Varför får vi utmattningssyndrom?

Varför får vi utmattningssyndrom?

Varför får vi utmattningssyndrom? Läs nedan, eller lyssna på podden som hittas i din poddspelare – eller här: https://shows.acast.com/patric-pa-dolor/episodes/varfor-far-vi-utmattningssyndrom

Men… Varför blir vi utmattade? Jag som ju ändå är så förtjust i frågor kring varför borde väl fråga det här med! Jag skulle säga att det beror på överkonsumtionen av vårt dubbeleggade svärd STRESS. Stress är en reaktion på något som antingen är ett inre eller ett yttre stimuli. Det kan vara någonting utifrån som påverkar oss, som att någon säger något eller att vi ser någonting, eller så kan det börja inom oss – till synes spontant – utan att någonting kommer utifrån och påverkar. Då kan det vara i form av en tanke eller en känsla som då ökar den fysiologiska aktiviteten hos oss. Idag har vi lite lyxen att vi kan stressa upp oss över väldigt mycket saker trots att det framför allt är tänkt att vara en reaktion på en hotfull eller utmanande situation.

Och stressreaktionen från det sympatiska nervsystemet är egentligen en riktigt härlig sak som har ökat vår förmåga att överleva genom tiderna. Det är till för att öka din chans att överleva, vara kvar och fortsätta göra din grej. Det är en följeslagare och en medhjälpare till funktion som hängt med under miljontals år. Oumbärlig, primal och djurisk. Den gör att du kommer igång och mobiliserar energi, och sätter igång funktioner som är mer väsentliga när det väl är kris... Vilket kan vara riktigt användbart.  Det brukade hjälpa oss att vara mer alerta och på tårna när det behövdes, eller till och med börja på tårna och pepp redan INNAN händelsen i fråga inträffade. Man blev extremt fokuserad på sin uppgift. Ibland snarare spänd eller ivrig och en annan nivå är när man snarare närmar sig livrädd. Oavsett vilken nivå och de övriga känslorna det kommer med – för känslor och stress är olika saker – så gör stressen ungefär samma sak, om än olika mycket.

Det är tänkt att man antingen kämpar eller springer för sitt liv. Att spela död är ett annat alternativ som man inte så ofta hänvisar till; praktiskt taget motsatsen till de två första. Alternativet är att svimma eller bli apatisk. “Freeze” är ett annat ord för det; fight – flight – eller FREEZE. Det här inträffar i regel när stressen är alldeles för stor och överväldigar, så man bara blir ståendes och stirrar eller blir helt handlingsförlamad.

Det svåra med det här är att stress idag sällan är livshotande. Åtminstone inte för de flesta av oss. Istället är den långvarig och tär över tid. Att använda den där turbon – som med tiden fungerar som ett tveeggat svärd – är antagligen var det här gick fel.

Idag är inte problemet akut och kortvarigt, utan snarare att vi “inte har tid” och vi har ångest eftersom vi producerar och gör för lite. Man vaknar på natten och tänker på sina projekt. Rusar från ett ställe till ett annat från nio till fem. Barnen sysselsätter dig hemma efter det – och då kanske mer än du egentligen orkar. Det finns mer saker att göra än du hinner med tills det är läggdags. Det är projekt på din fritid och uppgifter på din arbetsplats. Tuffa samtal och ekonomi. Du håller jämna steg med kollegor och grannar när du upprätthåller din eleganta fasad som ska vara så noga. Du sköter din ekonomi och dina lån. Men vore det inte skönt att ligga strax före? Så man tar i lite till. Man kämpar och gör framsteg så man syns och märks. Man gör det som behövs, det som förväntas, det man tror förväntas och det som man antar att man borde. Helst gör man också det man VILL ägna sig åt, men det är inte riktigt alltid man får möjlighet att komma så långt ner på prioriteringslistan…

Människor kan tänka saker, och det finns oändliga stimuli att försöka kontrollera, hålla reda på, komma ihåg, analysera och bedöma. Det finns mat att tänka på, barn att köra hit och dit, någon att behaga och ett hem att hålla rent. Oftast och helst är det bara någon att behaga, någon man uppskattar och vill vara till lags, snarare än att man hamnar i att försöka vara alla till lags.

Över tid blir det att varje liten sak som ska göras läggs på hög. Miljoner små tankar, projekt, saker, stimuli och ansvar, skuld och tider att passa blir till en omänsklig last av uppgifter.

Och…. whoops! Den där stressreaktionen vart ständigt närvarande. Aktiveringen av sympaticus – delen av nervsystemet som stressar oss – vann nästan alltid dragkampen jämfört med parasympaticus – delen som snarare sköter avslappning eller “rest and digest” som man så ärtigt säger ibland.

