beteenden man borde.

I en del fall går det förstås inte att ta sig i kragen och göra det man gillar för att må bättre. Är man på den nivån behöver man hitta någon annan väg.

Fetma, För högt blodtryck, Diabetes

Metabolt syndrom kan man summera det här till, tänker jag. Det här är något man stressat sig till i väldigt stor utsträckning verkar det som… Och det är något som kommer lösa sig genom att man slutar stressa och sköter kost och träning.

Inte särskilt svårt i teorin. I praktiken, särskilt relaterat till att ”sköta sitt liv”, så är det väldigt svårt. Men de bitarna har hon ändå redan kommit igenom. Man har tagit sig vidare från att göra galenskaperna med att försöka jobba ihjäl sig och man har börjat säga ifrån.

Galant – och hoppingivande. För då behöver inte såna här saker vara med på kartan i alls samma utsträckning. Om man nu bara fortsätter i samma riktning och låter bli att återgå till gamla vanor, göra samma fel man har gjort tidigare och sådär.

Här har man underkategorier med fler saker där man rabblar ”stress, matvanor, stress, matvanor, stress, matvanor, choklad och fetma”… Lite åt hållet bla, bla, bla när hon redan satt fingret på lösningen – och numera dessutom i stor utsträckning gillar att lagar mat. Det satt också långt inne. Eller… rättare sagt så visste man kanske bara inte det. Lite samma som jag sa precis i början. Vet man inte vad man gillar och vill – så får man prova olika saker. Ibland hittar man något man gillar och borde fortsätta med.

Cancer-relaterade besvär som man också har fått i samband med det här

Här är en lite svårare. Här i större utsträckning patologi, på gott och ont. Det är svårare att behöva skylla sig själv då… som ju är lite oklart om det är bra eller dåligt.

Stress, övervikt och matvanor är sannolikt bitar man kan påverka det här med, men det landar ju också i genetik och ren otur på något vis. Delarna man kan påverka är det så att säga ”bara att ta tag i”, om man upplever det som viktigt nog.

Delarna som inte går att påverka själv, läkarvård, behandlingar och vad det nu kan vara – det får man överlämna till någon annan och sen sköter man det man kan göra. Man tar tag i det. Man ser till att man får vård… För det ligger faktiskt på patienten i stor utsträckning i vårat land. Dyka upp, tjata till och från, söka vidare, leta på annat håll och fråga efter hjälp gång efter annan om det behövs.

Precis när jag skriver det här är det en annan förstagångsbesökare som inte dyker upp. Där är en del i att bli bättre. Frågar man efter hjälp och vill bli bättre, bokar en tid och hela baletten… Men inte dyker upp, så kommer det antagligen inte att bli någon förbättring.

Sjukvård, friskvård, behandling eller vad det nu kan vara där man vill bli bättre kräver ju att man gör sin del. Med cancer så kan man kanske inte göra så mycket alla gånger. Det är inte riktigt det samma som att äta rätt och träna för att bli lättare och mer vältränad… Men det finns många gånger bitar man ska göra. Dyka upp och göra det man kan är alltid aktuellt om man är sjuk och vill bli bättre exempelvis.

Det finns ju också teorier och tankar om att viss kosthållning kan vara användbart. En del tänker att om man mår bra i allmänhet så är det mer sannolikt att det blir ordning, med många-bäckar-små-tankar. Och då kan man ju göra det också. Men ren läkarvård, den är svår att ta ansvar för själv, mer än det rent sociala och pragmatiska. Dyk upp. Gör din del.

Trötthet och Stress

Trötthet och stress täckte vi ganska bra i det tidigare avsnittet där det var fokus, tycker jag, så vi låter det vara kvar där och nöjer oss så. Kul att man kan ta sig framåt till den grad att det här snarare blir en liten, liten rubrik med ett stycke under och där man istället kan gå vidare och fundera på något annat.

Hållbara Matvanor

Riktig mat och Måltider

För ett långt liv vill man hålla sig ifrån att vara sjuk, sova… och äta. Det är hur man summerat på bilden. Lustigt hur vi i modern tid har börjat behöva diskutera det här. I årtusenden har det varit problematiskt att få maten att räcka… och nu finns det i regel tillräckligt. För oss här, vi som ägnar oss åt det här med att stressa livet ur oss, så är det nästan alltid så att det finns mat så det räcker. Men man äter inte tillräckligt, äter för mycket eller äter helt galet.

Samma sak gäller i det här fallet. Så på mindmappen har vi ”långt och lyckligt liv”. Från den går det tre kategorier som heter God hälsa, Sömn och Hållbara matvanor… Eller som jag precis då sa, för ett långt liv vill man hålla sig ifrån att vara sjuk, sova och äta. Det låter så väldigt basalt. Så väldigt enkelt.

