Introduktion…

Bloggar började dyka upp för ett par decennium sedan, så jag antar att det är dags att skaffa en!

Jag heter Patric det är jag som tar hand om Dolor, ett ställe i Uppsala som löser problem på ett lite mer eklektiskt sätt än jag vanligtvis ser på andra ställen. Eller… Ja, ställe. Idag är det inte så mycket bara ett ställe sett till att det är digitalt också i och med att det ju går fint att kommunicera den vägen också.

Människor är värda bra nog vård för att bli bättre, bra eller till och med RIKTIGT FANTASTISKA. Jag har växt upp kring depression, långtidssmärta och allt eftersom åren gått, även utmattningsproblematik. Det är nog rimligt att säga att de flesta inte förtjänar det – och de förtjänar verkligen inte undermålig hjälp så de inte blir bra när det väl händer. Jag tror på att människor behöver ta eget ansvar för sina liv, men om det inte är ett alternativ för att man inte har en susning om HUR så blir det fort svårare. Så… Jag försöker lära ut det. Hjälpa dem på vägen och putta dem i rätt riktning med verktyg de skulle kunna tänkas behöva på resan. Det låter eventuellt luddigt, men då skulle vi kunna titta på ett kort litet exempel.

Kvinna, ~40, 2 barn.

Ligger vaken nattetid i timmar, rädd och arg hela tiden och kan praktiskt taget inte känna någon glädje.

Symptomlistan innan vi började:

  • Torr och påverkad hud
  • ”Superkänslig mot stress” eller stressintolerant som jag kallar det.
  • Huvudvärk
  • Slutat känna glädje i livet
  • Känner sig aldrig avslappnad
  • Tappat motivationen till allt och allt känns bara jobbigt.
  • Tröstäter. Rädd för hunger. Bristande matlust och dålig mage. (Intressant kombo?)
  • ”Jag mår dåligt!”
  • Ledsen, trött och orolig hela tiden.
  • Svårt att slappna av och sömnproblem
  • Dålig relation till sin man.
  • Hatar helg för att det är hotfullt och dålig stämning hemma.
  • Nattliga svettningar och mardrömmar.
  • Biter ihop och biter i kinder.
  • Immunologisk påverkan – utbrott av herpes
  • Alltid kall och fryser

Vi deducerade att målsättningen för projektet skulle vara

  • Lära sig hantera stress
  • Kunna sova en hel natt ostört
  • Ha en dräglig relation till mat, eller åtminstone ett acceptabelt beteende och hanterande av den
  • Lära sig hantera ångest
  • Återgå till att ägna sig åt sin primära hobby som hade lagts ner
  • Bli färdig med/bli av med den gamla lägenheten och komma in i den nya då hon hade en krånglig flytt mitt i projektet.
  • Träna dagligen.

Tolv veckor med att rota och ändra – och ALLA punkter gick att plocka bort från listorna.
Helt plötsligt är det snarare små utbrott av glädje och tacksamhet än tårar och vrede.

Men de här är inte riktigt någon SJUKDOM, va? Det verkar snarare som att det nu börjat dyka upp nya hälsoproblem som kommer från stress och hur vi lever idag, snarare än från faktisk patologi, med bakterier och virus. Livsstilssjukdomar som hjärtsjukdomar, cancer, KOL, astma, stroke och diabetes är bra nytt – men det här verkar nästan ännu nyare. De problemen verkar också ofta behöva ha en annan approach än det som i regel erbjuds från allmän vård idag. Åtminstone utifrån det jag oftast hör och ser. En diagnos, sjukskrivning och läkemedel är inte den stora lösningen som botar alltihop här. Söker man vård och får det som lösning så är det ofta någonting som saknas. Förhoppningsvis kommer man på det förr, snarare än senare, i och med att det verkar finnas de som blir borta från arbete och LIVET inte bara i år och dagar – utan decennium – när de här bitarna sköts för dåligt. När livet är problemet, så är det osannolikt att ett piller är lösningen, även om de säkerligen kan bidra och ha en effekt.

  • Smärtstillande läkemedel fungerar för att lindra smärta.
  • Anti-depressiva fungerar för en del så de faktiskt mår bättre.
  • Lugnande och hjälpmedel för sömn kan söva dig.

Men det är ovanligt att det löser hela problemet. De interventionerna missar helheten och poängen. I de här, ofta rätt så komplexa fallen, så är det viktigt att se till hela livet och individen, eller åtminstone en stor nog del av den. Sjukskrivning och piller kanske inte räddar dig – i värsta fall lägger det bara livet på is utan att det blir riktiga framsteg. Det är det jag vill titta till och se till så det inte händer.

Planen, syftet och målet med att skriva här är att ge lite perspektiv på besvären som Dolor ägnar sig åt. Det borde göras bäst inte bara av de som gör någonting åt problemen, utan även av de som redan har varit påverkade av dem.

Över tid så har tre olika klienter nämnt att börja skriva där alla tre har varit påverkade av olika saker; en med varje problem som coachingen ägnar sig åt – depression, långtidssmärta och utmattningssyndrom.

Alla tre har gått med på att skriva här under en period för att dela med sig av lite insikt.

Rätt så… dåliga fall, där de varit bra märkbart påverkade från sängliggande till suicidala, vilket förhoppningsvis gör det till bättre, intressantare och målande läsning. Eventuellt komplett deprimerande. Vi får se!

Poängen är att andra ska få perspektiv och insikt, förhoppningsvis lite hopp och idealt några idéer. De som får så förtjusande resultat som här uppe är de så agerar, ändrar och är villiga att faktiskt sträva mot förbättring. Ingenting löser någonsin sig självt och förändringsarbete är vanligtvis svårt – men när ett sätt att leva har gjort att man når botten så borde det vara värt besväret att ändra det. Förändring i de här fallen behöver inte nödvändigtvis vara någonting tufft, jobbigt och en kamp heller, det kan likväl vara att lära sig att INTE göra saker. Säga nej, vila och prioritera. Människor är komplexa och behöver olika saker. Rätt verktyg behöver sättas in på rätt ställe vid rätt tillfälle.

Förhoppningsvis kommer skribenterna vilja fortsätta ett tag och roas av det hela nog för att köra vidare. Jag kommer antagligen att fortsätta skriva jag med då och då för att jag på senare tid har börjat inse att det är relativt fridfullt och mysigt. =)

Kommentera