Det fanns inget omedelbart hot. Men det spelade ingen roll. Du kände det, agerade på det och gjorde det till något. Krav från dig själv och/eller din omgivning, oavsett faktiska hot, är stressande och det blir ett massivt problem med tiden. Det verkar som om allt blir hotfullt om hjärnan får en chans att se det på det sättet. Att skynda sig för att få saker gjorda för “annars…!”

Det leder till stress som leder till en känsla av att det är praktiskt taget farligt. Det här är en stor del av det… och det faktum att människor alltid kommer att hitta problem. Du måste antagligen hitta vilka problem du vill ha för att trivas. Alternativet att inte ha några problem alls finns oftast inte. En prins utan problem kommer att hitta de minsta bristerna och göra dem till enorma problem. De som svälter kommer inte att lägga märke till det som du kanske stör dig på; ett hål i ärmen, en blåsa mellan tårna, eller grannar som gör det ena eller det andra. Om du inte har några problem kommer de små problemen att kännas stora. Om du inte har mat och vatten för dagen så är det sannolikt ditt mest märkbara problem. Att bli upplyst nog att bara uppleva saker som objektiva situationer, snarare än problem är väldigt få förunnat, även om det finns de som lugnt andas sig igenom det mesta i katastrofväg.

En ständigt närvarande stressreaktion, snarare än bara för en stund när det är nödvändigt fungerar inte hur länge som helst. Kan en parallell till hästar och andra djur som springer tills de faller ihop döda vara på sin plats här? Enligt legenden så var väl det också fallet med den första maratonlöparen när han sprang för att få fram sitt budskapet. Han sprang och sprang, fick framsitt budskap och sen föll han död ner när det väl var färdigt…

En del resonerar att vi blir mer hotade och stressade när vi saknar kontroll. Mer press, högre hastighet och osäkerhet utan tillräckliga möjligheter och resurser att påverka och förändra situationen blir mer stressande. Att ha ett stort ansvar och en stor arbetsbörda kommer att göra sin del, men den rena mängden saker att göra är inte alltid ett problem av samma magnitud om du kan kontrollera det. Höga krav och liten kontroll ökar risken för ohälsa. Det har till och med visat sig att lite kontroll är stressande när det egentligen inte är “nödvändigt”. Om det inte är särskilt viktigt – och du saknar kontroll – kan det ändå vara stressigt.

Här kommer vi till en diskussion om kontroll som är något som gubbar för längesedan resonerade kring också. Stoiker. Jag är högst förtjust i de gamla kloka gubbarna, för de resonerar att den här kontrollaspekten INTE gäller för dem som tenderar att FOKUSERA på det som de VERKLIGEN KAN kontrollera och inget annat. Det här är ett extremt viktigt trick som jag ofta tar upp med klienter jag ägnar mig åt, förutom att jag gör mitt bästa att ägna mig åt precis det samma. Just att fokusera på det man kan kontrollera och inget annat. Det här tas upp i ett del av boken som finns på hemsidan också just för att det är så väldigt relevant för praktiskt taget alla jag ägnar mig åt. Det är antagligen ett av de mest förträffliga knepen jag tar med mig från stoicismen.

Krav och kontroll kommer i några olika konstellationer.

Låga krav och låg kontroll gör situationen passiv. Det kan vara ett bra läge för att bli deprimerad av att man blir understimulerad eller utbränd av att praktiskt taget bli uttråkad. “Bored out” är faktiskt en term som används av en del för att det kan leda till problem det med…

Detta kan vara ett problem när du verkligen behöver få betalt, men du har inga alternativ, så du gör något som ligger under din nivå. Du blir inte tillräckligt stimulerad för att utmanas av kraven som ställs. Men du hamnade inte heller i en position där du har kontroll nog för att ändra på det. Varken svårt eller intressant – och du är här dag ut och dag in… Är man här skulle det kunna vara en god idé att fråga sig vad man kan göra åt saken.

Höga krav och låg kontroll gör situationen spänd och sannolikt besvärlig. Det här är typexeplet på situation där man blir utmattad av långvarig stress. Du är under press konstant och belastningen ligger på dig utan någon chans att komma undan… eller så verkar det åtminstone som om det är så. Vårdpersonal, lärare, pedagoger eller andra anställda inom kommun, landsting och stat och liknande anställningar med regleringar och inget att säga till om är vanliga här. Det blir jobbet det blir och du har inget att säga till om gällande hur situationen ser ut eller vilka resurser du får. Mellanchefer är en annan plats som kan ha snarlika besvär om folk är missnöjda både uppifrån och nedifrån i hierarkin. Entreprenörer som har missnöjda både kunder och leverantörer som sätter press samtidigt som ekonomin är svår kan vara ytterligare ett exempel.