Från hållbara matvanor får man med att äta mat. Handla, laga mat, använda nya recept och börja försöka låta bli att äta bara kakor och godis.

Ganska lustigt hur vi många gånger förstör oss själva… och för oss själva, på så väldigt onödiga sätt. Särskilt också om man då nu, efter ganska många år, har kommit på att det ju är rätt härligt att laga mat.

Det här är en punkt som jag känner, tillsammans med rörelse-bitarna, är lite sorglig. Just för att det idag, när vi har mer överflöd än någonsin, har så väldigt bra möjlighet att styra det här. Åtminstone en väldigt stor del av oss. Man äter våldsamt mycket sämre än vad som är rimligt. Man rör sig knappt.

… Och sen funderar man på varför man mår dåligt. Utifrån uteslutande de där delarna så kan man bli sjuk så det skriker om det. I en tillvaro när vi kan styra det bättre än någonsin.

Lösningar vi har ägnat oss åt här är i rimlig utsträckning att man får laga middagar, matlådor, förbereda smartare och sätta larm löpande under dagen. Om man på riktigt känner att det här är viktigt och hjälpsamt så kan det göra väldigt mycket.

Min erfarenhet är att de som besväras av stress inte prioriterar att äta drägligt nog ofta nog, så det blir ytterligare en stress och den dåliga kosthållningen leder till onödigt mycket problem.

För många gånger är det heller inte att man njuter av de galna matbeteendena. Hetsätande, tröstätande eller ätstörningar är sällan någonting härligt. Det leder generellt till dåligt mående på både kort och lång sikt. Med lite tur så får man någon positiv känsla på väldigt, väldigt kort sikt – men netto är det många gånger uteslutande sopigt.

Där det i många fall, åtminstone bland dem jag möter där det då inte är de med de värsta ätstörningarna, förhållandevis lätt att börja ta sig åt ett annat håll och göra bättre val för att få bättre resultat.

Sömn

Låg aktivitetsnivå och Sovtider

Sömn-kategorin nämner egentligen ”bara” två punkter. Lite krasst är det kanske inte så bara. Många gånger när jag ägnar mig åt sömn-KBT så benar jag ner en stor del av problem med det hela i tre delar: dygnsrytm, aktivitetsnivå och sömntryck.

I mindmappen har man med två delar, aktivitetsnivå och sovtider som i stor utsträckning är det samma som dygnsrytm.

Aktivitetsnivå kan kortfattat summeras i att det är svårt med att skynda sig att sova och man somnar sällan om man är stressad nog. Gör man det så sover man sämre och man vaknar man lätt igen.

Så vi är tillbaka till ordning och reda i liten bemärkelse. Det skulle täcka sömntider. Jag ligger i sängen och gör så gott jag kan gällande att sova mellan x och y, sen är det klart om man nu vill förminska det lite. Det är inte särskilt mycket till att förenkla det, däremot. Dygnsrytm-biten löses nästan alltid så lätt.

Stress-spåret är ju däremot det ständigt närvarande… om man inte gör de där sakerna som man ju nu då vet om. För återigen, här har man satt fingret på det och man kan lösa problemet, men faller många gånger i fällan igen.

Som underkategorier till den här har vi stimulanter som kaffe och choklad som man vill och borde hålla sig undan. Det finns telefon och tv som stimulerar på sätt och vis så man håller sig vaken. De bidrar med något kul som gör att man vill vara vaken och de påverkar melatonin och system som reglerar vakenhet, så här kan man nog på sätt och vis också arguementera för att de påverkar dygnsrytm istället för att man kommer ner i varv när det blir mörkare ute.

Som slutkläm på kapitlet med ett långt liv nämner vi sex och bastu så har vi med ett par punkter som hjälper till med avslappning. Här tänker man sig att de sänker aktivitetsnivån, sänker stressen, så man kan komma till ro och sova.

Inte så konstigt. Människor upplever det generellt som avslappnande med sex och var och varannan spa-avdelning ägnar sig åt värme, vatten och lugn miljö… som väl i stor utsträckning är konceptet med bastu. Men det blir också en smidig övergång här till delen med lyckligt liv för att de två är nämnvärda delar där också. De ser inte bara till så man kan sova – de ser till så man har det bra i allmänhet.

Att ha det bra i allmänhet låter som rätt spår för att ta oss till lyckligt. Men sett till hur länge man kan fundera på ett långt och lyckligt liv, så tänker jag att vi delar upp det hela i två avsnitt där ett fokuserar på det långa och ett på det lyckliga.