Vad är långtidssmärta och vad händer i kroppen?
De allra flesta har haft ont någon gång. Man kanske bryter ett ben, bränner sig eller ska plocka upp något från golvet och får ett ryggskott. Oftast kan man sätta sin smärta i relation till något konkret som har inträffat, det finns en förklaring till att smärtan finns där. Att uppleva smärta kan vara obehagligt, påfrestande eller till och med snudd på outhärdligt men i grund och botten har smärtupplevelsen en funktion. Kalla det kroppens egna larmsystem, en signal att något “farligt” har hänt. Om inte det här varningssystemet hade funnits inprogrammerat hos oss hade vi förmodligen inte överlevt särskilt länge, utan ständigt försatt oss själva i farliga situationer. Smärtan är en signal att till exempel flytta handen från den varma plattan, eller en signal att vi måste vila ut en skada. När “traumat” är över upphör även behovet av varningssignalen och smärtan upphör i de allra flesta fallen.
Men vad händer med oss när smärtan inte försvinner då? Om man har smärta varje dag i 3 månader eller mer brukar man kalla det för kronisk smärta. Det betyder inte att smärtan kommer vara där för alltid, men att den inte har gått över trots att den borde det. Jag brukar tänka på kronisk smärta som ett ultramaraton. Du har perioder där allt flyter och det känns lätt, det så kallade “flowet”, och perioder där du bara vill lägga dig ner längs vägrenen och gråta av utmattning.
Att leva med långtidssmärta kan påverka oss på många olika sätt:
- Fysisk och psykisk prestationsförmåga påverkas negativt
- Sömnen kan bli sämre
- Sexlusten försämras
- Nedstämdhet och depression
- Oro och irritation
- Känslor av uppgivenhet
- Sociala relationer påverkas
- Familjelivet kan bli ansträngt när man tex inte orkar med sysslor i hemmet pga smärta eller mår psykiskt dåligt av sin smärta
Som synes är detta ämne betydligt bredare än “det gör ont!”. Det är viktigt att ha förståelse för hur många olika faktorer i livet som påverkas av kronisk smärta för att i nästa steg kunna förstå hur vi kan hantera och faktiskt begränsa vår smärta. Jag gillar liknelsen att livet är som en bägare som fylls med många olika delar såsom stress, depression, brist på stöd, fysisk påfrestning, frustration och mycket mer. Till slut kan smärta bli droppen som får bägaren att svämma över och vi kan inte längre hantera vår vardag. Mer om detta kommer i ett senare inlägg där jag utvecklar det här resonemanget lite mer.
Den allra viktigaste insikten för mig kring min egen smärta har varit att hjärnan styr vår smärtupplevelse. När man säger detta är det lätt att den som lider av smärta tar illa upp och tror att man menar att deras smärta är påhittad och “sitter i huvudet”. Så är det naturligtvis inte, men faktum är att all smärta i kroppen är signaler som tolkas av hjärnan som i sin tur avgör hur stort “larmpåslag” som är lämpligt. Ju mer det här systemet retas med signaler, desto känsligare kommer det bli. Hjärnan är ju nämligen så finurlig att den blir bättre på det den gör ofta, som i det här fallet att lyssna efter smärtsignaler från kroppen. Ett lustigt exempel på detta är tex när jag under förra sommaren knappt kunde köra bil under varma dagar, eftersom ratten som blivit nedkyld av AC:n kändes som en tändare mot huden. Min hjärna tolkade känslan av en kall ratt mot huden som att jag blev bränd och smärtan kunde snabbt bli orimligt hög även om jag rent rationellt visste att ratten inte var det minsta varm. Det här fenomenet kallas för “central sensitisering” och är högst verkligt, det betyder inte att man hittar på eller överdriver sin smärta.
Det fina med det är att samma princip även gäller omvänt, vi kan träna hjärnan på att inte lyssna lika noga efter de här signalerna. Med lite träning kan vi enkelt uttryckt lära hjärnan att den kan skruva ner larmsystemet, att vi inte är i omedelbar fara. Att komma till den insikten är ett första steg mot att hitta verktyg för en hållbar vardag och har i kombination med flera andra åtgärder hjälpt mig otroligt mycket. Hur man kan göra detta och vilka andra åtgärder som borde finnas i allas verktygslåda kommer jag att utveckla i nästa inlägg!