Detta är kategorin man i regel befinner sig i för att bli förstörd av stress. Kanske är du anställd och chefen kräver för mycket av dig och arbetslistan bara växer hela tiden. Men… Det här KAN vara ett problem hemifrån eller inifrån också. Det MÅSTE inte vara uteslutande arbetsrelaterat. Absolut inte. Det kan vara du själv som sätter en hel del krav så DU sätter dig själv i en knipa som dränerar dig på mer än du kan avvara. Eller så kan det vara en make eller maka, eller den sociala situationen som kräver mer än du klarar av.

Låga krav och hög kontroll gör situationen avslappnad. Det finns i regel inga problem här och du kommer troligen att klara dig bra… eller åtminstone undvika att bli stressad.

Detta kan se bekvämt och trevligt ut, men man skulle kunna välja att sikta högre om det här är situationen. Du vill inte få fler problem än vad du “behöver” – men kanske ska du åtminstone också, göra någonting för att bli stimulerad. Att inte ha något att oroa sig för eller ta hand om kan låta idealiskt, men detta är också det perfekta utrymmet för att blomma ut. Vad vill du göra? Vad vill du uppnå? Vem vill du vara? Om du är här kan detta vara din chans att välja vart du ska gå för att göra vad du vill. Är du i en situation med låga krav och hög kontroll kan du antagligen ta dig till nästa alternativ, som skulle kunna vara utmanande och utvecklande och inte nödvändigtvis dåligt, för att det ställer krav. Det blir något av en balansgång på skalan där man försöker fortsätta med hög kontroll, men ökar kraven något samtidigt som man försöker uppnå något av de lite högre nivåer på Maslows behovstrappa. Här kan man, förhoppningsvis, leva upp till sin potential och göra någonting man ser som viktigt.

Höga krav och hög kontroll gör i regel situationen väldigt aktiv. Det blir krävande och stressigt – men det känns allt som oftast positivt. Saker blir en utmaning snarare än ett hot. Du har makt, resurser och inflytande och det är en kick att gå till jobbet. Den här situationen är i regel positiv, men den blir vad man gör den till. Det gör dig inte odödlig att du är road och energisk. Något härligt kan bli för mycket, oavsett. Att äta tårta är härligt och gör de flesta glada… Men det kan ändå bli för mycket. Att göra häftiga saker och vara glad är toppen – att ha för mycket av något ordentligt stimulerande som ger en rejäl stressreaktion under för lång tid är det inte. Så om detta är fallet – var försiktig. Det här är ofta en utvecklande, utmanande och härlig plats. Höga krav och hög kontroll kan leda till underverk, för det får i regel ut så mycket det bara går ur folk – men stress kan bli besvärande över tid, även om det känns positivt och utmanande snarare än besvärande.

Du är fortfarande bara en person.

Detta kan vara situationen för en chef, ledare eller entreprenör. Där tänker jag att man borde använda privilegiet av kontroll till sin fördel och ta tag i att faktiskt delegera, automatisera, säga nej och använda alla smarta sätt man kan för att påverka sin situation för att göra sig till mer än en person om man är i den här situationen. Gör man det smart nog så kanske man får tillräckligt mycket av sin tallrik för att kunna fortsätta med det man vill hela sitt liv. Men då behöver man använd det privilegiet och göra det listigt nog.

I kort blir vi utmattade som en följd av stress. Det tänker jag att de flesta är med på vid det här laget. Det svåra är ibland att sätta fingret på vad det är och balansgången. Ibland är det svåra att problemlösa. För att göra någonting åt grundproblemet behöver man ofta ta reda på vad som stressar och just precis problemlösa – och det ska helst ske precis där. För det är just det mycket landar i – någon slags problemlösning. Sen kan det såklart ligga i både psykiska och sociala delar av livet. Är smärta eller sjukdom inblandat så har det också med fysiska aspekter att göra. Det är därför man vill titta brett och ändra där det gör skillnad. Vill du ha hjälp med det når du mig på hemsidan http://www.mbdolor.com/contact och vill du ta tag i det själv så brukar jag ju hänvisa mot boken på hemsidan, för att man ska få lite input på något sätt och inte bara fortsätta som man gjort hittills.

Det är två alternativ – eller så hörs vi vidare här framöver. Nästa gång tänker jag att vi tittar lite på hur utmattningssyndrom kan behandlas. Ha det fint så länge!